Motion till riksdagen
1988/89:Sk391

av Kjell Ericsson m. fl. (c)
Användningen av skogskontomedel

I dag är användningen av de medel som finns insatta på s. k. skogskonton
utförligt reglerad i lag. För att kunna göra skattefria avskrivningar måste
ägaren investera medlen inom jord- och skogsbrukets verksamhetsområde.

Skogskontona har varit till stor nytta för att utjämna inkomster hos yrkesverksamma
jord- och skogsbrukare.

Problemet med skogskontomedel är att de ofta inte kommer till användning
utan utgör därvid ett passivt kapital. Därtill kommer att kapitalet
ackumuleras genom ränteavkastningen och det kan i vissa fall leda till att
stora belopp ej kommer till aktiv användning.

Vår idé går ut på att utreda konsekvenserna av om en innehavare av
skogskontomedel finge möjlighet att använda medlen för att investera i nya
näringsgrenar i den kommun där medlen förvärvats.

Man skulle också kunna tänka sig att ett aktiekapital och rörelsekapital
av motsvarande storlek till en ny förvärvskälla skattefritt skulle få användas
av skogskontomedel. Detta under förutsättning att verksamheten är förlagd
till den kommun där medlen förvärvats. Ett sådant friare användningssätt
borde även vara begränsat till stödområdet.

En friare användning av skogskontomedel skulle förmodligen innebära
att många idérika personer med affärsidéer skulle kunna etablera sig. Även
utboägare, som många gånger har goda affärsidéer från näringslivet, skulle
vara med och investera i den bygd där de har sin fastighet.

Hemställan

Med stöd av vad ovan anförts hemställs

att riksdagen begär att regeringen utreder konsekvenserna av ett
friare användningssätt av skogskontomedel i enlighet med vad i motionen
anförs.

Stockholm den 24 januari 1989
Kjell Ericsson (c)

Göran Engström (c) Per-O la Eriksson (e)

Håkan Hansson (c)