Motion till riksdagen
1988/89 :Sk308

av Agne Hansson m.fl. (c)
Avveckling av skogsvårdsavgiften

Mot.

1988/89

Sk308-312

I denna motion föreslår vi att skogsvårdsavgiften slopas. Den nuvarande
skogsvårdsavgiften, som tas ut med 0,8 % av skogsbruksvärdet, har under
senare år mer och mer ändrat karaktär från sitt ursprungssyfte till en ren
särbeskattning av skogsnäringen.

Skogsvårdsavgiftens karaktär av särbeskattning har skärpts genom ett ökat
avgiftsuttag och ändrade bidragsregler. Skogsvårdsavgiften är dessutom
felbaserad och motverkar samhällets syften med skogspolitiken. Systemet
premierar inte god skogsvård. Istället blir det de skötsamma skogsägarna
som förlorar mest på skogsvårdsavgiften. Skogsvårdsavgiften har därmed
överlevt sig själv och bör avskaffas.

Brutet samband

Genom 1979 års skogspolitiska beslut fastslogs att de avgiftsmedel som
skogsvårdsavgiften inbringar, i huvudsak borde användas antingen för
sådana ändamål som är till nytta för skogsbruket eller så att åtgärderna
kommer skogsägarna till godo. Denna princip har successivt förändrats. I och
med beslutet 1983 att höja avgiftsuttaget till 0,8 % har den huvudsakliga
återgången till skogsägarna helt frångåtts.

Det finns inte längre något direkt samband mellan avgiftsuttag och
användningen av avgiftsmedlen. Det har fått till följd att en mycket ringa del
av skogsvårdsavgiften går tillbaka till skogsägarna för skogsvårdande åtgärder.
Därmed har skogsvårdsavgiften blivit en direkt skatt som läggs särskilt
på skogsnäringen. En sådan särbeskattning saknar motsvarighet i andra
näringar. Därmed upplevs den av skogsnäringen som en direkt straffskatt.

Av följande tabell framgår det ringa samband som finns mellan avgiftsuttag
och bidrag som återgår till skogsägarna med anknytning till skogsvårdsavgiften
i ett antal län i södra Sverige.

1 Riksdagen 1988/89.3 sami. NrSk308-312

1

Län	Skogsvårdsavgift Mkr	Bidrag 1986/87		Bidrag i procent av skogsvårdsavgift
Skogsdikning	Skogsodling efter avverkning, s.k. 5:3-skog
E	21,6	0,1	1,7	8
F	33,1	0,4	2,6	9
G	30,0	0,5	1,5	7
H	30,3	0,1	2,7	9
K	8,4	0,0	1,0	12
N	10,4	0,2	1,6	17
P	24,1	0,4	2,2	11
	157,9	1,7	13,3	10

Uppgifterna visar att det inte finns några rimliga proportioner mellan den
avgift som ett läns skogsägare har att betala och den återbetalning som kan
komma i fråga i form av ”bidrag” för olika åtgärder. Således återgår i ovan
angivna län i genomsnitt endast 10 % av ett avgiftsuttag på nära 158 miljoner
kr under ett år.

Hur skogsvårdsavgiftens karaktär av särbeskattning har skärpts genom
ökad avgiftsprocent framgår nedan.

Skogsvårdsavgiftens storlek enligt riksskatteverkets uppbördssektion, landet totalt.

År	Uttag, promille av skogsbruksvärdet	Mkr
1979	0,9	16
80	3,0	55
81	4,5	229
82	5,5	295
83	5,0	262
84	6,5	373
85	8,0	450
86	8,0	425

I samband med att avgiften kraftigt har ökats har reglerna för bidrag för
skogsvårdande åtgärder ändrats. Således har t.ex. rambeloppen för avverkning
av 5:3-skog inte enbart sänkts kraftigt utan också fått vidgad användning.
Detta medför att huvudparten av skogsvårdsavgiften används till andra
ändamål vid sidan om själva skogsbruket. Att på detta sätt låta skogsvårdsavgiften
finansiera kostnader, som rimligen bör vara en uppgift för hela
samhället att bära, förstärker känslan av straffskatt.

Felbaserad

Principerna efter vilka skogsvårdsavgiften tas ut är också felaktiga. Reglerna
premierar inte en god skogsvård, vilket de rimligen borde göra. En
skogsvårdsavgift baserad på skogsbruksvärdet kan slå mycket snett och få till
följd att de mest skötsamma skogsägarna förlorar mest på skogsvårdsavgiften.

Skogsbruksvärdet kan t.ex. vara mycket högt men avverkningsmöjligheterna
små. Dessa skogsägare straffas enligt nuvarande uttagsprincip med
höga avgifter på låga eller inga nettoinkomster från skogen.

Mot. 1988/89
Sk308

2

Det gäller i de fall där en skogsägare nyligen köpt en fastighet och tvingats Mot. 1
finansiera en väsentlig del av köpet genom stora engångsuttag av skog. Sk308

Därmed har skogsägaren i detta fall uttömt möjligheterna att under de
närmaste åren få några nettoinkomster från skogen.

I andra fall kan det gälla fastigheter som har en mycket stor andel av
skogsmarken bevuxen med välgallrad och välskött ungskog som heller inte
ger något omedelbart inkomstnetto, trots att skogsbruksvärdet i dessa båda
aktuella situationer kan vara mycket högt. En på skogsbruksvärdet baserad,
och inte en från skogen direkt inkomstbaserad skogsvårdsavgift, slår fel och
får därmed en missriktad effekt.

Missgynnar istället för premierar

De bidrag som utgår från avgiftsmedel utgår i huvudsak för att i efterhand
reparera eftersatta åtgärder, eller till fastigheter med ett dåligt skogstillstånd.
Den skogsägare som sköter sin skog bra har i regel mycket små
möjligheter att få bidrag. Trots detta har dessa skogsägare höga skogsvårdsavgifter.

På det sättet innebär bidragssystemet en överföring av medel från
skötsamma till mindre skötsamma skogsägare. Skogsvårdsavgiften motverkar
därför i praktiken samhällets syften med skogspolitiken. I ett system med
skogsvårdsavgifter är det oftast de skötsamma skogsägarna som förlorar
mest.

Det sorn nu sagts berör skogsvårdsavgiftens negativa konsekvens i ett
relativt kort perspektiv. Naturligt vore att också beräkna dess effekt och
konsekvenser under en omloppstid på mellan 80-100 år. Professor Sören
Wibe vid lantbruksuniversitetet har gjort det. Hans beräkningar visar att den
samlade avgiften vid en 80-årig omloppstid svarar mot 40 % av nettot vid
avverkning. Det rör sig således om ett avgiftssystem som får ännu större
negativa effekter för ett rationellt skogsbruk på längre sikt.

När ett system förlorat sitt syfte bör det avskaffas. Så är fallet med
skogsvårdsavgiften. Detsamma gäller det bidragssystem som är en följd av
skogsvårdsavgiften.

En självklar följd av en slopad skogsvårdsavgift blir givetvis att bidrag som
betalas med medel som kommer in från avgifterna slopas. Regionalpolitiska
insatser och annat som utgår ur avgiftsmedel, och som inte har anknytning till
skogsbruket, bör självfallet finansieras via statskassan.

1* Riksdagen 1988/89. 3 sami. NrSk308-312

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att avskaffa skogsvårdsavgiften från och med
den 1 juli 1989.

Stockholm den 10 januari 1989
Agne Hansson (c)

Rune Backlund (c)

Rolf Kenneryd (c)

Roland Larsson (c)
Marianne Jönsson (c)

Anna Wohlin-Andersson (c)
Ingbritt Irhammar (c)
Sven-Olof Petersson (c)

Ivar Franzén (c)

Mot. 1988/89
Sk308

4