Motion till riksdagen

1988/89 :Sk304

av Martin Olsson och Karin Israelsson (båda c)
Skattereglerna för rennäringen

Det har under senare år blivit allt klarare att rennäringens beskattning i högre
grad måste anpassas till denna närings speciella förållanden. Tjernobylkatastrofen,
men också det i vissa fall numera höga renantalet, har särskilt visat
på behovet av införande av ett s.k. renkonto för att förbättra möjligheterna
till resultatutjämning mellan olika år. Sedan vi fått våra motioner om
införande av renkonto och översyn av rennäringens beskattning avslagna
1986, 1987 och 1988 vill vi nu på nytt ta upp dessa frågor vars aktualitet
kvarstår. Vi finner det angeläget att renkonto införs snarast möjligt och att en
översyn görs av rennäringens beskattning så att nya regler kan träda i kraft
samtidigt som eventuella ändrade grunder för företagsbeskattning, som för
närvarande utreds, börjar tillämpas.

Behovet av ändrade beskattningsregler för rennäringen har under senare
år tagits upp i olika sammanhang av såväl berörda myndigheter som av
rennäringens företrädare. Rennäringskommittén behandlade frågan men
föreslog därvid fortsatta överväganden.

Effekterna av reaktorhaveriet i Tjernobyl medförde att intresset fokuserades
på samernas och rennäringens problem och att även kraven på
reformering av renskötselföretagens beskattning accentuerades.

Införande av ett s.k. renkonto för utjämning av inkomster mellan olika år
har därvid intagit en central roll i övervägandena.

Renkontot är avsett att motsvara skogskontot, som efter några år av
motstånd infördes som resultat av bildandet av koalitionsregeringen 1951.
Skogskontot har därefter inte ifrågasatts utan visat sig vara en mycket lämplig
och lättillämpad metod att utjämna skogsinkomster mellan olika år genom
att en viss del av skogsintäkten får sättas in på särskilt konto och att
beskattning sker först vid uttag från kontot.

Ett motsvarande system för rennäringen skulle vara en värdefull komplettering
av skattereglerna för denna näring. Behovet av ett renkonto visade sig
särskilt tydligt efter konsekvenserna av Tjernobylolyckan. Svenska Samernas
Riksförbund (SSR) gjorde därför en framställning den 5 september 1986
till regeringen om införande av renkonto. I riksdagen krävde bl.a. vi (motion
1986/87:N104) hösten 1986 införande av renkonto fr.o.m. inkomståret 1986.

Tyvärr avslog riksdagsmajoriteten (reservation av center- och moderatledamöter)
motionskraven efter att tre utskott yttrat sig i frågan. I jordbruksutskottets
yttrande (JoU 1986/87:3y) till näringsutskottet tillstyrkte majoriteten
(reservation av socialdemokraterna) motionskraven om renkonto. Även
i skatteutskottets yttrande (SkU 1986/87: ly) uttalade sig majoriteten positivt

till motionskraven, medan socialdemokraterna avstyrkte liksom jordbruksutskottet.
I näringsutskottet (NU 1986/87:12) avstyrkte majoriteten motionskraven
och endast center- och moderatledamöter reserverade sig (res. 15) för
bifall. Riksdagsmajoriteten ansåg således ej att följderna av Tjernobylolyckan
gav anledning till införande av renkonto. Uppenbarligen kom riksdagsbehandlingen
hösten 1986 att präglas av att förslaget om renkonto kom att
behandlas som ett - av flera - förslag till åtgärder speciellt med anledning av
följderna av Tjernobylolyckan.

Näringsutskottet framhöll i sin avslagsmotivering i nämnda betänkande
(s. 12) att ”frågan om renkonto gäller däremot införande av en ny
beskattningsprincip för renskötselföretag och är därför en mer allmän
skattepolitisk fråga som bör diskuteras i ett vidare perspektiv och i en annan
ordning”. Under 1987 års allmänna motionstid väckte vi på nytt en motion
(1986/87:Sk303) med krav på att riksdagen hos regeringen skulle begära
förslag om införande av renkonto och att frågan skulle övervägas i ett större
sammanhang än enbart mot bakgrund av situationen efter Tjernobylhaveriet.

Den socialistiska majoriteten i skatteutskottet (SkU 1986/87:27) och
riksdagen avstyrkte även denna motion liksom övriga motsvarande motioner
och framhöll ”att frågan om en generell regel om skatteutjämning för
renskötselföretag bör prövas i ett större sammanhang”.

Vid SSR:s landsmöte i juni 1987 var rennäringens beskattning en av
huvudfrågorna. I den inför landsmötet utarbetade rapporten ”Framtid för
renskötseln som inkomstkälla?” redovisades rennäringens skatteproblem.
Slutsatsen i rapporten var att nuvarande regler upplevs ”sorn mycket
otillfredsställande - för att inte säga helt orättvisa”.

Landsmötet antog en på rapporten grundad resolution med krav på
reformering av rennäringens beskattning. I resolutionen framhölls att dagens
beskattningssystem inte är anpassat till renskötselns förhållanden och att
inkomst av renskötsel - liksom i Norge - borde vara ett eget inkomstslag. Det
betonades att skattereglerna måste reformeras för att den samiska ungdomen
skall kunna satsa på renskötseln och näringen få reella möjligheter att
utvecklas.

Bland konkreta krav i resolutionen kan nämnas
Rätt till brutet räkenskapsår per den 30 april

- Införande av renkonto

- Lagerförändringar undantas från inkomstbeskattning

- Ett grundavdrag på ett basbelopp införs vid uttag av egenavgifter

- Samebyn jämställs med ekonomisk förening i skatterättsligt hänseende

- Skadestånd vid ingrepp i renskötselrätten skall inte inkomstbeskattas

- Premier för pensionsförsäkring bör utgöra avdragsgill kostnad i förvärvskällan
för att underlätta generationsskiften

- Ändrade värdeminskningsregler för inventarier.

Den 22 oktober 1987 gjorde SSR en framställning till regeringen om
reformering av rennäringens beskattning på grundval av landsmötets resolution.

Den 1 december 1987 ställde undertecknad Olsson en fråga (1987/88:242)
till finansministern om regeringen avsåg att ta några initiativ för en

Mot. 1988/89

Sk304

9

reformering av renskötselföretagens beskattning. Av svaret framgick egentligen
endast att regeringen inte avsåg att ta några sådana initiativ.

Sedan riksdagsmajoriteten avvisat förslaget om införande av renkonto och
finansministern klargjort att han ej avsåg att ta initiativ till en reformering av
rennäringens beskattning väckte vi vid fjolårets riksmöte motionen 1987/
88:Sk306.1 denna föreslog vi att riksdagen skulle begära översyn och förslag i
syfte att i högre grad anpassa rennäringens beskattning till renskötselns
speciella förhållanden.

Även denna motion avstyrktes av skatteutskottets majoritet (s och vpk) i
betänkandet SkU 1987/88:30. Man hänvisade till pågående utredningsarbete
om grunderna för en framtida beskattning av näringsverksamhet i olika
former och ansåg ”att det inte bör övervägas särregler för en viss grupp av
näringsidkare innan grunderna för hela företagsbeskattningen lagts fast”.

Det är enligt vår mening angeläget att en översyn av rennäringens
beskattning kommer till stånd utan ytterligare dröjsmål. Det är viktigt att
framtida skatteregler blir sådana att utjämning av inkomster mellan olika år
underlättas men även att reglerna i övrigt anpassas efter rennäringens
speciella förhållanden.

Detta översynsarbete bör enligt vår mening bedrivas så att reformerna
gällande rennäringens beskattning kan träda i kraft samtidigt med eventuella
ändrade grunder för företagsbeskattningen över huvud taget. Vissa krav och
förslag t.ex. införande av renkonto bör dock kunna genomföras tidigare.

Ett ytterligare argument för renkonto har framkommit under senare tid.
Kritik riktas både från myndigheter och berörda markägare mot nuvarande
höga renantal. De bättre möjligheter till resultatutjämning, som ett renkonto
skulle ge, skulle av allt att döma i hög grad underlätta att på frivillig väg
begränsa renantalet i de fall det anses vara allt för högt.

Hemställan

Med hänvisning till den anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om införande av renkonto och översyn av rennäringens
beskattning för att anpassa denna till näringens speciella förhållanden.

Stockholm den 10 januari 1989

Martin Olsson (c) Karin Israelsson (c)

Mot. 1988/89

Sk304

10