Motion till riksdagen
1988/89:Sf525
av Rune Backlund m. fl. (c)
Utvärdering av målen för invandrarpolitiken
Riksdagen beslöt 1984 att de riktlinjer för invandrarpolitiken som fastställdes
i mitten av 70-talet ska fortsätta att gälla som mål för samhällets insatser.
Riktlinjerna brukar delas upp i tre huvudmål, nämligen jämlikhet, valfrihet
och samverkan.
Jämlikhetsmålet bör ses som det mera övergripande målet för invandrarpolitiken.
Det innebär att man dels ska uppnå lika rättigheter och dels ha
likvärdiga möjligheter. Invandrarna ska alltså behandlas på samma sätt
som övriga medborgare inom ramen för den generella politik som fastställs
för olika samhällsområden som t.ex. arbetsmarknad, bostad och utbildning.
För att invandrarna ska kunna behandlas på ett likvärdigt sätt krävs
det oftast särskilda riktade insatser. Varje myndighet har ett ansvar för att
sådana åtgärder vidtas när så behövs.
Valfrihetsmålet ger invandrarna rätt att kunna leva och verka i den svenska
samhällsgemenskapen och samtidigt behålla och utveckla sitt kulturarv.
Det ska dock ske inom ramen för de grundläggande normer som i det
svenska samhället gäller för mänsklig samlevnad och respekt för andra
människor.
Det tredje målet, samverkansmålet, innebär att en ömsesidig samverkan
bör komma till stånd mellan invandrare och majoritetsbefolkningen. Målet
inbegriper tolerans och gemenskap mellan människor av olika ursprung.
Invandrarpolitiken ska också präglas av en vilja att utveckla goda etniska
relationer i det svenska samhället så att alla som bor där ska kunna leva i
trygghet och åtnjuta tolerans och respekt för sitt ursprung.
Förändrade förhållanden
Det har snart förflutit 15 år sedan riktlinjerna formulerades första gången.
Det skedde då i skuggan av en stor arbetskraftsinvandring i slutet av 60talet.
Under 70-talet och framför allt 80-talet har invandringen till vårt land
ändrat karaktär. I mitten av 70-talet kom de första större grupperna av
flyktingar som hade sina rötter i världsdelar utanför Europa. Idag dominerar
den gruppen i vår flyktingmottagning. Det kulturella, språkliga och
religiösa avståndet mellan dem som kommer och det samhälle de möter har
därmed blivit större än vad det var för ett par årtionden sedan. Detta ställer
speciella krav på samhället.
Efterkrigstidens flyktingar och arbetskraftsinvandrarna från Norden
och Sydeuropa är idag mitt uppe i generationsväxlingar. De har under sin
tid i vårt land hunnit få både barn och barnbarn. Många av dessa tidiga
invandrare är idag pensionärer eller kommer att bli det under de närmaste Mot. 1988/89
åren. Sf525
Hur uppfylls de invandrarpolitiska målen?
Redan en ytlig granskning av några olika samhällsområden ger vid handen
att riksdagens mål om jämlikhet, valfrihet och samverkan långt ifrån idag
uppfylls på det sätt som var tänkt. Några exempel får belysa det aktuella
läget inom några för invandrarna betydelsefulla samhällsområden.
Arbetsmarknaden
Trots det mycket goda arbetsmarknadsläget är arbetslösheten bland utländska
medborgare dubbelt så hög som bland svenskar. Särskilt markant
är skillnaden i arbetslöshet när det gäller ungdomar. Andra generationens
invandrare uppvisar betydligt större arbetslöshet än sina jämnåriga svenska
kamrater.
Skolan
Undersökningar visar att en större andel av invandrareleverna i skolan har
problem och behöver extra hjälp. En lägre andel av eleverna med annat
hemspråk än svenska söker sig vidare till gymnasiet och till högskolan.
Studieavbrott är vanligare bland invandrarelever än övriga.
Åldringsvården
Få kommuner har planerat sin åldringsvård för att under de närmaste åren
framöver ta emot betydande grupper av pensionärer med invandrarbakgrund.
Utbildad tvåspråkig vårdpersonal saknas på många av de institutioner
som idag tar emot äldre och sjuka invandrare.
Radio och TV
Utbudet av program på invandrarspråk är starkt begränsat. Sändningar på
nya språk har skett på bekostnad av redan etablerade språk.
Stödet till föreningar, tidningar, kyrkor och kultur
Stödet till invandrarnas organisationer, tidningar, kyrkor och kultur har
långsamt urholkats genom att anslagen inte har räknats upp fullt ut i förhållande
till pris- och löneutvecklingen. Det har blivit svårare för flera ”gamla”
grupper att behålla och utveckla sin kultur.
Diskriminering
Trots att allmänna opinionen gått i riktning mot större tolerans och ökad
förståelse för invandrare har antalet fall av diskriminering och främlingsfientlighet
ökat.
5
Riksdagens ansvar
Mot. 1988/89
Sf525
Eniga riksdagar har vid två tillfällen fastställt målen för invandrarpolitiken.
Riksdagen har därmed också ett ansvar för att målen uppfylls i samhället.
Finns det uppenbara brister bör också riksdagen ta initiativ till åtgärder
som löser problemen.
Av vår kortfattade redovisning framgår att de invandrarpolitiska målen
idag inte är uppfyllda på flera viktiga samhällsområden. Vi anser därför att
riksdagen hos regeringen ska begära en ordentlig utvärdering av hur de
invandrarpolitiska riktlinjerna efterlevs i samhället. Utvärderingens resultat
bör sedan ligga till grund för ett åtgärdsprogram som kan genomföras
under första hälften av 1990-talet.
Hemställan
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av hur de övergripande
målen för invandrarpolitiken uppfylls inom olika samhällssektorer.
Stockholm den 23 januari 1989
Rune Backlund (c)
Ulla Tillander (c)
Rosa Östh (c)
Karin Israelsson (c)
Göran Engström (c)
Roland Larsson (c)
Marianne Jönsson (c)
Kersti Johansson (c)
6