Motion till riksdagen
1988/89: Sf515

av Lars Werner m. fl. (vpk)
Invandrarpolitiken

Vänsterpartiet kommunisterna har många gånger föreslagit en rad åtgärder
som, om de förverkligades, skulle kunna bidra till att invandrarpolitikens
målsättningar uppfylldes.

Men det går lätt att konstatera i dag att ett förverkligande av den av
riksdagen fastställda invandrarpolitiken är mer avlägset än någonsin.
Framför allt gäller detta frågor som berör invandrarnas situation i samhället
och på arbetsmarknaden.

Det arbete invandrarverket bedrev tidigare har nästan upphört till förmån
för akuta insatser inom flyktingmottagandet.

Vpk anser att det är ytterst viktigt att förutsättningar skapas som gör det
möjligt för verket att bevaka och fullfölja invandrarpolitikens praktiska
tillämpning. Kommunerna befinner sig i en helt ny situation i samband
med det kommunala flyktingmottagandet.

Som alla känner till blir flyktingar så småningom invandrare och följaktligen
föremål för invandrarpolitiska åtgärder med motsvarande ansvar
från invandrarverkets sida.

De viktigaste frågorna på invandrarpolitikens område i dag är de som
berör invandrarnas situation på arbetsmarknaden.

En konstant hög arbetslöshet, utslagning och diskriminering berör andra
generationens invandrare och kvinnor.

De utländska medborgarnas förvärvsfrekvens har minskat under 1980talet.
Minskningen är störst inom gruppen utomnordiska medborgare.
Från att 1980 ca 80% av de utländska medborgarna i åldrarna 16 — 64 år
förvärvsarbetade, har andelen sjunkit till 74 %. Motsvarande andel för
svenska medborgare var 1987 84%. Sysselsättningsminskningen inom industrin
har bidragit till att det 1986 var färre utländska medborgare i
förvärvsarbete än 1980.

Den pågående strukturella omvandlingen inom arbetsmarknaden och
speciellt inom näringsgrenarna industri, handel, hotell och restaurang
bidrar till ökad arbetslöshet för invandrarna. Drygt hälften av de utländska
medborgarna arbetar inom dessa näringsgrenar jämfört med en tredjedel
för svenska medborgare.

En annan orsak till invandrarnas dåliga arbetsmarknadssituation är en
allt mer näringslivsanpassad arbetsmarknadspolitik som främst syftar till
att tillfredsställa näringslivets behov i stället för att skaffa jobb åt dem som
är arbetslösa eller riskerar att bli det.

En tredje orsak är de nya, mycket avancerade och annorlunda krav på
utbildning, prestation och ålder, som industrin ställer i dag. Det är krav
som flertalet av invandrarna inte kan motsvara.

Detta skapar en tilltagande yrkesmässig, social och ekonomisk segregation
i samhället där en växande grupp av människor blir kroniskt arbetslösa
eller hänvisade till lågavlönade serviceyrken.

Till den gruppen hör större delen av invandrarna och framfor allt
kvinnor och ungdomar.

Arbetslösheten bland utländska medborgare har under hela 1980-talet
varit drygt dubbelt så hög som för svenska medborgare. Under 1987 var i
genomsnitt 4,4% utländska medborgare i arbetskraften arbetslösa mot
1,8% svenska medborgare. Arbetslösheten har varit störst bland ungdomar
i åldrarna 16 — 24 år.

Bland flyktingarna som har kommit under senare år finns en stor andel
personer som har högre utbildningar. Ett problem för denna grupp är att få
sina meriter rättvist värderade inför fortsatta studier och på arbetsmarknaden.
Det är därför angeläget att berörda myndigheter skyndsamt åtgärdar
denna fråga.

Sammanfattningsvis nödgas man konstatera att om ingenting görs vad
gäller invandrarnas situation på arbetsmarknaden och i samhället i övrigt,
och om invandrarnas utslagning och segregation tillåts fortsätta, så kommer
vi på 1990-talet att ha inte ett B- eller C-lag i samhället utan ett
underproletariat med förödande konsekvenser för samhällsutvecklingen.
Den öppna rasismen kommer då att finna gynnsam grogrund till skam för
arbetarrörelsen och de värderingar den säger sig representera.

För att undvika en sådan utveckling bör — så som invandrarverket
mycket riktigt också påpekar i sin anslagsframställning — två principer
slås fast för samhällets insatser.

Samhället skall tillhandahålla svenskundervisning, yrkesutbildning och
lämplig praktik på sådana ekonomiska villkor att var och en kan delta.
Kvalifikationer, förvärvade i Sverige eller utomlands, skall accepteras av
arbetsgivare utifrån kvalifikationernas faktiska värde.

Svenskundervisning

I konsekvens med detta och med tanke på att goda kunskaper i svenska är
en förutsättning för invandrarnas möjligheter att hävda sig på den svenska
arbetsmarknaden, är det nödvändigt med en snar utvärdering av SFIreformen.
I avvaktan på utvärderingen bör man emellertid ge skolöverstyrelsen
de resurser som behövs för reformens genomförande.

Satsningar på invandrarungdomar

Vpk anser att det krävs ett sammansatt åtgärdsprogram för att stötta de
arbetslösa invandrarungdomar som är, eller håller på att bli, utslagna. Till
en del kan detta bestå av åtgärder och förstärkningar på arbetsmarknadsutbildningens
område, på arbetsförmedlingar, på skolans och utbildningens
och på fritidens områden. Men detta är inte nog. Det fordras framför allt

Mot. 1988/89

Sf515

11

ett intensivt arbete för att över huvud taget få kontakt med dessa ungdomar.

Vpk föreslår att resurser skall ställas till kommunernas förfogande för ett
socialt stödprojekt för invandrarungdom. Detta bör organiseras så att
invandrare anställs för att arbeta inom sin egen nations- och språkgrupp.
Vi tror att detta är en förutsättning för att komma förbi barriärer av
främlingskap och språksvårigheter. Det kan dessutom vara en utgångspunkt
för att skapa förutsättningar att bygga upp en nationell identitet hos
invandrarungdomarna. Arbetet måste självfallet bygga på uppsökande
verksamhet, men bör ges en fast bas i form av lokalutrymmen i invandrartäta
bostadsområden. Stor frihet måste lämnas när det gäller verksamhetens
konkreta utformning för att den skall kunna anpassas till skilda
förhållanden. De invandrare som skall arbeta med verksamheten måste
ges en grundlig utbildning för att finna sig väl till rätta bland svenska
institutioner inom sociala och andra vårdområden, inom utbildningssystemet
och inom arbetsmarknadsväsendet. Detta är nödvändigt för att invandrarungdomarna
skall få det konkreta stöd de behöver i olika situationer.

Invandrarorganisationerna har en avgörande betydelse i den verksamheten.
Det är viktigt att de personer som skall arbeta åtnjuter ett stort
förtroende inom den egna nationsgruppen och att verksamheten bedrivs i
nära och kontinuerligt samarbete med invandrarorganisationerna.

Vänsterpartiet kommunisterna har i tidigare framlagda motioner utförligt
motiverat behovet av ökade insatser på en rad områden inom invandrarpolitiken.
De områden som vi anser anslagsmässigt bör prioriteras är
bl. a. organisationsstödet till invandrarorganisationernas kulturella verksamhet,
stöd till verksamhet bland invandrarkvinnor och stöd till vissa
avgränsade projekt.

Kvinnoverksamheten har ökat markant under de senaste åren. I stor
utsträckning har invandrarkvinnor organiserat sig inom ramen för de
nationella riksförbunden, som i regel är utpräglade familjeorganisationer.
Inom flera nationella riksförbund har man bildat kvinnoutskott och sektioner
både på central och lokal nivå. Invandrarverkets projekt för greker,
turkar och jugoslaver visar tydligt behovet av stödjande verksamhet för
kvinnor bland de gamla arbetskraftsinvandrarna.

Invandrarverket framhåller också i sin anslagsframställning att verket
även i framtiden bör ha möjlighet att stödja små och nya organisationer
samt i ett initialskede stödja deras arbete med att utveckla och etablera
ungdoms- och kvinnoverksamhet.

Vpk anser att med tillräckligt stöd från det svenska samhället kan
invandrarorganisationerna göra viktiga insatser för barn, ungdomar och
kvinnor i de egna grupperna. Förutsättningar finns för att driva verksamhet
på ett sätt som inte bryter mot välbekanta normer och värderingar utan
i stället stärker invandrarungdomarnas och kvinnornas identitet och förankring
i den egna kultur- och språkgruppen. Invandrarföreningarna har
också särskilda förutsättningar att engagera ungdomar med bristande kunskaper
i svenska språket och svårigheter att utnyttja det svenska fritidsoch
kulturutbudet.

Mot. 1988/89

Sf515

12

Hemställan

Med hänvisning till det anförda yrkas

[att riksdagen hos regeringen begär en översyn av svenskundervisning
för vuxna invandrare (SFI),1]

[att riksdagen till undervisning för invandrare i svenska språket
m.m. förbudgetåret 1989/90 anvisar 36 996 000 kronor utöver regeringens
förslag eller således 368 718000 kronor,1]

[att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att
starta ett socialt stödprojekt bland invandrarungdomar i enlighet
med vad som anförs i motionen,2]

1. att riksdagen till åtgärder för invandrare avseende bidrag till
den centrala verksamheten vid invandrarnas riksorganisationer för
budgetåret 1989/90 anslår 3000000 kronor utöver regeringens förslag,

2. att riksdagen till åtgärder för invandrare avseende stöd till
verksamhet bland invandrarkvinnor inom invandrarorganisationerna
för budgetåret 1989/90 anslår 2000000 kronor utöver regeringens
förslag,

3. att riksdagen till åtgärder för invandrare avseende bidrag till
vissa avgränsade projekt för budgetåret 1989/90 anslår 3000000
kronor utöver regeringens förslag,

4. att riksdagen till åtgärder för invandrare för budgetåret 1989/90
således anslår sammanlagt 23 596000 kronor.

Stockholm den 25 januari 1989
Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk)
Margo Ingvardsson (vpk)
Berith Eriksson (vpk)
Hans Petersson (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk)
Alexander Chrisopoulos (vpk)
Bo Hammar (vpk)

Mot. 1988/89

Sf515

' 1988/89: Ub257
2 1988/89: So250

13