Motion till riksdagen
1988/89: Sf512

av Erkki Tammenoksa och Hans Göran Franck
(båda s)

Åtgärder för synskadade invandrare

Rätten för invandrare att lära sig svenska är fastställd i lagen 1986:159 om
grundläggande svenskundervisning för invandrare. Kommuner och studieförbund
får statsbidrag för att bedriva undervisningen.

1 vissa fall uppstår extra kostnader som inte täcks in i statsbidragen. Det
inträffar bl. a. när en synskadad person skall delta i undervisningen. Då
krävs t. ex. att läromedel läses in på kassett, att material produceras på
punktskrift, att lärarna får råd och handledning och att lärarna får möjlighet
att lära sig punktskrift.

Det behöver finnas medel för dessa kostnader om de synskadades rätt
till svenskundervisning skall kunna tillgodoses. SÖ hade äskat 500000 kr.
för särskilda åtgärder för handikappade deltagare i grund-sfi i årets budget.
Vi kan konstatera att detta inte har beviljats. Vi anser att speciella medel
måste finnas för dessa kostnader.

Invandrartidningen ges ut av Stiftelsen Invandrartidningen. Den utkommer
på flera invandrarspråk och på svenska. Den som är kyrkobokförd
i Sverige får tidningen i 5 provexemplar gratis, sedan får man prenumerera.
Den kan ej köpas i lösnummer. Den finns på bibliotek, skolor och
flyktingförläggningar.

Statens invandrarverks (SIV:s) hela informationsanslag utgörs av
knappt 20 milj. kr. Stiftelsen invandrartidningen föreslås att därav få ett
anslag på 14,85 milj. kr. Det är en ökning i förhållande till innevarande
budgetår. Stiftelsen fick dessutom ett tilläggsanslag under det budgetåret
och tidningen har avsevärt förbättrats. Inom de synskadades organisationer
anser man att eftersom tidningen ger värdefull information till invandrare
och dessutom också används i SFI-undervisningen så skall den också
ges ut på kassett.

Under 1988 har försök gjorts att ta reda på hur många synskadade
invandrare som finns i Sverige. Vid genomgång av registren i 5 av landets
33 syncentraler, Uppsala, Eskilstuna, Göteborg, Malmö och Tullinge utanför
Stockholm, har man fått fram följande siffror. Av c:a 220000 invandrare
i dessa områden har drygt 600 haft kontakt med någon syncentral, en
stor majoritet av dem kombinerar svartskrift med kassett, c:a 50 läser bara
kassett, 19 läser punktskrift, 20 är analfabeter och 8 har inget läsmedium
av andra skäl, därtill kommer ett okänt antal invandrare som har lässvårighet
eller är analfabeter utan att vara synskadade. Dessa människor erbjuds
naturligtvis prenumeration av Invandrartidningen på samma sätt som alla
andra invandrare, och då anser vi att de skall kunna få den på ett medium
som är tillgängligt för dem.

Hemställan

Med anledning av ovanstående och med hänsyn till att det råder speciella

ansvars- och finansieringsprinciper avseende handikappade hemställer vi
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att inom
ramen för anslaget E 2. Informationsverksamhet (prop. 1988/
89:100 bil. 12) bör vid fördelningen medel anvisas dels till SÖ för
särskilda åtgärder för synskadade invandrare, dels till stiftelsen
Invandrartidningen för att göra det möjligt att ge ut Invandrartidningen
på kassett.

Stockholm den 23 januari 1989

Erkki Tammenoksa (s) Hans Göran Franck (s)

Mot. 1988/89
Sf512

6