Motion till riksdagen
1988/89 :Sf503

&

av Sten Andersson i Malmö (m)
Flyktingpolitiken

Mot.

1988/89

Sf503-506

Det råder ett kompakt samförstånd i Sverige att vår flyktingpolitik skall vara
generös, då det finns många människor runt om i världen som befinner sig i
flyktingläger där situationen är sådan att vi svårligen kan föreställa oss
densamma. Våld och förtryck av människor som är oliktänkande och som
kritiserar regimen innebär att vårt ansvar mot utsatta människor är stort.

Som en förhållandevis rik nation är det vår skyldighet att efter förmåga bistå
andra mindre lyckligt lottade. Är då svensk flyktingpolitik i praktiken
generös? Svaret är enligt undertecknad både ja och nej.

Om man med en generös flyktingpolitik menar att vi skall ge mycket
pengar till verksamheten är svaret ja. Sverige ger idag förmodligen mest
flyktinghjälp i världen per invånare. Ser man däremot på flyktinghjälpens
inriktning måste svaret på den ställda frågan bli nej. Jag anser att vår
flyktingpolitik är felinriktad då den i första hand bistår fel människor. Vi
lägger nämligen inte den största delen av våra flyktingresurser åt behövande
flyktingar utomlands, utan dessa medel stannar i Sverige. Har då flyktingsituationen
blivit bättre internationellt sett och har flyktingarna i världens
flyktingläger minskat och är förhållandena för dessa människor bättre?

Svaret är nej, men ändå fortsätter Sverige med sin felinriktade politik.

Varför?

Tack vare vår förda flyktingpolitik, som är unik i Europa vad gäller naivitet
och godtrogenhet, minskar våra möjligheter att hjälpa de verkligt behövande
flyktingarna.

För några år sedan gavs den största delen av vår flyktinghjälp till
flyktingverksamhet utomlands. I dag är läget helt annorlunda, då vi nu ger
ungefär tre fjärdedelar till flyktingar i Sverige.

Asylbeviljandet i Sverige regleras och avgöres av vår lagstiftning som i
grunden vilar på Genévekonventionen av år 1951 ang. definitionen av
flyktingar. Men detta är inte korrekt. Antalet beviljade asyler i Sverige är
sådant att endast en minoritet f.n. är flyktingar enligt nämnda konvention. I
en tidning 1988 sade invandrarverkets chef att av det totala antalet
asylsökande som erhållit asyl, som själva rest till Sverige, var endast 20
procent - alltså var femte - flykting enligt Genévekonventionen. Den stora
majoriteten hade av flyktingliknande eller humanitära skäl erhållit asyl i
Sverige. Är detta rättvist mot alla dem som sitter i flyktingläger runt om i
världen under enormt svåra förhållanden? Svaret måste bli nej. Sverige
borde ändra inriktningen på flyktingpolitiken.

Det är omänskligt och inhumant att Sveriges flyktingpolitik idag till största 1

1 Riksdagen 1988/89.3sami. NrSf503-506

delen hjälper dem som har pengar eller lyckats skaffa möjlighet att själva ta Mot. 1988/89

sig hit. Kan en utlänning komma hit och söka asyl är han till 90 procent säker Sf503

på att erhålla sådan. Kan personen i fråga sedan kasta bort pass, id

handlingar och färdbiljetter är garantin att få asyl nästan 100 procent. Att

kalla en sådan flyktingpolitik för generös mot utsatta personer är skamligt

och ovärdigt.

Under senare år har en majoritet av asylsökande utlänningar som kommit
till Sverige inte kunnat styrka sin identitet. Man har kastat bort handlingar
som kan tänkas styrka densamma. Orsaken måste vara att man vill dölja sin
identitet och varifrån man kommit. Är då dessa personer flyktingar? Logiskt
sett måste svaret bli nej. Man har något att dölja.

År 1986 saknade 47 procent av de asylsökande pass, biljetter eller
id-handlingar och man kan med tanke på polisens bristande resurser anta att
antalet i verkligheten var betydligt större. 1988 saknade 65 procent av dem
som sökte asyl via ankomst till Arlanda nämnda handlingar. Ändå fortsätter
vi med att ge asyl åt dessa personer. Den nu föreslagna ändringen i
lagstiftningen vad gäller att stoppa denna verksamhet riskerar att bli ett slag i
luften.

Vad som borde gälla t.ex. på Arlanda är en passkontroll i omedelbar
anslutning när flygplanet landat. Då kan, om id-handlingar och annat är
bortkastat, personalen på ett flygplan ändå tala om att personen ifråga kom
med ett visst flyg och förmodligen tala om var han steg på.

Att som vi nu gör bevilja asyl åt ett mycket stort antal utlänningar som för
myndigheterna bakom ljuset, gör att tilltron till vår flyktingpolitik minskar
bland allmänheten. Det är också dessa passlösa som bär skulden till de ytterst
långa uredningstiderna för asylsökande. Att som i dag kritisera svenska
myndigheter för långa handläggningstider där många söker asyl och fristad i
vårt land och inte spelar med öppna kort är ointelligent och orättvist. Med
tanke på den situation många miljoner flyktingar lever i runt om i världen är
Sveriges ”generösa” flyktingpolitik långt ifrån generös med tanke på vem vi
beviljar asyl åt och efter vilka kriterier.

Det påstås ofta i debatten att ingen människa lämnar sitt land frivilligt,
vilket i och för sig är korrekt. De turkar, greker, jugoslaver och italienare
som under 1950-, 60- och70-talen lämnade sina hemländer för att söka arbete
och trygghet i Sverige gjorde säkert inte detta med glädje eller frivilligt. Men
de var tvingade då deras hemländer inte kunde erbjuda dem ekonomisk och
social trygghet. I dag är arbetskraftsinvandringen till vårt land stoppad från
länder utanför Norden. Är det så konstigt att människor genom att
manipulera på olika sätt försöker ta sig till Sverige åberopande politiskt
flyktingskap? Detta är mänskligt och lätt att förstå men faller sannerligen
utanför ramen för svensk flyktingpolitik.

Sverige bör bevilja asyl åt de utlänningar vilka är att betrakta som
flyktingar enligt Genévekonventionen, så länge vi kan ge dem en mänsklig
tillvaro i vårt land. Däremot bör den största delen av svensk flyktinghjälp gå
till dem som befinner sig i världens många flyktingläger.

2

Hemställan Mot. 1988/89

Sf503

Med anledning av vad ovan anförts hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en förnyad inriktning av Sveriges flyktingpolitik.

Stockholm den 15 januari 1989

Sten Andersson (m)
i Malmö