Motion till riksdagen
1988/89:Sf347

av Charlotte Cederschiöld m. fl.

(m, s, fp, c, vpk, mp)

Sjukpenningskydd under tid för rätt till
föräldraledighet

Rätt till ledighet från anställning för vård av barn under ett och ett halvt år
infördes fr o m år 1979. Rätten till ledighet var därigenom inte längre beroende
av om arbetstagaren under samma tid uppbar föräldrapenning.

Riksförsäkringsverket utfärdade i mars 1980 en kungörelse
(RFFS 1980:3) om sjukpenninggrundande inkomst i samband med föräldraledighet.
Kungörelsen ersatte ett tidigare cirkulär, enligt vilket motsvarande
tid utgjorde ett år, ett resultat av avgöranden i dåvarande försäkringsdomstolen.

Kungörelsen upphävdes fr o m år 1986 då riksdagen under våren 1985
godtog ett förslag till förändringar inom bl a föräldraförsäkringen
(prop 1984/85:78), varigenom tiden för sjukpenningskyddet kom att lagregleras
i 3 kap 5 § lagen om allmän försäkring. Bestämmelsen innebar att den
sjukpenninggrundande inkomsten inte Fick sänkas under tid då den försäkrade
var helt eller delvis ledig från förvärvsarbete för vård av barn och
barnet inte fyllt ett år.

Den nuvarande lagstiftningen innebär följaktligen att den man eller
kvinna som själv tar hand om sitt barn under hela den lagstadgade tiden, 18
månader, inte skall ådraga sig någon långvarig sjukdom, under de sista 6
månaderna av föräldraledigheten. Det omöjliggör återgång i förvärvsarbete
med åtföljande sjukpenningskydd.

Skulle detta ändå inträffa innebär det att sjukförsäkringsskyddet som
grundar sig på förvärvsinkomsten inte gäller. Den förälder som är ”barnledig”
mer än ett år tar i detta avseende en betydande ekonomisk risk.

En återgång till den tidigare regeln med bevarat sjukpenningsskydd under
den tid den försäkrade enligt lag är berättigad till hel ledighet från sitt
arbete i samband med barnsbörd förefaller rimligt.

Nuvarande lagstiftning kan knappast bidra till ett ökat intresse från männens
sida att ta större ansvar för barnens första år när vårdnadshavaren
riskerar en del av sin ekonomiska trygghet vid eventuell sjukdom. Detta är
olyckligt eftersom de första åren har en grundläggande och ofta avgörande
betydelse för föräldrakontaktens utveckling.

Särskilt viktigt ter det sig, då man kan notera, att det inte talas om att man
strävar efter att barntillsyn skall finnas att tillgå innan barnet fyllt ett och ett
halvt år. Tvärtom hänvisar kommunerna barnomsorgssökande föräldrar

att utnyttja sin rätt till 18 månaders föräldraledighet när de inte kan erbjudas
plats inom önskad tid.

Frågan kommer att få allt högre aktualitet när bristerna i barnomsorgen
blir alltmer påtagliga. Om denna lagreglering kvarstår måste strävan bli att
uppmana föräldrar att söka barnomsorgsplats innan barnet fyllt 1 år. Kommunerna
och andra vårdgivare måste då ha möjlighet att erbjuda en fullgod
omsorg. Om detta inte kan åstadkommas har lagregleringen en snedvridande
effekt på trygghetsförhållandena i en familj till förmån för den som inte
tar vårdnad om barnen och till nackdel för den vårdande föräldern, oftast
kvinnan.

För att familjer inte skall drabbas av obehagliga överraskningar bör blivande
och nyblivna föräldrar informeras om gällande lagstiftning. En ung
familj med små barn som drabbas av att den vårdande föräldern får t ex
cancer kan tyckas ha tillräckliga bekymmer utan att därtill ekonomiskt
drabbas av oväntade inkonsekvenser i det offentliga försäkringssystemet.
Om föräldrar känner till denna konsekvens kan de möjligen gardera sig via
privat sjukförsäkring, om de har råd....

Förslag föreligger nu om att föräldrapenningen skall byggas ut. För det
fall riksdagen skulle bifalla förslaget vore det lämpligt att i detta sammanhang
genomföra här föreslagen ändring som då skulle kunna följa föräldraförsäkringen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär sådan ändring av 3 kap 5 §
Lagen om allmän försäkring som innebär återgång till den tidigare
regeln om sjukpenningskydd under den tid den försäkrade enligt lag
är berättigad till hel föräldraledighet.

Stockholm den 25 januari 1989
Charlotte Cederschiöld (m)

Ines Uusman (s) Stina Eliasson (c)

Lars De Geer (fp) Jill Lindgren (mp)

Margo Ingvardsson (vpk)

Mot.1988/89

Sf347

II