Motion till riksdagen
1988/89:Sf344

av Sigge Godin m. fl. (fp)

Slopandet av etableringskontrollen för
tandläkare, m. m.

Tandhälsan hos det svenska folket har förbättrats avsevärt de senaste åren.
Till följd av att så gott som alla barn erhåller fluorsköljning i skolan har
mycket goda resultat uppnåtts. Den förebyggande tandvårdens arbete för
att förbättra människors sätt att sköta sina tänder har också påverkat tandhälsan
positivt.

Men mycket återstår fortfarande att göra.

Tandvårdsförsäkringen har förlorat något av de syften som avsågs när
den infördes. Patientandelen av den totala kostnaden har stigit så mycket
att den i dag ibland nästan överstiger det belopp som patienten hade fått
betala innan försäkringen infördes. Samtidigt har tandläkarnas ersättning
från tandvårdsförsäkringen urholkats. För att komma tillrätta med de här
problemen utan alltför stora kostnader för tandvårdsförsäkringen krävs att
den omorganiseras. Detta utvecklas vidare i motionen.

Människors möjligheter att själva välja tandläkare måste förbättras. Därför
bör etableringskontrollen avskaffas. På så sätt uppnås en effektiv tandvård
till lägsta kostnad.

Fri etableringsrätt för tandläkare

Det är väsentligt att den enskilda medborgaren själv kan välja vilken tandläkare
han eller hon vill gå till. Det måste finnas ett fritt val mellan privatpraktiserande
tandläkare och folktandvården. Om det råder konkurrens
mellan olika tandläkare och mellan tandvård som bedrivs av olika huvudmän
säkerställs att verksamheten sköts så effektivt som möjligt.

Folkpartiet anser därför att det ska finnas en fri etableringsrätt för tandläkare.
Det ska vara möjligt för tandläkare att ansluta sig till tandvårdsförsäkringen
oavsett var han eller hon bor.

Etableringskontrollen infördes när det rådde stor brist på tandläkare. I
dag är situationen helt annorlunda. Därmed har det grundläggande motivet
för etableringskontrollen fallit. Det är folkpartiets uppfattning att det är
bättre att låta människors efterfrågan på tandvård styra etableringarna än
att de avgörs i administrativ ordning. 1 stället har regeringen genomdrivit en
permanent etableringskontroll.

Förutom att etableringskontrollen minskar människors valfrihet, minskar
den dessutom konkurrensen. Om man möjliggör etableringsfrihet för
tandläkare leder detta också till att kostnaden minimeras, dvs en hushållning
med offentliga utgifter.

Regeringen anför numera att det främsta skälet för att begränsa tandläkarnas
anslutning till tandvårdsförsäkringen är de begränsade ekonomiska
resurser som står till buds för tandvården.

Det är mycket tveksamt om de totala kostnaderna för tandvården hålls
nere genom etableringskontroll som minskar konkurrensen. Den socialdemokratiska
tandvårdspolitiken innebär en strävan mot att landstingen ska
svara för en viss minsta del av vuxentandvården oavsett om det finns efterfrågan
på tandvård från folktandvården eller inte.

De undersökningar av tandvårdens kostnader som gjorts visar att de
privata tandläkarna har lägre kostnader än folktandvården. I Ingvar Westerbergs
doktorsavhandling framgår att totalkostnaden per timme i privatvård
är 266 kr jämfört med 389 kr i folktandvården. Det pågår ett ambitiöst
arbete inom folktandvården för att bl.a. minska de höga kostnaderna. Förutsättningarna
för att dessa strävanden med sikte på en rationellare verksamhet
ska bli framgångsrika torde vara större om det finns konkurrerande
privatpraktiserande tandläkare.

Risken för att en fri etableringsrätt skulle innebära kraftigt ökade kostnader
över tandvårdsförsäkringen bedömer vi som liten. Vi anser att en fri
etableringsrätt ger de största förutsättningarna för att vi ska få en tandvård
som är anpassad till patienternas behov.

Tandvårdsförsäkringen

Tandvårdsförsäkringen står inför stora problem.

Patientandelen av kostnaden för t.ex. en uttagbar helprotes är i dag tre å
fyra gånger högre än vad hela kostnaden för motsvarande protes var innan
tandvårdsförsäkringen infördes. Även med hänsyn tagen till penningvärdets
förändring är alltså en sådan protes för patienten dyrare i dag med
tandvårdsförsäkring än den var t.ex. 1973 helt utan försäkring. En liknande
kostnadsutveckling kan iakttas i fråga om många andra vanliga tandvårdsinsatser.

Denna utveckling beror dels på att tandvårdens reella kostnader stigit
snabbare än den allmänna pris- och lönenivån, dels på att kompensationsnivån
inom tandvårdsförsäkringen sänkts i flera etapper, såväl generellt
som punktvis. Fördyringen för både patienter och försäkring skulle ha varit
värre, om inte privattandläkarna genom ständigt eftersläpande taxor tvingats
subventionera vuxentandvården med en år för år krympande ersättning
för sitt arbete som följd.

Att återställa tandvårdsförsäkringen till ungefär ursprunglig kompensationsnivå
och samtidigt genomföra en nödvändig, kraftig höjning av tandvårdstaxan
skulle innebära en mycket betydande utgiftsökning för försäkringen.

En sådan utgiftsökning är inte möjlig. Å andra sidan kan utvecklingen
inte få fortsätta som hittills.

Att inordna tandvårdsförsäkringen i sjukvårdsförsäkringen är en idé som
har många förespråkare, inte minst inom tandläkarkåren. Patienten skulle
då betala samma enhetsavgift vid varje tandläkarbesök som gäller inom
sjukvården. Det skulle möjliggöra den nödvändiga höjningen av tand

Mot.1988/89

Sf344

3

vårdstaxan utan att det drabbar patienterna. Den ofrånkomliga kostnadsökningen
skulle slås ut på egenavgifterna i hela försäkringen. Det skulle
innebära att läkarvård och sjukvårdande behandling blir något dyrare än
nu för patienterna, medan i gengäld tandvården skulle bli väsentligt billigare.

Enligt uppgift i propositionen bereder regeringen fortfarande ett förslag
om ändrad tandvårdsförsäkring. Proposition avses bli framlagd för riksdagen
under 1990. Riksdagen bör av anförda skäl ge regeringen till känna vad
som här anförts om bristerna i tandvårdsförsäkringen.

Specialisttandvården

Det är viktigt att det finns valmöjligheter och konkurrens även inom specialisttandvården.
De begränsningar som gäller för privattandläkares rätt till
specialisttaxa bör därför upphävas.

Tandvård för barn och ungdom

Enligt nuvarande bestämmelser svarar landstingen genom folktandvården
för all tandvård för barn och ungdomar t.o.m det år de fyller 19 år. Detta
innebär att patienter under 20 år själva får betala hela behandlingskostnaden
om de väljer tandläkare utanför folktandvården. Valfriheten för denna
grupp patienter är således starkt beskuren. Med nuvarande regler saknas
dessutom möjligheter för privattandläkare att erbjuda familjetandvård, vilket
är beklagligt från många synpunkter. Mot bakgrund härav måste en
förändring av nuvarande regler för barn- och ungdomstandvård komma till
stånd. Detta bör göras genom att utvidga den allmänna tandvårdsförsäkringen
till att omfatta även barn och ungdomar.

Kvicksilverförgiftning

Det finns ett antal människor som har stora problem med amalgamfyllningar.
För att patienten kostnadsfritt ska få sina fyllningar utbytta krävs att
man kan påvisa ett samband mellan sjukdomen och förekomsten av kvicksilver.
Detta samband har många gånger varit svårt att bevisa. Dessutom
har många patienter upplevt att de blir bemötta med misstro från sjuk- och
tandvårdens sida.

Problemen för dessa patienter bör inte underskattas. Därför krävs att en
intensiv forskning bedrivs för att i framtiden få fram nya fyllnadsmaterial
som kan ersätta amalgamet. Patienter måste också få möjlighet till mera
ingående undersökningar för att man ska kunna finna orsaken till deras
problem.

Vi vill understryka vikten av en aktiv forskning vad gäller hälsoeffekter
av amalgam. Socialutskottets betänkande 1988/89:SoU7 behandlar skadeverkningar
av amalgam. Ett enigt utskott uttalar här att det är viktigt att det
tvärsektoriella forskningsprogrammet om kvicksilver från amalgam och
dess påverkan på hälsan genomförs samt att regeringen bör ägna denna
fråga särskild uppmärksamhet vid beredningen inom regeringskansliet.
Folkpartiet vidhåller den uppfattningen.

Mot.1988/89

Sf344

4

Övrig tandvård

Även när det gäller tandvård vid sjukhus och andra institutioner bör samverkan
kunna ske med privatpraktiserande tandläkare. Det finns således
inte någon anledning att förorda att vården ska ges av folktandvårdens
personal.

Hemställan

Med stöd av det ovan anförda hemställes

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av lagen
om allmän försäkring så att etableringskontrollen för privattandläkare
avskaffas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om översyn av tandvårdsförsäkringen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om att nuvarande begränsningar för privattandläkares
rätt till specialisttaxa upphävs,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om möjligheterna för barn och ungdomar att anlita
annan tandläkare än folktandvårdens,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om vikten av att en intensiv forskning bedrivs om
andra fyllnadsmaterial än amalgam,1]

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om samverkan mellan privatpraktiserande tandläkare
och institutioner.

Stockholm den 25 januari 1989
Sigge Godin fp)

Barbro Sandberg fp) Maria Leissner fp)

Ingrid Ronne-Björkqvist fp)

Mot.1988/89

Sf344

11988/89:So519

5