Motion till riksdagen
1988/89: Sf334

av Sigge Godin m. fl. (fp)
Sjukförsäkringen

Sjukförsäkringen är en av de stora delarna av socialförsäkringssystemet.
Det skall ge ekonomisk trygghet vid sjukdom. För närvarande ersätts en
person som är borta från sitt arbete p.g. a. sjukdom med 90 procent av
inkomstbortfallet.

Korttidsfrånvaron har ökat kraftigt under senare år, liksom det s. k.
sjuktalet, dvs. antalet sjukfrånvarodagar per person och år. Den statistiska
förklaringen till den ökningen av sjuktalet är framförallt att andelen personer
som är sjuka och uppbär sjukersättning under riktigt lång tid ökat
kraftigt. Orsakerna till att korttidsfrånvaron har ökat är mindre entydiga.

I Folkpartiets motion om den ekonomiska politiken utvecklar vi vår syn
på hur socialförsäkringssystemets delar behöver reformeras under de kommande
åren. Problemen med starkt stigande kostnader, växande ärendebalanser
osv. behöver en noggrann genomlysning. En översyn av sjukpenningförsäkringen
och arbetsskadeförsäkringen är nödvändig för trygghetssystemets
fortlevnad.

I avvaktan på en sådan genomgång som där föreslås vill vi emellertid nu
föreslå vissa besparingar inom sjukförsäkringen. Tidigare fanns en s.k.
effektiv insjuknandedag inbyggd i sjukförsäkringen. Folkpartiet motionerade
i samband med att denna dag togs bort om att insjuknandedagen
skulle effektiviseras genom att ersättning inte borde utgå första sjukdagen
även om man hade sjukanmält sig föregående kväll, vilket var fallet
tidigare.

Vi anser fortfarande att det inte bör utgå någon ersättning första sjukdagen.
En sådan åtgärd är långt ifrån tillräcklig för att få bukt med de stora
kostnadsökningarna i sjukförsäkringen, men den är ett litet bidrag till att
dämpa kostnadsutvecklingen.

Från privatekonomisk synpunkt har införandet av en effektiv insjuknandedag
inga avgörande nackdelar, förutsatt att en sådan regel kombineras
med vissa spärrar som gör att människor med vissa handikapp, t. ex.
allergiker, inte drabbas hårdare än andra. Tidigare fanns en regel om att
om man insjuknade på nytt inom 20 dagar från det förra sjuktillfället,
räknades ingen ny insjuknandedag. Den spärregeln har visat sig otillräcklig,
bl. a. för de kvinnor som har så svåra problem i samband med menstruation
att de då måste vara hemma från arbetet. Av den anledningen
vill vi nu höja spärregeln från 20 till 30 dagar. En sådan höjning innebär
naturligtvis att alla andra grupper som ofta är sjuka en kort tid också får
färre tillfällen till karensdag. Det teoretiska maximum som någon överhu

vudtaget kan komma upp i på ett år blir 12. Men detta teoretiska maximum
kan bara uppnås av någon som är sjuk exakt var 31 :a dag och aldrig
dessemellan. För de allra flesta blir antalet karensdagar således mindre än
12.

Många människor på arbetsmarknaden har avtal som skyddar dem från
inkomstbortfallet under den första veckan eller ännu längre period. För
dem innebär vårt förslag att kostnaden i stället övervältras på arbetsgivaren.
När arbetsmarknadens parter vill träffa överenskommelser om sådan
sjukkompensation sker detta naturligtvis inom ramen för en helhetsavvägning
där visst löneutrymme avsätts för detta ändamål.

Hemställan

Med anledning av det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag om återinförande av en
effektiv insjuknandedag från 1 juli 1989 enligt vad som anförs i
motionen.

Stockholm den 24 januari 1989

Sigge Godin (fp)

Barbro Sandberg (fp) Maria Leissner (fp)

Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)

Mot. 1988/89
Sf334

8