Motion till riksdagen
1988/89:Sf33
av Karin Söder (c)
med anledning av prop. 1988/89:86 med förslag
till utlänningslag m.m.
I prop. 1988/89:86 Den nya utlänningslagen utelämnas vissa betydelsefulla
principiella frågor eller behandlas mycket kortfattat. Dessa frågor har stor
påverkan på den praktiska tillämpningen av lagen.
I denna motion tar jag upp några av dessa frågor:
— Betydelsen av förarbetena till lagen
— Internationella rekommendationer
— Beviskrav i asylärenden
— Utredning om barn i asylärenden
— Ny ansökan om uppehållstillstånd
— Offentligt biträde vid avvisning till första asylland
Utlänningslagen är en typisk ramlag, vilket innebär att många bestämmelser
är generellt utformade och får sin speciella innebörd genom bl a tolkning.
Det är därför av stor betydelse att både äldre och mer aktuella förarbeten
liksom uttalanden från riksdagen efterlevs i beslutsfattandet.
Successiva förändringar av praxis i strid med lagstiftningens avsikter
måste noga följas av riksdagen. Som exempel kan nämnas utvisningen av
barnfamiljer till Libanon. Av rättssäkerhetsskäl är det viktigt att riksdagen
uttalar som sin mening att ändring av praxis vid behandling av asylfall inte
får ske i strid med lagstiftarens intentioner.
För att få dessa frågor successivt belysta har invandrarverket fått i uppdrag
att sammanställa och redovisa tillämpad praxis. Behovet av en sådan
redogörelse är stort för de asylsökande själva liksom deras advokater och
ombud. Det är nödvändigt att detta uppdrag slutföres och successivt redovisas
för riksdagen som i samband med behandlingen av en sådan rapport
också kan inhämta erfarenheter från sakkunniga i asylärenden. På asylrättens
område finns en råd internationella rekommendationer. Riksdagen
bör fastslå att de rekommendationer som Sverige biträtt också skall efterlevas.
Den som flyr från sitt hemland befinner sig alltid i en komplicerad situation.
Oftast är hopsamling av bevis för rätt till asyl mycket svår eller omöjlig.
Bevis kan också i flyktingsituationen uppfattas som farliga att bära på
sig. Självfallet har kravet på bevisning i ärenden om uppehållstillstånd en
väsentlig betydelse för måttet av det skydd som den asylsökande kan uppnå
enligt utlänningslagen. I den föreliggande propositionen förs ingen uttöm- Mot. 1988/89
mande principiell diskussion om bevisvärderingen. För myndigheter och Sf33
flyktingombud vore det av stort värde att ha tillgång till av riksdagen antagna
grundläggande synpunkter på bevisvärderingen av asylärenden.
Barn i en flyktingsituation är särskilt utsatta. Propositionen innebär förbättringar
när det gäller barnens rätt till undersökningar innan beslut fattas
liksom när det gäller förvarstagande. Enligt min mening har man dock inte
gett barnen ett tillfredsställande skydd. Riksdagen bör uttala att barn över
huvud taget icke bör tas i förvar eller skiljas från sina familjer. Vid fall när
barn är inblandade bör direktavvisning inte äga rum då den snäva tidsram
som då står till förfogande inte vanligtvis medger en tillfredsställande utredning
av barnets eller barnens sociala och hälsomässiga situation.
I propositionen framhålls att vid en ny ansökan om uppehållstillstånd
det naturligtvis är viktigt att denna kan handläggas snabbt. Härvid föreligger
risker för att behandlingen av ärendet blir summarisk och alla nya skäl
inte tillräckligt blir belysta. Större effektivitet får dock inte innebära att
rättssäkerheten sätts ur spel. Riksdagen bör uttala att effektiviteten inte får
överordnas rättssäkerheten, vilket också gjordes i justitieutskottets betänkande
1984/85:28..
Av den föreslagna förändringen av rättshjälpslagen framgår att offentligt
biträde i regel inte skall förordnas i de fall en en utlänning sänds till ett
första asylland, där risk för förföljelse och vidaresändande kan anses utesluten.
Dessa fall är ofta svårbedömda och den aslysökande inte alltid klar
över hur man skall kunna föra sin egen talan. Behov av offentligt biträde
synes vara uppenbart för varje asylsökande, även den som ställs inför frågan
om att förås till ett första asylland, vilket riksdagen bör ge regeringen
till känna.
Hemställan
Med stöd av det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om redovisning till riksdagen om utveckling av
praxis i samband med behandling av asylfall,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om efterlevnaden av internationella rekommendationer,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om grundläggande riktlinjer för bevisvärderingen i
asylärenden,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att direktavvisning
av barn ej bör äga rum,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att barn ej
bör få tas i förvar eller skiljas från sina föräldrar,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att effektivitet
och snabbhet vid behandling av ny ansökan om uppehållstillstånd
ej bör få överordnas rättssäkerheten,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den 5
1 * Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr S/32-37
som eventuellt skall sändas till tredje asylland bör ha rätt till offent- Mot. 1988/89
ligt biträde. Sf33
Stockholm den 10 april 1989
Karin Söder (c)
6