Motion till riksdagen

av Sten Svensson m.fl. (m)

Undantagandepensionärernas rätt till
pensionstillskott och KBT

Mot.
1988/89
Sf290—297

Den sämst ställda gruppen av pensionärer återfinns bland dem som en gång
ansökte och beviljades undantagande från ATP.

Fram till 1982, då rätten att stå utanför ATP upphävdes utom för dem
som bara hade kort tid kvar (sex år eller mindre) till den allmänna pensionsåldern,
hade försäkrad med samtycke av eventuell make/maka möjlighet att
anmäla individuellt undantagande från försäkring för tilläggspension vad
avsåg inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. När sedan reglerna
om pensionstillskott infördes 1969 innebar undantagandet inte endast att
tilläggspension inte skulle utgå utan också att pensionstillskott endast utgår
till den som omfattas av undantagandet, om han skulle ha blivit berättigad
till sådant tillskott om undantagandet inte skett.

På samma sätt påverkas beräkningen av det kommunala bostadstillägget
(KBT).

Bakgrund

Bakgrunden till de ursprungliga reglerna för undantagandet var att framför
allt småföretagare kunde få svårt att frigöra de belopp som krävdes för att
betala successivt höjda egenavgifter till ATP. I dessa fall skulle pensionstiden
dels tryggas av folkpensionen som skulle ge en grundtrygghet till alla,
dels av det efter pensioneringen frigjorda kapitalet i den egna rörelsen.

De senaste tre decennierna i Sverige har kännetecknats av en omfattande
strukturomvandling inom näringslivet. Inom handeln, främst då detaljhandeln
men också den mindre grossist verksamheten, skedde en dramatisk
utslagning av företag. Saneringen av stadskärnorna i större och medelstora
städer ökade nedläggningen av ett stort antal hantverksföretag, som inte
kunde förränta successivt höjda hyror inom nyproduktionen.

Strukturrationaliseringen inom jordbruket och fisket fortsatte i oförändrat
högt tempo.

Det var således en relativt stor grupp småföretagare som fick realisera sin
verksamhet på ofördelaktiga villkor och som före nedläggningen ofta dragit
sig fram på marknadsmässigt dåliga inkomster. Ett sätt att minska kostnaderna
var att göra undantagande från ATP. Detta kunde tyckas rationellt
vid tidpunkten för beslutet, då grundpensionen inom folkpensionen skulle
utgöra en grundtrygghet för alla.

I och med införandet av pensionstillskotten ändrades detta förhållande.
Standardhöjningen i Sverige under 60-talet skulle också komma folkpensionärerna
till godo, men det skedde nästan uteslutande genom en successiv

1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr Sf290-297

höjning av pensionstillskotten samt förbättrat KBT. Denna utveckling kun- Mot. 1988/89

de inte undantagandepensionärerna förutse och de har därför kommit i Sf290

strykklass på ett sätt som måste upplevas som djupt orättvist. De har i regel
gått miste om en standardhöjning av folkpensionen på 50 procent eller mer.

Till detta kommer förlusten av hela, eller delar av, KBT.

Vår ståndpunkt

Under många år har moderata samlingspartiet väckt motioner för att undanröja
den orättvisa som fortfarande drabbar undantagandepensionärerna
men tidigare också änkor efter sådana pensionärer. Dessbättre har änkorna
i dessa fall efter riksdagsbeslut tillförsäkrats fullt pensionstillskott och KBT
med hänsyn till deras verkliga inkomster. Nu återstår således endast att
avskaffa den diskriminerande regel som fortfarande drabbar de äldre undantagspensionärerna.

Vi kräver således att alla de som på grund av undantagande från ATP går
miste om pensionstillskott skall erhålla sådant fr.o.m. den 1 januari 1990.

Undantag bör göras endast för dem som med tillämpning av övergångsreglerna,
när rätten att göra undantagande slopades, valde att även efter
utgången av 1981 stå utanför ATP, trots att de skulle ha uppnått en tilläggspension
minst i nivå med pensionstillskottet.

Även reglerna för kommunalt bostadstillägg (KBT) måste ändras för dem
som omfattas av vårt förslag ovan. Det kommunala bostadstillägget skall
beräknas på den folkpension och övriga inkomster som pensionären verkligen
uppbär, inte på fiktiva ATP-inkomster.

Den nya regeln för beräkning av rätten till KBT för undantagandepensionärer
bör träda i kraft snarast möjligt.Vi föreslår den 1 juli 1989.

Kostnad

Kostnaden för den av oss föreslagna reformen torde inskränka sig till högst
135 miljoner kr per år. Kostnaden minskar efter hand för att på sikt
försvinna helt, eftersom rätten att stå utanför ATP avskaffades 1982. Hälften
av kostnaderna belastar budgetåret 1989/90.

Det torde ankomma på vederbörande utskott att utforma erforderlig
författningstext.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att folkpensionärer som på grund av
undantagande från ATP endast uppbär folkpensionens grundbelopp
fr.o.m. den 1 januari 1990 skall ha rätt till pensionstillskott i enlighet
med vad i motionen anförs,

2. att riksdagen beslutar att undantagandepensionärernas rätt till
KBT fr.o.m. 1 juli 1989 skall grundas på de inkomster pensionärerna
i fråga verkligen uppbär,

3. att riksdagen - under förutsättning av bifall till yrkande 1 - för
budgetåret 1989/90 under anslaget D2 Folkpensioner anvisar
58 147 500 000 kr.

Stockholm den 24 januari 1989
Sten Svensson (m)

Gullan Lindblad (m)

Hans Dau (m)

Karin Falkmer (m)
Ann-Cathrine Haglund (m)
Bertil Persson (m)

Mona Saint Cyr (m)
Karl-Gösta Svenson (m)
Göran Astrand (m)

Charlotte Cederschiöld (m)
Ingvar Eriksson (m)

Margit Gennser (m)

Ingrid Hemmingsson (m)
Inger René (m)

Per Stenmarck (m)
Ingegerd Troedsson (m)
Görel Bohlin (m)

Mot. 1988/89
Sf290

3