Motion till riksdagen
1988/89: Sf287

av Stina Gustavsson (c)

Kostnadsfritt insulin och saliversättningsmedel

I regeringens budgetproposition 1989 bilaga 7 redovisas två olika utredningar
på läkemedelsområdet som nu lämnat sina förslag. Riksförsäkringsverket
föreslår bl. a. i sin rapport att förmånen kostnadsfria läkemedel
slopas och ersätts av ett enhetligt system för begränsning av den försäkrades
läkemedelskostnader.

Även föredraganden är inne på samma linje och för ett resonemang
utifrån om prioriteringar varvid de personer idag som har fria läkemedel
kommer att få betala enligt någon form av högkostnadsskydd.

Det synes något märkligt att t. ex. insulinbehövande i framtiden inte
längre skulle ha denna förmån. Inte sällan handlar det om personer som på
grund av sin sjukdom inte är helt arbetsföra. Det vore enligt min mening
riktigare att inordna ytterligare produkter/mediciner bland de fria läkemedlen.

Det bör vara en självklarhet att alla människor som på grund av sjukdom
är hänvisade till ett liv med ständig medicinering hade samma
rättighet. Personer som på grund av sjukdom och efter operation och
strålbehandling är hänvisade till att använda t. ex. saliversättningsmedel
borde istället kunna erhålla fri medicin. Enligt uppgift är det för den
behövande en ekonomisk uppoffring då kostnaderna för saliversättningsmedel
kan belöpa sig på 5000— 10000 kronor per år, beroende på vilket
medel som måste användas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att insulin fortsättningsvis får vara ett kostnadsfritt
läkemedel samt att saliversättningsmedel tas upp bland de
kostnadsfria läkemedlen.

Stockholm den 24 januari 1989

Stina Gustavsson (c)