Motion till riksdagen
1988/89:Sf276

av Stina Gustavsson och Marianne Jönsson
(båda c)

Anhörigas insatser vid växelvård

Under senare år har olika vårdformer växt fram. Verksamheten inom långtidssjukvården
har utvecklats till att förbättra patientens livssituation genom
såväl kvalificerad som effektiv rehabilitering. Detta har lett till att
långvårdspatienter kan återvända hem under kortare perioder. Anhöriga
tar då på sig tung arbetsbörda och ett stort ansvar. För samhället som helhet
innebär detta system besparingar.

De flesta anhörigvårdare är ofta i samma ålder som den vårdade och ofta
i pensionsåldern. Inte sällan har makarna låg pension. Det finns exempel i
landet på att när en intagen patient övergår till att vistas viss tid i hemmet,
ofta varannan vecka, återgår försäkringskassan till att klassa ett par makar
som samboende mot att de tidigare uppburit pension som ensamstående
under sjukhemsvistelsen.

Detta sätt är att löna den anhörige som ställer upp som vårdare på fel sätt.
Samhället borde i stället vara generöst i sin tillämpning av lagen. Försäkringskassans
tillämpning är snarare det motsatta, och många vill därför inte
övergå till växelvård, trots möjligheter att kunna vistas hemma kortare tider.
Enligt vår mening måste pensionssystemet utformas så att vårdinsatser
av ovanstående art inte bestraffas.

Hemställan

Med stöd av det anförda hemställer vi

att riksdagen hos regeringen begär förslag för att skapa bättre villkor
för anhörigas insatser vid växelvård.

Stockholm den 20 januari 1989

Stina Gustavsson (c) Marianne Jönsson (c)

1 * Riksdagen 1988/89. 3 sami Nr S/275-277