Motion till riksdagen

1988/89:Sf275

av Charlotte Cederschiöld (m)
Pensionsrätter! för makar

Mot.
1988/89
Sf275 —277

Den familjerättsliga lagstiftningen har under de senaste två årtiondena varit
föremål för en genomgripande omarbetning. Efter en lång rad delreformer
under denna tid fattade riksdagen i april 1987 beslut om en ny äktenskapsbalk
(ÄktB). Den förändrar radikalt förutsättningarna för arbetsfördelning
och ekonomisk fördelning i familjen.

Förmögenhetsordningen i äktenskapet och fördelningen av makarnas
egendom vid äktenskapets upplösning innebär enligt ÄktB förändringar i
förhållande till den ordning som gällde före 1 januari 1988. Ett uttalat syfte
med förändringarna har varit att åstadkomma en högre grad av rättvisa
mellan makarna vid äktenskapsskillnad.

Det finns anledning att på vissa punkter ifrågasätta om detta syfte uppnåtts.
Tvärtom har en del förändringar gynnat den redan ekonomiskt starkare
parten. Detta kan knappast anses rättvist, när det fortfarande förhåller
sig så att ansvaret för hem och barn i de flesta familjer huvudsakligen ligger
på den ena parten, som därigenom får svårare att göra sig gällande på
arbetsmarknaden och följaktligen inte får lika stark ekonomi som den part
som inte tar lika stor del av hem- och barnansvar.

Vid bodelning har t.ex. den fattigare maken inte generell möjlighet att
kräva likadelning av boet, medan den rikare maken har möjlighet att begära
jämkning av oskälig bodelning. Privata pensionsförsäkringar, som tidigare
var giftorättsgods, har från 1988 gjorts till enskild egendom. Detta gynnar
män och missgynnar kvinnor eftersom de stora pensionsförsäkringarna
vanligen finns hos den med starkaste ekonomin, nämligen männen. Männen
tar även med sig sina större avtalsförsäkringar och större ATP-pensioner
vid bodelning. De kvinnor, som genom sitt stora ansvar för hem och
barn bidragit till att möjliggöra pensionerna, blir i regel lottlösa när familjelagstiftningen
bygger på ”att var och en får se till sitt”. Denna egoistiska syn
gör att valfriheten för kvinnor kan begränsas till ett val mellan ensamma,
kanske disharmoniska barn eller en total urholkning av den egna ekonomin
och ålderspensionen, allt beroende på tillgången till en kvalitativt bra barnomsorg.

Om ena maken har en inkomst som överstiger 7,5 basbelopp betalas
arbetsgivareavgifter på hela inkomsten, d.v.s. även på den del som ligger
över 7,5 basbelopp. På den senare delen kommer arbetstagaren aldrig att få
någon ATP-pension trots att arbetsgivaren betalat pensionsavgift härför
kanske under många år. Samtidigt kanske denne inkomsttagare har en

1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr S/275-277

make/maka som p.g.a. andra makens tidskrävande förvärvsarbete inte haft Mot. 1988/89

samma möjligheter att utveckla sitt eget förvärvsarbete, utan har en låg egen Sf275

pension. Då vore det rimligt att maken/makan fick tillgodogöra sig de
pensionsavgifter andre maken arbetat in, men inte får tillgodogöra sig.

Lagstiftaren bör betrakta familjen som en gemenskap och ge uttryck för
detta i lagstiftningen. Annars kan man inte förvänta att medborgarna skall
ta ett gemensamt ansvar för sina familjer.

Pensionskommittén bör få tilläggsdirektiv att utforma ovanstående förslag
så att den fattigare maken kan tillgodogöra sig de ”överpoäng” den
högre avlönade maken intjänat.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att pensionskommittén får i
uppdrag att utreda möjligheten för makar att tillgodogöra sig inbetalade
ATP-avgifter för inkomstdelar över 7,5 basbelopp i enlighet
med vad i motionen anförts.

Stockholm 19 januari 1989
Charlotte Cederschiöld (m)

2