Motion till riksdagen
1988/89: Sf257

av Gustav Persson m.fl. (s)

De försäkringsanslutna privatpraktiserande läkarna

Privatläkarna utgör på sina håll ett värdefullt tillskott av vårdgivare. Deras
möjligheter att få anslutning till sjukförsäkringssystemet får ses som uttryck
härför. I anslutning till Dagmarsystemet med en fast ersättning per innevånare
till landstingen inklusive försäkringsersättning till privatpraktikerna bör
enligt vår mening följande förändringar genomföras i syfte att underlätta för
landstingen att bättre planera sjukvårdens totala resurser.

1. Landstingen har svårt att ta sitt totalansvar enligt hälso- och sjukvårdslagen
framförallt vid så kallade ersättningsetableringar då de nya innehavarna
av privatpraktiken kan ha en helt annan specialitet än säljaren. Till exempel
kan en barnläkare ersätta en hudläkare eller en gynekolog en ögonläkare.
Detta skapar självklart problem för landstinget som för närvarande måste
parera sådana svängningar i det privata utbudet. Landstinget måste enligt vår
mening ha ett inflytande över sammansättningen av företrädda specialiteter
totalt inom landstingsområdet.

2. En privatetablering har i tätbefolkade områden blivit en handelsvara
som snabbt stigit i värde. Detta kan inte ha varit meningen. Det är ju
regelsystemet och försäkringsanslutningen som konstituerar värdet. Tillstånd
och försäkringanslutningen bör därför vara knuten till viss person utan
rätt att överlåtas. Nuvarande rätt till fri ersättningsetablering bör omprövas.
På sikt vore en utveckling från försäkringsansluten privatpraktiker mot
vårdavtal mellan landstinget och läkaren att föredra.

3. Oklarheter i bestämmelserna föreligger vid etablering i annat försäkringskasseområde
än där läkaren är verksam. Systemet med så kallad
bipraktik kan då användas så att en läkare genom att bedömning sker av
instanser i olika län får total anslutning som överstiger heltid.

4. Om landstingen ska kunna ta sitt totalansvar enligt hälso- och
sjukvårdslagen fullt ut erfordras att samarbetet med privatläkarna utvecklas.
Samverkansavtal bör vara regelmässiga. Det är dock oklart vilken styrka och
rättsverkan sådana avtal har. Landstinget torde därför behöva någon form av
sanktionsmöjlighet alternativt att försäkringsanslutningen villkoras med att
samarbetsavtal upprättas med landstinget.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ändrade bestämmelser för försäkringsanslutna
privatpraktiserande läkare.

Stockholm den 19 januari 1989
Gustav Persson (s)

Arne Gadd (s)
Ingrid Andersson (s)
Sven-Gösta Signell (s)

Mot. 1988/89
Sf257

Gunnar Thollander (s)
Barbro Andersson (s)

15