Motion till riksdagen
1988/89: Sf228

av Stina Eliasson och Gunhild Bolander (båda c)
Samhällets stöd till diabetiker

I årets budgetproposition föreslår regeringen att hela den fria listan skall tas
bort. Det innebär att bl.a. diabetiker, som under flera decennier fått
kostnadsfritt insulin, inte längre har den rätten. Som skäl anför regeringen
rättvisa. Alla långtidssjuka har inte denna förmån och då skall ingen ha den.
Rättvisa skall alltså uppnås på en mycket utsatt grupps bekostnad.

Ända sedan 1940-talet har diabetiker fått kostnadsfritt insulin. Skulle vi i
Sverige nu återgå till de villkor som gällde innan dess, intar vi en särställning
bland flertalet länder i Europa där diabetikerna får kostnadsfritt insulin.

Av i vårt land kända fall av diabetes behöver i dag omkring 60 000 använda
insulin. För dessa diabetiker är insulinet livsuppehållande. Tack vare
insulinet kan diabetikerna aktivt fungera i samhället lika bra som friska
människor.

Det kostnadsfria insulinet innebär flera plusfaktorer för samhället.
Diabetikerna kan själva sköta sin medicinering, belastar inte samhällets
sjukvård, kan aktivt delta i arbetslivet och vara med i samhällsbyggandet.

Den speciella kost, som diabetiker är hänvisade till, innebär fördyrade
levnadsomkostnader i sig.

Regeringens förslag om att diabetikernas livsuppehållande insulin inte
längre skall vara kostnadsfritt upplevs som obarmhärtigt och orättvist. Vi
anser att diabetikerna även i fortsättningen skall ha rätt till kostnadsfritt
insulin.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om det fria insulinet.

Stockholm den 18 januari 1989

Stina Eliasson (c)

Gunhild Bolander (c)