Motion till riksdagen
1988/89 :Sf227
av Ingbritt Irhammar och Anna Wohlin-Andersson
(båda c)
Arbetsgivaravgifter för idrottsmän
Idrottsrörelsens viktiga funktion som folkrörelse är välkänd och uppskattad.
Särskilt stor betydelse har den i sin roll som fostrare av barn och ungdom. Det
är välkänt att de flesta idrottsföreningar arbetar under små omständigheter
och tvingas till att anordna lotterier, bingo, basarer m.m. för att få sin
ekonomi att gå ihop. Det har därför blivit ett stort hot mot många
idrottsföreningars existens att de tvingas betala arbetsgivaravgifter för de
idrottsmän som uppbär ersättning från dem eftersom nya inkomster inte kan
förväntas i den utsträckning som motsvarar utgiftsökningen.
Problemet har blivit så stort att vitala delar av verksamheten hotar att bli
strukna ur programmet, såsom träningsläger, resor, turneringar och andra
rörliga kostnader som spelar en stor roll för ungdomar. Det är också en ny
olägenhet för föreningarna att de i praktiken blir förvandlade till arbetsgivare
med allt vad det innebär av risk för processer m.m. Rekryteringen av
förtroendepersoner - för åtminstone mindre klubbar - lär inte underlättas av
denna nya och komplicerade uppgift. Det skulle underlätta för många
idrottsföreningars möjligheter att bedriva fortsatt värdefull bredd- och
ungdomsidrott om idrottsföreningarna befriades från att erlägga arbetsgivaravgifter
för ersättningar som understiger två basbelopp. Det är nödvändigt
att göra en snabb översyn på detta område.
Riksdagsmajoriteten har tidigare vid behandling av ovanstående krav
avslagit detsamma, trots att den samtidigt har konstaterat att nuvarande
regelsystem kan medföra ekonomiska problem för många idrottsföreningar.
Vi upprepar därför våra tidigare ställda krav.
Hemställan
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs
att riksdagen begär att regeringen låter göra en snabb översyn av
idrottsföreningarnas arbetsgivaransvar med syfte att medge rätt för
dessa att undantas från arbetsgivaravgifter för de aktiva idrottsmän
som uppbär ersättning understigande två basbelopp.
Stockholm den 18 januari 1989
Ingbritt Irhammar (c)
Anna Wohlin-Andersson (c)