Motion till riksdagen
1988/89:Sf21
av Rune Backlund m.fl. (c)
med anledning av prop. 1988/89:105 om ny
organisation, hantering av asylärenden och resurser
för statens invandrarverk m.m.
Riksdagen fattade våren 1988 ett principbeslut om en ny organisation för
statens invandrarverk. Syftet är att åstadkomma en organisation som gör det
möjligt att radikalt korta handläggningstiderna i asylärenden, samt att ge
flyktingarna ett mottagande som förutsattes i riksdagens beslut 1985. Efter
omorganisationen kommer invandrarverket att ha fyra utredningsslussar
med egna utredningsresurser och en utökad fast förläggningsorganisation.
För att effektivisera verksamheten inrättas fyra regioner med särskilda
regionkontor. Den nya organisationen träder i kraft 1 juli 1989.
I regeringens proposition 1988/89:105 anslås de medel som regeringen
anser att invandrarverket behöver för att klara sina uppgifter i den nya
organisationen. I förhållande till vad invandrarverket självt har bedömt sig
behöva, har regeringen gjort neddragningar. För verket centralt, regionkontoren
och tillståndsverksamheten vid utredningsslussarna innebär propositionen
en minskning med 27 tjänster. Huvuddelen av minskningen faller på
regionkontoren. Samtidigt som man föreslår mindre resurser till den fasta
organisationen får regionkontoren för första verksamhetsåret ett tillfälligt
extra anslag på fem miljoner. De ska användas till att öka utflyttningstakten
till kommunerna.
Regionkontoren får i den nya organisationsstrukturen för invandrarverket
en mycket viktig roll. Deras uppgift blir att förhandla med kommunerna om
platser för flyktingarna, samordna utplaceringen från förläggningarna och
stödja kommunerna i flyktingmottagandet.
De kommer att svara för bidragsutbetalningarna och styra verksamheten
vid verkets fasta och tillfälliga förläggningar. Skulle regionkontoren inte
kunna fungera som det var tänkt i SIV 89 och riksdagens principbeslut,
kommer det att få konsekvenser för hela verksamheten. Regionkontoren har
en nyckelroll i den nya organisationen.
Från centerns sida anser vi det vara mycket olyckligt att regeringen redan
vid starten av den nya organisationen väljer att banta i den organisation som
invandrarverket anser sig behöva, för att klara sina stora arbetsuppgifter.
Det har funnits en bred enighet om att de långa väntetiderna måste kortas
och köerna i mottagningssystemet måste minska. Då måste också invandrarverket
få tillräckliga resurser för att klara av de mål som riksdagen uppställt
för verksamheten.
Det är också förvånansvärt att regeringen på nytt väljer metoden att arbeta
med tillfälliga riktade anslag. Denna metod har alltför ofta använts mot
verket under de senaste fem åren och skapat en osäkerhet och ryckighet i
verksamheten.
Vi anser det nödvändigt att invandrarverket tillförsäkras medel så att den
fasta organisation som man enligt SIV 89 och sin anslagsframstälian avser att
inrätta vid regionkontoren och centralt, verkligen kan starta vid halvårsskiftet
1989. Den "besparing" som regeringen gör kommer annars att snabbt ätas
upp av kostnadsökningar inom andra delar av verksamheten, t.ex. förläggningsverksamheten
och bidragshanteringen. Invandrarverkets lönemedel
bör därför ökas med tio miljoner i förhållande till propositionens förslag.
Ett annat område där resurserna blir otillräckliga för verksamhetens
genomförande är verkets omkostnadsanslag. Med den i propositionen
anslagna summan kommer viktiga områden som information, utbildning,
resor och översättningar att lida av resursbrist. Det är särskilt olyckligt närén
ny organisation ska dras igång och stora utbildningsinsatser behövs. Det
kommer att bli svårt för verket att få till stånd en rationell och effektiv
verksamhet vid regionkontor, utredningsslussar och förläggningar om medel
till resor är otillräckliga. Bl.a. är det ur rättssäkerhetssynpunkt viktigt med
täta personkontakter mellan tillståndssidan vid verket centralt och utredningsslussarna.
Begränsning av resurserna för översättningar och tolkning vid muntlig
handläggning får omedelbara effekter på möjligheterna att hålla nere
handläggningstiderna. Invandrarverkets medel till omkostnader bör därför
ökas med tio miljoner i förhållande till propositionens förslag.
Hemställan
Med stöd av det anförda hemställs
att riksdagen till statens invandrarverks förvaltningskostnader anvisar
för budgetåret 1989/90 ett, i förhållande till regeringens förslag
med 20 milj. kr., höjt förslagsanslag om 279 400 000 kr.
Stockholm den 16 mars 1989
Rune Backlund (c)
Karin Israelsson (c)
Rosa Östh (c)
Roland Larsson (c)
Kersti Johansson (c)
Ulla Tillander (c)
Göran Engström (c)
Marianne Jönsson (c)
Mot. 1988/89
Sf21
9