Motion till riksdagen
1988/89 :Sf207

av Gustav Persson och Sven-Gösta Signell (båda s)
Försäkringsskyddet vid rehabilitering på
arbetsplatserna

En effektiv rehabilitering förutsätter att olika åtgärder som sätts in samordnas
och inriktas mot samma mål. Många skäl talar för en starkare anknytning
av rehabiliteringsverksamheten till arbetsplatserna. Den arbetsplatsanknutna
rehabiliteringen är i huvudsak yrkesinriktad, ca 80 % av arbetsplatserna
har nu tillgång till företagshälsovård. Kamratstödjande verksamhet finns på
många arbetsplatser. Men det måste finnas erforderliga realistiska arbetsoch
träningsuppgifter. Arbetsplatserna kan också bättre anpassas till enskilda
människors behov. En rad skäl talar sålunda för att man ännu starkare än i
dag knyter rehabiliteringsverksamheten närmare arbetsplatserna.

En viktig del i rehabiliteringsarbetet är att fullgott försäkringsskydd gäller
för alla former av rehabilitering som sker på arbetsplatserna.

Enligt föreskrifterna i förordningen om arbetsskadeförsäkringen
(1977:284) och statligt personskadeskydd (FASP 2-4 §§) gäller försäkringsskyddet
inte fullt ut när personen företar resor till och från arbetsplats där
arbetsträning sker, under raster eller vid teoretiska moment i utbildningen.
AMS har för personer som deltager i arbetsmarknadsutbildning och inskrivna
vid arbetsmarknadsinstitutet utfärdat bestämmelser så att dessa personer
helt omfattas av arbetsskadeförsäkringen.

Den som däremot arbetsprövas eller arbetstränas på en arbetsplats där han
inte är anställd och som inte är inskriven vid ett arbetsmarknadsinstitut
omfattas således inte helt av försäkringsskyddet som gäller för övriga som
genomgår rehabilitering.

Enligt vår mening är det av stor vikt för en framgångsrik rehabilitering att
alla som genomgår rehabilitering på arbetsplatserna - och således utsätts för
samma risker för arbetsskada - också har samma försäkringsskydd. Även när
det gäller arbetsgivarnas försäkringsskydd vid exempelvis maskinskada eller
liknande som kan ha orsakats av den som arbetstränar finns motsvarande
begränsningar i försäkringsskyddet när det gäller arbetsskadeförsäkringen,
lagen om yrkesskadeförsäkringar och lagen om statligt personskadeskydd.
Om däremot den som arbetstränar uppbär sjukpenning enligt AFL är staten
ersättningsskyldig.

Enligt vår mening bör även dessa brister i försäkringsskyddet rättas till
genom förändringar i nuvarande förordningar.

Hemställan Mot. 1988/89

Sf207

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av förbättring av försäkringsskyddet i
arbetsskadeförsäkringen och det statliga personalskadeskyddet vid
rehabiliteringar på arbetsplatserna.

Stockholm den 11 januari 1989

Gustav Persson (s) Sven-Gösta Signell (s)

12