Motion till riksdagen

1988/89 :Sf201

av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén

i

£3

(båda s)

Reglerna för deltidspension

Mot.

1988/89

S1201-210

Delpensionsreformen genomfördes 1975 och har stor betydelse för många
anställda som önskar trappa ned sin yrkesverksamhet. Av avgörande
betydelse för rätten till delpension är att den försäkrade har ett deltidsarbete.
Någon sådan rätt finns dock inte i lagstiftningen. Ansvaret för att få fram
deltidsarbeten åvilar arbetsmarknadens parter.

När pensionsberedningen i SOU 1986:47 diskuterade rätten till delpension
och deltidsarbete konstaterades med rätta att man på arbetsmarknaden visat
stor beredvillighet att tillgodose efterfrågan på deltidsarbete för att uppnå
syftena med reformen om en rörlig pensionsålder. Med hänvisning till att
några problem inte gjort sig synbara avstod pensionsberedningen ifrån att
pröva frågan om att i lagstiftningen införa en rätt till deltidsarbete.

Rätten till ledighet för den anställde är vanligen inskriven i de bestämmelser
som reglerar arbetsgivarens rättigheter kontra den anställdes. Så är t ex
fallet när det gäller rätten till studieledighet. Arbetsgivaren kan i sådana fall
inte hindra ledigheten på annat sätt än att förskjuta den upp till ett halvår.

När det gäller möjligheterna att erhålla delpension förhåller det sig, som
redan antytts, på ett annat sätt. Arbetsgivaren kan vägra den anställde
möjligheten till delpension. I denna situation har den anställde ytterst inte
någon annan utväg än att finna sig i arbetsgivarens beslut. Arbetsgivaren har
vad som man närmast skulle kunna kalla för en vetorätt.

Reformen infördes för att vara till gagn för den anställde som önskar
trappa ned sin yrkesverksamhet. Att det ändå är så att arbetsgivaren kan
vägra gå med på en begärd delpension kan möjligen bero på att förutsättningarna
att bevilja delpension varierar mellan olika företag. Möjligheterna att
utan störningar ordna delpension är måhända mindre i det lilla företaget än i
det stora.

Även om antalet fall är litet så finns det uppgifter som tyder på att
arbetsgivare vägrat anställda deltidspension och där motiveringarna varit
oklara och svåra att förstå. Det kan därför, enligt vår uppfattning, inte anses
tillfredsställande att arbetsgivarens ”nej” till en deltidspension i praktiken
fungerar som en vetorätt. I sådana situationer bör det vara möjligt för
arbetstagaren att få till stånd en objektiv prövning av om arbetsgivarens
”nej” är sakligt grundat.

Delpensionsreformen genomfördes 1975 och pensionsberedningens bedömning
att inte närmare utvärdera erfarenheterna av delpensionsreformen
bygger på iakttagelser före 1986. En utvärdering av reformens regelverk
utifrån de aspekter som berörs i föreliggande motion borde därför ske. I

1 Riksdagen 1988189.3sami. NrSf201-210

samband därmed bör man också överväga möjligheterna för arbetstagare, Mot. 1988/89
som vägras begärd del tidspension, att på något sätt få skäligheten i en sådan Sf201
vägran objektivt prövad.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om arbetsgivarens ”vetorätt” och om en översyn av
reglerna för delpension.

Stockholm den 10 januari 1989

' •• r'l •’ v • ,‘lni • t ,V , , ,! . | •)'. . ;

Kurt Ove Johansson (s) Lars-Erik Lövdén (s)

2