Motion till riksdagen
1988/89:N478

av Olof Johansson m.fl. (c)
Energi

Mot.

1988/89

N478-480

I. Sammanfattning

Utgångspunkten för centerpartiets energipolitik är de nära sambanden
mellan energianvändning, ekonomisk utveckling och miljö. I motionen
konstateras att det är nödvändigt för en långsiktigt hållbar utveckling att
såväl nationellt som globalt ställa om energisystemet mot energihushållning
och utnyttjande av förnybar energi. Denna syn ansluter också till den som
redovisats i en FN-rapport.

I motionen konstateras vidare att regeringen på intet sätt följer upp de
energipolitiska besluten om en förnyelse av energisystemet i konkret
handling. Mot denna bakgrund föreslås en förnyelseplan med ett konkret
åtgärdsprogram.

Målet för förnyelseplanen är att - genom energihushållning, effektivare
energianvändning, effektivare el- och värmeproduktion samt ökad användning
av förnybar energi - långsiktigt nå en slutlig energianvändning på ca 300
TWh. Detta möjliggörs med följande åtgärdsprogram:

- Riktlinjerna för kärnkraftens avveckling läggs fast och en avvecklingsplan
för kärnkraften upprättas och avvecklingen kan omedelbart inledas
genom att Barsebäck och Ringhals 2 tas ur drift så snart det är möjligt bl a
av juridiska skäl.

- Uppbyggnad av en energimarknad med många aktörer

- Inrättande av energins utvecklingsfond, finansierad med en avgift på 2
öre/kWh el. Detta skapar långsiktigt en årlig resurs på ca 2 miljarder. I
inledningsskedet är intäkterna ca 2,5 miljarder kr. Fonden är tillgänglig
för alla, dvs stöd kan ges till aktuella projekt oavsett vem som är
beställare. Fondens huvuduppgifter bör vara att genom villkorliga lån och
bidrag stödja investeringar som syftar till energihushållning och effektivare
energianvändning och alternativ energiproduktion

- Energins utvecklingsfond bör kompletteras med en avdragsrätt för
småhusägare och bostadsrättsinnehavare för vissa klart avgränsade
energihushållande investeringar.

- Riktlinjer för en miljöanpassad energibeskattning fastläggs.

- En skatteomläggning genomförs som innebär en skattereduktion pål 000
kr per helår samtidigt som skatten på olja, kol och naturgas höjs.

- Bränslen skall beskattas lika vid såväl värme- som elproduktion.

- Ett garantipris på lägst 28 öre införs för el, producerad i nya kraftvärmeverk
och små vind- och vattenkraftverk.

1 Riksdagen 1988189. 3sami. Nr N478—480

- Principer för prissättningen av el fastläggs genom en avvägning mellan Mot. 1988/89
genomsnittskostnad och långsiktig marginalkostnad för elproduktionen. N478

- Åkermark som inte behövs för produktion av livsmedel skall användas för
odling av bl a energiskog och energigrödor, t ex som råvara för en
inhemsk produktion av alternativa drivmedel, biobränslen m.m.

- Drivmedelsetanol introduceras och en fullskaleanläggning för produktion
av etanol uppförs. Etanol, producerad på inhemska råvaror, befrias
från skatt

- Möjligheter till stöd för ”revolutionerande” energiprojekt öppnas och
100 milj kr avskiljs från energins utvecklingsfond för detta ändamål.

- Direktverkande el skall inte tillåtas i nyproducerade bostäder och lokaler
samt krav ställas på alternativa uppvärmningsmöjligheter i de fall elström
används för uppvärmning i luft- och vattenburna värmesystem.

- Statsbidrag skall utgå till återuppbyggnad av den kommunala energirådgivningen

II Inledning

Ekologi, energi och ekonomi blir alltmer sammanvävda till en sömlös väv av
orsak och verkan. För en ekologiskt hållbar utveckling måste framtidens
ekonomiska tillväxt vara mindre energikrävande än tidigare tillväxtperioder.

En effektiv energianvändning och övergång till förnybar energi måste därför
utgöra huvudinriktningen i globala och nationella energiplaner om en
långsiktig miljömässig och ekonomiskt hållbar utveckling skall kunna
åstadkommas.

Modern teknik ger stora möjligheter för effektivare energianvändning,
vilket ofta är ekonomiskt lönsamt eftersom energieffektiva lösningar vanligen
innebär minskade kostnader. Genom en kraftfull satsning på effektivare
energianvändning kan Sverige liksom andra länder köpa sig den tid som
krävs för att hinna utveckla ett lågenergisamhälle baserat på i huvudsak
förnybara energikällor, vilket måste vara grunden för de globala och
nationella energisystemen i framtiden.

En säker, ekologiskt riktig och ekonomiskt livskraftig energitillförsel, som
kan underlätta en rättvis utveckling, är en absolut nödvändighet och möjlig
att bygga upp. Detta förutsätter dock en medveten politisk vilja och avsevärt
större framtidsansvar än vad majoriteten av politiska beslutsfattare hittills
har förmått visa.

Effektivare energianvändning

Energihushållning är inte bara önskvärd utan också nödvändig. Det är i ett
längre perspektiv alltid lönsamt att utforma industriella processer, byggnader,
maskiner och hushållsapparater på ett sådant sätt att inte mer energi än
nödvändigt används. Alla energi- och hushållningsåtgärder som i vid mening
inte kostar mer än den energi som sparas är angelägna.

2

Energihushållning skonar den yttre milj ön Mot. 1988/89

Effektivare energianvändning minskar behovet av primärenergi, t ex kol, ^478
olja och uran och därmed begränsas också den negativa miljöpåverkan dessa
energislag har. Effektivare energianvändning är, tillsammans med ökad
användning av förnybar energi, en förutsättning om förödande konsekvenser
av klimatförändringar såsom översvämningar, ökenutbredning, försurning
och annan miljöförstöring skall kunna undvikas.

Energihushållning förbättrar den inre miljön

Energisparåtgärder som tätning, byte av fönster och värmeisolering av
väggar, golv och tak m m ger ett bättre inomhusklimat genom att temperaturen
på ytterväggar och fönsters inneryta höjs. Strålningsdrag och kallras
minskar.

Bättre isolering och tätning ställer samtidigt krav på att tillräcklig
ventilation säkerställs. Detta ger förutsättningar för att återvinna värme ur
den utgående luften och rena den ingående från damm och pollen. Med en
tillräcklig ventilation kan man dessutom undvika fukt och mögel samt minska
radonhalten där så behövs.

Energihushållning är viktig för säkerheten i världen

För närvarande importeras över 50 % av Sveriges primärenergi. En minskad
energiimport gynnar handelsbalansen. Även om oljepriset för närvarande är
lågt och av många antas förbli detta några år framåt, är det realistiskt att
förvänta sig väsentligt högre priser inom en inte allt för avlägsen framtid.

USA:s oljeproduktion har av resursskäl börjat minska och oljeproduktionen
i Nordsjön bedöms avta under 1990-talet.

En viktig konsekvens av detta är att världens beroende av olja från
Persiska viken åter kommer att öka, med allvarliga säkerhetspolitiska
följder.

När kärnkraften sprids till flera länder ökar också riskerna för kärnvapenspridning.
Detta är en annan viktig säkerhetspolitisk fråga.

Energiförbrukningen måste halveras

Om världens energianvändning utvecklas som energiindustrins representanter
spår i sina rapporter från världsenergikonferenserna, kommer användningen
att fördubblas under de närmaste 25-30 åren. Ökningen bedöms bli
störst i industriländerna.

En sådan utveckling kommer att leda till globala problem som blir
omöjliga att hantera och risken för en global katastrof är uppenbar.

Dessa fakta har lett till studier för att finna vägar att tillgodose högt ställda
anspråk på energitjänster utan att öka energianvändningen.

Det har visat sig att sådana möjligheter finns. Det bygger på att utnyttja
modern och energisnål teknik. Energihushållning i byggnader är därvid ett
viktigt område. Samproduktion av el och värme (kraftvärme) istället för
enbart elproduktion (kondenskraft), som kräver mer än dubbelt så mycket
energi, är ett annat exempel på effektivare energianvändning.

1* Riksdagen 1988189. 3sami. NrN478-480

Om världens länder i dag på ett konsekvent sätt började att utnyttja den Mot. 1988/89

bästa teknik som redan är tillgänglig och som är ekonomisk att använda, N478

skulle industriländernas energianvändning per capita om 30-40 år vara i
stort sett halverad. Detta skulle kunna ske samtidigt som den ekonomiska
tillväxten i i-länderna ökat med 50—100 procent. Energi skulle inom
ekologiskt hållbara ramar då finnas tillgänglig för utvecklingsländerna till
västeuropeisk 1970-talsnivå materiellt sett. Totalt sett skulle världens
energianvändning öka med ca 10 %.

Stark politisk vilja och handling nu

En halvering av industriländernas energianvändning genom effektivare
energianvändning är både tekniskt och ekonomiskt möjlig. Den framstår
mot den globala risken för katastrofal miljöförstöring, rovdrift och slöseri
med resurser som helt nödvändig om en ekologiskt hållbar ekonomisk
utveckling skall kunna erhållas.

För att förverkliga en förnyelse av vårt energisystem genom en allt
effektivare energianvändning och övergång till förnybar energi krävs både en
stark politisk vilja och handling nu. Varje år som nuvarande resursslöseri
fortsätter försvåras och fördyras en ekologiskt riktig förnyelse av energisystemet.
Om dagens generation inte övergår till handling nu, kommer den att
fortsätta att låna av det miljökapital som tillhör kommande generationer och
överlåta till dem en skuld som aldrig kan återkrävas. Dessa generationers
dom över oss kommer att bli hård. Centern vill att vi tar vårt ansvar nu och
snabbt och effektivt påbörjar förnyelsen av vårt energisystem för att
förbättra vår miljö, stärka vår ekonomi, öka sysselsättningen med bättre
regional balans och avveckla kärnkraften.

Centerns syn

Ovanstående riktlinjer för den framtida energipolitiken, som överensstämmer
med vad FN:s Världskommission för miljö och utveckling redovisat i sin
rapport FRÅN EN JORD TILL EN VÄRLD utgör grundläggande utgångspunkter
i centerns energipolitik och har varit avgörande för utformningen av
centerns förnyelseplan för Sveriges energisystem.

Det finns således ett mycket nära samband mellan energianvändning,
ekonomi, sysselsättning och miljö. Centerns energipolitik bygger på ett
decentralistiskt synsätt och utgår från såväl nödvändigheten av att hushålla
med tillgängliga resurser som en anpassning av energianvändningen så att
den ingår i naturens eget energikretslopp.

En offensiv handlings- och framtidsinriktad energipolitik för effektivare
energianvändning och övergång till förnybara energislag har en avgörande
betydelse för att förbättra samhällsekonomin, minska sårbarheten och
möjligheterna att värna natur och miljö. Användning av energikällor som
kol, olja och uran innebär svåra påfrestningar på såväl natur och miljö som
samhällsekonomi.

De konkreta energipolitiska åtgärderna måste därför ha en klar målinriktning
och utgå från en bestämd energibalans. Energibalansen skall uttrycka en

politisk viljeinriktning och inte vara en prognos, byggd på en framskrivning av 4

dagsläget. En sådan förväntad utveckling av energibehovet tenderar i Mot. 1988/89

realiteten att bli självuppfyllande, bl a beroende på att prognosen utgör N478

underlag för planerade investeringar.

Slutlig energianvändning 300 TWh

En realistisk bedömning är att de energipolitiska insatserna kan inriktas mot
en långsiktig slutlig energianvändning på 300 TWh, varav 100 TWh el. Den
verkliga utvecklingen är dock beroende av vilken inriktning de beslut som
fattas på energiområdet får. Det krävs beslut som skapar de reella
förutsättningarna för en energimarknad med många och oberoende aktörer,
där energihushållning, effektiv energianvändning och utnyttjande av förnybar
och miljövänlig energi stimuleras inom ramen för en fungerande social
och miljöanpassad marknadsekonomi.

Av central betydelse för att nå de energipolitiska målen är utformningen av
de ekonomiska incitamenten och styrmedlen. Skatter och avgifter måste
utformas så att de främjar utnyttjandet av förnybara och miljövänliga
energislag och såväl en effektiv produktion som en effektiv användning av
tillförd energi. Det krävs även resurser för att ge stöd som innebär att den av
miljö- och samhällsekonomiska skäl motiverade förnyelsen av vårt energisystem
blir privatekonomiskt fördelaktig, d v s att det blir lönsamt för den
enskilde att spara och hushålla samt använda förnybar energi. Det är enligt
centerns mening bättre att genom ekonomiska stimulanser och styrmedel
åstadkomma en eftersträvad utveckling och inte genom förbud och lagstiftning.

Våra bostäder och lokaler måste värmas på ett effektivt sätt för att undvika
onödiga kostnader och stora höjningar av elpriset. Då kan förnyelsen av
energisystemet genomföras så att industrin och transportsektorn får den
elström de behöver till ett konkurrenskraftigt pris. Påfrestningarna på
elberoende industrier i utsatta regioner blir med centerns politik därmed
också betydligt mindre.

Huvudpunkterna i centerns energipolitik kan sammanfattas enligt följande:

- Lägre energianvändning genom energihushållning och hög effektivitet i
såväl produktion som användning av energi

- Ersättning av importerade miljökrävande energislag och övergång till en
uthållig energiförsörjning baserad på i huvudsak inhemska, förnybara
och miljövänliga energikällor

- Avveckling av kärnkraften

Socialdemokratisk energipolitik i 1989 års budgetproposition

Från centerpartiets sida har vi utförligt presenterat vår syn och förslag till
förnyelse av energisystemet när proposition 1987/88:90 presenterades våren
1988. (Mot 1987/88:N38, 1987/88:N40). Vi konstaterade då bl a att de
uttalanden som regeringen gjorde i betydande hänseenden anslöt sig till den
syn som centerpartiet drivit. Vi konstaterade emellertid då att de konkreta
insatserna för ge utvecklingen på energiområdet en ny inriktning i syfte att nå
de uppställa målen i stort sett saknades. 5

Årets budgetproposition inleds också traditionsenligt med följande magi- Mot. 1988/89
stråla uttalande av föredragande statsråd: N478

”Riktlinjerna för energipolitiken innebär att samhällets behov av en billig
och säker energiförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som i
största möjliga utsträckning är grundat på varaktiga, helst förnybara och
inhemska, energikällor. En effektiv energianvändning och en intensifierad
energihushållning skäll främjas. Stränga krav skall ställas på säkerhet och
omsorg om miljön vid användning och utveckling av all energiteknik.

Kärnkraften skall användas under en övergångsperiod. Senast år 2010 skall
den sista reaktorn tas ur drift.”

De refererade riksdagsbesluten har emellertid som vanligt inte följts upp
med konkreta förslag. Förslagen i årets budgetproposition verkar i stället i
flera fall i motsatt riktning. Föredraganden försöker nu som tidigare med
många vackra ord upprätthålla en profil som inte har någon som helst
täckning i propositionens förslag.

Förtroendekris

Regeringens bristande vilja att i konkret handling följa upp fattade energipolitiska
beslut är mycket allvarligt, då förtroendet för den beslutade energipolitiken
undergrävs och det efter hand blir helt omöjligt att få t ex
kommunerna - som har ett avgörande inflytande - att frivilligt göra insatser
för energipolitikens genomförande. De stora förluster som många kommuner
gjort - p g a att de litat på att energipolitiken skulle fullföljas - försvårar
alltmer samarbetet mellan kommunerna och staten. Flittills har regeringen
inget gjort för att underlätta detta samarbete. Regeringen har istället
medverkat till att avslå förslag från centerpartiet som syftat till att staten
skulle ta sitt ansvar för den beslutade energipolitiken.

Fel bild av verkligheten

Även problembeskrivningen i budgetpropositionen är i flera fall felaktig. Ett
av flera exempel är när effektsituationen i det svenska kraftsystemet
beskrivs. Föredraganden tar över huvud taget inte upp att den stora
utbyggnaden av direktverkande el har medfört att kraftsystemet blivit
enormt köldkänsligt och är huvudorsaken till effektproblemen. I stället
hävdar föredraganden att orsaken skulle vara att vattenkraftens andel i
kraftförsörjningssystemet har minskat. Detta förhållande är endast till ringa
del orsaken till effektproblemen. Det har dessutom skett en mycket
betydande ”effektutbyggnad” av vattenkraften, vilket väsentligt har ökat
vattenkraftens möjligheter att klara toppbelastningar. Detta räcker dock inte
för att kompensera de minst fördubblade effektoppar som elvärmen
åstadkommer när det blir kallt i hela Sverige samtidigt.

Betecknande för regeringens förhalningspolitik på energiområdet är att
nya utredningar, nya handlingsprogram, nya arbetsgrupper, mer forskning
och mer utveckling beställs under förespegling av att man vill vidta kraftfulla
åtgärder för att främja en förnyelse av energisystemet. Symtomatiskt är t ex
att utredningskostnaderna inom miljö- och energidepartementets ansvarsområde
fördubblas. Samtidigt tillåter regeringen att utvecklingen går i helt

motsatt riktning, med en ökad inlåsning i ett miljöstörande och storskaligt Mot. 1988/89

energisystem - en utveckling som regeringen i vissa fällt tom aktivt N478

befrämjar.

Kärnkraftsutbyggnad!

Exempelvis skall enligt regeringens förslag under den kommande treårsperioden
satsas nära 2.000 miljoner på att öka produktionen av kärnkraftsel
genom byte av ånggeneratorer och turbinrotor i Ringhals 2 samt effekthöjningar
av Ringhals 1 och Forsmark 3. Dessa åtgärder har inget som helst stöd
i de inledningsvis redovisade riktlinjerna för energipolitiken och strider mot
riksdagens övergripande energibeslut. Därför anser centerpartiet att alla
investeringar på kärnkraftområdet, som inte primärt syftar till att höja
säkerheten skall stoppas. Ringhals 2 skall tas ur drift och investeringsramen
för Vattenfall kraftigt minskas. Det ger den största säkerheten.

Reducerad kraftvärme!

Däremot hör effektiv energianvändning till de viktiga riktlinjerna för
energipolitiken, men den av Vattenfall begärda investeringsramen på 685
miljoner för att bygga ut småskalig kraftvärme bör enligt föredragandens syn
minskas till 225 miljoner. Motiveringen är att det inte finns några aktuella
projekt.

Den konkreta innebörden av detta förslag är att Vattenfall enligt
regeringens mening gör orealistiska bedömningar. Utbyggnad av småskalig
kraftvärme är mycket angelägen för att fullfölja de riktlinjer som fastlagts.

Det vore därför mer logiskt att stimulera en sådan utbyggnad än att låta de
stora investeringarna i kärnkraften fortsätta. Besparingen påverkar inte
heller budgeten eftersom finansieringen ligger utanför statsbudgeten.

Propositionens förslag måste därför ses som en klar signal till Vattenfall att
minska sina ambitioner vad gäller kraftvärmeutbyggnad. Den i propositionen
uttalade allmänna välviljan till kraftvärme har ingen täckning i konkreta
förslag. Detta är mycket beklagligt eftersom det ökar riskerna för en satsning
på storskalig kolkondenskraft.

Biogas och naturgas ökar möjligheterna att bygga verkligt småskalig
kraftvärme som kan bli både effektiv och lönsam. Att regeringen inte aktivt
främjar en sådan utbyggnad är anmärkningsvärt.

Energibeskattningen

Energibeskattningens utformning är ett annat exempel på hur fattade
politiska beslut och regeringens konkreta agerande är på kollisionskurs. I
propositionen om energiskatter hösten 1983 uttalade regeringen

- att oljan på sikt kommer att bli allt dyrare oavsett tillfälliga prisvariationer

- att en inte oväsentlig realprisstegring på oljeprodukter vid behov bör
åstadkommas genom skatteändringar och

- att inhemska bränslen skattemässigt skall gynnas framför andra bränslen.

Regeringen slog också fast att uttalandet var avsett att ge energianvändarna
klara besked om hur statsmakterna avser att utnyttja skattesystemet och
att riksdagen inte skulle ta ställning enbart till de aktuella skattesatserna utan

1* * Riksdagen 1988/89.3 sami. NrN478-480

också till vilka riktlinjer som skall gälla för den framtida energiskattepoliti- Mot. 1988/89
ken. Riksdagen beslutade enligt regeringens förslag. N478

I budgetpropositionen beaktar regeringen överhuvudtaget inte de riktlinjer
för energibeskattningen som riksdagen på regeringens förslag har beslutat
om. Det låga oljepriset tillåts slå igenom och marknadsförutsättningarna för
inhemska bränslen rycks undan. En betydande kapital - och kunskapsförlust
pågår inom sektorn inhemska bränslen, samtidigt som oljeanvändningen
ökar inom sektorn uppvärmning. Energibeskattningen är det kanske mest
slående exemplet på hur regeringen bedriver en energipolitik stick i stäv med
den av riksdagen fastlagda energipolitiken. I budgetpropositionen berörs
över huvud tagit inte de problem oljeprisutvecklingen inneburit för möjligheterna
att utnyttja inhemska bränslen.

Sammantaget kan konstateras att årets budgetproposition på intet sätt
innebär några konkreta insatser för att stimulera en utveckling mot ett
energisystem enligt de riktlinjer som fastlagts och ovan citerats.

Centermotioner

I förhållande till de förslag som centerpartiet lagt, saknar således propositionen
den konkretion och framtidsinriktning som krävs för att ekologiskt riktig
förnyelse och omställning av energisystemet skall kunna ske. Centerpartiet
har i en mängd motioner väckt förslag på energiområdet och fortsatt kampen
för en förnyelse och omställning av energisystemet.

I motionerna har lagts förslag som syftat till att förstärka användningen av
inhemsk energi. Vi har betonat vikten av att skatter och avgifter på energi får
en utformning så att inhemska energikällor, energisparande och en effektiv
användning av energi gynnas. Vi har vidare krävt förstärkt stöd till
energiforskning och i särskilda motioner presenterat vår syn på oljerersättningen,
kolanvändningen, vattenkraften, alternativa drivmedel, försörjningstryggheten
på energiområdet, den kommunala energiplaneringen,
utformningen av lagen om kärnteknisk verksamhet, naturgas, Vattenfall,
solenergin m.m.

I samband med 1985 års energipolitiska beslut presenterade centerpartiet
en partimotion (1984/85:2878), med vår syn på hur förnyelsen av energisystemet
skulle ske och avvecklingen av kärnkraften genomföras. Dessa krav har
sedan fullföljts i motioner under föregående mandatperiod (1985/86:N447,

1985/86:N563 [Kärnkraftolyckan i Tjernobyl], 1986/87:N551 och 1967/

87:N178 i anledning av proposition 1986/87:159). I dessa motioner har vi
utförligt redovisat vår syn på bl a hur avvecklingen av kärnkraften skall
genomföras. Vi har därvid betonat betydelsen av att avvecklingen omgående
inleds i syfte att skapa det nödvändiga utrymmet på energimarknaden för att
förnyelsen skall kunna komma till stånd. Vi har också i dessa motioner
kritiserat regeringen för att genom skilda beslut rycka undan grunden för att
den inhemska, förnybara och miljövänliga, energin skall bli konkurrenskraftig.
Senast har vi från centerpariets sida i samband med proposition
1987/88:90 lagt förslag om ett särskilt åtgärdsprogram för en förnyelse av
energisystemet som vi tidigare presenterat. (Mot 1987/88:N38; NU 1987/

88:40) I denna motion finns utförligt redovisat centerns syn och tidigare

ställningstaganden såväl i regeringsställning som i opposition. En utförlig Mot. 1988/89
redovisning finns även över socialdemokraternas agerande i de energipolitis- N478
ka frågorna.

Mot bakgrund av att det i årets budgetproposition helt saknas förslag till
åtgärder som enligt vår mening är nödvändiga om en förnyelse av energisystemet
skall kunna ske, kommer vi i föreliggande motion på nytt att ta upp
dessa frågor. I motionen presenteras ett konkret beslutsunderlag för
riksdagen så att avvecklingen av kärnkraften kan inledas omgående och
förnyelsen av energisystemet få reella förutsättningar.

III Centerns plan för förnyelse av energisystemet

Inledning

Allmänt

Centerns förnyelseplan möjliggör att avvecklingen av kärnkraften kan
inledas omedelbart och genomföras under 1990-talet. Avvecklingen genomförs
stegvis med en direkt övergång till effektivare energianvändning och
förnybar energi. Avvecklingen skall vidare genomföras på ett sådant sätt att
användningen av kol och olja ej behöver öka utan efterhand kan minskas.

Det bör också understrykas att avvecklingen är en del i förnyelsen av
energisystemet. Urdrifttagning av reaktorer blir en logisk följd p g a att de
inte behövs i det nya energisystemet.

Det bör dock understrykas att den energipolitik som regeringen fört
avsevärt försvårar möjligheterna att kunna genomföra omställningen av
energisystemet under angiven tidsperiod.

Vi vill vidare i detta sammanhang understryka att de energipolitiska målen
i första hand skall uppnås genom stimulanser och frivilliga insatser tillsammans
med att den sociala och miljöanpassade marknadsekonomins incitament
utnyttjas. Förbud och detaljinriktad reglering av verksamheten kan
endast accepteras som nödfallsåtgärder. Administrativa styrmedel riskerar
ofta att upplevas som byråkratiska och onödiga och får ofta ej den effekt som
avses. Detta bör ges regeringen till känna.

Det är också angeläget för såväl företag, myndigheter, kommuner som
enskilda att statsmakterna ger möjligheter till en långsiktig planering och god
framförhållning och klart markerar vilken huvudsaklig inriktning pris- och
skattenivåer på energi skall ha, klart anger vilka långsiktiga stödmöjligheter
som finns och anger en klart markerad politisk vilja samt målsättningar med
fattade beslut.

Elanvändningen

Tillgången på el till ett rimligt pris är en viktig faktor för industrins
utveckling. I förnyelseplanen bedöms att industrins elanvändning totalt
kommer att öka något, vilket överensstämmer med industrins egen bedömning.
Industrin kommer att ha tillgång till den el som behövs.

De möjligheter till effektiviseringar som finns inom industrin och övrigsektorn
skall självfallet tas till vara.

Den eltunga industrins rätt till restitution av energiskatt måste utformas så Mot. 1988/89
att den gynnar en effektivare användning av el. N478

Även efter kärnkraftsavvecklingen kommer direktverkande elvärme att
finnas kvar i befintligt bostadsbestånd. I samband med ombyggnad och större
reparationer bedöms betydande övergång ske till andra upvärmningsalternativ.
Bättre isolering och värmeåtervinning kommer att väsentligt sänka
energibehovet för uppvärmning. I nyproducerade bostäder skall direktverkande
elvärme ej tillåtas och krav ställas på alternativa uppvärmningsmöjligheter
om elström utnyttjas för värme i luft- eller vattenburna värmesystem.

Från energins utvecklingsfond, vilken vi föreslår skall inrättas (se nedan),
kommer bidrag att ställas till förfogande för att stimulera till effektivare
energianvändning och ökad användning av förnybar energi. Småhusägarna
och bostadsrättsinnehavarna ges avdragsrätt för angelägna energiinvesteringar.

Med föreslagna åtgärder bedöms elanvändningen för uppvärmning under
omställningsperioden minska från nuvarande 24 TWh (exkl avkopplingsbar
el och el till värmepumpar i fjärrvärmenät) till 10—12 TWh. Elvärme skall på
sikt i huvudsak användas i mycket energisnåla hus och i kombinerade system
där elen inte används under tider av hög belastning i elsystemet.

Hushållselen förutsätts minska något genom bl a nyttjande av energisnåla
lampor och hushållsmaskiner.

Centerns förnyelseplan innebär således att - genom effektiviseringar och
val av andra uppvärmningsformer med en minskad andel elvärme inom
övrigsektorn som följd - elanvändningsnivån långsiktigt kan stanna vid ca
100 TWh. Den slutliga elanvändningen, exkl. avkopplingsbar el, var 1988
drygt 121 TWh.

Elproduktionssystemet

Basen i elproduktionssystemet utgörs av vattenkraften. Parallellt med
avvecklingen av kärnkraften sker en omfattande satsning på kraftvärme och
mottrycksanläggningar, vilken till betydande del är småskalig. Ett effektivare
elproduktionssystem skapas genom den ökande samproduktionen av
elvärme jämfört med den kondenskraft som avvecklas. Ökad användning av
gas och sänkning av drifttemperaturerna i fjärrvärmenäten ökar också
utbytet av el. Ytterligare tillskott av elproduktion erhålls genom en icke
oväsentlig utbyggnad av vindkraften och på sikt utnyttjande av solenergin.

Centerns förnyelseplan innebär att behovet av nytillkommande produktionskapacitet
begränsas i förhållande till kraftindustrins och politiska
centralisters alternativ med satsning på ny storskalig kondenskraft. Detta
medför i sin tur att den genomsnittliga kostnadsökningen för elproduktionen
kan hållas nere, beroende på att ju mindre behovet är av nytillkommande dyr
elproduktion utöver den befintliga billiga vattenkraften och kraftvärmen för
att täcka elanvändningen, desto lägre blir den genomsnittliga kostnaden för
elproduktionen, vilket gynnar komsumenten genom ett lägre elpris. I
dagsläget subventionerar billig vattenkraft nya dyra anläggningar, som t ex
de två sista kärnkraftsreaktorerna Oskarshamn 3 och Forsmark 3 med 10-15
öre per producerad kWh.

Bränsleanvändningen

Centerns förnyelseplan möjliggör att användningen av kol och olja ej
behöver öka. Efterhand skall den totala användningen av kol och olja i stället
minska genom effektiviseringar och en successiv utbyggnad av en marknad
för inhemska förnybara bränslen. Detta arbete intensifieras under omställningsperioden
och fortsätter även sedan kärnkraften utmönstrats ur energiförsörjningssystemet.

Ökad och effektivare användning av biobränslen och avfall ger ett totalt
energitillskott i storleksordningen 50 TWh utöver de ca 64 TWh som för
närvarande utnyttjas.

I förnyelseplanen prioriteras inte användningen av torv. Torv är ingen
förnybar resurs i egentlig mening. Brytningen av torv är också förenad med
miljöproblem. Förgasning av torv direkt i mossen är ett alternativ som bör
utvecklas.

Sol

Utvecklingen på solenergiområdet har under de senaste åren gått mycket
snabbt. Mot denna bakgrund bedöms att solvärmen under omställningsperioden
kommer att bli ett mycket konkurrenskraftigt alternativ som vid
sekelskiftet skulle kunna ge ett tillskott på ca 7 TWh för uppvärmning.

Vatten- och vindkraft

Vattenkraften utgör basen i det framtida elproduktionssystemet och bedöms
kunna svara för en genomsnittlig årsproduktion av minst 66 TWh. 1987 var
produktionen över 70 TWh. Förbudet att bygga ut de fyra stora norrlandsälvarna
skall ligga fast.

Vindkraften bedöms kunna ge ett tillskott på 5—10 TWh kring sekelskiftet.

Transportsektorn

I förnyelseplanen förutsätts även att de möjligheter till en effektivare och
lägre energianvändning som finns inom transportsektorn tas till vara.
Användningen av oljeprodukter måste av både ekonomiska skäl och
miljöskäl minskas och alternativa drivmedel tas fram. Stimulanser för att
genomföra en omfattande introduktion av etanol måste därför vidtas. På litet
längre sikt bedöms vätgasen kunna användas som drivmedel i större skala.

Ur såväl energi- som miljösynpunkt måste kombitrafik, såsom t ex tåg och
bil, öka. Utvecklingen av nya, energisnåla och miljövänliga motorer måste
ges hög prioritet.

Tekniska förutsättningar

Datatekniken och dess möjligheter till effektiv styrning och övervakning är
en viktig förutsättning för genomförandet av förnyelseplanen. Däremot har
inte i planen vägts in någon ny, okänd teknik som förutsättning för att
omställningen av energisystemet skall kunna genomföras före sekelskiftet.
Därefter bedöms det vara realistiskt att räkna med bidrag från ny, idag inte
prövad, teknik.

Åtgärdsprogram för genomförande av förnyelseplanen Mot. 1988/89

N478

Målet för förnyelseplanen är att - genom energihushållning, effektivare
energianvändning, effektivare el- och värmeproduktion samt ökad användning
av förnybar energi - långsiktigt nå en slutlig energianvändning på ca 300
TWh. Detta möjliggörs med följande åtgärdsprogram:

Kärnkraftens avveckling

Riktlinjerna för kärnkraftens avveckling läggs fast och en avvecklingsplan för
kärnkraften upprättas. Avvecklingen kan omedelbart inledas genom att
Barsebäck och Ringhals 2 tas ur drift så snart det är möjligt bl a av juridiska
skäl. Riksdagen bör fatta ett principbeslut om avvecklingsplanen och begära
att regeringen snarast återkommer med förslag till en särskild lag om
avveckling av kärnkraften. Vi tar i en särskild motion upp frågor som rör
kärnkraften.

Elmarknadens aktörer

Enligt vår mening måste energipolitiken inriktas så att så många aktörer som
möjligt får möjlighet att delta i förnyelseprocessen av energisystemet på
något så när lika villkor. Självfallet ställs helt skilda krav på samhällets
insatser, beroende på vilken strategi man väljer för att avveckla kärnkraften.

Kraftbolagen förordar, uppenbarligen med regeringens goda minne, att
kärnkraften ersätts med en storskalig kolkondenskraftproduktion i syfte att
därigenom även i fortsättningen ha full kontroll över energimarknaden.

Centerpartiets modell bygger däremot på en strategi som syftar till ett
energisystem byggt på en kombination av effektivare energianvändning och
till väsentlig del småskalig energiproduktion baserad på inhemsk förnybar
energi.

I det första fallet finns redan en organisation klar inom kraftföretagen och
industrin. Billig vattenkraft kommer att direkt få lämna bidrag för att täcka
kostnaderna för de nya kraftverksanläggningarna. Den totala resursåtgången
blir betungande och den framtida bränsleanvändningen flerfaldigt större
än i centerpartiets alternativ. En uppbyggnad av energisystemet enligt
industrins - och sannolikt även regeringens - modell kommer dock till synes
att kunna ske utan subventioner, eftersom kostnaderna täcks av vinster i
befintliga produktionsanläggningar och ökande elpriser.

Centerns modell innebär möjligheter för en mångfald intressenter på
energimarknaden. Samtidigt saknas då det direkta sambandet mellan
aktörerna och de resurser som tillgång på billig vattenkraft ger. Ett sådant
energisystem innebär att den nu monopolliknande energimarknaden luckras
upp. Möjligheterna att behärska energimarknaden och ta ut allt högre
energipriser begränsas. Vårt förslag om uppdelning av Vattenfall skall bl a
ses mot denna bakgrund. Regeringen har hittills låtit kraftbolagen medvetet
cementera den nuvarande maktstrukturen på energimarknaden, vilket har
medfört att andra, från kraftbolagen oberoende aktörer, inte kunnat hävda
sig. Centerns förnyelseplan innebär att en differentierad energimarknad med
många aktörer kan utvecklas och detta kan mot bakgrund av den energipoli

tiska utvecklingen under det gångna decenniet också ses som en demokratisk Mot. 1988/89
nödvändighet. N478

Detta bör ges regeringen till känna.

Energibeskattningen

Centerpartiet föreslår följande riktlinjer för energibeskattningen:

- Importerade och miljökrävande energiråvaror som kol och olja åsätts en
energilikformig (per energienhet lika) beskattning.

- Importerade mindre miljökrävande energislag som naturgas skall ha en
miljörabatt och skatten bör vara hälften räknat per energienhet i
jämförelse med oljan.

- Inhemska bränslen inkl. förnybara drivmedel skall ej beskattas.

- Undantag för likformig beskattning med olja bör kunna göras för
drivmedel och en lägre beskattning accepteras om rimliga substitut
saknas.

- Allt bränsle för bränslebaserad elproduktion skall beskattas på samma
sätt som bränsle för värmeproduktion i syfte att stimulera ett effektivare
bränsleutnyttjande.

- En särskild uranskatt skall införas.

Omfördelning av skatt från arbete till energi och råvaror

Bakgrund

Enligt vår mening är det dock nödvändigt att bättre villkor och konkurrensförhållanden
skapas för alternativen om en omställning och förnyelse av
energisystemet skall kunna genomföras. Detta innebär att skatten på
importerade energislag med nuvarande prisnivåer väsentligt måste höjas så
att marknaden för inhemska bränslen tryggas. Naturgasmarknaden styrs t ex
av starka finansiella intressen med möjlighet att i nuvarande introduktionsskede
erbjuda priser och andra leveransvillkor som kraftigt försämrar
konkurrensläget för inhemska bränslen. För att gasen i första hand skall
ersätta olja och kol måste skatten på dessa båda bränslen höjas samtidigt som
skatten på arbete minskar i motsvarande mån.

I december 1988 tog riksdagen beslut om 1989 års skatteskalor. Ett sådant
förfaringssätt är naturligtvis inte bra. Det bidrar inte till stabila spelregler. Vi
förväntar oss att regeringen redan i vår kommer med ett förslag till 1990 års
skatteskalor.

Skatteskalan för 1989 innebär att endast inkomsttagare med en årsinkomst
före avdrag om 83 000 kr och därutöver får en skattesänkning med ungefär 3
%. Centerpartiet förordade därutöver en skattereduktion om 1 000 kr till
alla, för att bl a låginkomsttagare och pensionärer med låg ATP skulle
erhålla en skattesänkning. Detta motsatte sig majoriteten i riksdagen, varför
årets skatteskala innebär en ökad klyfta mellan låg- och höginkomsttagare.

Centerpartiet vill medverka till att minska klyftorna genom att åter föreslå
en skattereduktion avseende andra halvåret 1989.

Centerpartiets skatteförslag innebär en skattereduktion på 1000 kr/år.
Riksdagen bör nu fatta beslut som innebär att en skattereduktion på 500 kr

Mot. 1988/89
N478

Bränslebaserad elbeskattning

En effektivisering av såväl elanvändning som elproduktion ställer således
krav på en reformerad elenergibeskattning. Det är nödvändigt att införa
styrmedel som förhindrar att tillkommande ny elproduktion i huvudsak blir
gas- eller kolbaserad kondenskraft. Den nuvarande ogynnsamma beskattningen
av kraftvärme jämfört med kondenskraft måste avvecklas. Vi föreslår
att bränsle för el respektive värmeproduktion skall beskattas lika i syfte att
främja effektiv bränsleanvändning och elproduktion.

Ett led i en mer miljöanpassad energibeskattning är också vårt förslag om
införande av en uranskatt om 1 öre/kWh insatt bränsle för all producerad
kärnkraftsel.

En miljöanpassad och framtidsinriktad energibeskattning innebär således
att miljövänlig och förnybar energi gynnas på bekostnad av miljöförstörande
importerade energislag. I enlighet med de riktlinjer vi ovan redovisat bör en
överföring av skattebelastningen ske från arbetskraft till energi och råvaror
inom ramen för ett oförändrat skattetryck. En sådan omläggning av
skatteuttaget skapar incitament för hushållning med våra naturresurser och
stimulerar till ökande sysselsättning.

Moms pä energi

1 den allmänna debatten har diskuterats införande av mervärdeskatt på
energi. En övergång till moms på energi skulle innebära en kraftigt ökad
belastning på de enskilda hushållen. Kostnader som idag bärs av konsumenter
i andra länder skulle vältras över på de svenska konsumenterna. Om
statens skatteintäkter skall förbli oförändrade, måste skatteuttaget från de
svenska hushållen öka med 5-6 miljarder kr. En övergång till moms skulle
vidare på ett ofördelaktigt sätt förändra konkurrensförhållandena mellan
olika slag av bränslen. Utan någon form av punktskatter skulle importerade,
miljöstörande bränslen gynnas på inhemska miljövänliga bränslens bekostnad.
Moms på energi skulle starkt begränsa möjligheterna att utnyttja
energiskatten som styrmedel för att nå uppställda miljö- och energipolitiska
mål.

Sammantaget skulle en övergång till moms på energi utan några kompletterande
styrskatter eller andra typer av avgifter ge betydande negativa
fördelnings-, miljö- och energipolitiska effekter som knappast är acceptabla.

medges för 1989 samt reserverar medel för en motsvarande skattesänkning
för 1990.

Enligt ovan redovisade riktlinjer bör mot denna bakgrund skatten på olja
ökas med 300 kr/kbm och kol med 300 kr/ton för att åstadkomma en mer
energilikformig beskattning. Skatten på naturgasen bör på motsvarande sätt
ökas med 150 kr per 1000 kbm. Gasolskatten bör höjas motsvarande
skattehöjningen på naturgas. Etanol producerad på inhemska råvaror skall
ej beskattas.

Eltunga industriers rätt till restitution av energiskatt bör vidare utformas
på ett sådant sätt att den stimulerar till effektivare energianvändning.

14

Effektivare elproduktion - satsning på kraftvärme

Centerns förnyelseplan för energisystemet förutsätter att nytillkommande
elproduktion till betydande del sker som samproduktion av el och värme -sk
kraftvärme. Möjligheterna till en ökad kraftvärmeproduktion finns hos
kommuner, företag och fastighetsägare. Dessa bör få samma möjlighet att
medverka i utbyggnaden av elproduktionen och på samma villkor som
kraftbolagen. Byggande av nya kraftverk innebär med nuvarande prissättningssystem
att kostnaderna initialt delvis täcks med intäkterna från befintlig
kraftproduktion, främst vattenkraft. Får andra aktörer möjlighet att delta i
utbyggnaden av tillkommande elproduktion innebär detta att kraftbolagen i
motsvarande mån kan minska sitt byggande av nya anläggningar och därmed
kan betala ett högre pris för elströmmen från nya anläggningar utan att få en
större totalkostnad för sin verksamhet.

En väg att påskynda omställningen av elproduktionen är således att ålägga
kraftbolagen skyldighet att ta emot elström, dels från kraftvärmeverk och
mottrycksanläggningar under september-april, dels under hela året från små
vind- och vattenkraftverk. De enskilda producenterna bör vidare få ett
garanterat pris för den elström man levererar, som grundar sig på den
långsiktiga marginalkostnaden för ny elproduktion. I dagsläget bedöms
denna till lägst 28 öre/kWh.

Garantipriset bör i första hand gälla i fem år, räknat från kraftverkets
idrifttagning. Ett sådant system kommer att minska kraftbolagens monopol
och ge ökade möjligheter till att utnyttja lokala resurser. Kommuner, företag
och enskilda får då möjlighet att delta i förnyelsen av energisystemet på
likvärdiga villkor som kraftbolagen. Detta ger en större optimism och
framtidstro för alternativens möjligheter. Därmed ges förutsättningar för att
utnyttja tillgängliga resurser på ett mer optimalt sätt.

Detta bör ges regeringen till känna.

Prissättningssystemet på el

Elprisets utveckling kommer att bestämmas av kostnaderna för och omfattningen
av ny elproduktion. Kort kan förutsättningarna för elprisets utveckling
uttryckas så att ju större andel den befintliga vattenkraften utgörs av den
totala produktionskapaciteten och ju mindre behovet är av ny dyr elproduktion
desto långsammare kommer kostnaderna för elen att öka.

Det är alternativet med en hög elanvändningsnivå och krav på byggande av
nya kolkondenskraftverk som kommer att leda till kraftigt ökande elpriser.
Det är kraftbolagens och industrins energipolitik, som, om den genomförs,
förr eller senare leder till en elprischock som varken samhället eller de
enskilda människorna kommer att kunna bära utan betydande uppoffringar.
Det är med detta alternativ det blir en prisutveckling på el som leder till att
eltunga företag och branscher riskerar att slås ut.

Det är centerpartiets alternativ som skapar förutsättningar för en gynnsammare
prisutveckling på el. Detta innebär en effektivare elanvändning och
en nytillkommande elproduktion främst baserad på bränslesnål samproduktion
av el och värme, kombinerad med insatser för att långsiktigt nedbringa
den slutliga elanvändningen på årsbasis till ca 100 TWh.

Centerns alternativ för lägre elkostnad.

Centerpartiets alternativ ger en väsentligt lägre genomsnittlig produktionskostnad
per kWh än en hög elanvändning baserad på bränsleslösande
kondenskraft i kombination med en snabbavveckling av kärnkraften under
några få år före 2010. Långsiktigt betyder en låg elanvändning mer för ett lågt
elpris än tidpunkten för kärnkraftsavvecklingen.

Elpriset i konsumentledet kommer även att bestämmas av vilket prissättningssystem
man väljer. I princip finns två alternativa system. Antingen kan
priset sättas efter vad en genomsnittlig produktionskostnad är eller efter vad
den långsiktiga marginalkostnaden för nytillkommande elproduktion är.

Gigantisk förmögenhetsomflyttning med energiverkets modell.

Energiverket har i olika rapporter föreslagit ett framtida elpris i nivå med
kostnaden för att producera el i tillkommande kolkondenskraftverk.

Detta innebär att råkraftspriset blir 30-35 öre/kWh jämfört med dagens ca
15 öre. Med en avvecklingsstrategi där maximal satsning på effektiv
elanvändning och kraftvärme blir den dominerande ersättningen för kärnkraften
kommer motsvarande pris att vara ca 25 öre. Prishöjningen kan
ungefär halveras. Genom den prissättning som förordas av statens energiverk
kommer det att uppstå mycket stora ”övervinster” hos kraftbolagen.

Minst 70 TWh (miljarder kilowattimmar) vattenkraft och industriellt mottryck
kommer att ha en genomsnittlig kostnad under 10 öre per kWh.

Överpriset kan antas bli i genomsnitt 22 öre/kWh. Totalt per år ger det mer
än 15 miljarder i ”övervinst”. Om detta belopp kapitaliseras med en
realränta på fyra procent, vilket ofta tillämpas för kraftverksbyggen,
kommer man till det imponerande beloppet 375 miljarder. Den föreslagna
prissättningen innebär en gigantisk förmögenhetsomfördelning från elabonnenter
och industri till kraftföretagen. En jämförelse med den samlade
fondbehållningen inom ATP-systemet, som vid årsskiftet 1987/88 var ganska
exakt 300 miljarder, ger en tydlig bild av vilket avgörande ingrepp i
ekonomin dessa ”övervinster” är.

Ett införande av marginalkostnadsprincipen skulle således innebära att
kraftbolagens vinster måste omfördelas, eftersom i annat fall både industriföretag
och enskilda skulle drabbas orimligt hårt.

Måttliga strukturförändringar med centeralternativ

Ett prissättningssystem utgående från den genomsnittliga produktionskostnadsökningen
på el blir i kolkondensalternativet 6—8 öre per kWh och i det
effektivare produktionssystemet med kraftvärme och maximal eleffektivitet
endast 2—5 öre. Detta är inte kostnadsförändringar som medför några
genomgripande strukturförändringar inom svensk industri. Oavsett förändringar
av elpriset sker en ständig strukturförändring i näringslivet och det går
över huvud taget inte att särskilja en förändring och utan hänsyn till alla
andra förändringar beräkna konsekvenserna. Ett höjt elpris kommer till
betydande del att kompenseras av effektivare teknik och förändringar i
tillverkningsprocesserna. Viss del av industrin kommer att dra fördel av ett
högre elpris. Så kommer t ex sågverkens konkurrenskraft att stärkas något i 16

Mot. 1988/89
N478

jämförelse med mekanisk pappersmassa. Den kemiska massaproduktionen, Mot. 1988/89
som utgör ca 2/3 av den totala massaproduktionen, kommer också att kunna N478
kompensera sig genom ökad egenproduktion av el.

Om en jämförelse görs med åren 1975-85 då vi onekligen haft god tillgång
till billig el har ändå strukturförändringar inom näringslivet varit mycket
omfattande. 11 ex teko-, varvs-, bil- och drivmedelshandeln, i bilreparationsbranschen
samt i jordbruket har under denna period antalet sysselsatta
sammanlagt minskat med ca 150 000 personer.

Kärnkraftsutbyggnadger högre elpris

Statens energiverks huvudargument för att tillämpa s k långsiktig marginalkostnadsprissättning
på el är att vi vid ett lägre elpris får en överkonsumtion
på el och att avvägningen mellan att hushålla med el, använda annan energi
och producera ny el inte blir den rätta. Det är ett korrekt resonemang och ger
också förklaringen till den snabba ökningen av elanvändningen under
80-talet. Genom att råkraftspriset varit ca halva den långsiktiga marginalkostnaden
(hälften av verkliga produktionskostnaden i Oskarshamn 3 och
Forsmark 3) har elströmmen konkurrerat ut energislag med betydligt lägre
långsiktiga marginalkostnader. Det hade inte varit möjligt att sälja strömmen
från Forsmark 3 och Oskarshamn 3 om full kostnadstäckning skulle ha tagits
ut från början. Påståendet att det fördubblade elpriset skulle vara en effekt
av kärnkraftsavvecklingen är felaktigt. Det fanns precis samma tunga
argument att använda långsiktig marginalkostnad i samband med utbyggnaden
av de två senaste kärnkraftsverken. Då hade prishöjningen med samma
rätt motiverats av kärnkraftens utbyggnad.

Under en period med stigande elpris, en snabb teknikutveckling och
tillgång på gas (både naturgas och gas producerad genom förgasning av
inhemska bränslen) är möjligheterna för en oförändrad eller något sjunkande
elanvändning betydande. I centerns förnyelseplan för Sveriges energisystem
har vi ändå räknat med en ca tioprocentig ökning av industrins
elanvändning fram till sekelskiftet.

Den centrala frågan för kostnaderna för kärnkraftsavvecklingen och den
långsiktiga kostnaden för den energi som behövs är inte om kärnkraftsverken
använts några år mer eller mindre utan på vilket sätt vi genomför förnyelsen
av vårt energisystem. Genom att inleda kärnkraftsavvecklingen nu, skapas
utrymme för en kontinuerlig och kostnadseffektiv förnyelse av energisystemet.
Basen måste vara effektivare energianvändning, effektiv energiproduktion
(kraftvärme istället för kolkondens), ökad användning av förnybar
energi såsom biobränslen, sol och vind m m. Påståendet att kolkondens är det
enda alternativet till kärnkraft är en helt felaktig information, som på ett
beklagligt sätt kan medverka till att elkonsumenterna på sikt får dyrare, mer
miljökrävande och mindre säker energiförsörjning.

Effektiv elan vändning ger lägre pris

Enligt vår mening innebär vår förnyelseplan med en långsiktig elanvändning
på ca 100 TWh och med befintlig vattenkraft som bas och en mindre andel
tillkommande kraft samt mycket litet kondenskraft som topplast att det ur

såväl företags som enskildas synpunkt är fördelaktigast att i huvudsak Mot. 1988/89

bibehålla en genomsnittsprissättning. Med vårt förslag skulle då prisökning- N478

arna för genomförande av förnyelseplanen, räknat i fast penningvärde,

kunna begränsas till 2—5 öre/kWh. Det bör samtidigt understrykas att

målsättningen måste vara att omläggningen av skatter och avgifter på energi

och andra produktionsfaktorer skall ske inom ramen för ett totalt oförändrat

skattetryck.

Energins utvecklingsfond

En omställning och förnyelse av energisystemet i enligt med vår syn
förutsätter tillgång på betydande ekonomiska resurser. Enligt vår mening
bör därför en energins utvecklingsfond byggas upp, finansierad med en avgift
på 2 öre/kWh på ali el. Intäkterna, som långsiktigt bedöms kunna uppgå till 2
miljarder kr årligen och i dagsläget till ca 2,5 miljarder, bör inte inordnas i
statsbudgen utan fondens verksamhet och finansiering administreras vid
sidan av denna. Det bör i detta sammanhang sägas att minst motsvarande
resurser skulle behöva avsättas för att finansiera antingen fortsatt utbyggnad
eller förnyelse av storskaliga anläggningar om inte den förnyelse av
energisystemet som främjas av energins utvecklingsfond kommer till stånd.

Fondens huvuduppgifter bör vara att genom villkorliga lån och bidrag
stödja investeringar som syftar till energihushållning och effektivare energianvändning
och alternativ energiproduktion såsom t ex solenergianläggningar,
små vind- och vattenkraftverk, eldningsanläggningar för biobränslen,
anläggningar för kraftvärmeproduktion m m baserade på inhemska bränslen
m.m. Fonden tar helt över de uppgifter som den nyligen inrättade energiteknikfonden
och teknikupphandlingsstödet har. Detta innebär att den kan ge
stöd till projekt, vars ändamål är att utveckla eller förbereda introduktion av
ny teknik inom energiområdet. Vidare bör fonden kunna ge stöd till
teknikupphandling av eleffektiva och elersättande produkter, processer och
system inom hela elanvändningsområdet och miljöskyddsteknik. Möjligheter
att ge stöd till projekt som nyttjar redan kommersiell teknik bör också
finnas. Bidragsnivån beräknas variera från 15 upp till 50 procent.

Fonden bör även kunna komplettera det befintliga stödet till energiforskningen.
Fondens verksamhet bör samordnas av statens energiverk. I det
praktiska arbetet för verksamheten bör olika sektorsorgan utnyttjas samt
regionala och lokala myndigheter inom skilda stödberättigade områden, t ex
länsbostadsnämnden, kommunernas förmedlingsorgan och utvecklingsfonderna.
Det är av avgörande betydelse att fondens verksamhet präglas av en
positiv vilja att ta tillvara alternativens möjligheter och ett obyråkratiskt och
flexibelt handlingssätt.

Avdragsrätt vid energisparande

Investeringar i effektivare energianvändning har ofta fått stå tillbaka för
betydligt mindre lönsamma investeringar i produktionsanläggningar. Skälet
är främst de i dagsläget bristande möjligheterna till finansiering av energisparinvesteringar,
vilka främst drabbar småhusägare och bostadsrättsinne

18

havare. Från centerpartiet har vi vid upprepade tillfällen krävt att en sådan Mot. 1988/89
avdragsmöjlighet skall införas. N478

Enligt vår mening bör energihushållande investeringar vara avdragsgilla.

Avdragsrätten bör omfatta tilläggsisolering, effektivare energianvändning
och investeringar för nyttjande av inhemsk energi. Ett införande av
avdragsrätt för ”nettoinvesteringen” - dvs den del som ej täcks av bidrag ge
småhusägarna och bostadsrättsinnehavarna samma förutsättningar som
företagen. Dessa får alltid göra avskrivningar på sina investeringar förutsatt
att dessa inte täcks av bidrag eller villkorslån som återbetalas.

Avdragsrätten medverkar till att investeringar som är lönsamma ur
samhällsekonomisk synpunkt även blir privatekonomiskt fördelaktiga för
den enskilde individen och är därför en verksam stimulans för att en riktig
förnyelse av energisystemet skall kunna genomföras.

Utnyttja tillgänglig åkermark för energiproduktion

Åkermark som inte behövs för produktion av livsmedel bör utnyttjas för
odling av energiskog och energigrödor bl a som råvara för en inhemsk
produktion av alternativa drivmedel, biobränslen mm.

En ökad andel odling för energiändamål kan även ur försörjningsberedskapssynpunkt
vara av betydelse eftersom åkermarken då kan bevaras för en
framtida produktion av livsmedel, vilket i krislägen är av stor betydelse.

Detta bör ges regeringen till känna.

Fullskaleanläggning för etanol

Ett första angeläget steg i introduktionen av etanol är uppförande av en
fullskaleanläggning. Vi föreslår att etanol producerad på inhemska råvaror
medges skattefrihet.

Drivmedelsetanol introduceras och en fullskaleanläggning för produktion
av etanol uppförs. Etanol producerad på inhemska råvaror befrias från
skatt.

Stöd till ”revolutionerande” energiprojekt

Möjligheter till stöd för revolutionerande energiprojekt öppnas och 100 milj
kr avskiljs från energins utvecklingsfond för detta ändamål. Stödet bör
administreras av energiforskningsnämnden.

Förbud mot direktverkande el

Direktverkande el skall inte tillåtas i nyproducerade bostäder och lokaler
samt krav ställas på alternativa uppvärmningsmöjligheter i de fall elström
används för uppvärmning i luft- och vattenburna värmesystem.

Återinför kommunal energirådgivning

Statsbidrag skall utgå till återuppbyggnad av den kommunala energirådgivningen
enligt samma principer som tillämpades när den på förslag av den
socialdemokratiska regeringen avskaffades.

Sammantaget innebär åtgärdsprogrammet att förutsättningar för en 19

energimarknad med många och fristående aktörer, som aktivt medverkar till Mot. 1988/89

ekologiskt riktig förnyelse och omställning av energisystemet, skapas. N478

Riksdagen bör hos regeringen begära förslag i enlighet med vad som anförs
i förnyelseplanen och åtgärdsprogrammet för omställning av energisystemet.

Anslagsfrågor m m

Miljö och energidepartementet

Utredningar

Anslaget för utredningar fördubblas jämfört med budgetåret 1988/89. Detta
är typiskt för den förda energipolitiken, som aldrig tycks kunna lämna
utredningsstadiet och därför överlåter till energimarknadens stora aktörer
att driva utveckling så som det passar deras företagsekonomiska intressen.

Centerpartiet hävdar nödvändigheten av att övergå från utredande till
handling. Genom energins utvecklingsfond, som vi föreslår skall inrättas,
erhålles de resurser som krävs för att på marknadsmässiga grunder styra
förnyelsen av energisystemetså att en ”hållbar utveckling” främjas.

Med centerpartiets energipolitik behövs inte ytterligare utredningar utan
vi föreslår att anslaget för utredningar reduceras med 5 milj. till 10 milj.

Statens vattenfallsverk

Centerpartiet anser med hänvisning till vad som inledningsvis anfördes att
Vattenfall bör få begärd investeringsram, vad avser utbyggnad av kraftvärme,
men med tillägget att de anläggningar som byggs skall vara anpassade för
inhemska bränslen och då i första hand biobränslen.

Vårt köldkänsliga kraftsystem kräver en mycket dyrbar överdimensionering
för att klara de dramatiska effekttopparna om det blir kallt i hela Sverige
samtidigt. Detta kräver stora investeringar i såväl storkraftnätet som i
regionala och lokala distributionsanläggningar. Vattenfall begär en investeringsram
på över 5 miljarder för överföring och den regionala energimarknaden.

Med den energipolitik som centerpartiet föreslår kommer effekttopparna
att bli betydligt lägre och den totala elanvändningen att successivt minska.

Därmed krävs en betydligt måttligare överdimensionering för att klara
fullgod driftssäkerhet. Då det gäller överföringskapaciteten från mellersta
till södra Götaland vill centerpartiet prioritera en förstärkning av överföringskapaciteten
för att underlätta avvecklingen av Barsebäck. I huvudsak
skall förstärkningen ske genom en optimal installation av kondensatorbatterier,
vilket både ökar överföringskapaciteten och minskar strömförlusterna.

Med ett klart riksdagsuttalande att effektiviseringen av befintliga kraftledningar
skall ha högsta prioritet, kan centerpartiet med en begränsning på 300
milj kr under treårsperioden tillstyrka den av Vattenfall begärda investeringsramen
för kraftöverföring och den regionala energimarknaden.

Genom insatser på värmemarknaden som minskar effekttopparna kan
också behovet att bygga gasturbiner begränsas väsentligt och en betydande

reducering ske på investeringsramarna för detta ändamål. Mot. 1988/89

När det gäller investeringar på kärnkraftsområdet skall enligt centerpar- N478

tiets uppfattning alla investeringar som inte primärt syftar till att höja
säkerheten stoppas. Detta innebär att investeringsramen för kärnkraften
under 3-årsperioden skall minskas med 1 500 miljoner kr.

Med den begränsning och inriktning som centerpartiet föreslår av Vattenfalls
investeringar skapas ett utrymme för en extra inbetalning från Vattenfall
till statskassan. Vi föreslår att den för budgetåret 1989/90 skall fastställas till
500 milj kr.

Bränsleanvändning

Naturgas

Satsningen på naturgas biträds i huvudsak av centerpartiet. Naturgasen är
det miljömässigt bästa fossila bränslet och skall därför ersätta olja och kol.

Med nuvarande priser och skatter konkurrerar naturgasen i första hand med
ökad användning av biobränslen och effektivare energianvändning.

Detta anser centerpartiet inte vara acceptabelt. De energiskattehöjningar
vi föreslår i annat sammanhang skulle dock innebära att naturgasens
konkurrenskraft stärks gentemot kol och olja och den ökade naturgasanvändningen
bättre överensstämma med de energipolitiska besluten.

Om naturgasen skall användas för elproduktion är det viktigt att det sker i
kraftvärme- eller mottrycksanläggningar och inte i gaskondens i anslutning
till kärnkraftverken. Koldioxidutsläppen är sannolikt det största miljöhotet.

Om naturgas användes för elproduktion i kraftvärmeanläggningar blir
koldioxidutsläppen ca 1/4 i jämförelse med motsvarande elproduktion i ett
kolkondenskraftverk och hälften jämfört med gaskondenskraftverk. Det
finns såväl starka miljö- som ekonomiska skäl att förhindra att kondenskraftverk
byggs för basproduktion av el.

Energikol

Användningen av energikol ökade under 1987. Detta är beklagligt och
anmärkningsvärt när det samtidigt finns ett stort överskott på inhemska
bränslen. Detta är ytterligare ett bevis för regeringens försummelser
avseende den beslutade energipolitiken.

Kolets extremt höga koldioxidproduktion ger ytterligare belägg för hur
allvarlig ökningen av kolanvändningen är. Det bör ges regeringen till känna.

Uran

I propositionen konstateras att behovet av natururan i huvudsak importeras
från Kanada och Australien, samt att inget uran importeras som har sitt
ursprung i Sydafrika eller Namibia.

Eftersom en del uran köps på spotmarknaden kan knappast regeringen ge
garantier för att uran som köps på spotmarknaden inte kan ha sitt ursprung i
Sydafrika eller Namibia.

Centerpartiet anser att om inte kärnkraftsbolagen kan förete fullständiga

21

garantier för att uranet inte kommer från Sydafrika eller Namibia bör köp av Mot. 1988/89

uran på spotmarknaden förbjudas. N478

Detta bör ges regeringen till känna.

Försörjningsberedskapen

Genom den av regeringen - mot riksdagens beslut - förda energipolitiken
försvagas Sveriges försörjningsberedskap. Olje- och kolanvändningen ökar
och användningen av inhemska bränslen stagnerar och tom minskar. Vad
avser förädlade inhemska bränslen har flera fabriker lagts ned de senaste två
åren. Kapital- och kunskapsförlusten är betydande. Arbetet med effektivare
energianvändning och energihushållning har avstannat. Allt bidrar till att
öka Sveriges sårbarhet. Centerpartiet har i sin plan för förnyelse av vårt
energisystem visat vilka åtgärder som bör vidtas att skapa ett robust och
varaktigt energisystem med positiva miljöeffekter.

Främjande av landsbygdens elektrifiering

Det kvarstår enligt vår mening fortfarande ett betydande behov av upprustning
och nyanläggning för att vidmakthålla och fullfölja landsbygdens
elektrifiering. Centerpartiet anser det därför mycket angeläget, att det
utöver de 2,5 miljoner som anvisas i budgeten för stödåtgärder, anvisas
ytterligare 3 milj kr, således totalt 5,5 milj kr. Detta är nödvändigt om det
skall vara möjligt att fullfölja de uppgifter som riksdagen avsåg när beslut
fattades om upprustningsprogrammet för landsbygdens elektrifiering.

Hemställan

Med anledning av vad som i motionen anförs hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om energipolitikens inriktning,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett åtgärdsprogram
för effektivare energianvändning, utnyttjande av inhemsk miljövänlig
energi, avveckling av kärnkraften och ett minskat oljeberoende i
enlighet med den förnyelseplan som redovisas i motionen,

3. att riksdagen godkänner de i motionen redovisade riktlinjerna
för kärnkraftens avveckling samt hos regeringen begär förslag i
särskild lag om att kärnkraftens avveckling skall inledas omedelbart
med att reaktorerna Ringhals 2 samt Barsebäck 1 och 2 tas ur drift i
enlighet med vad som anförs i motionen,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om riktlinjerna för energibeskattningen,1]

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om vikten av att utnyttja ekonomiska stimulans- och
styråtgärder framför tvingande lagstiftning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om hushållning och effektivare energianvändning,

[att riksdagen hos regeringen begär förslag om förbud om
installation av direktverkande el i nyproducerade bostäder och lokaler

och krav på alternativ uppvärmningsmöjlighet i enlighet med vad som Mot. 1988/89
anförs i motionen,2] N478

fatt riksdagen hos regeringen begär förslag om återinförande av
stöd till energirådgivning på kommunal nivå i enlighet med vad som
anförs i motionen,2]

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om användningen av importerade ändliga energikällor
och utnyttjande av kärnkraft,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om vikten av en effektiv elproduktion och att
riksdagen beslutar om en lika beskattning av bränsle för el- och
värmeproduktion i enlighet med vad som anförs i motionen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om sambanden mellan energisystemets utformning,
elproduktionskostnad, prisutvecklingen för el och prissättningssystemet
för el,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om garantipris och
mottagningsskyldighet för elström producerad i kraftvärmeverk/
mottrycksanläggningar och små vind- och vattenkraftverk i enlighet
med vad som anförs i motionen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om energimarknadens struktur,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en energins
utvecklingsfond i enlighet med de riktlinjer som redovisas i motionen,

12. att riksdagen beslutar att från 1 juli 1989 ta ut en avgift med 2
öre/kwh el för förnyelse av energisystemet i enlighet med vad som
anförs i motionen,

[att riksdagen beslutar att drivmedelsetanol, producerad på
inhemsk råvara, skall vara skattefri,1]

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om uppförande av en fullskaleanläggning för produktion
av drivmedelsetanol baserad på inhemsk råvara,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om utnyttjande av tillgänglig åkermark för energiproduktion,

[att riksdagen begär förslag om avdragsrätt för småhusägare och
bostadsrättsinnehavare vid energiinvesteringar i enlighet med vad som
anförs i motionen,1]

15. att riksdagen beslutar att med avslag på proposition 1988/89:100
i denna del till Utredningar mm (bil 16) för 1989/90 anvisa ett
reservationsanslag på 10 000 000 kr,

16. att riksdagen med avslag på proposition 1988/89:100 i denna del
godkänner i föreliggande motion förordade inriktning och begränsning
av investeringsplan för Vattenfallskoncernen för åren 1989—1990
samt beslutar att Vattenfallskoncernen åläggs ett ökat avkastningskrav
på 500 000 000 kr till staten för nästkommande budgetår i enlighet
med vad som anförs i motionen,

17. att riksdagen sorn sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om former för den fortsatta naturgasintroduktionen,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om användning av energikol,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om köp av uran på spotmarknaden,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om energipolitikens betydelse för försörjningsberedskapen,

21. att riksdagen till främjande av landsbygdens elektrifiering
anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 3 000 000 kr
förhöjt reservationsanslag om totalt 5 500 000 kr.

Stockholm den 25 januari 1989
Olof Johansson (c)

Karl Erik Olsson (c)

Bertil Fiskesjö (c)

Gunnar Björk (c)

Pär Granstedt (c)

Karin Israelsson (c)

Per-Ola Eriksson (c)

Görel Thurdin (c)
Karin Söder (c)
Gunilla André (c)
Börje Hörnlund (c)
Agne Hansson (c)
Larz Johansson (c)

Mot. 1988/89
N478

1 1988/89 :Sk460

2 1988/89:Bo280

24