Motion till riksdagen

1988/89:N470

av Karl Erik Olsson (c)

Kraftproduktion med biobränsle i Nynäshamn

Kärnkraftsavvecklingen för med sig krav på mera energibesparande elanvändning,
både i hushållen, för uppvärmningsändamål och i industrin. Vid
sidan av detta kommer också att krävas ersättning för en del av den
elproduktion som i dag genereras i kärnkraftverken.

Miljökraven på denna ersättningsproduktion måste ställas mycket högt.

Riksdagen har uttalat att målet för energipolitiken skall vara: ”landets
behov av billig och säker elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem
som i största möjliga utsträckningär baserat på varaktiga, helst förnybara och
inhemska energikällor.”

Mot bakgrund av den sent uppmärksammade faran med ökande koldioxidutsläpp
p g a användning av fossila bränslen ter sig satsningen på inhemska
och förnybara energikällor allt mera angelägen. En ökad användning av
biobränslen är f n den viktigaste vägen att radikalt minska utsläppen av
koldioxid.

Samtidigt måste det tyvärr konstateras, att utvecklingen av de inhemska
och förnybara energikällorna går oroväckande långsamt.

Jord- och skogsbruket har redan fått mycket påtagliga bevis på de
skadeverkningar som åstadkoms av fossil förbränning. Sveriges befolkning
oroas i dag av planerna på stora anläggningar som skall förbränna fossila
bränslen.

Jag vill i denna motion peka på vikten av att utvecklingen av teknik för
användning av biobränslen inte hämmas.

Det är sålunda, enligt min mening, synnerligen angeläget att olika tekniska
lösningar prövas för användning av biobränslen, liksom att anläggningar som
nu projekteras avpassas för biobränsleanvändning.

En teknik som härvidlag är särskilt intressant är förgasningstekniken. Förgasning
visar avsevärda fördelar från miljösynpunkt, jämfört med förbränning.
Utsläppen av svaveldioxid kan nedbringas till noll, jämfört med nu
gällande myndighetskrav 50 mg S/MJ. Utsläppen av kväveoxider (NOx/MJ)
kan nedbringas till 10 NOx/MJ mot myndigheternas aktuella krav 50 mg
NOx/MJ.

I Sverige projekteras för närvarande en stor förgasningsanläggning för i
huvudsak elproduktion. Det har uppgivits att den tänkta tekniken i denna
anläggning skall ha stor flexibilitet i förhållande till vilken råvara som skall
kunna förgasas för vidare konvertering till el. Sålunda är det efter viss
anpassning också tekniskt möjligt att förgasa biobränslen.

Energianläggningen i fråga, Nynäs Energi Chemicals Complex NEX AB,

skall förläggas till Nynäshamn. Ägare till projektet är AGA, Axel Johnson Mot. 1988/89

AB och Investeringsbanken. Enligt uppgift avser nu också Vattenfall och N470

Uddeholm AB att gå in som ägare och samtidigt som köpare av elkraft.

När staten engagerar sig i denna nya teknik, via Vattenfalls ägardel, är det
enligt min mening av stor betydelse att man också i detta sammanhang
tillvaratar möjligheterna att i stor skala pröva användningen av inhemska
förnybara energiråvaror.

En förgasningsanläggning som använder biobränslen har goda utsikter att
bli den första energiproduktionsanläggningen i sitt slag som svarar upp mot
de miljökrav människor i dag har rätt att ställa.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställes

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förgasningsanläggningen
i Nynäshamn bör utrustas för biobränsleanvändning
i enlighet med vad i motionen anförts.

Stockholm den 25 januari 1989

Karl Erik Olsson (c)

6