Motion till riksdagen

1988/89:N466

av Eva Björne (m)

Konsekvenser vid kärnkraftsavveckling

Den socialdemokratiska regeringen har med stöd av centerpartiet och
vänsterpartiet kommunisterna beslutat att kärnkrafen skall avvecklas med
början i mitten av 1990-talet. Kärnkraften svarar för hälften av Sveriges
elkraftförbrukning, för närvarande 130 TWH per år. Vid en avveckling av
kärnkraften måste stora delar av den borttagna produktionen ersättas med el
från nya kraftverk med betydligt högre kostnader och därmed också högre
priser. En höjning av det svenska elkraftpriset i förhållande till utlandet
kommer att minska konkurrenskraften för främst den del av industrin som
använder elkraften som råvara dvs. den elektrokemiska och den elektrotermiska
industrin. I dessa industrier kan inte elkraften ersättas med andra
energislag.

Västernorrland har en mycket stor andel elintensiv industri som för sin
överlevnad måste arbeta på mycket lång sikt. Den socialdemokratiska
regeringens tveksamhet till EG och främst beslutet om kämkraftavveckling
har fått till föjd att dessa industrier nu satsar stort på investeringar
utomlands. Några företag överväger att helt flytta som t ex GA Metall AB,
Sundsvall till Island och Alby Klorat, Ånge till Norge. SCA har idag fler
anställda utomlands än i Sverige.

Statens energiverks rapport ”Elpriser och svensk industri” visar att en
prisökning om 20 öre/kWh till år 2000 och en årlig tillväxt med 2,5 procent,
för länet skulle innebära att med indirekta effekter så skulle 10-15.000
arbetstillfällen försvinna.

Länet är redan nu en stor förlorare när det gäller befolkningsminskning.
Det dråpslag som en kärnkraftavveckling innebär för arbetstillfällena blir
också ett dråpslag mot länets invånarantal. Kommunernas skatteunderlag
kommer då att minska drastiskt samtidigt som åldersstrukturen kommer att
präglas av än mer äldre. De som bor kvar drabbas av ökande kostnader skatter.

Redan nu har en prisstegring om 10 procent aviserats för de närmaste tre
åren. Den kommer med stor sannolikhet att bli bekymmersam för företag
som MO Do:s elektrokemiska industri, i Örnsköldsvik, Kerna Nord i
Ljungaverk samt Hagraf och Utansjö i Härnösand.

Den 30-procentiga höjningen kommer också att drabba länets kunder
inom detaljdistributionen med 300 milj. kr. per år utöver nuvarande
elavgifter.

Under första hälften av 1990-talet kommer ytterligare prishöjningar på el
och industrier, och GA Metall kommer sannolikt att begära långsiktiga

garantier om billig el för att kunna fortsätta sin produktion. Mot. 1988/89

För andra hälften av 1990-talet måste regeringen införa t.ex. elrabatter, N466
direkta bidrag till företag och en hård ransonering. Dessutom har regeringen
utgifter för att bygga nya kraftverk, forskning på energiområdet och behöver
20-30 miljarder för att betala skadestånd till Sydkraft och Vattenfall.

Väljer regeringen att inte subventionera detaljdistributionen och prisökningen
inom det området blir 40 öre/kWh kommer de som bor i norrlandslänen
att drabbas av ytterligare 2 miljarder kronor i utgifter för värme,
hushållsström, el till sjukhus, skolor m.m. Det innebär ökade kostnader med
1 500-2 000 kr. per norrlänning och år.

I glesbygderna kommer en sjunkande efterfrågan och ett lågt pris på
skogen samtidigt med höjda elpriser att slå dubbelt hårt.

Om inte en katastrof skall drabba Västernorrlands län måste kärnkraften
vara kvar så länge den är driftsäker. Under tiden bör inga ansträngningar
sparas för att finna alternativa energikällor som väl fyller miljökraven och är
prismässigt konkurrenskraftiga.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att kärnkraften måste finnas kvar så länge den är
driftsäker och det inte finns bättre alternativ.

Stockholm den 25 januari 1989

Eva Björne (m)

11