Motion till riksdagen
1988/89:N464

av Ivar Franzén m.fl. (c)

Effektivare energianvändning m.m.

Mot.

1988/89

N464-467

I denna motion redovisas motiv för och olika möjligheter till effektivare
energianvändning och ökad användning av förnybar energi samt tas upp
några speciella frågor som har samband med kärnkraftsavvecklingen.

Halvering av energianvändningen i bostäder och lokaler

Byggforskningsrådet har sedan 1974 arbetat med flera viktiga forskningprojekt
om just energi.

Det är framför allt den byggda miljön som undersökts, vilken svarar för ca
40 procent av landets totala energianvändning. 1 en skrift som kallas ”Energi
i byggd miljö - 90-talets möjligheter” redovisas en del av resultaten.

1978 beslutade riksdagen om en intensiv energihushållning och satte upp
konkreta sparmål, vilket innebar att energianvändningen i då befintlig
bebyggelse skulle minska med 35 TWh fram till 1988.

1985 hade 2/3 av sparmålet uppnåtts och den genomsnittliga energiförbrukningen
i småhus hade sjunkit från 240 till 170 kWh/m2 per år. För
flerbostadshus har värdena gått ner från 250 till 190 kWh/m2 per år. Efter sju
år av tio så överensstämde sparresultatet ganska väl med de uppsatta målen,
men efter 1985 har sparandet stagnerat och vi kan se tendenser till ökad
energianvändning.

Detta beror inte på att det saknas praktiska och ekonomiska möjligheter
att ytterligare minska energianvändningen och samtidigt bibehålla ett
fullgott rumsklimat.

Enligt BFR:s analyser och utredningarna är den kvarvarande sparpotentialen
mycket stor. 30-50 % anges som en fullt realistisk minskning av
energianvändningen under den kommande tioårsperioden om känd/lönsam
teknik och material användes.

Orsakerna till att sparandet upphört är sannolikt flera. Den socialdemokratiska
regeringen har avskaffat sparmålen, dragit in statsbidragen till de
kommunala energirådgivarna och avskaffat praktiskt taget allt stöd till
energihushållande åtgärder. Sammantaget har detta dets starkt försämrat de
ekonomiska förutsättningarna för energihushållning och dels har regeringens
handlande skapat attityden att energihushållning inte längre är en angelägen
åtgärd. Till detta skall läggas den omvända oljechocken 1986 som regeringen
på intet sätt har försökt att parera med höjd oljeskatt, trots att riksdagen
fattat principbeslut om att så skulle ske.

Under senaste åren har det skett en mycket omfattande ombyggnad av
bostäder och nyproduktionen har ökat från en mycket låg nivå. Genom

1 Riksdagen 1988189.3 sami Nr N464-467

regeringens slappa energipolitik så har energihushållningsmöjligheterna inte Mot. 1988/89

utnyttjats fullt ut i verkan ombyggnad eller nyproduktion och samtidigt har N464

bindningen till kärnkraften förstärkts genom omfattande installation av
direktverkande eluppvärmning. Detta medför framför allt ökade effektproblem
i vårt elsystem.

Effekttopparna i elsystemet måste kapas

Det kan finnas anledning att ett konkret exempel åskådliggörs hur regeringens
slappa energipolitik och starka bindning till storskaliga lösningar kan leda
helt fel och åsamka energikonsumenterna stora och helt onödiga kostnader.

Allt oftare får vi larmrapporter från kraftbolagen och industrin att
elströmmen inte räcker till om vi får en kall vinter. Man talar om
elransonering och besvärande bortkoppling av begränsade områden för att
minska det totala elströmsuttaget.

Denna farliga köldkänslighet i vårt elsystem vill kraftbolagen minska
genom att bygga ett antal gasturbiner som snabbt kan köras igång när
elanvändningen dramatiskt ökar vid kali väderlek.

Kraftbolagens ansvarslösa marknadsföring

Vi kan konstatera att problemet aldrig skulle uppstått om kraftbolagen
lyssnat till centerns goda råd i början på 80-talet. Centern varnade för att en
ohämmad marknadsföring av enbart elvärme - med löfte om varaktigt låga
priser - skulle ge mycket besvärande och dyrbara effektproblem till stor
nackdel för Sveriges elabonnenter. Det är precis vad som håller på att
hända.

Nu först har kraftbolagen erkänt allvaret i centerns varning och nu är priset
på el betydligt dyrare under vintern (höglasttid) än under sommar, vår och
höst. Om kraftbolagen tidigare infört dessa taxor, så skulle många som i dag
har enbart elvärme låtit bli att kasta ut oljepannan eller som komplement till
elvärmen skaffat en eldningsmöjlighet för att minska elanvändningen när det
är som kallast och elen dyrast. Kraftbolagen har ett stort ansvar för de extra
kostnader som elabonnenterna nu belastas av på grund av kraftbolagens
mycket lättsinniga marknadsföring av elvärmen.

Många hävdar säkert att detta är historia och att det inte hjälper att gråta
över ”spilld mjölk." Kan så vara, men det allvarliga är att kraftbolagen är på
väg att göra nya stora felinvesteringar på elabonnenternas bekostnad.

Dyrbar centralisering

Om kraftbolagen fullföljer sina planer att bygga fler gasturbiner för att klara
effekttopparna vid kall väderlek, så är det en dyrbar och mycket energi- och
miljökrävande lösning.

Det kostar i storleksordningen 2 000-3 000 kr. per kW att bygga
gasturbiner. Därtill är verkningsgraden synnerligen låg. Bara ca 30 av tillfört
bränsle får vi tillbaka i form av elström. Därtill ökar belastningen på elnätet
och det kommer att kräva ytterligare investeringar i kraftledningar om inte
risken för driftsstörningar skall öka markant.

Vad finns det då för alternativ? I första hand skall vi förstås utnyttja Mot. 1988/89
befintliga eldningsmöjligheter i våra bostäder t.ex. braskaminer, vedspisar N464
och vedpannor, för att slippa bygga nya dyra och miljökrävande gasturbiner.

Men det finns också nya intressanta komplement. Låt mig ta ett exempel.

Det finns i dag kombinerade fotogenkaminer och kokapparater som med
modern och effektiv teknik kan ge ett värdefullt värmetillskott vid kall
väderlek i bostäder som saknar andra eldningsmöjligheter. Det behövs ingen
skorsten för att utnyttja dessa.

Decentralisering tio gånger billigare

Tillverkningskostnaden är 200-300 kr. per kW (effekt). Det är tiondelen
jämfört med gasturbiner. Verkningsgraden är 95 - 100 % att jämföra med
gasturbinens ca 30 %. Denna decentraliserade och småskaliga lösning på
effektproblemet är många gånger effektivare än kraftbolagens storskaliga
lösning. Ändå är risken uppenbar att kraftbolagens lösning blir den som
genomförs. Det beror på att den faktiska kostnaden för den storskaliga
tekniken blandas in i den totala elkostnaden och därför inte uppmärksammas
av elabonnenterna.

Det skulle vara en mycket god affär för alla elabonnenter om kraftbolagen
gratis delade ut bra fotogenkaminer till några hundratusen elabonnenter med
enbart elvärme med krav att de skulle användas vid kall väderlek. Som en
bieffekt ökar tryggheten vid elavbrott. Det ger möjlighet att hålla huset
frostfritt och få varm mat även vid strömavbrott.

För att sälja mer elström lämnade kraftbolagen investeringsbidrag till stora
elpannor. Kommer kraftbolagen att vara lika intresserade av att lämna stöd
för att slippa bygga nya dyra och miljökrävande kraftverk?

Gasturbiner ger 10 gånger högre investering och 3 gånger högre bränsleförbrukning,
samt ökade risker för strömavbrott. Kommer kraftbolagen att
välja denna för elabonnenterna och miljön mycket sämre lösningen och kallt
räkna med att elabonnenterna alltid är beredda att betala ett elpris som ger
kraftbolagen goda vinster oavsett hur vårdslöst de hanterar kostnaderna.

Förestående exempel visar klart riskerna i den monopolliknande situation
som Vattenfall och övriga kraftbolag arbetar i i dag. Ännu farligare blir
situationen när regeringen tycks vara helt bunden till de stora aktörerna på
energimarknaden.

Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att verka för att småskaliga
lösningar på värmemarknaden användes för att lösa en del av effektproblemen
i vårt elsystem.

Elsnålare hushållsmaskiner

Det finns i dag inga ekonomiska motiv för dem som handhar förvaltningen av
våra hyresfastigheter att prioritera energisnåla spisar, kyl och frys osv.

Det är i allmänhet det lägsta priset och driftsäkerheten som helt avgör
vilken produkt som köpes. Hyresgästen betalar energikostnaden på sin
elräkning. Att detta förhållande ofta innebär en onödigt hög kostnad för
hyresgästerna är uppenbart.

Dels kan betydande energimängder sparas och dels skulle boendekostna

derna sänkas om energiförbrukningen fick bli en styrande faktor vid ny- och Mot. 1988/89
ersättningsköp av kapitalvaror. N464

Varje produkt bör vara försedd med en fullständig, lättläst och godkänd
energideklaration. De mest energisnåla produkterna bör stimuleras med en
premie. Normalprodukten ingen åtgärd. Energikrävande produkter borde
belastas med en avgift som användes för att betala premien. Premie
respektive avgift bör tas ut av tillverkare - och i importled.

Riksdagen bör därför besluta att hos regeringen begära förslag om åtgärder
som stimulerar till inköp av energisnåla hushållsmaskiner enligt de riktlinjer
som redovisats ovan.

Friare konkurrens på elmarknaden

En friare konkurrens mellan olika energiproducenter främjar en effektivare
energiproduktion. Ett sätt att åstadkomma detta kan vara en ökad rätt att
transitera el på stamnätet.

Det finns många goda skäl för att främja en utbyggnad av kraftvärme och
småskalig vind- och vattenkraft. För att optimalt utnyttja lokala resurser
krävs att många fler än de etablerade kraftbolagen ges möjlighet att på något
så när lika villkor delta i utbyggnaden.

Centern har i sin partimotion - energipolitiken inför 90-talet - föreslagit
garantipriser för ny kraftvärmeproduktion och småskalig vind- och vattenkraft.
Därutöver krävs en betydligt utökad rätt för transitering av elström på
stamnätet. Nuvarande bestämmelser om haverireserv och övriga krav för
transiteringsrätt utgör ett problem för utbyggnaden av såväl kraftvärme som
småskalig vind- och vattenkraft.

Så bör t.ex. vindkraftverken placeras i bra vindlägen som ofta innebär
kustnära placering. Om intressenterna i vindkraftverket bor i inlandet saknas
i dag ofta lagliga möjligheter att via befintligt elnät transitera sin egen ström
till användningsorten.

Alternativet blir då i stället en råkraftsförsäljning till närliggande eldistributör
och till ett lägre pris än värdet vid egenanvändning av strömmen.

För kommuner och företag som vill satsa på kraftvärme eller mottryck
utgör ofta avsaknaden av transiteringsrätt en begränsning av marknadstillgängligheten
och därmed minskad lönsamhet.

Det är uppenbart att bestämmelserna för eltransitering behöver ses över så
att största möjliga frihet ges för transitering inom ramen för den stabilitet och
säkerhet som måste krävas i stamnätet.

Riksdagen bör därför uppdra åt regeringen att låta utreda förutsättningarna
för en väsentligt utökad transiteringsrätt på stamlinjenätet och snarast
återkomma till riksdagen med en redovisning av vidtagna åtgärder och vid
behov med förslag till beslut som skall fattas av riksdagen.

Vågenergi en spännande möjlighet

Det finns åtminstone ett par svenska vågenergiprojekt som har visat så
intressanta data att ett försöks- och utvecklingsarbete är mycket angeläget.

Ett av dem är vågrotorprojektet, som genom sin enkelhet och robusthet kan
få stor betydelse i praktisk produktion.

Kunskaperna i projektet har bedömts vara goda. Mycket positiva försöks- Mot. 1988/89

resultat har uppnåtts, men för att komma vidare krävs det en större N464

försöksanläggning till havs. Kostnad inkl. utvärdering ca 2 milj. kr.

Om den större försöksanläggningen kommer till stånd så kommer den att
ge oss mycket värdefulla kunskaper. En tidigare bidragsansökan avslogs med
motiveringen att vågenergi inte kunde bedömas bli lönsam inom rimlig tid.

Det blir ett allt vanligare problem att den kanske viktigaste kunskapsuppbyggnaden
- mellan ren forskning och kommersiellt gångbara produktionsanläggningar
- har svårt att få stöd.

Strategin har under senaste åren hos både statens energiverk och STU varit
att satsa mer på grundforskning och mindre på utveckling. Detta kommer att
medföra stora kunskapsförluster och förseningar när det gäller att praktiskt
tillämpa ny energiteknik. Det kan t.o.m. ifrågasättas om det inte i anslagshanteringen
finns en medveten strategi att försena den praktiska tillämpningen
av ny energiteknik. Ofta hänvisas till att näringslivet skall svara för denna
del av utvecklingen. Vad som inte beaktas är att ny energiteknik inte sällan
befinner sig i ”ingen mans land” och därför inte kan få det introduktionsstöd
som alltid krävs för ny teknik.

De stora aktörerna på energimarknaden saknar i dagsläget intresse för
vågenergin bl.a. på grund av att den inte passar särskilt bra in i vårt
storskaliga energisystem och att vågenergins miljöfördelar inte beaktas i
dagens energiskattesystem.

För att undvika att förlora viktig kunskapsuppbyggnad bör riksdagen
besluta att forskningsinsatserna pä miljö- och energiområdet även skall
omfatta kunskaper i teknikens praktiska funktion och tillämpning.

Gengas effektivt och miljövänligt

Under andra världskriget tillämpade vi i betydande omfattning småskalig
förgasning av biobränsle för att driva våra bilar - gengasdrift.

Sedan dess har det skett en betydande teknikutveckling och det finns i dag
väl känd teknik och betydande driftserfarenheter av förgasning av biobränslen
i såväl större som mindre skala.

Förgasning i stället för direktförbränning ger en rad fördelar. Den erhållna
gasen kan med fördel användas för motordrift och det ger möjlighet till en
mycket effektiv samproduktion av el och värme i såväl liten som stor skala.

Andelen el kan bli hög och under gynnsamma förhållanden större än
värmeproduktionen.

Modern förgasningsteknik innebär också klara miljöfördelar genom att de
miljökrävande utsläppen kan hållas i särklass låga. Denna fördel är av
speciellt värde vid t.ex. förgasning av husavfall och andra miljökrävande
bränslen.

Optimalt utnyttjande av modern förgasningsteknik är en grundläggande
strategi i centerns plan för förnyelse av energisystemet, då det möjliggör en
väsentligt ökad samproduktion av el och värme och det vid kärnkraftsavvecklingen
tillkommande behovet av elproduktionen kan därigenom klaras utan
att bygga kolkondenskraftverk.

5

Rätt värdering av förnybar energi Mot. 1988/89

N464

Fossila bränslen är en lagervara som i lika hög grad tillhör kommande
generationer som oss. Med dagens priser så täcks knappast mera än
uttagskostnader, transporter och andra hanteringskostnader.

Vi håller på att stjäla en förmögenhet från våra barn och barnbarn.

Samtidigt belastar vi naturen genom förbränningen av fossila bränslen utan
att i dag betala fulla kostnaden för detta. Vi lämnar över skadad natur och
miljö, som kommande generationer till dryga kostnader måste försöka
återställa.

Allt detta bortser vi ifrån när vi påstår att fossila bränslen är billiga och
förnybar energi är för dyr.

Vid rätt användning av förnybar energi sker ingen lagerminskning och
eftersom förnybar energi ingår i naturens eget energikretslopp så blir
miljöpåverkan liten och ofta positiv.

En korrekt kostnadsjämförelse mellan fossila bränslen och förnybar energi
måste beakta såväl lagervärden som alla miljökostnader och då blir tveklöst
den förnybara energin mycket konkurrenskraftig.

Riksdagen bör som sin mening uttala att vid samhällsekonomiska bedömningar
så mäste bränslekostnaden bedömas enligt de principer som redovisats
ovan.

Kärnkraftens risker

Kärnkraftens risker ökar med antal reaktorår och reaktorernas ålder.

Tidigare avveckling minskar självklart risken.

Vad sällan eller aldrig förs fram i debatten är vilken katastrofsituation vi
försätter oss i om vi under ytterligare 10-15 år fortsätter och gör oss allt mer
beroende av kärnkraften och det skulle hända en olycka i Sverige eller någon
annanstans som får till konsekvens att ett omedelbart stopp av kärnkraften
krävs. Både mänskligt och ekonomiskt blir konsekvenserna förödande. Med
ett konsekvent genomförande av centerns förnyelseplan, så har vi redan efter
några år en god beredskap för att klara även en sådan situation, som tyvärr
inte är allt för osannolik.

Fortfarande är inte problemen med slutförvaringen av det använda
bränslet lösta. Genomför vi centerns förnyelseplan så blir det mindre
kvantiteter bränsle att ta hand om och det begränsar i någon mån problemen,
men löser dem inte.

Riksdagen bör som sin mening uttala att ovan redovisade riskbild av sen
kärnkraftsavveckling bör beaktas vid fastställelse av avvecklingsplan för
kärnkraften.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om

- halvering av energianvändningen i bostäder och lokaler

- effekttopparna i elsystemet måste kapas

- halvering av energianvändningen i bostäder och lokaler Mot. 1988/89

- effekttopparna i elsystemet måste kapas N464

- elsnålare hushållsmaskiner

- friare konkurrens på elmarknaden

- vikten av kunskaper om ny tekniks praktiska funktion och
tillämpning

- gengasens möjligheter

- kärnkraftens risker.

Stockholm den 25 januari 1989
Ivar Franzén (c)

Agne Hansson (c)

Stina Gustavsson (c)

Elving Andersson (c)

Birger Andersson (c)
Rune Thorén (c)

7