Motion till riksdagen
1988/89:N428

av
Energiskatter

Den svenska energipolitiken, och energiskattepolitiken, lider brist på
framsynthet och konsekvens. Kärnkraftsprogrammet har tillåtits att rycka
sönder möjligheterna till en konsekvent och framåtsyftande prispolitik.
Andra faktorer, än energi- och miljöpolitiska, används bl.a. för att täcka
behov av tillfälliga inkomstkällor. Utveckling av alternativa förnybara,
inhemska och andra energikällor, motverkas. Bindningen till kol, olja och
kärnkraft har ökat bl.a. genom regeringens agerande.

Vänsterpartiet kommunisterna lägger i denna motion fram förslag till
förändringar inom energiskatteområdet. Beträffande energipolitiken behandlas
denna i särskild motion. I denna förespråkas att kärnkraften skall
avvecklas så snart som möjligt under 1990-talet. För detta krävs reella
satsningar på alternativen och främst de inhemska såsom solvärme, vindenergi
och inhemska bränslen. Detta är områden som inte utvecklas eller
som hotas av billig kärnkraftsel, sjunkande oljepriser och ökad import av kol.
I detta klimat motverkas även utvecklingen av naturgasanvändning vilken är
en, i motsats till kärnkraft, olja och kol, miljövänlig energikälla.

Vpk vill satsa på de ovan angivna alternativen och radikalt minska
användandet av olja och kol samt avveckla kärnkraften. För att möjliggöra
detta krävs bl.a. en ändrad pris- och skattepolitik inom energiområdet. Vi
lägger här fram förslag som till en del kan verka för en framsynt energipolitik
där energibeskattningen utformas så att användning av miljövänlig förnybar
energi stimuleras på bekostnad av miljöförstörande bränslen såsom olja, kol
och uran.

Kärnkraften

Energipolitiken har genom de stora och onödiga satsningarna på kärnkraften
skapat stagnation för utveckling av alternativa förnybara energikällor.
Kärnkraftsproducerad elenergi säljs ut till reapriser. Finansieringsavgiften
täcker inte kommande behov för omhändertagande av avfall m.m.

För närvarande produceras ca 140 TWh elenergi per år. Omkring 67 TWh
av detta kommer från kärnkraften. Priset på denna elkraft överensstämmer
inte med de verkliga kostnaderna härför, inberäknat kostnaderna för
avfallshantering. Denna situation är bl.a. framtvingad av de stora kapitalintressena
utan hänsyn tagen till landets behov. Istället för sparande gynnas
slöseriet som i sin tur försvårar den beslutade kärnkraftsavvecklingen.

Som ett led i en ny energipolitik för Sverige föreslås införande av en skatt
på uran. Denna föreslås till 2 öre per kWh tillförd energimängd uran. Detta

skulle ge ca 4 000 milj. kr. att användas för att befrämja och utveckla Mot. 1988/89
förnybara energislag som sol- och vindenergi. N428

Men kärnkraften bör också belastas betydligt mer än vad som nu är fallet
för de framtida kostnaderna för avfallshantering och förvaring. Där uttas nu
avgifter på 1,9+0,1 =2,0 öre/kWh för bränsle- respektive reaktoravfall. Vpk
har från början begärt större belopp och mot bakgrund av det vi nu ser av
kostnadsökningar för slutförvaring är en tredubbling av avgiften befogad.

Detta bl.a. med anledning av att det redan nu råder ett underskott(skuld) om
10 miljarder kronor. Vpk för i annan motion om kärnkraftens avfallshantering
fram kravet om en ytterligare avgift om 4 öre för detta ändamål och som
endast bör belasta industrins totala skattepliktiga elkonsumtion. Denna
uppgår till dryga 60TWh, dvs. i stort sett samma som den kärnkraftsproducerade
elektriciteten uppgår till.

Vattenkraften

Vattenkraften är jämförbar med kärnkraften i producerad volym elenergi, 71
TWh 1987. De flesta av vattenkraftverken har kommit upp i sådan ålder att
nerskrivningar av investeringarna medför låga produktionskostnader. Därför
gör dessa stora vinster i dag. Ett faktum som bl.a. resulterade i att en
särskild kraftskatt infördes fr.o.m. 1983 med 2 öre per producerad kWh i
kraftverk som tagits i drift före 1973 och 1 öre för dem mellan åren 1973 och
1979 för dem med en installerad effekt överstigande 1,5 MW.

I kärnkraftsomröstningen 1980 rådde stor enighet om att de sk övervinsterna
i vattenkraftverken skulle dras in till samhället. Kraftskatten var ett
resultat av detta. Vpk menade redan då att skatten borde vara högre.

Vpk föreslår att denna skatt höjes till 6 öre per kWh från 1 juli 1989, att
gälla samtliga nu producerande vattenkraftverk. Detta skulle medföra ökade
skatteinkomster som, efter avräkning av minskad inleverans av vinstmedel
från Vattenfall, skulle placeras i fonder att nyttjas för satsningar i de regioner
där de berörda kraftverken finns. Netto skulle detta bli upp emot 2 000
miljoner kronor årligen. Mer om detta nedan.

Elbesparande åtgärder

Vid en avveckling av kärnkraften kommer elpriset att stiga. Dels kommer de
genomsnittliga produktionskostnaderna för el att stiga enligt trovärdiga
bedömningar av de avvecklingsalternativ som i stort överensstämmer med
vpk:s linje, dels måste elpriset höjas för att det skall vara ekonomiskt
motiverat att satsa på elsnål teknik.

Industrin hävdar samtidigt, i avskräckande syfte, att höjningar om 100 %
blir verklighet vid kärnkraftsavvecklingen. Detta skulle i sin tur leda till
omfattande nedläggningar av fabriker och drifsinskränkningar på många
håll.

Mot detta måste hävdas att det inte är motiverat att höja det genomsnittliga
elpriset med 100 % för att uppnå de satsningar på elsnål teknologi som vpk
eftersträvar. I stället bör s.k. trappstegstariffer introduceras. Koncessionsnämnden
för miljöskydd skulle ges uppdrag att bedöma hur mycket extern
elenergi som företag/fabriker behöver. T.ex. hur mycket ett tidningspappers- 5

bruk behöver för att tillverka ett ton tidningspapper om den elsnålaste Mot. 1988/89

teknologin används fullt ut i fabriken. Detta skulle sedan utgöra ett sk N428

modellfabriksvärde som koncessionsnämnden rekommenderar. Underlag
för sådana normer finns bl a i de modellfabriksstudier som gjorts inom massaoch
pappersindustrin i slutet av 1970-talet och som t.ex. STU, styrelsen för
teknisk utveckling, skulle kunna ges i uppdrag att uppdatera med aktuell
teknik. Denna, ur teknisk och ekonomisk synpunkt, nödvändiga elförbrukning
skulle fabriken få till det elpris som gäller enligt normala taxor. Den
elförbrukning som fabriken har utöver denna normförbrukning skall däremot
bli betydligt dyrare. Detta genom uttagande av en produktionsfaktorsskatt,
som bl.a. diskuteras i vpk:s förslag till produktionsbeskattning, om
förslagsvis 10-15 öre per kWh. Härigenom får industrin starka sparmotiv
utan alltför genomsnittliga elprishöjningar. Talet om 100-procentiga elprishöjningar
för fabrikernas hela elförbrukning faller härigenom platt till
marken.

Enligt nuvarande förhållande betalar industrin, generellt, endast 5 öre/
kWh i elskatt mot 7,2 öre/kWh för hushållen. Enligt vår mening är inte detta
acceptabelt då detta inte ger tillräckliga skäl till sparsamhet och övergång till
energisnål teknik.

Besparingsexempel för elkrävande industri

För att belysa tankegångarna ytterligare kan Ortvikens pappersbruk tjäna
som exempel. Där gjorde man av med ca 2 600 kWh/ton tidningspapper eller
totalt 1,3 TWh år 1985 vid en produktion av ca 500 000 ton tidningspapper.

De tekniska besparingar som är ekonomiskt rimliga uppgår till 600 kWh/ton.

Dessutom borde där kunna produceras mottryckskraft på 200 kWh/ton och
bygga ut returpappersanvändningen med minst 50 000 ton/år, vilket skulle
spara minst 150 kWh/ton papper. Behovet av extern elenergi sjunker då från
2 600 till 1 650 kWh/ton. Totalt sjunker därmed den externa elförbrukningen
från 1,3 till 0,825 TWh vid en oförändrad årsproduktion. Vpk:s förslag till
trappstegstariff skulle i så fal! innebära att de första 825 GWh skulle kosta
enligt den normala taxan, som här antas vara 17 öre/kWh. De återstående
475 GWh, som bevisligen kan sparas in, skulle däremot kosta 17+10 = 27
öre/kWh. Detta pris skulle vara ett effektivt styrmedel för att vidta de
besparingsåtgärder som leder till den sänkta elförbrukningsnivån 825 GWh.

Den genomsnittliga prishöjningen begränsas på detta sätt till ca 25 % även
om prishöjningen för de 475 GWh, som kan sparas, blir 60 %. Om ny
energisnål teknik utvecklas kan koncessionsnämnden med fem års intervaller
ompröva normen för fabrikens ideala elförbrukning och successivt sänka
värdet i takt med att elsnål teknik utvecklas. Någon risk för driftsinskränkningar
eller nedläggningar föreligger givetvis inte då koncessionsnämnden
tar med ekonomiska bedömningar när de fastlägger normvärdena. Trappstegets
storlek, dvs. produktionsfaktorsavgiftens värde på 10 öre/kWh, kan
givetvis diskuteras. Möjligen är 15 öre rimligt.

Detta skulle vara ett effektivt vapen för besparing av el och mot
miljöförstöring. Det är mycket rimligt att koncessionsnämnden för miljöskydd
får pröva de elkrävande fabrikernas elförbrukning mot bakgrund av de

betydande miljöproblem som uppstår vid elproduktion i kärnkraftverk, Mot. 1988/89
vattenkraftverk, olje- och kolkraftverk. N428

Kondenskraft - värmekraft

De nuvarande beskattningsreglerna på energi medför effekter som strider
mot de besparingsmål som är både önskvärda och nödvändiga. Slöseriet med
tillgängliga naturresurser måste motverkas, bl.a. genom ändrade skatteregler.

De nuvarande reglerna innebär att kondenskraftsprocessen i praktiken
endast belastas med en liten del skatt jämfört med samma mängd tillförd
energi i kraftvärmeprocess. Skillnaden uppkommer genom att skatten på
tillförd energi i kraftvärmeprocess inte får avräknas för spillvärme då den
nyttjas till bl.a. fjärrvärme, medan spillvärme i kondenskraft, som verkligen
blir spillvärme och hamnar i havet eller luften, får avräknas. Samma gäller
omvandlingsförlusterna.

Denna, ur miljö och energisynpunkt oönskade, effekt uppstår genom att
avräkning av ingående skatt för den energi som används till uppeldning
endast får göras för den del som producerar elkraft. Kondenskraftverk
producerar enbart elkraft och får då avräkna ingående energiskatt helt
medan kraftvärmeverk endast får avräkna denna skatt för den del som utgör
produktion av elkraft. Spillvärmen i kondenskraftverken, som ”kastas” bort,
undgår beskattning medan samma värme i kraftvärmeverk träffas av
beskattning trots att denna kommer till nyttig användning istället för att
”kastas” bort.

Detta har medfört att kommuner och kraftföretag övergått till, eller
beslutat sig för, att i högre grad endast producera elkraft då detta ur rent
företagsekonomiska skäl blir billigare. Det finns även exempel där kommuner
vid renovering av hus satsat på direktverkande el för uppvärmning i
stället för fjärrvärme därför att beskattningsreglerna slår som de gör.

Kondenskraften borde, tvärtemot nuvarande regler, straffbeskattas för
spillet.

Olja

Våren 1986 föreslog regeringen i proposition höjning av bl.a. skatten för olja.
Vpk lade vid detta tillfälle fram förslag om en prisutjämningsfond. Vi har
senare återkommit med detta förslag. Denna fond skulle användas för att
motverka drastiska höjningar av energipriserna när världsmarknadspriset
vänder uppåt, eller genom riktat stöd till de grupper som drabbas hårdast av
höjda energipriser, t.ex. inom boendet. På så sätt skulle energipriserna
kunna hållas mer jämna och konsumenterna skyddas.

Alla erfarenheter visar, både nu och tidigare, att konsumenterna ofta får
vara med och betala höjningar av världsmarknadspriser och valutakursförändringar
i fördyrande riktning. Mycket sällan får konsumenterna däremot
vara med och dela på prissänkningarna, vilket naturligtvis vore önskvärt.
Detta inte minst mot bakgrund av att energipriserna påverkar pris- och
hyresnivån.

Vi konstaterar därför att ett införande av vårt förslag om prisutjämnings

fond skulle medfört betydande medel att nyttjas när kostnaderna förändras Mot. 1988/89
uppåt. Förslaget medger möjligheter till en konsekvent och långsiktigt förd N428
energipolitik.

Naturgas

Naturgasen är ett miljövänligt energislag som vida överträffar andra
importerade energislag som kol, olja, uran, etc. Det pågår en utveckling av
naturgasen som energikälla. Sydgasprojektet utökas och har även blivit ett
Västgasprojekt som nu nått Göteborg. Ett Östgasprojekt är så gott som klart
och en bit in på nittiotalet lär vi ha gas från Sovjet via Finland. Även naturgas
från Nordsjön över Norge är aktuell bl.a. genom det nyligen ingångna
avtalet.

Men för att naturgasen skall kunna konkurrera med olja och bli ett
slagkraftigt alternativ till el måste den, som vpk många gånger tidigare
påpekat, få en gynnsammare skattesats. Den bör beskattas med 25 % av
skatten på olja. Det är motiverat ur många synpunkter, inte minst dess goda
miljöegenskaper.

För närvarande uppgår skatten till 308 kr./l 000 m3 gas. För något år sedan
motsvarade detta ca 50 % av skatten på olja beräknat efter energienhet, men
efter senaste höjningen av oljeskatten motsvarar den nu ca 36 %. För att
motsvara 25 % föreslås skattesatsen sänkt till 215 kr./l 000 m3.

Gasol för industribruk

Gasolen är i jämförelse med olja inte lika påfrestande på miljön. Fördelen
med gasol består av dess renhet, hanterbarhet och reglerbarhet. Avgaserna
från förbränning innehåller praktiskt taget ingen koloxid och är dessutom fri
från svavel och tungmetaller. Däremot finns problem med dess explosivitet
vid blandning med luft i vissa proportioner.

Gasolen ersätter i många fall tunga eldningsoljor vid industriell uppvärmning.
Gasol och naturgas konkurrerar dock i växande grad i takt med
naturgasens utbyggnad om denna marknad. På sikt talar allt för en ökad
övergång till naturgas framför allt i Mellansverige inom järn- och stålindustrin.

Gasolens nuvarande beskattning, 185 kr./ton, motsvarar ca 20 % av
oljebeskattningen och bör därför höjas till 260 kr./ton för att jämställas med
vpk:s förslag till beskattning av naturgas.

Etanol och motorgas

Inom drivmedelssektorn har alternativen till bensin och dieselolja inte fått
det stöd som varit erforderligt. En utökad användning av låginblandning av
etanol i motorbränslen har utretts av motoralkoholkommittén (MAK), men
utredningens majoritet har inte velat ställa sig bakom kravet på att en
fullskaleanläggning för etanolproduktion baserad på spannmål skall uppföras.
Det är beklagligt inte minst med tanke på att Sverige av beredskapsskäl
behöver en inhemsk etanolproduktion.

Ett sätt att stimulera till produktion och användning av etanol som på detta

eller annat sätt framställs av inhemska råvaror är att de befrias från skatt i Mot. 1988/89
likhet med andra inhemska bränslen. N428

Den användning av motorgas som förekommit i en del större städer håller
nu på att läggas ned. Motorgasen anses inte konkurrenskraftig med
nuvarande regler och i och med införandet av katalytisk avgasrening anses
det tydligen att dess miljövänliga egenskaper inte heller kan åberopas. Men i
och med den ökande importen av naturgas kommer också möjligheterna till
användning av motorgas att öka. Det vore beklagligt om detta drivmedel
skull slås ut på den svenska marknaden. Riksdagen bör hos regeringen
hemställa om åtgärder som säkrar en fortsatt och utvidgad motorgasdrift i
Sverige. I dessa bör en skattesänkning ingå.

Regionala samhällsfonder

Sorn tidigare nämnts gör vattenkraftverken stora vinster. Dessa är i
verkligheten större än vad som bokslutsmässigt redovisas eftersom denna
elproduktion i stor utsträckning används som toppbelastningskraft. Hade
inte tillgång till denna stora mängd kraft funnits hade istället oljebaserad
elenergi behövt tillföras vid toppbelastningar till ett då avsevärt högre pris.

Med förslaget ovan om en ökning av kraftskatten till 6 öre för samtliga
vattenkraftverk skulle satsningar kunna göras i de regioner där vattenkraftverken
finns. För detta bör regionala fonder inrättas för att administrera den
höjda produktionsskatten (kraftskatten). Det finns mängder med exempel
på sysselsättningsskapande projekt i de olika länen som inte kunnat
realiserats därför att finansieringen inte kunnat lösas. Här skulle de regionala
fonderna kunna spela en stor roll där också fondernas användning skall
läggas under samhälleliga regionala organs beslut. Styrelserna för fonderna
bör även tillsättas regionalt av landstingen och kommunerna men där de
stora löntagarorganisationerna tillförsäkras ett starkt inflytande.

Kommunerna har fråntagits stora inkomstkällor genom beslutet om att
upphäva kommunernas rätt till beskattning av juridiska personer, ävenså
vattenkraftverken. Särskild uppmärksamhet bör därför ägnas de kommuner
där sjöreglering och kraftverksbyggen utförts. Många exempel på detta
finns. Därför bör ca 20 % av fonderna riktas till de kommuner som berörts av
dessa. Huvuddelen till regleringskommuner och mindre till kommuner med
enbart kraftverk.

Opinionen växer för att delar av vattenkraftsvinsterna skall återgå till
produktionslänen och kommunerna. T.ex. har landshövdingen i Jämtlands
län gjort en utredning som pekar på fördelar av en sådan reform för
Jämtlands län. Även socialdemokraterna i Norrbotten har i ett nytt
näringspolitiskt program uttalat krav om att en del av vinsten från vattenkraften
skall tillfalla det egna länet.

Den föreslagna produktionsavgiften får inte kompenseras av kraftbolagen
i form av höjda elpriser. Det är från ”övervinsterna” som medlen skall tas.

9

Hemställan Mot. 1988/89

Med hänvisning till det anförda föreslås N428

1. att riksdagen beslutar om införandet av uranskatt fr.o.m. 1 juli
1989 i enlighet med motionen,

2. att riksdagen beslutar om en höjning av skatten på äldre
vattenkraftverk till 6 öre/kWh samt att denna skall gälla samtliga
vattenkraftverk från 1 juli 1989,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regionala fonder
och deras styrelser i enlighet med motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om trappstegstariff på
elkraft för elektriska storförbrukare i enlighet med motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om beskattningen av kondens- och kraftvärmeverk,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om prisutjämningsfond för olja,

7. att riksdagen beslutar att skatten på naturgas sättes till 215 kr. per
1 000 kubikmeter,

8. att riksdagen beslutar att skatten på gasol för industriellt bruk
sättes till 260 kr. per ton,

9. att riksdagen beslutar om skattebefrielse av inhemskt producerad
etanol,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sänkning av
skatten på gasol avsedd för motordrift i enlighet med motionen.

Stockholm den 25 januari 1989

Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk) Berith Eriksson (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk) Bo Hammar (vpk)

Margo Ingvardsson (vpk) Hans Petersson (vpk)

Paul Lestander (vpk) Lars Bäckström (vpk)

10