Motion till riksdagen

1988/89: N42

av Per Westerberg m. fl. (m)

med anledning av prop. 1988/89:150 med förslag
till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret
1989/90, m. m. (kompletteringspropositionen)

Nu när Tele-X befinner sig på sin planerade position i omloppsbana över
jordytan är det uppenbart att projektet misslyckats — inte i tekniskt
avseende utan politiskt. Det finns en modem satellit med förmåga att
sända TV och förmedla tele- och datatrafik inom Norden, men politiker i
de nordiska länderna har inte förmått enas om hur satelliten skall nyttjas.
Tele-X har sedan dess tillkomst till övervägande del varit ett svenskt
projekt. Det är därför den svenska regeringen som måste ta huvuddelen av
ansvaret för att det i dagsläget finns så dåliga förutsättningar för att
satellitens kapacitet kan utnyttjas.

Regeringen förbigår i kompletteringspropositionens avsnitt om Tele-X
frågan om vad satelliten skall nyttjas till. Däremot är det uppenbart att de
förändringar som nu skett beträffande ägandeförhållandena är en följd av
att ingen gemensam nordisk TV-sändning kommer till stånd.

Den norska staten har ägt 15% av aktierna i det s. k. inköpsbolaget,
Nordiska Satellitaktiebolaget (NSAB), det bolag som stått som ägare till
satelliten, samt hälften av aktierna i det s. k. driftsbolaget, Nordiska Telesatellitaktiebolaget
(NOTELSAT). Svenska staten har ägt resterande aktier.
Den överenskommelse som regeringen avser träffa med den norska
staten innebär att NSAB och NOTELSAT avvecklas. Svenska staten övertar
äganderätten till Tele-X och norska staten erhåller dispositionsrätten
till en s. k. transponder (av totalt sex, under normala förhållanden används
fyra samtidigt). Från svensk sida är det meningen att Rymdbolaget får
ansvar för Tele-X.

Vi har i sig inga invändningar mot bytesaffären mellan Norge och
Sverige. Detta löser inte de grundläggande problemen. Däremot är det nu
entydigt att den svenska regeringen har ansvaret för att Tele-X praktiskt
skall kunna utnyttjas.

Den mediapolitiska splittringen inom det socialdemokratiska partiet får
inte påverka hur Tele-X skall få nyttjas. Det får inte resas några hinder mot
privata satellit-TV-sändningar från Tele-X oavsett om en sådan kanal
skulle vara reklamfinansierad eller utformad som s. k. betal-TV. Däremot
finns det ingen anledning för Sveriges Radio-koncernen att engagera sig på
detta område.

Även beträffande data-kommunikation är det givet att privata alternativ
skall ges likvärdiga möjligheter som stadsägda. Regeringen bör undersöka

möjligheten att avyttra äganderätten till transpondrama i Tele-X till priva- Mot. 1988/89
ta intressenter. Dessa kan ha bättre förutsättningar att finna användare till N42
Tele-X sändningskapacitet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående Tele-X framtida användning.

Stockholm den 10 maj 1989

Per Westerberg (m)

Nic Grönvall (m) Lars G Ahlström (m)

Gunnar Hökmark (m) Stig Bertilsson (m)

Karin Falkmer (m) Bertil Danielsson (m)

12