Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:N416

av Per Westerberg m. fl. (m) Mot

Energipolitiken 1988/89

N416

Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 2

2 Sverige saknar en konstruktiv energipolitik 2

3 Energi och miljö 3

4 Energi och ekonomi 7

5 Den framtida elefterfrågan 9

6 Elförsörjning fram till 1995 11

7 Kärnkraftsavvecklingen 13

7.1 Nedläggning av två reaktorer till 1997 13

7.2 Fullständig avveckling till 2010 14

7.3 Risken för planhushållning 15

8 Grunderna för energipolitiken 16

8.1 Osäkerhet med socialdemokraterna 16

8.2 Respekt för folkomröstningsresultatet 18

8.3 Energibeskattning 20

8.4 Kärnkraftens framtid 20

8.5 Annan elproduktion 21

9 Hemställan 21

1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr N4I6

1 Sammanfattning

Den nuvarande socialdemokratiska energipolitiken är helt baserad på
partitaktiska överväganden. Den innebär att Sverige saknar en konstruktiv
energipolitik syftande till att säkra tillgången på billig energi under miljömässigt
acceptabla former.

Det finns ingen anledning att i strid med folkomröstningsresultatet
avveckla kärnkraften i förtid. Nedläggningen av två reaktorer under
1990-talet kommer att kosta upp emot 30 miljarder kronor och kommer att ge
betydande risker för tillgången på el redan under 1990-talet. Den totala
avvecklingen till år 2010 kommer att ge upphov till elbrist, hota upp emot
150 000 jobb och skapa betydande miljöproblem.

Även om kärnkraften bibehålies under hela dess livslängd kommer
efterfrågan på elkraft att öka under 1990-talet. Vi anser att tillkommande
kraftbehov i första hand bör täckas genom utnyttjande av naturgas. Detta
bör dock ske på sådant sätt att beslutet om att koldioxidutsläppen inte skall
öka respekteras.

Den nuvarande energibeskattningen bör ersättas med ett system med
moms kombinerat med miljöavgifter.

2 Sverige saknar en konstruktiv energipolitik

Den bärande idén bakom regeringens agerande i energipolitiska frågor är
partitaktisk. Denna partitaktik har lett till en politik som i själva verket
motarbetar de riktlinjer regeringen säger sig vilja föra energipolitiken efter.
Den faktiskt förda energipolitiken syftar till att motverka energianvändning i
allmänhet och elanvändning i synnerhet. Den förda politiken står därför i
motsatsställning till det av regeringen uttalade målet för energipolitiken,
nämligen att

landets behov av billig och säker elförsörjning skall tryggas genom ett
energisystem som i största möjliga utsträckning är baserat på varaktiga, helst
förnybara och inhemska, energikällor.

- Beslutet om att inleda avvecklingen av kärnkraften genom att avveckla
två reaktorer redan under mitten av 1990-talet kommer, liksom beslutet
om att avveckla hela den svenska kärnkraften till år 2010, att tvinga fram
mycket stora investeringar i energianläggningar. Det svenska samhällets
beroende av fossila bränslen kommer att öka.

- Tvärtemot målsättningen är de energiformer som den framtida energiförsörjningen
då kommer att baseras på inte inhemska.

- Föroreningarna kommer att öka i jämförelse med varje läge där
kärnkraften bibehålls.

- Båda avvecklingsbesluten kommer att tvinga fram kraftigt stigande
energipriser, samtidigt som besluten kommer att äventyra tillgången på
energi.

Den negativa syn på energi som präglar regeringens politik är långt ifrån
ansvarsfull. Den skapar betydande osäkerhet inom en mängd olika samhällssektorer.
Det gäller näringslivets tillgång på el, sysselsättningen i redan hårt
drabbade regioner, hushållens ekonomi och bostadsuppvärmning.

Den socialdemokratiska politiken mot energianvändning i allmänhet och

mot elanvändningen i synnerhet gör det befogat att hävda att Sverige saknar Mot. 1988/89
en konstruktiv energipolitik. N416

Detta kommer att drabba svensk industri och de svenska hushållen i form
av stigande energikostnader, framför allt genom stigande elpriser, samt
genom en osäkerhet om det överhuvudtaget kommer att finnas tillräcklig
tillgång på elenergi. Den osäkerhet som det svenska näringslivet redan i dag
tvingas verka under leder till beslut om senarelagda investeringar och att
energikrävande produktion förläggs till utlandet.

Den socialdemokratiska politiken är också ett hot mot miljön. För miljön
är det intressanta inte att i sig minska energianvändningen utan att styra den
mot former som miljömässigt är så skonsamma som möjligt. Regeringens
politik medför bl.a. ökade utsläpp av svaveldioxid, kvävedioxid och koldioxid.
Att dessa utsläpp har kunnat minska under 1980-talet beror till en
betydande del på att kärnkraften ersatt användning av fossila bränslen.

Miljön skyddas inte genom att energianvändningen motverkas genom en
särskild straffskatt på energi, än mindre genom begränsningar av den
miljövänliga energidistributionsform som elkraften utgör. I stället krävs en
politik som syftar till att begränsa miljöföroreningarna med hjälp av
gränsvärden och miljöavgifter som riktar sig mot utsläppen och inte mot
energin som sådan.

Sverige behöver i dag en energipolitik som utgår från och lever upp till det
självklara faktum att vårt samhälle behöver god tillgång på energi.

Det är nämligen genom den rikliga tillgången på energi som det svenska
välfärdssamhällets framväxt har varit möjlig. Industrialiseringen krävde
energi. Därigenom möjliggjordes en frigörelse av mänskliga resurser för nya
och mer värdefulla insatser.

Genom ökad energianvändning frigjordes dessutom människan gradvis
från de allra tyngsta arbetena. 1900-talet har präglats av uppbrott från
ohälsosamma arbetsmiljöer - energi har kunnat ersätta människoarbete.

3 Energi och miljö

Ali energianvändning ger upphov till miljöpåverkan.

Den tillgängliga mängden energi på jorden är begränsad. Tillgången på
fossila bränslen är ändlig. Som bl a den av FN tillsatta så kallade Brundtlandkommissionen
understrukit är det både med hänsyn till miljöförstöring och
tillgång på olika bränslen inte möjligt att alla länder uppnår den energianvändning
som i dag finns i i-länderna. Detta förhållande kan dock förändras
om det sker ett grundläggande teknologiskt genombrott på energiområdet,
som samtidigt inte utgör något miljöhot.

I ett långt tidsperspektiv är det både troligt och nödvändigt att ny teknik
gör att tillgänglig energi utnyttjas mycket mera effektivt. Den omställningen
kommer att ta lång tid. Redan i dag är det nödvändigt att tillse att
energianvändningen får få negativa miljöeffekter. Valet av energiform avgör
i hög grad hur skadlig energianvändningen är för vår omgivning.

Under de senaste åren har faran med den s k växthuseffekten allt mera
uppmärksammats. Växthuseffekten innebär att jordens temperatur ökar
som ett resultat av förändringar i den kemiska sammansättningen av 3

jordatmosfären. Ökad temperatur kan ge upphov till dramatiska klimatför- Mot. 1988/89

ändringar som kan påverka levnadsförutsättningar på stora delar av jord- N416

klotet.

I en särskild rapport slog den av FN utsedda Brundtlandkommissionen fast
att koldioxidutsläppen är vår tids allvarligaste miljöproblem.

Vid kommissionens offentliga utfrågning i Oslo 1985 framförde Irving
Mintzer från World Resources Institute följande:

Det är svårt att tänka sig en fråga med större globala återverkningar på
människornas samhällen och på naturmiljön än växthuseffekten. Signalen är
oklar, men vi kanske redan bevittnar förebud, om inte verkliga växthuseffekter,
i Afrika.

Växthuseffektens slutliga potentiella följdverkningar kan bli katastrofala.

Det är vår bestämda uppfattning att det redan är i senaste laget att starta den
process som leder till en bestämd politik. Att höja det allmänna medvetandet,
att bygga upp stöd för en nationell politik och slutligen att sätta in olika
ansträngningar för att minska hastigheten på utsläppsökningarna, kommer
att ta tid.

Växthuseffekten är en fråga som utgör både en möjlighet och en utmaning;
inte överraskande utgör den ytterligare ett viktigt skäl att sätta lämpliga
strategier i verket.

Den faktor som anses bidraga mest till växthuseffekten är utsläppen av
koldioxid. Alla bränslen ger vid förbränning upphov till koldioxid. En del
binds av växter, men eftersom människan utnyttjar fossila bränslen stiger
koldioxidhalten i atmosfären obevekligt.

I sitt remissvar på energiverkets utredning om en förtida avveckling av två
kärnkraftsreaktorer anknyter naturvårdsverket till en slutsats från Brundtlandkommissionens
rapport ”Vår gemensamma framtid”:

Förutsättningen för en bärkraftig utveckling, ”sustainable development”, är
att den globala energianvändningen, särskilt användningen av fossila bränslen,
inte tillåts öka väsentligt över nuvarande nivå.

Och vidare:

Dagens elproduktion i kärnkraftverk med motsvarande produktion i kolkondensverk
skulle öka de svenska koldioxidutsläppen från fossila bränslen med
ca 50 %. Denna utveckling är inte acceptabel.

Kärnkraften har hittills hållit utsläppen i Sverige på en lägre nivå än vad som
annars skulle ha varit möjligt. En ersättning av den svenska kärnkraften med
kolkondenskraft skulle t.ex. öka de svenska koldioxidutsläppen med ca 60
miljoner ton koldioxid per år.

Om man i stället ersätter verken med gaskondenskraft skulle koldioxidutsläppen
öka med över 30 miljoner ton.

Naturvårdsverket konstaterar dessutom att även med naturgas i stället för
kol är

en sådan ökning oförenlig med en i ett globalt perspektiv ansvarsfull nationell
energipolitik för 2000-talet.

Riksdagen beslutade i juni 1988 på moderat initiativ och mot socialdemokraternas
röster att:

som ett nationellt delmål bör anges att koldioxidutsläppen icke ökas utöver Mot. 1988/89
den nivå de har idag. N416

All förbränning ger som ovan påpekats upphov till koldioxidutsläpp. Dess
storlek visas i nedanstående tabell.

Tabell 1

C02-innehåll i vanliga bränslen i förhållande till energiinnehåll

	Kol	Olja	Gas
C02:	85 g/MJ	70 g/MJ	40 g/MJ

Man kan således notera att förbränning av kol ger mer än dubbelt så stora
utsläpp av koldioxid som förbränning av gas. Anledningen är att naturgas
innehåller en del vätgas - en gas som vid förbränning med syre bildar vatten.
Torv ger ännu högre utsläpp av koldioxid än kol.

Förbränning av fossila bränslen som kol, olja och gas, liksom förbränning
av torv, skogsprodukter eller liknande, ger - trots moderna reningsanläggningar
- upphov till luftföroreningar. Olika förbränningsmetoder och olika
bränsleval kan emellertid påverka utsläppens storlek.

Tabell 2

Utsläpp från olika slags förbränningsanläggningar

Beräknat per 1 TWh elgenereringsförmåga. Utsläpp räknade i ton/år.

Kraftverkstyp	co2	so2	no2
Äldre oljekondens	690 000	1 500	1 800
Aldre kolkondens	880 000	2 400	2 200
Kolpulver	900 000	270	450
Kolförgasning	940 000	50	470
PFBC	850 000	250	420
Gaskombi	370 000	10	360

Alla fasta bränslen bildar slagg, sot och aska vid förbränning. Dessa
restprodukter är i sig ofta miljöfarliga och måste behandlas med försiktighet.

Kolaska är t ex ofta svagt radioaktiv. Stora mängder av dessa avfallsprodukter
bildas varje år. Som exempel kan nämnas att ett kolkraftverk av samma
storlek som en vanlig kärnkraftsreaktor under en femtonårsperiod skulle ge
upphov till aska, sot och slagg som skulle täcka en yta motsvarande Gamla
stan i Stockholm till sjutton meters höjd.

I den allmänna debatten har en del debattörer försökt framställa inhemska
bränslen som särskilt miljövänliga. Det är direkt fel. Förbränning av torv ger
upphov till besvärliga miljöproblem. I torven har en del tungmetaller
upplagrats. Torven ger också upphov till slagg och aska. Ännu mera allvarligt
är emellertid såren i naturen efter torvbrytning. I praktiskt hänseende kan
torven likställas med fossila bränslen. Därtill kommer att det krävs stora
exploateringsarealer. Genom bränntorvutvinning ödeläggs ofta värdefulla
mossar.

Biobränslen utgör ett viktigt tillskott i den svenska energibalansen. I dag är 5

1 * Riksdagen 1988/89.3 sami. Nr N416

det huvudsakligen rest- och överskottsprodukter från skogsbruket som Mot. 1988/89

nyttjas för energiändamål. I debatten förekommer nu många förslag om N416

storskalig odling av energiskog. Utredningar om energiskog har emellertid

hittills visat på alltför höga kostnader. Oavsett kostnaderna finns det

emellertid anledning att vara försiktig med storskalig introduktion av helt

nya växter.

Om många småhus i tätorterna eldas med biobränslen kommer röken att
allvarligt störa omgivningen. Därtill kommer att dessa pannor i förhållande
till bränslemängden ger stora utsläpp av luftföroreningar.

I många länder är fossila bränslen den viktigaste energikällan. Kol, olja
och naturgas utnyttjas dels för uppvärmning, dels för generering av
elektricitet.

I Sverige har vi varit i den fördelaktiga situationen att användningen av
fossila bränslen kunnat minska under 1970-talet och början av 1980-talet.

Anledningen har framför allt varit att tolv kärnkraftverk togs i bruk. Fossila
bränslen behövdes därmed inte för att tillfredsställa vårt lands elbehov. De
höjda oljepiserna i början av 1970-talet ledde samtidigt till ansträngningar att
minska oljeanvändningen även för andra ändamål.

Detta har varit en utveckling som varit fördelaktig ur miljösynvinkel.

Elenergi är en ren och effektiv form för energiöverföring. Kärnkraft är den
mest miljövänliga metoden för att alstra elektricitet i större omfattning.

Ett kärnkraftverk under drift påverkar enbart genom utsläpp av kylvatten
den omgivande miljön. Utsläppen av varmt vatten har enbart en lokal
miljöpåverkan. Tillsatsen av natriumhypoklorit till kylvattnet vid Ringhals
kärnkraftverk bör föranleda en noggrann utredning om miljöeffekterna. Om
några skadeverkningar på havsmiljön kan visas bör åtgärder vidtas med
anledning av dessa. Något radioaktivt läckage förekommer emellertid inte.

En olycka med den omfattning som olyckan i Tjernobyl hade kan inte ske
vid ett svenskt kärnkraftverk - det är en fysikalisk omöjlighet, eftersom de
lättvattenreaktorer som används i Sverige är annorlunda konstruerade än
den sovjetiska reaktorn. Svenska reaktorer är gjorda så att olycksrisker är
minimala och olycksförlopp minimeras. En olycka skall inte ge effekter
utanför reaktorbyggnaden. Under senare år har alla svenska reaktorer
försetts med en speciell filteranläggning som gör att radioaktiva ämnen inte
skall kunna tränga ut ur byggnaden.

Många kärnkraftsmotståndare försöker använda det radioaktiva avfallet
som det huvudsakliga argumentet mot kärnkraft. Det är också dåligt
underbyggt. När det utbrända bränslet tas ur reaktorerna är det kraftigt
radioaktivt och transporter och förvaring måste omgärdas med stor försiktighet.
Därefter placeras avfallet i ett mellanlager - ett bergrum där avfallet
finns i ca 40 år. Sedan kommer avfallet att inneslutas, bl a i keramiskt
material och koppar, och placeras i en särskild lera i djupt belägna bergrum.

Denna svenska metod för slutförvaring av använt kärnbränsle har vunnit
respekt i utlandet. Avfallet kan sedan ligga i tiotusentals år utan att utgöra
någon fara för naturen eller människor.

Det bör dock påpekas att brytning av uranmalm, som bl a sker i
Australien, USA och Sovjet, liksom annan gruvbrytning kan ge upphov till

lokala miljöproblem. Det finns stora uranmalmstillgångar i Sverige, men Mot. 1988/89
någon brytning förekommer inte. N416

Sverige är lyckligt lottat genom att det finns stora vattenkraftstillgångar i
landet. Genom att exploatera dessa kunde elförsörjningen klaras ända fram
till 1970-talet med ett mycket litet inslag av fossila bränslen.

I vissa avseenden är vattenkraften en idealisk kraftkälla. Den ger inte
upphov till några föroreningar eller restprodukter. Att utnyttja vattenkraft i
stor skala förutsätter emellertid kraftverksdammar och vattentunnlar som
skapar sår i den lokala naturen och också rubbar den ekologiska balansen i
det uppdämda vattendraget. De flesta exploaterbara vattenfall i Sverige har
utnyttjats. I dag återstår endast fem större älvar som är praktiskt taget
oexploaterade. Dessa älvar måste bevaras för framtiden. De representerar
unika sammanhållna ekotyper. Dessa norrländska älvdalar är en betydelsefull
del av Sveriges värdefulla kulturlandskap.

Även vindkraft ger upphov till miljöstörningar. Stora vindkraftverk längs
och utanför våra kuster kommer att ändra landskapsbilden. Därtill kommer
en del akustiska störningar, som kan vara besvärande för de närboende. Den
allvarligaste negativa faktorn beträffande vindkraften är emellertid att
vindkraftproduktion av elkraft blir mycket dyr - därmed är det också en
indikation på resursslöseri.

Individer och företag i ett högt industrialiserat land som Sverige måste ha
god tillgång till energi. Samtidigt är det nödvändigt att energipolitiken
utformas med hänsyn till den miljöpåverkan som energianvändningen ger
upphov till.

Politikerna måste dra upp riktlinjerna för hur energiproduktionen skall
ske. Det krävs politiska beslut för att t ex skydda älvar från exploatering.

Men politiker kan inte i detalj reglera hur energiproduktionen sker. Därför
är det väsentligt att bl a miljöavgifter nyttjas för att främja en miljövänlig
energipolitik. För detta krävs en sammanhållen och konsekvent energipolitik
som är anpassad till miljöns krav.

Den slutsats som måste dras med utgångspunkt från miljöns krav är att
Sveriges kärnkraftverk har bidragit, och kan fortsätta att bidra, till en bättre
miljö.

4 Energi och ekonomi

Det finns ett klart samband mellan energitillgång och ekonomisk tillväxt.

Även om det inte finns en direkt fixerad relation är det uppenbart att en av
förutsättningarna för tillväxten i den svenska ekonomin har varit att
industriproduktionen inte hindrats av någon brist på elenergi.

Om tillgången till elkraft stryps kommer detta att direkt drabba förutsättningarna
för det svenska näringslivet.

Tabell 3

Energitillförseln per invånare

Mot. 1988/89

N416

År	BNP/person kronor	kWh/person
1980	63 900	50 900
1982	63 400	48 700
1984	67 400	50 200
1986	69 500	53 700
1987	71 200	54 500

1980 års priser

Frånvaron av energi i tillräcklig omfattning är i dag en av de viktigaste
orsakerna till den tredje världens fattigdom och underutveckling. Deras
ekonomiska tillväxt är liksom vår beroende av tillgången på energi. Det finns
inget som tyder på att sambandet mellan energi och välfärd skulle ha
försvagats, vare sig i den industrialiserade världen eller i den tredje världen.

Mot bakgrund av det klara samband som finns mellan tillgången på energi
och välfärd måste den svenska energipolitiken medverka till att det svenska
samhället klarar viktiga utmaningar inför framtiden.

- Svensk industri måste kunna hävda sig på 1990-talet, trots den betydande
konkurrens den kommer att möta från EG-länderna, de allt mer offensiva
NIC-länderna och de allt mer skärpta miljökrav som kommer att ställas.
Detta försvåras i hög grad av snabbt stigande energipriser och den brist på
energi som den nuvarande energipolitiken förutsätter och oundvikligen
kommer att medföra.

- Sverige behöver under 1990-talet en ekonomisk tillväxt som ligger minst i
nivå med OECD-genomsnittet. För 1989 räknar regeringen med en
ekonomisk tillväxt på 1,7% och för 1990 en tillväxt på mellan 1,4% och
1,7%. Motsvarande siffror för OECD-länderna är3,0och2,5%. En ökad
tillväxt kommer att ställa krav på ökad energiförbrukning. Om inte
tillgången på energi säkras riskerar Sverige att även fortsättningsvis ha en
lägre tillväxttakt än de flesta västliga industriländer.

- Sverige behöver under 1990-talet tillgång på elenergi till låga kostnader
om inte konkurrensförhållandena allvarligt skall rubbas. Svensk industri
har i dag varken särskilt låga eller höga elpriser jämfört med omvärlden.
Vi riskerar däremot att få högre elpriser än de som kommer att råda inom
den europeiska gemenskapens elmarknad.

Energins roll för svensk ekonomi och för det svenska samhället är av
avgörande betydelse. Det måste vara en övergripande uppgift för svensk
energipolitik att säkra tillgången på energi till låga kostnader. Riksdagen bör
ge regeringen detta till känna.

5 Den framtida elefterfrågan Mot. 1988/89

N416

Elförbrukningen utgör en betydande del av den svenska energiförbrukningen.
I tabellen nedan redovisas de olika energikällorna.

Tabell 4

Den svenska energianvändningen 1987

Energiråvara	Energitill försel TWh/år	Varav för elproduktion TWh/år	Netto elproduktion TWh/år
Olja	178*
Kol, koks	34*	10,0	6,6
Ved, torv, avfall, vind, sol	65*
Naturgas	3,1*	0,1	0,0
Vattenkraft	71,0	71,0	71,0
Uran	64,4	64,4	64,4
Summa	415,5	145,5	142,0
Överföringsförluster	-29		-11,3
Export			4,0
Summa energiförbrukning hos
konsumenterna (ej tempera
turkorr)	386		126,7

* Termisk energi
Källa: Vattenfall

Överallt i det dagliga livet möter vi energibehov i olika skepnad. En stor del
av hushållens energibehov täcks av elkraft. Elkraften har många praktiska
fördelar. Som energibärare är elkraften flexibel och ren. Det märks inte
minst inom hushållen. Hushållen använder el till ljus och diverse hushållsutrustning.
Huvuddelen av hushållens elförbrukning nyttjas dock för uppvärmning.
Det finns ca 950 000 s.k. elvärmeabonnemang i Sverige.
Elanvändningen har under 80-talet ökat på följande sätt.

Tabell 5

Elanvändningen i Sverige

Prima elanvändning, temperaturkorrigerat (enl. Vattenfalls metod)

År	Ökning
1983	8 %	106 TWh
1984	7 %	114 TWh
1985	8 %	123 TWh
1986	2 %	124 TWh
1987	4 %	129 TWh
1988	1,5 %	131 TWh
1989*	1,3 %	133 TWh

* Prognos
Källa: Vattenfall

Under mitten av 1980-talet ökade elförbrukningen särskilt kraftigt. Detta
kan delvis förklaras med konvertering till elvärme inom hushållssektorn.

Men även inom industrin ökade elförbrukningen. Under de senaste åren är

det huvudsakligen industrin som stått för den ökade efterfrågan. 9

Det är osannolikt att ökningen i elanvändningen skulle sluta under Mot. 1988/89

1990-talet. Med den modesta ökningen om 2 TWh per år kommer elanvänd- N416

ningen att vara uppte i 150 TWh 1996.

Elanvändningens ökningstakt är kopplad till den ekonomiska tillväxttakten.
Energiverket har i Elmarknadsrapporten (1988:R15) under hösten 1988
gjort beräkningar på den framtida elförbrukningen vid mitten av 1990-talet
och kommit fram till ett intervall på 136-160 TWh. Det lägre alternativet
förutsätter då en låg ekonomisk tillväxt, och dessutom att elanvändningen i
den elintensiva industrin ökar mindre än industrigenomsnittet.

Det är troligt att den svenska elanvändningen vid mitten av 1990-talet
kommer att ligga på över 150 TWh om inte efterfrågan pressas ner med stora
prisökningar. Redan i energiverkets kalkyler har man räknat med en real
höjning av priset på hushållsel med ca 3 öre/kWh och 1-2 öre/kWh för
industrin.

Man har också räknat med betydande eleffektivitetsåtgärder inom både
industrin och för den s.k. driftselen i olika lokaler. Sådana åtgärder beräknas
motsvara elförbrukning på 10 TWh. Elförbrukningen kommer att öka trots
elbesparingsåtgärder.

I nedanstående diagram visas osäkerhetsintervallet.

Källa.Vattenfall

För industrin är elen nödvändig. Huvuddelen av elkraften förbrukas inom
processindustrin, främst massa- och pappersfabriker, samt den kemiska
industrin. I motsats till vad som ofta hävdas används huvuddelen av elkraften
även inom massa- och pappersindustrin, inte för processvärme, utan för drift
av pumpar, fläktar och liknande. Den är därvidlag av avgörande betydelse
för arbetsmiljö och hälsa. 10

I nedanstående tabell visas ökningen av industrins elförbrukning. Mot. 1988/89

N416

Tabell 6

Industrins elförbrukning fördelad på industrigrupper

TWh	1973	1987*
Gruvor	2,1	2,5
Livsmedelsindustri	1,2	2,1
Textil- och beklädnadsindustri	0,4	0,4
Trävaruindustri	1,2	1,9
Massa- och pappersindustri	13,0	18,1
Kemisk industri	5,6	7,3
Jord- och stenvaruindustri	1,3	1,3
Järn-, stål- och metallverk	8,0	7,6
Verkstadsindustri	4,1	6,1
Småindustri, hantverk och övrigt	1,6	2,1
Summa exkl. avkopplingsbara elpannor	38,5	49,4
Avkopplingsbara elpannor		1,6

Källa: Energiverket
* Preliminära uppgifter

Som synes ökar förbrukningen inom praktiskt taget alla branscher. Även i en
bransch med låg energiförbrukning per anställd som verkstadsindustrin ökar
förbrukningen kraftigt.

De s.k. elintensiva industribranscherna, främst massa- och pappersindustrin,
svarar för en stor del av förbrukningen. Inför framtiden är det
visserligen troligt att serviceföretagen kommer att spela en allt större roll i
den svenska ekonomin. Vilken konsekvens detta kan komma att ha för den
framtida elförbrukningen är emellertid inte givet. Huvuddelen av den
industriella elförbrukningen sker nämligen inom några få branscher som
snarast kan komma att få ett ökat behov av energi. Framför allt massa- och
pappersindustrin har sådana allmänna konkurrensfördelar att den måste
anses ha goda framtidsutsikter under förutsättning att inget drastiskt sker
med elförsörjningen.

6 Elförsörjning fram till 1995

Sorn ovan visats kommer elförbrukningen att öka till omkring 150 TWh vid
mitten av 1990-talet. Den nuvarande elproduktionskapaciteten beräknas i
dag uppgå till ca 145 TWh. Den beräkningen bygger dock på att de
existerande oljekraftverken, främst de stora verken i Stenungsund och
Karlshamn, får nyttjas under betydligt längre del av året än som är fallet för
närvarande. Nu nyttjas de normalt bara några enstaka, särskilt kalla dagar.

Tabell 7 Mot. 1988/89

Tillgänglig elproduktionskapacitel enl. energiverket 1988 N416

Kraftslag	Max kraftprod. (utan malpåse) (TWh)
Vattenkraft	63,8
Kärnkraft	65
Oljekondenskraft	13,6
Kraftvärme
mt fastbränsle	3,5
mt olja/naturgas	1
kond fastbränsle
kond olja
Industriell kraftprod.
mt fastbränsle + olja	4
kond	0,8
Gasturbiner/dieslar
Vind etc

Energiverket räknar med att det skall bli möjligt att öka elproduktionskapaciteten
under de kommande åren. Det sker bl a genom att kärnkraftverken
utnyttjas bättre. S.k. effekthöjning av de olika reaktorerna tillsammans med
det utbyte av ånggeneratorn vid Ringhals II som redan inletts - vilket åter gör
det möjligt att fullt utnyttja reaktorn - kan komma att öka elproduktionen i
de 12 kärnkraftsreaktorerna från 64 TWh till 72 TWh 1993.

Därtill kommer pågående och planerade förbättringar av existerande
vattenkraftverk, samt utbyggnad av vissa mindre anläggningar i enlighet med
den vattenkraftsplan som riksdagen tidigare tagit ställning till.

Sammanlagt bedömer därför energiverket att de svenska elproducenterna
kan klara av att producera 150 TWh el år 1995. Den säkerhetsmarginal som
företagen försöker upprätthålla blir dock mindre än den är i dag.

Det innebär att det kommer att finnas en ökad risk för att en driftstörning
leder till att delar av landet blir strömlöst. Det innebär också att risken ökar
för att den momentana elförbrukningen tangerar det sk effekttaket, dvs att
det i ett givet ögonblick inte finns tillräckligt med elkraft.

Under kalla dagar finns det risk för att elefterfrågan överstiger produktionssystemets
förmåga. Den 2 december i fjor uppgick effektuttaget på
grund av det kalla vädret till 25 500 MW att jämföra med effekttaket på
26-28 000 MW. Den 12 januari 1987 krävdes 26 200 MW. När den totala
elförbrukningen ökar blir säkerhetsmarginalerna allt mindre. Då kommer
kraftbolagen under kalla dagar att tvingas koppla bort strömmen i vissa
områden.

Energiverkets beräkningar över produktionskapaciteten har dock inte
tagit hänsyn till de skärpta miljökrav som har beslutats för de fossileldade
kraftverken. Det innebär att de ungefär 20 TWh som teoretiskt skulle kunna
erhållas bl a från de stora oljekraftverken reduceras till ca 3 TWh om inga
reningsanläggningar installeras. Detta ställer den framtida elförsörjningen
inför en ytterligt svår situation.

Tabell 8

Preliminära uppgifter för elproduktion för 1988

Mot. 1988/89

N416

Kraftslag	TWh
Vattenkraft	69
Kärnkraft	66,5
Kondenskraft, kraftvärme m.m.	6
Import	5
	Summa 146,5
Förbrukning	131
Avkopplingsbar kraft	7,5
Export	8
	Summa 146,5

Källa: Vattenfall

Det bör noteras att 1988 var ett s k extremt våtår. Därför var elproduktionen
i vattenkraften högre än normalt. Även kärnkraftsproduktionen var högre än
normalt.

7 Kärnkraftsavvecklingen

7.1 Nedläggning av två reaktorer till 1997

Det är mot bakgrund av ovan beskrivna besvärliga elförsörjningssituation
som regeringens avsikt att stänga två reaktorer 1995 och 1996 skall ses. Det
innebär ett bortfall med 10 TWh från produktionskapaciteten; ett bortfall
som måste kompenseras med nya anläggningar eller minskning av elförbrukningen.

Det är i dag mycket tveksamt om en sådan utbyggnad överhuvudtaget är
möjlig att genomföra om riksdagens beslut om ett tak för koldioxidutsläppen
skall respekteras. Ändå anser energiministern att beslutet om den förtida
avvecklingen är oåterkalleligt, samtidigt som hon underkänner energiverkets
prognoser i Elmarknadsrapporten.

Senast under 1990 måste beslut tas om vilka anläggningar som skall ersätta
de två reaktorer som regeringen avser att ta ur drift under 1990-talet. För att
finna ersättning för de 10 TWh el som kommer att falla bort 1995—96
kommer socialdemokraterna att tvingas att föreslå utbyggnad av kraftslag
som är baserade på miljöovänliga bränslen. Nedläggningen av de två första
reaktorerna kommer att vara kostsam och bidra till en sämre miljö.

Hittills har kolkraftverk framstått som det troligaste alternativet. Kol är en
billig energiform. Investeringar i kolkraft kommer dock att bli dyra på grund
av de omfattande krav på reningsanläggningar o dyl som nu är nödvändiga.
Trots reningsåtgärder kommer kolkraftverk, som ovan redovisats, att vara
ett betydande hot mot miljön.

Numera talas det alltmer om att ersättningskraftverken kan eldas med
naturgas. Det är viktigt att komma ihåg att även kraftverk baserade på
naturgas bl a bidrar till ökningen av koldioxid i atmosfären.

7.2 Fullständig avveckling till 2010

Det verkligt allvarliga läget för både Sveriges ekonomi och miljö kommer att
uppstå på grund av den förtida avvecklingen av de övriga tio reaktorer som
regeringen vill genomföra under åren 2000 till 2010.

Med anledning av regeringens målsättning att stänga två kämkraftsreaktorer
under 1995—97 samt lägga ner alla de övriga reaktorerna fram till 2010 har
statens energiverk försökt studera de troliga konsekvenserna för den svenska
industrin. I en studie som färdigställdes under förra året: ”Elpriser och
svensk industri” (1988:7) konstaterade verket att det var rimligt att räkna
med att de nuvarande elpriserna kring 18 öre/kWh (för större förbrukare)
kan förväntas stiga till ca 35 öre/kWh fram till de första åren på 2000-talet.
Således en fördubbling av priset.

Denna elprishöjning kommer att vara ett unikt svenskt fenomen. Energiverket
räknar med att elpriserna i utlandet kommer att stiga med kanske upp
till motsvarande 3 öre/kWh på grund av höjda kolpriser. Det skall då
jämföras med ca 17 öres höjning i Sverige. I nedanstående tabell visas
elpriserna i ett antal länder.

Tabell 9

Elpriser i olika länder

Land	Officiellt elpris öre/kWh	Specialavtal öre/kWh
Sverige	16	14-16
Finland	20	18-19
Norge	22	6-20
Storbritannien	36	26-28
Västtyskland	35	7-35
Kanada	11-24	6-9
USA	18-46	6-25
Japan	50	30

Källa: SEV 1988:7

Inom EG förbereds nu en gemensam inre marknad även för elström. Det är
ännu för tidigt att överblicka vilka konsekvenser detta kommer att få.

Troligen innebär det billigare elpriser, även om det också kan innebära att en
del specialavtal kommer att bli mindre fördelaktiga.

En kraftig reell höjning av elpriserna i Sverige kommer enligt energiverkets
bedömning att få omfattande följdverkningar för den svenska industrin.

Verket beräknar att sysselsättningen i elintensiva företag kommer att sjunka
betydligt. I en situation med låg ekonomisk tillväxt i den svenska ekonomin
kan upp till 150 000 jobb försvinna i samband med de omfattande
strukturförändringar som följer av höjda elpriser.

De branscher som främst drabbas är smältverken, delar av den kemiska
industrin, järn- och stålverksindustrin samt viktiga delar av pappers- och
massaindustrin. Det största hotet mot sysselsättningen kommer från den
sistnämnda branschen. Det är främst tillverkningen av elkraftskrävande
moderna produkter som hotas. Dit hör tillverkning av s k termomekanisk
massa, CTMP-massa samt papperstillverkning som är baserad på dessa
sorters massa. 14

Mot. 1988/89

N416

När massa- och pappersfabriker slås ut av höjda elpriser kommer detta att Mot. 1988/89

få omfattande följdverkningar även för annan sysselsättning på de drabbade N416

orterna. Dessa förändringar kommer huvudsakligen att drabba de delar av
vårt land som redan har dåligt sysselsättningsläge - Norrland och Bergslagen.

Dessutom kommer många småhus- och fritidshusägare att känna av
verkningarna av de höjda elpriserna. Man kan räkna med att uppvärmningskostnaderna
för ett ordinärt småhus kommer att öka med flera tusen kronor
per år. Att bygga om ett hus från direktverkande elvärme till någon annan
slags värmeledning kan kosta upp till 100 000 kronor.

Regeringens hållning är uppenbarligen att inte ens verkligheten skall få
rubba awecklingsbeslutet. Utan att känna till miljökonsekvenser och
ekonomiska konsekvenser, utan att ta hänsyn till effekterna på svensk
industri och sysselsättning skall avvecklingen genomdrivas med sikte på en
fullständig demontering av den svenska kärnkraften år 2010. Självfallet
skapar denna energipolitik en betydande osäkerhet i det svenska samhället.

De problem som svensk industri kommer att möta under den senare delen av
1990-talet kommer att mångfaldigas för varje år vi med nuvarande energipolitik
kommer närmare år 2010. Det kommer att sätta sin prägel på allt
industriellt beslutsfattande av långsiktig betydelse.

För första gången i den svenska industrins historia finns det betydande
frågetecken i det nära perspektivet om det kommer att finnas elenergi till
rimliga priser.

7.3 Risken för planhushållning

Genom de snäva marginaler för energiförsörjning som regeringens politik
leder till kan Sverige mycket väl hamna i en situation med planhushållning av
energianvändningen. De stigande priserna och tillgången på elenergi kan
komma att tvinga fram en fördelning och en prissättning av el som i praktiken
blir politiskt styrd. Det vore ett allvarligt slag mot det svenska industrisamhällets
dynamik.

Ändå synes detta inte vara någon tanke som är regeringspartiet främmande.
Regeringen har tillsatt en särskild utredare för att undersöka hur
konkurrensförhållandena för den elintensiva industrin påverkas av stora
elprishöjningar. Utredaren skall

redovisa eventuella behov av åtgärder för att behålla rimliga konkurrensvillkor
för denna industri samtidigt som kärnkraftsawecklingen genomförs.

I den första rapporten från LO:s demokrati- och inflytandekommitté
”Välfärdsstaten och sparandet” föreslås regionala hushållningsstiftelser.

Dessa stiftelser skall tillskapas för att finansiera övergångskostnaderna när
kärnkraften avvecklas. Gruppen redovisar följande kostnader som skall
finansieras om kärnkraften skall avvecklas:

- byggandet av 10 000 MW ersättningskraft kostar enligt gruppen 90
miljarder kr.

- alternativt kan man, menar gruppen, undvika byggandet av en del av
denna ersättningskraft om man konverterar värmesystemen i 500 000

småhus som i dag har direkt elvärme. En sådan konvertering kostar Mot. 1988/89
100 000 per småhus. Ytterligare 250 000 småhus är helt beroende av N416
elvärme och kan konverteras för 50 000 kronor.

- kostnaden för att ersätta 30 000 arbetstillfällen kostar lågt räknat 15
miljarder kronor. Gruppen refererar till energiverkets uppskattning att
15-150 000 jobb kan gå förlorade.

Totalt menar gruppen att omställningen kommer att kosta 115—150 miljarder
kronor under kommande femtonårsperiod. Detta kan finansieras genom
ett kollektivt sparande i stiftelser med regionala styrelser. Sparandet bör
ligga på mellan 0,5—l%av BNP.

Avvecklingen av kärnkraften kan med andra ord ge det svenska samhället
en planhushållningschock redan under 1990-talet.

8 Grunderna för energipolitiken

8.1 Osäkerhet med socialdemokraterna

Frånvaron av sakligt hänsynstagande har blivit ett bärande element i
socialdemokratisk hantering av energifrågor. Det ger i sig en ytterligare
osäkerhet om den framtida energiförsörjningen.

I en interpellationsdebatt fredagen den 17 mars 1978 gick Ingvar Carlsson,

Birgitta Dahl och Olof Palme till häftiga angrepp på den borgerliga
regeringen som då avvaktade med ett beslut om huruvida Forsmark 3 skulle
tas i drift.

Mot bakgrund av att socialdemokraterna numera vill lägga ner kärnkraften
redan under 1990-talet till en kostnad av närmare 30 miljarder kronor och
är beredda att ta de kostnader för en samhällsomställning som enligt
LO-gruppen kostar mellan 115—150 miljarder kronor- kan det vara värt att
notera att Olof Palme då attackerade Gösta Bohman för att det kostade 1,5
miljoner kronor per dag att inte låta Forsmark 3 gå i gång.

Birgitta Dahl attackerade med följande ord:

För det andra - om ni verkligen är intresserade av säkerhetsfrågorna - borde
ni också ta upp frågan om miljö- och hälsoriskerna från andra energislag med
minst samma allvar. Då borde ni för det tredje inse att arbetslöshet också är
något som drabbar människors hälsa mycket allvarligt. Men Gösta Bohman
med sin skyddade tillvaro i hela sitt långa liv har kanske ännu inte kommit i
kontakt med vad det kan komma att innebära. Jag kan försäkra att vi som
t. ex. representerar Uppland och Forsmarksarbetarna här i riksdagen
däremot vet vad det innebär.

Birgitta Dahl redogjorde i debatten för energikommissionens ställningstagande
med följande ord:

Vad som har kommit fram och vad som har påverkat människors bedömningar
är de risker, som finns förenade med andra energikällor och vilka av
kommissionen bedömts vara minst lika allvarliga för hälsan och miljön, dels
hänsynen till samhällsekonomin. Det är något som människor tar hänsyn till,
liksom till att energikommissionen har kommit fram till att det från hälso- och
miljösynpunkt inte är nödvändigt eller befogat att avveckla kärnkraften, och 16

att det med hänsyn till samhällsekonomin skulle innebära alldeles för svåra Mot. 1988/89

påfrestningar för det svenska samhället och leda till effekter för människors N416

välfärd och hälsa, som vi inte kan acceptera.

Ingvar Carlsson, som hade interpellerat om de samhällsekonomiska konsekvenserna
av den borgerliga regeringens energipolitik, yttrade 1978 följande:

Socialdemokratin röstade för 13 reaktorer i riksdagen. Vi stod för den
uppfattningen i valrörelsen, och vi står för den efter valet.

Sedan dess har socialdemokraterna bytt uppfattning ett flertal gånger, inte
efter val men framför allt före val. Inför 1979 års val bytte de uppfattning från
den som de så häftigt i den ovan refererade debatten slogs för. Inför 1988 års
val bytte de åter uppfattning, trots att de i den egna propositionen redovisade
att det inte fanns någon saklig grund för en förändrad bedömning av
säkerheten vid de svenska kärnkraftverken.

Den expertgrupp som tillsattes i full politisk enighet efter Tjernobylolyckan
skrev nämligen i sin rapport följande:

Allmänt kan konstateras att olyckan i Tjernobyl inte bragt i dagen några
tidigare okända säkerhetsfrågor, som inte belysts i tidigare säkerhetsanalyser
av svenska och utländska reaktorer.

och

De ovan angivna tekniska skillnaderna leder till slutsatsen att olyckan i
Tjernobyl inte ger anledning att ompröva den tekniska riskbilden vad gäller
haverier i svenska reaktorer.

Trots detta vill nu företrädare för de svenska socialdemokraterna - utan
hänsyn till ekonomiska eller miljömässiga konsekvenser - avveckla två
reaktorer redan under 1990-talet till kostnader på närmare 30 miljarder
kronor och förslösa hela det svenska kärnkraftskapitalet genom att avveckla
samtliga reaktorer till år 2010. Denna politiska inställning har de intagit trots
att reaktorerna drifts- och säkerhetsmässigt kan fungera ytterligare en lång
tid. Det är svårt att finna en genuin energipolitisk övertygelse till grund för de
kostnader och den osäkerhet som regeringen åsamkar det svenska samhället.

Regeringens agerande står i strid med den egna sakliga övertygelsen.

Frånvaron av sakliga skäl och beslut baserade på egna överväganden
skapar en total osäkerhet kring den framtida energipolitiken. Denna
osäkerhet för svenskt näringsliv skall ses tillsammans med den osäkerhet som
regeringens Europapolitik skapar vad gäller svenska företags villkor och
förutsättningar på den europeiska marknaden samt den osäkerhet som
slumpvisa och godtyckligt återkommande engångsskatter och likviditetsindragningar
skapar.

Osäkerheten motverkar investeringar i Sverige och stimulerar till svenska
företags utlandsinvesteringar. Första halvåret 1988 uppgick svenska företags
nettoinvesteringar utomlands till 12,6 miljarder svenska kronor. Den
genomsnittliga ökningstakten från år till år vad gäller volymen av dessa
investeringar har under 1980-talet varit ca 22% medan utländska direktinvesteringar
netto ökat med enbart 3% under samma tid. Utlandsinvesteringarna

är en förutsättning för svenska företags internationella konkurrenskraft men Mot. 1988/89

den kraftigt växande volymen är samtidigt ett direkt underkännande av den N416

ekonomiska miljö som svensk socialdemokrati erbjuder utvecklingskraftiga
företag i Sverige.

En allvarlig konsekvens av regeringens energipolitik är att den underminerar
förutsättningarna för långsiktig planering bl.a. inom industrin. Därmed
medverkar regeringen också till att devalvera förtroendet för politiken. Det
drabbar industrisamhället i dess helhet, inte bara dess energiförsörjning.

Denna osäkerhet är en vidare och långsiktigt allvarligare effekt än den
osäkerhet om den framtida energiförsörjningen som avvecklingsbesluten
mer konkret skapar. Regeringens oförmåga att lämna ett klart besked i
frågan om ersättningen till kärnkraftens ägare bidrar till denna osäkerhet.

Blott det faktum att Sveriges regering inte självklart uttalar att svenska staten
skall göra rätt för sig när den utan att kunna hänvisa till sakliga grunder
förbjuder kärnkraftens ägare att producera el ur vissa reaktorer är ytterligt
anmärkningsvärt.

Riksdagen bör ge regeringen till känna att svenska staten, om en
avveckling slutligen genomföres, skall ersätta ägarna för de förluster som
staten genom politiska beslut åsamkar dem.

8.2 Respekt för folkomröstningsresultatet

Det enda sättet att åtgärda osäkerheten är att tvinga fram en långsiktighet i
den svenska energipolitiken.

Resultatet i kärnkraftsomröstningen måste självfallet respekteras. På de
röstsedlar som både Linje 1 (med stöd av bl a moderata samlingspartiet) och
Linje 2 (med stöd bl a av socialdemokraterna och folkpartiet) presenterade
stod:

Kärnkraften avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av
elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. För att bl a
minska oljeberoendet och i avvaktan på att förnybara energikällor blir
tillgängliga används högst de 12 kärnkraftsreaktorer som i dag är i drift,
färdiga eller under arbete. Ingen ytterligare kärnkraftsutbyggnad skall
förekomma. Säkerhetssynpunkter blir avgörande för den ordning i vilken
reaktorerna tas ur drift.

Under folkomröstningskampanjen hävdade företrädare för Linje 2 som ett
motiv för att antyda avveckling till år 2010 att kärnkraftsreaktorernas
tekniska livslängd skulle vara 25 år.

Såväl företrädare för kärnkraftsindustrin som oberoende experter har allt
sedan dess ofta understrukit att kärnkraftsreaktorernas tekniska livslängd är
ca 40 år. Näringsutskottet skrev i betänkande NU 1987/88:40

Det beslut som riksdagen har fattat om en bortre tidpunkt för kärnkraftsavvecklingen
får, menar utskottet, inte ses som en ren framräkning grundad på
bedömningar om reaktorernas sannolika livslängd.

Hittillsvarande analyser motsäger inte det ursprungliga konstruktionsvillkoret
att en reaktortanks livslängd är minst 40 år.

Livslängden går givetvis inte att exakt fastställa i dag, men allt talar för att
den väl överstiger 25 år. Det innebär således att kärnkraftverken bör vara i

drift även efter 2010, det årtal till vilket socialdemokraterna har utlovat att Mot. 1988/89
alla svenska kärnkraftsreaktorer skall vara nedlagda. N416

Moderata samlingspartiet sluter upp bakom folkomröstningens resultat.

En avveckling av två reaktorer under mitten av 1990-talet kan inte vara
förenlig med detta.

- Avvecklingsbeslutet forcerar fram investeringar i och en ökad användning
av fossila bränslen, som folkomröstningen ansåg skulle undvikas
genom att de planerade reaktorerna används.

- Avvecklingsbeslutet bygger inte på någon bedömning av reaktorernas
säkerhet som motiverar att de skall tas ur drift.

- En förtida avveckling, som kostar närmare 30 miljarder kronor, drabbar
vår välfärd genom kraftigt stigande elpriser, som drabbar dels industrin
på grund av försämrade konkurrensvillkor, dels hushållen i form av högre
kostnader.

- Behovet av el kommer inte att kunna tillgodoses på ett tillräckligt säkert
sätt under 1990-talet. Det är inte möjligt att ersätta kärnkraften utan att
bryta mot det av riksdagen satta taket för koldioxidutsläppen. Energiverkets
prognoser - som inte accepteras av energiministern - visar på ett
växande elbehov som nödvändiggör kärnkraften om man inte skall
acceptera både elbrist och ökade luftföroreningar.

- En avveckling av kärnkraften under mitten av 1990-talet kommer att ge
den energiintensiva industrin i Sverige betydande sysselsättningsproblem.

Det finns mycket som talar för att regeringen inte kommer att ta hänsyn till
dessa problem utan i stället forcera en avveckling utan hänsynstagande till
folkomröstningens utslag. Energiministern har till exempel förklarat att det
av riksdagen fattade beslutet är oåterkalleligt.

Jag har lärt mig att riksdagen och regeringen måste fatta oåterkalleliga
beslut. Det skall inte vara en omprövning 1990. (Veckans Affärer nr 471988)

Trots denna bestämdhet är regeringen osäker om konsekvenserna av
avvecklingsbeslutet:

- En särskild utredare skall undersöka hur konkurrensförhållandena för
den elintensiva industrin påverkas av stora elprishöjningar samt föreslå
åtgärder för att behålla rimliga konkurrensvillkor.

- Naturvårdsverket skall tillsammans med energiverket klarlägga hur en
miljöanpassad energiförsörjning kan utformas. Naturvårdsverket har
också fått i uppdrag att utreda hur riksdagens beslut om ett tak för
koldioxidutsläppen skall kunna fullföljas.

- Regeringen skall utreda de samhällsekonomiska konsekvenserna av
kärnkraftsavvecklingen.

Regeringen förefaller emellertid inte beredd att ta hänsyn till vad dessa
utredningar kan komma att visa. Energiministern accepterar t ex inte
energiverkets prognoser över det framtida elbehovet. Ett omfattande
utredningsmaterial förelåg redan innan beslutet om en avveckling fattades.

Det visade på betydande miljömässiga, ekonomiska och sysselsättningsmäs

siga konsekvenser. Regeringen synes vilja förneka och ständigt utreda Mot. 1988/89
konsekvenserna av den egna politiken. N416

Regeringens nuvarande politik lägger grunden för så betydande avsteg
från de villkor som folkomröstningen satte att det finns fog för att underställa
svenska folket frågan om den förtida avvecklingen i en ny rådgivande
folkomröstning om majoriteten i riksdagen 1990 fortfarande vill avveckla två
reaktorer under 1990-talet. En avveckling med så stora konsekvenser bör
inte göras utan att svenska folket först har fått en möjlighet att yttra sig.

Folkomröstningen gav ett klart utslag för att kärnkraften skulle användas
så länge säkerheten medger. Detta utslag skulle kunna ge svensk energipolitik
en säker och stabil grund. Riksdagen bör ge regeringen tillkänna att den ■
framtida energipolitiken skall följa folkomröstningens utslag.

8.3 Energibeskattning

Energipolitiken bör syfta till att mobilisera vårt samhälles resurser för
energitillförsel och medverka till en miljövänlig energianvändning. Den
nuvarande energibeskattningen motverkar delvis dessa syften. Bl a har kolet
en skattemässigt gynnad ställning i förhållande till t ex naturgas. En sådan
beskattning ter sig ur miljösynvinkel orimlig.

Vi anser att den nuvarande energibeskattningen skall ersättas med ett nytt
system för uttag av skatter och avgifter. Energisektorn bör inlemmas i
mervärdeskattesystemet. Miljöavgifter bör införas på olika miljöfarliga
utsläpp i samband med bränsleanvändning.

Kombinationen av en annan typ av beskattning och uttag av miljöavgifter
kommer att leda till decentraliserad hushållning med energi. Enskilda
aktörer ges möjlighet att ta vara på de möjligheter modern teknologi ger.

Riksdagen bör ge regeringen tillkänna vad som anförts om en övergång till
mervärdebeskattning och miljöavgifter.

8.4 Kärnkraftens framtid

I ett internationellt perspektiv kommer kärnkraften att spela en allt viktigare
roll för elproduktion. Rätt tillämpad är kärnkraftsteknologin både säker och
ekonomisk.

I ett antal länder - främst i de kommunistiska diktaturerna - har
kärnkraftsteknologin misskötts. Där har man låtit militära och kortsiktiga
ekonomiska motiv gå före säkerhetskraven. Resultatet av detta blev
uppenbarat i Tjernobyl. Även i en del andra länder används omodern
teknologi eller en dåligt utvecklad kontrollverksamhet.

Kärnkraftsteknologi kräver noggrann kontroll. Alla länder bör därför,
enligt vår mening, öppna sina kärnkraftverk för inspektion av IAEA.

För närvarande finns det ett antal olika projekt som syftar till att utveckla
mindre, billigare och ännu mera lättreglerade kärnkraftverk och kärnvärmeverk.
ASE A-Atom hade redan för flera år sedan tagit fram utvecklingsunderlag
för kärnvärmeverket ”Secure” och kärnkraftverket ”Pius”. Liknande
arbete sker nu i andra länder.

Även i Sverige bör kärnkraften spela en viktig roll i framtiden. De
nuvarande 12 kärnkraftverken bör i enlighet med folkomröstningsresultatet 20

användas under dessas livslängd. Under de år som de svenska kärnkraftver- Mot. 1988/89
ken har varit i drift har drifts- och säkerhetsanläggningar successivt ytterliga- N416
re förbättrats. Det är naturligt att en sådan utveckling fortsätter under de
årtionden som de svenska reaktorerna bör vara i drift.

8.5 Annan elproduktion

Sorn visats ovan kommer elförsörjningsläget redan vid nedläggning av två
reaktorer att bli mycket svårt. Elförsörjningen kommer vid den avveckling
som regeringen planerar inför åren 2000-2010 att bli mycket bristfällig.

Höga elpriser, otillförlitlig krafttillgång och igångsättning av miljöförstörande
fossileldade kraftverk kommer att prägla dessa år.

Aven i en situation där kärnkraften bibehålies under reaktorernas
livslängd finns det anledning att tro att den ökade elförbrukningen kan leda
till både energi- och effektbrist under 1990-talet. Det innebär att mindre
kompletteringar bör göras till det svenska elförsörjningssystemet för att
motsvara den ökade efterfrågan.

Det är en grannlaga uppgift att finna nya kraftkällor som inte ökar
miljöförstöringen. På sikt bör Sverige förutsättningslöst studera användningen
av den nya kärnkraftsteknologin som nämnts ovan. 1 ett kortare
perspektiv är det dock nödvändigt att finna andra kraftkällor.

De stora orörda Norrlandsälvarna bör inte exploateras. Det är en öppen
fråga om en fullständig kärnkraftsavveckling kan förenas med ett bevarande
av dessa älvar. Det finns dock ingen anledning att - som många socialdemokrater
vill - bygga ut en eller flera av dessa redan nu. Målsättningen måste
vara att även framtida generationer skall uppleva hur dessa älvar forsar fritt.

Inom ramen för existerande vattenkraftsanläggningar kan det finnas en
potential för att bättre utnyttja vattnets energi.

En övergripande målsättning bör vara att riksdagens beslut om koldioxidutsläppen
måste respekteras. Det innebär att i den mån fossila bränslen
utnyttjas måste detta kompenseras genom att annan förbränning upphör.

En ökad biomassetillväxt kan även motverka den ökade halten koldioxid i
atmosfären.

Hittills har utredningar angående elproduktion från biomassa givit alltför
höga priser för att det nu skall vara motiverat med verksamhet i full skala.

I första hand bör därför naturgas väljas för nytillkommande kraftproduktion.
Genom att nyttja naturgas för såväl kraftproduktion som för den
värmeproduktion som idag sker med hjälp av kol eller olja kan det finnas
möjligheter att öka elproduktionen utan att öka koldioxidutsläppen.

9 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en övergripande uppgift för svensk energipolitik
- att säkra tillgången på energi till låga kostnader,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av en långsiktig och stabil energipolitik,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i Mot. 1988/89

motionen anförts om vikten av att ägare till kärnkraft får ersättning för N416

de kostnader som statens politik åsamkar dem,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om vikten av att den framtida energipolitiken följer
folkomröstningsresultatet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om förändring av nuvarande energibeskattningssystem,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om tillkommande elproduktionskapacitet.

Stockholm den 17 januari 1989

Per Westerberg (m)

Nic Grönvall (m) Lars Ahlström (m)

Gunnar Hökmark (m) Stig Bertilsson (m)

Karin Falkmer (m) Bertil Danielsson (m)