Motion till riksdagen
1988/89:N411

av Sten Andersson i Malmö och Knut Wachtmeister
(båda m)

Kolgasprojektet vid Barsebäck

Sammanfattning

I motionen kritiseras Sydkrafts kolgasprojekt vid Barsebäck i Skåne.
Motionärerna vill stoppa projektet så vida inte garantier lämnas för att
miljön i västra Skåne, som nu är hårt belastad, ej ytterligare försämras.
Dessutom kritiseras att kol som bränsle vid energiproduktion introduceras i
stor skala.

Motionärerna påpekar också att skulden till den uppkomna situationen
inte är Sydkrafts, utan riksdagspartiernas med undantag av moderata
samlingspartiet! Två tidigare riksdagsbeslut ligger till grund för att Sydkraft
som ansvarig för elförsörjningen i södra Sverige är tvingat ta fram alternativ
till framförallt den kärnkraft som i förtid och i onödan avvecklas.

Det första beslutet innebar att riksdagsmajoriteten, i strid mot folkomröstningsresultatet,
fastställde att kärnkraften skulle avvecklas senast år 2010.
Det andra beslutet resulterade i att två kärnkraftsaggregat skulle stängas
redan under mitten av 90-talet. Moderata samlingspartiet var det enda parti
som reserverade sig mot dessa båda beslut.

Stoppa kolgasprojektet vid Barsebäck i Skåne

Mångå forskare inom främst energi- och miljöområdet är sedan länge eniga
om att användningen av kol vid energiframställning är mycket negativ ur
miljösynpunkt. Många länder i Europa har under lång tid framställt energi
från kol. Detta har resulterat i en på sina håll ytterst dålig miljö med starkt
försämrade livsbetingelser för människor och djur. Dagligen talas i massmedia
om hur skogsdöden accelererar, haven dör, jordbruket drabbas hårt,
fågel- och övrigt djurliv hotas allvarligt. Risken för allergier blir större etc.
En stor del av dessa tragedier är orsakade av kolanvändning. Därför måste vi
arbeta för att kolanvändningen minimeras!

Svenska politiker har varit överens om att energiproduktion baserad på
kolanvändning, med hittills känd reningsteknik, ej bör aktualiseras. Den
nuvarande regeringen brukar ofta hävda att man genom att agera internationellt
försöker verka för att kolanvändningen minskar i Europa. Ändå har
regeringen genom sin politik tvingat fram planer och projekt just med
kolkraft i Sverige. Två riksdagsbeslut initierade av socialdemokraterna
kommer troligen att släppa fram kol i stor skala.

Riksdagen, med undantag av moderaterna, beslöt i början av 1980-talet att
kärnkraften skall vara avvecklad senast år 2010. Detta årtal fanns inte med på

Mot.
1988/89
N411-415

1 Riksdagen 1988/89.3 sami. NrN411-415

någon av de båda vinnande linjernas valsedlar vid folkomröstningen om Mot. 1988/89

kärnkrafen 1980. Dessutom beslöt riksdagen 1988 att två befintliga kärn- N411

kraftverk skulle tas ur produktion redan under mitten av 90-talet. Dessa båda
riksdagsbeslut innebär praktiskt en storsatsning på kol med allt det negativa
ur miljösynpunkt som detta för med sig.

Med anledning av riksdagsbeslutet 1988 om att stänga ett kärnkraftsaggregat
om fem år tvingas Sydkraft vid Barsebäck i Skåne att planera och
projektera stora kolgasanläggningar. Redan 1990 vill Sydkraft starta en
experimentanläggning på 60 MW. Den första kraftverksmodulen på
200— 300 MW planeras vara klar 1994. Enligt Sydkraft kan 3-4 moduler bli
aktuella senare. Dessa anläggningar skall som bränsle kunna använda
naturgas, kol eller olja. Hittills har Sydkraft inget avtal om naturgas och
därför är det befogat att tro att kol till stor del kommer att användas vid
produktionen. Nu påstås att den reningsteknik som kommer att användas
minimerar utsläppen från de planerade kolgasanläggningarna i Barsebäck.

Detta är dock mycket tveksamt.

Under debatten, med anledning av regeringens förslag att under mitten av
90-talet stänga två kämreaktorer, som ägde rum våren 1988, hävdade
Sydkraft något annat. Man sade då att den onödigt snabba avstängningen vid
Barsebäck hade till följd att om kol t.ex. skulle användas som bränsle för att
ersätta kärnkraftsproduktionen var tiden alltför snävt tilltagen och därför
kunde endast ”gammal” reningsteknik komma ifråga.

Nu skall ingen skugga falla på Sydkraft ty företaget är tvingat tillgodose
behovet av el i södra Sverige. Detta innebär att företaget måste ta fram
alternativ till den kärnkraft som kommer att tas bort vid Barsebäck.

Dessutom är Sydkraft skyldigt se till att resurser tas fram för att kunna möta
den ökning av elkonsumtionen som man förutsätter kommer att ske. Nej,
skulden till den planerade utbyggnaden av kolgasverk vid Barsebäck skall i
första hand läggas på samtliga riksdagspartier, utom moderata samlingspartiet,
vilket som tidigare nämnts inte accepterade de båda riksdagsbesluten
om kämkraftsawecklingen i Sverige.

Utbyggnaden av kolgasprojekten vid Barsebäck kommer således att
radikalt riskera försämra miljön i Skåne i allmänhet och i Kävlinge kommun i
synnerhet. I samhällen nära Barsebäck är oron stor bland många invånare.

Enligt organisationer vilka bildats med anledning av Sydkrafts planer talas
det om att landskapet runt Barsebäck kommer att försämras och förändras
radikalt.

Barsebäcksudden kommer att fyllas av kolupplag, oljecisterner, kraftverksbyggnader,
vägar m.m. Saltviken kan behöva fyllas ut. Badplatserna vid
Barsebäck och Vikhög hotas. Koleldning i stor skala kräver en stor nyanlagd
kolhamn för stora båtar i Barsebäck, såväl som landsvägstransporter i stor
omfattning.

Med tanke på allt negativt som sagts om energiproduktion baserad på kol
finns full förståelse om människor är oroliga och samtidigt förvånade. Det
sistnämnda beroende på att både politiker och forskare varit eniga om kolets
negativa påverkan på både människor och miljö. Att trots detta satsa på
anläggningar där detta bränsle kan eller rättare sagt förmodligen kommer att
användas är med rätta förvånansvärt.

Planerna på ett kolgasprojekt vid Barsebäck i Skåne bör således stoppas Mot. 1988/89

såvida inte garantier lämnas för att miljön i västra Skåne, som nu är hårt N411

pressad, inte ytterligare försämras. För att kunna skapa sådana garantier
måste en allsidig utredning göras.

Hemställan

Härmed hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en framtida energiproduktion baserad på kol vid
Barsebäck i Skåne.

Stockholm den 16 januari 1989

Sten Andersson (m) Knut Wachtmeister (m)

i Malmö

1* Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr N411-415