Motion till riksdagen
1988/89:N4

av Nic Grönvall (m)

med anledning av prop. 1988/89:19 om godkännande
av 1987 års internationella gummiavtal

Vid prövning i riksdagen tidigare av internationella råvaruavtal har jag yrkat
att riksdagen skall avslå regeringens framställning om att riksdagen skulle
godkänna dessa.

Jag är angelägen att understryka att grunden för mitt bestridande av bifall
till regeringens framställning i nu aktuell proposition, liksom tidigare, enbart
utgår från en kritik mot den teknik råvaruavtalen innebär såvitt gäller stöd till
utvecklingsländer.

Det skall noteras att de internationella råvaruavtalen syftar till att ge
stabila priser efter vilka utvecklande länder kan planera investeringar och
utbyggnad av råvaruindustrier. En effekt skall vidare vara att konsumtionsländer
på samma sätt har tillgång till en hållbar försörjningskälla vars
resurser är tillgängliga till stabila priser. Den vanligaste metoden att uppnå
dessa effekter är att en internationell organisation etableras som verkställer
buffertlageruppköp när prisutvecklingen anses motivera detta. Genom ett
internationellt förhandlat avtal regleras prisutveckling, buffertlagerhållning
och framför allt buffertlagerförsäljning.

De internationella råvaruavtalen är en produkt av FN:s ansträngningar att
stärka den ekonomiska utvecklingen i utvecklande länder, varvid erfarenheter
från samarbete mellan råvaruproducerande tropiska länder från tiden
före andra världskriget i vissa fall utnyttjas.

All marknadsmanipulation skadar sund handel. Utvecklande länders
ekonomi kan enbart stärkas av en sund marknad vars stabilitet är beroende
av ett effektivt och gott samarbete mellan producenter och förbrukare. Om
dessa enkla teser tages till utgångspunkt för val av metod att stöda
utvecklande länder framstår genast den manipulativa metoden som används i
råvaruavtalen som både felaktig och sannolikt också skadlig för utvecklande
länders ekonomi. Denna insikt ligger bakom det faktum att inom den nu
pågående rundan av GATT-förhandlingar ett av de mest uppmärksammade
områdena utgör förhandlingarna om stärkande av handel med tropiska
produkter. Genom det frihandelskoncept, på vilket GATT-avtalet vilar,
avses att åstadkomma en sund marknadsrelation mellan producerande
länder och förbrukande länder. Det kan inte råda någon tvekan om att den
mekanism för detta som erbjudes i GATT-avtalet är vida överlägsen de
konstlade råvaruavtalen.

Vid konferensen UNCTAD VII utfärdades ett omfattande slutdokument.

I dessa särskilda tillägg II b (Commodities) diskuteras råvaruavtalens Mot. 1988/89

betydelse för de utvecklande ländernas ekonomi. På sätt som redovisas N4

översiktligt i propositionen tar därvid UNCTAD-konferensen först upp,
såsom ett medel att åstadkomma prisstabilitet, möjligheten att utveckla
producent-förbrukarkonsultationer och samarbete. I punkten A7 av tillägget
till slutdokumentet uttalas att konferensen inser att funktionen av existerande
råvaruavtal bör förbättras.

I UNCTAD-konferensens skrivning framgår enligt min uppfattning alltså
medvetenheten av att de internationella råvaruavtalen icke motsvarat
förväntningarna.

De remissvar som givits till förslaget att tillträda det nya gummiavtalet
redovisar öppet skepsis inför detta. Det vore en mycket bra markering till
stöd för bättre hjälp åt utvecklingsländerna om Sverige nu, på grunder som
framförts i denna motion, underlät att tillträda 1979 års gummiavtal. Ett
sådant beslut bör då förenas med ett uttalande om aktivt fortsatt stöd för
förhandlingarna avseende tropiska produkter i den nu pågående GATTrundan.

Hemställan

Med stöd av det anförda yrkas

att riksdagen avslår proposition 1988/89:19.

Stockholm den 9 november 1988
Mc Grönvall (m)

gotab Stockholm 1988 16113 4