Motion till riksdagen
1988/89:N352
av Lahja Exner m.fl. (s)
Tekoindustrin
Mot.
1988/89
N352-361
I mitten av 70-talet pågick en mycket snabb utslagning av svenska tekoföretag.
För att motverka att denna förändring fick helt okontrollerbara följder
sattes insatser, i första hand i form av äldrestöd, in. Äldrestödet, som är en
defensiv åtgärd, bromsade, men hindrade inte en fortsatt utslagning. En
åldrande industristruktur och i många avseenden omodern teknisk utrustning
ledde tillsammans med en passiv och föga framåtsyftande näringspolitik
till en snabb ökning av arbetslösheten i allmänhet och bland de tekoanställda
i synnerhet.
De senaste sex åren har inneburit en radikal omläggning av industripolitiken.
Ledstjärnan har varit att samhällets medverkan skall leda till offensiva
åtgärder i hela vår industri. Detta har gällt även tekoindustrin. Allmänt sett
har resultatet varit positivt, men med olika stort genomslag i olika branscher.
En annan viktig förändring har varit den nya syn på omfattningen av de
nödvändiga beredskapsåtgärderna på olika områden som riksdagens beslut
våren 1987 om totalförsvarets utformning innebar. I det sammanhanget
påtalade vi att även om tekobranschens situation förbättrats fanns det risk för
att uthålligheten i denna förbättring inte var särskilt stark.
Läget för branschen har dock varit stabilt under några år. Under 1988
försämrades det emellertid på nytt, framförallt på konfektionssidan. Sammanlagt
förlorades t.o.m. oktober 700 arbetstillfällen, varav 400 i konfektion.
Under de tre första kvartalen 1988 sjönk produktionen, enligt SCB,
både inom textil- och konfektionsindustrin.
Samtidigt som tendensen är nedåtgående minskar arbetslösheten bland
branschens anställda. Den har under senare delen av 1988 legat under tre
procent. För att finna motsvarande siffror får man gå tillbaka ända till mitten
av 70-talet. Beklädnadsarbetarna får nu ofta, och förhållandevis snabbt, nya
arbeten. Samtidigt, och detta är faktiskt ett stort problem, har branschen
svårt att rekrytera personal. Detta beror bl.a. på det jämförelsevis låga
löneläget samt den otrygghet som många anser att anställning inom
tekoindustrin innebär.
Omstruktureringen av branschen beräknas, enligt SIND, fortsätta under
de kommande åren. Därför är det väsentligt att det även fortsättningsvis förs
en aktiv närings- och arbetsmarknadspolitik. AMS måste kunna bidra med
utbildning för de personer som eventuellt blir arbetslösa, för att de skall bli
väl skickade att ta nya arbeten kanske i andra branscher. Även inom
regionalpolitiken måste beredskapen vara hög. 1
1 Riksdagen 1988/89.3 sami. Nr N352-361
Den satsning som regeringens förslag innebär, med ett nytt treårigt Mot. 1988/89
branschprogram på 85 milj. kronor per år och det också treåriga utbildnings- N352
stödet för nyanställda, bör på ett bra sätt bidra till att utveckla och stärka den
kvarvarande tekoindustrin. Vi vill dock framföra vissa synpunkter på
användningen av det föreslagna stödet.
Tekoindustrin, framförallt konfektionsområdet, har många små och
medelstora företag och lönsömnadsföretag som i vissa avseenden fungerar
som en buffert åt de större företagen. De anställda i dessa mindre företag har
ofta mer varierade arbetsuppgifter än anställda i större, ofta hårt momentstyrda
produktionsanläggningar. De anställda i dessa mindre företag har
samma rätt att kräva ordentliga löner och trygga anställningsvillkor som sina
kamrater i större företag, men dessa företag har inte fått del av de offensiva
stöden i lika stor utsträckning. De små och medelstora företagen liksom
lönsömnadsföretagen har större närings-, regionalpolitisk och sysselsättningsmässig
betydelse än många tror. Beklädnadsarbetarnas förbund avd. 7 i
Borås utgör en bra illustration till detta. Inom avdelningens verksamhetsområde
finns idag omkring 175 tekoföretag. Hälften av avdelningens ca 5 000
medlemmar arbetar i företag med mellan 1 och 40 anställda.
I betänkande 1988/89:FiU10 skriver finansutskottet om stödet till tekoindustrin
bland annat. - Dessa insatser bör i större utsträckning än för
närvarande inriktas mot de små och medelstora företagen. - Vi delar denna
uppfattning och förutsätter därför att reglerna för SIND-stödet utformas så,
att små och medelstora företag, vilka i de flesta fallen är konfektionsföretag,
kan tillgodogöra sig stödet. För att de statliga medlen skall användas till så
effektiv utveckling som möjligt i företagen bör det fackliga inflytandet på
användningen, av såväl SIND-bidragen som utbildningsstödet via AMS,
öka.
För närvarande finns det en brist i utbildning av personal framförallt till
textil- och trikåbranscherna. En sådan skulle kunna ordnas på Proteko i
Borås och väl ligga inom ramen för SIND:s utbildningsprogram. Enligt vår
mening bör Proteko få i uppdrag att bedriva sådan kompletterande
utbildning. Denna bör kunna finansieras genom en del av ökningen av
anslaget till statens industriverk.
Ett värdefullt stöd för teko- och skoindustrin under de gångna åren har
varit försörjningsberedskapsstödet som utgår via ÖCB. Detta stöd bör utgå
även i fortsättningen. Det är dessutom vår uppfattning att den offentliga
upphandlingen skall göras så att den kan fungera som en spjutspets för att
bidra till en avancerad produktutveckling i svensk industri. Detta är
nämligen ett måste om svensk tekoindustri i framtiden skall kunna konkurrera
på en världsmarknad där handelsrestriktionerna mellan länder avvecklas.
Det förekommer en viss dumpning av importerade tekovaror på den
svenska marknaden. Det är angeläget att regeringen har en god beredskap
för att kunna bemöta sådana tillvägagångssätt. Detta alldeles speciellt som
EG-länderna är mycket aktiva i arbetet att snabbt stoppa dumpning i sina
respektive länder. Denna beredskap blir än mer angelägen efter hand som
importrestriktionerna avvecklas.
I motion 1988/89: Fil8 framfördes behovet av noggrann övervakning av
prisutvecklingen i branschen, vikten av en effektivare ursprungsmärkning 2
samt det nödvändiga i att i internationella sammanhang verka för införande Mot. 1988/89
av socialklausul med förbud mot barnarbete. Vår principiella syn på behovet N352
av dessa åtgärder kvarstår. Vi utgår från att regeringen och berörda
myndigheter arbetar aktivt med dessa frågor och att regeringen snarast
förelägger riksdagen förslag om ratificering av ILO:s konvention om
minimiålder för tillträde till arbete. Det sistnämnda skulle underlätta
regeringens arbete i internationella fora när Sverige verkar för avvecklingen
av importrestriktioner i socialt acceptabla former.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om vikten av att reglerna för SIND-stödet utformas
så att små och medelstora företag liksom lönsömnadsföretag i större
utsträckning än nu får del av detta stöd,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om att de fackliga organisationerna bör få större
inflytande över användningen av såväl SIND-stödet som AMS
särskilda utbildningsstöd,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om att Proteko bör få i uppdrag att svara för
kompletterande utbildning av personal framförallt till textil- och
trikåbranscherna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om att den offentliga upphandlingen inom tekoområdet
bör användas som en spjutspets för att åstadkomma avancerad
produktutveckling,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om att dumpning av tekovaror på den svenska
marknaden måste motarbetas effektivare,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om ratificering av ILO:s konvention om minimiålder
för tillträde till arbete,1]
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om vikten av att i internationella fora verka för
införande av en socialklausul med förbud mot barnarbete.
Stockholm 25 januari 1989
Lahja Exner (s)
Arne Kjörnsberg (s) Berndt Ekholm (s)
Maj-Inger Klingvall (s)
'1988/89: A755
3