Motion till riksdagen

1988/89:N325

av Claes Roxbergh m.fl. (mp)

Utrikeshandel och exportfrämjande åtgärder

Miljöpartiet de gröna anser att handel mellan stater, regioner, kommuner
och enskilda är en självklar och nödvändig beståndsdel i varje ekonomiskt
system som icke bygger på den rena självhushållningen. Vi har ingen önskan
eller strävan att ”avskaffa handel” eller ”bygga en mur runt Sverige”.

Handel - positiva och negativa aspekter

Däremot anser vi, till skillnad från andra partier, att handel icke endast är
positiv utan också kan medföra negativa aspekter. Det är väl känt från
avkoloniseringen att ensidig handel mellan svaga u-länder och starka i-länder
har skapat ekonomiska beroenden som gjort den politiska självständigheten
för f.d. kolonier ytterst illusorisk. Ett stort beroende av utrikeshandel är
således för varje stat ett potentiellt hot mot den politiska självständigheten.

Mot den bakgrunden anser vi det inte utan vidare givet att svensk
ekonomisk politik skall inriktas på oreserverad exportökning. Det faktum att
Sveriges nuvarande ekonomiska system i hög grad är exportberoende
behöver ju inte betyda att detta är ett i alla avseenden önskvärt tillstånd.
Tvärtom anser vi att det av politiska skäl finns anledning att på sikt
eftersträva en minskning av beroendet av export.

Transporter - ett miljöproblem

Det är uppenbart att varje form av handel medför transporter. I motsats till
konventionell ekonomi betraktar vi inte varje transport som en pluspost för
välståndet. Tvärtom är det så att transporter ofta medför allvarliga problem
såväl för samhället som för enskilda:

- Transporter kräver energi. Det är väl bekant att energiproblemet är ett av
de största och att ingen energikälla helt saknar ekologiska eller andra
nackdelar. Den gröna energipolitiken (som redovisas på annat håll) är
därför starkt inriktad på energisparande; en stor del av det sparandet
måste ske inom transportsektorn.

- Transporter kräver tillverkning av fordon, vilket i sin tur kräver
råvaruförbrukning och energi.

- Transporter kräver omfattande system av transportleder som påverkar
landskapet och i sin tur kräver resurser och energi.

- De flesta transporter medför omfattande miljöfarliga utsläpp i luft och
vatten.

- Transporter tar tid. Alla de transporter som inte sker av rent nöje upplevs Mot. 1988/89

därför ofta av såväl företag som enskilda som ett slöseri med tid. Strävan N325

att förkorta transporttider är allmän inom de flesta samhällssektorer.

Det mesta av ovanstående kan förefalla självklart. Men samtidigt är det ju
så att alla transporter i nationalräkenskaperna upptas som plusposter;
dessutom måste en kritisk grundsyn på transporter leda till att all handel
betraktas kritiskt: positiva effekter av handel måste vägas mot negativa. Det
sker icke i regeringens framställning. Regeringen tycks betrakta all utrikeshandel
som självklart positiv och sätter den icke i samband vare sig med
landets politiska självständighet eller med miljö- och energipolitiken.

Tvärtom: regeringen föreslår att huvudinriktningen för svensk ekonomi
fortsatt skall vara att öka svenska andelar av världsmarknaden och att staten
skall öka sina ansträngningar för att stödja näringslivets export.

Det mest extrema utslaget av denna exportstyrda samhällsutveckling är
givetvis den pågående smyganslutningen till den västeuropeiska supermakten
EG, som betyder att alla andra politiska, sociala, ekologiska, kulturella
etc. samhällsmål underordnas detta enda: att öka exporten. Vår syn på EG
behandlar vi dock utförligare i andra motioner.

De gröna vill inte avskaffa utrikeshandeln!

I detta sammanhang vill vi beröra några andra punkter i prop. 1988/89:100,
bil. 5 punkt E. För säkerhets skull vill vi betona: Vi godtar större delen av
regeringens förslag till exportfrämjande åtgärder vid sidan om EG-politiken.

Vår syn på handel betyder således (givetvis!) inte att vi vill avskaffa handel
eller avbryta all export! Våra reservationer är följande:

1. Exportrådet bör bli självfinansierande

För exportfrämjande verksamhet, dvs. Sveriges exportråd (punkt E2),
föreslår regeringen en höjning av anslaget från 226 834 000 kronor 1988/89
till 238 024 000 kronor 1989/90. Huvudskälet är behovet av ökade satsningar
inom EG-marknaden.

Exportrådets verksamhet är till betydande del självfinansierande (ca
44 %) genom att företagen får betala för de tjänster de tar i anspråk. Andra
liknande organ är dock helt självfinansierande. Det bör också exportrådet
kunna bli. Vi kan f.n. godta oförändrat anslag (alltså ingen höjning). Men
samtidigt bör exportrådet inom tre år övergå till full självfinansiering.

2. Sverige bör lämna IDB

Regeringen föreslår 21 500 000 kronor till Interamerikanska utvecklingsbanken
IDB (punkt E5) vilket visserligen är en viss minskning jämfört med
föregående budgetår, men nästan en fördubbling jämfört med 1987/88.

IDB vållade våldsamma debatter redan för drygt tio år sedan i riksdagen.

De argument mot svenskt medlemskap som då anfördes äger fortfarande
giltighet. IDB besväras inte av några moraliska hämningar. Regeringen
försöker rädda sitt ansikte genom följande avslöjande brasklapp: ”Sverige
motsätter sig regelbundet lån från IDB och andra multilaterala utvecklingsinstitutioner
till Chile.” Kommentarer överflödiga.

Vi kan inte acceptera fortsatt svenskt medlemskap i IDB. Svenskt utträde 9

skulle stärka vårt internationella rykte hos Latinamerikas fattiga och Mot. 1988/89
förtryckta och spara 21 500 000 kronor till statskassan. N325

Hemställan

Med stöd av vad ovan anförts hemställs

1. att riksdagen med avslag på prop. 1988/89:100, E2, till Exportfrämjande
verksamhet för budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag
på 226 834 000 kr.,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
exportrådet bör utarbeta en plan för övergång till 100-procentig
självfinansiering senast budgetåret 1992/93,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ett minskat beroende av export för
den svenska ekonomin,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att väga utrikeshandelns fördelar mot
dess nackdelar, bl.a. resurskrävande och miljöförstörande transporter,

[att riksdagen, med avslag på prop. 1988/89:100, E5, till Interamerikanska
utvecklingsbanken anvisar 0 kr.1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
snarast bör lämna IDB.1]

Stockholm den 24 januari 1989

Claes Rox bergh (mp)

Per Gahrton (mp) Marianne Samuelsson (mp)

Inger Schörling (mp) Jill Lindgren (mp)

' 1988/89:U312

10