Motion till riksdagen
1988/89:N319

av andre vice talman Christer Eirefelt m.fl. (fp)
Uppfinnarens villkor

Livskurvan för en produkt eller en affärsidé kan i korthet beskrivas på
följande sätt:

Först ska produkten ”uppfinnas”, sedan utvecklas, för att därefter
produceras och säljas på marknaden. Om inte idén, produkten därefter
vidareutvecklas inträder en fjärde fas, produkten konkurreras ut av nya och
bättre, och verksamheten måste avvecklas.

Dessa olika faser kräver olika kompetens av de människor som är
engagerade. I inledningsskedet är det uppfinnarna som har huvudrollen. Vi
återkommer till förutsättningarna för deras arbete.

För att nästa fas ska bli framgångsrik behövs skickliga entreprenörer. De
tar hand om idén, skaffar fram produktionsresurserna, tillverkar produkten
och introducerar den på marknaden. Det sker ofta med stora arbetsinsatser
och omfattande ekonomiskt risktagande.

I ledet därefter, när produkten och försäljningen har kommit igång, ändrar
verksamheten i viss mån karaktär. Då krävs en delvis annan typ av kunnande
och intresse. Nu handlar det mera om att på ett effektivt sätt driva en befintlig
verksamhet.

Det är många företagare i svenskt näringsliv som är skickliga på att ha hand
om verksamheter som andra utvecklat. Däremot finns det färre människor
med vilja och intresse för att skapa nya affärsverksamheter. Det beror
mindre på bristande kunskap än på att de svenska regelsystemen missgynnar
denna grupp av företagare, entreprenörerna.

I en särskild motion om mindre och medelstora företag redovisar
folkpartiet hur deras villkor kan förbättras. Den innehåller ett antal förslag
som skulle underlätta för entreprenören att utveckla nya verksamheter, ligga
till grund för det som kan bli morgondagens Sandvik, IKEA eller Alfa
Laval.

För att underlätta den första fasen av produktens tillkomst och utveckling
krävs delvis annorlunda insatser.

Om Gustaf Daléns fyrar och Sven Wingqvists kullager ska få lika
framgångsrika efterföljare måste vi också förbättra den enskilde uppfinnarens
situation.

I boken ”Renässans för den skapande människan” skriver Anders
Johnson:

Det som gör den kreativa tankeprocessen så fascinerande är att den utgör ett
växelspel mellan det medvetna och det undermedvetna. Den är svår att
analysera vetenskapligt och ännu svårare att styra. Kreativiteten kan inte

kommenderas fram. Den kan inte tidsplaneras. Och givetvis kan resultatet Mot. 1988/89
aldrig förutses. N319

”Det väsentliga är att hitta rätt problem och att ställa rätt frågor”, skriver
Anders Johnson vidare. ”En kreatör utmärker sig genom att ifrågasätta
något som andra finner självklart, att överskrida hävdvunna begränsningar
och tankesätt, vilket gör att han kan formulera problem på ett helt annat sätt
än tidigare.

Det är också viktigt att ha en god känsla för vilken typ av information som
är väsentlig och vilka strukturer man bör söka efter. Att bara samla
information är inte tillräckligt.”

Anders Johnson fortsätter: ”Kreativa processer måste få ta sin tid. Krav på
snabba resultat kan i alla faser försämra kvaliteten. Och tid är pengar. Den
som inte har råd att vänta på frukterna av sitt arbete, kommer inte att kunna
skörda. Under tidigare utvecklingsstadier-då de flesta levde i stor fattigdom
- kunde fattigdomen fördras också av kreatörer. Men idag vill också de leva
ett liv med viss grundtrygghet, bekvämlighet och standard. Yttre belöningar
kanske inte så ofta kan frambringa kreativitet. Men brist på uppskattning och
svåra ekonomiska förhållanden kan göra att kreativa begåvningar inte kan
eller vill ägna sig åt tidsödande och krävande insatser som kreatörer.”

Så långt boken ”Renässans för den skapande människan”.

Insatser på det här området måste bl.a. handla om att skapa rimliga
ekonomiska villkor för uppfinnaren i skedet innan en produkt eller ett patent
ger inkomster.

Möjligheten att få direkt finansiellt stöd bör ökas. Det kan t.ex. ske i form
av tidsbegränsad uppfinnarlön eller stipendium.

En annan åtgärd som bör prövas är att medge avdrag för utvecklingskostnader
gentemot annan inkomst.

Uppfinnaren möter ofta svårigheter i form av såväl kostnader som
besvärlig byråkrati när det gäller att få en idé prövad. En riktig patentansökan
kostar 10 000—15 000 kr, och för att presentera idén för företagsledare
och andra användare behövs ytterligare resurser.

På bl.a. dessa två områden, kostnader för patent respektive presentationsmedel,
skulle relativt begränsade insatser innebära betydande lättnader för
den enskilde uppfinnaren.

Det kan t.ex. ske genom att uppfinnaren får en ökad andel av de medel
som främst STU och Utvecklingsfonderna förfogar över.

Ytterligare ett problem som möter den enskilde uppfinnaren är att
idé-stöld och patentintrång blir allt vanligare.

På näraliggande områden får avsteg från god affärsetik numera berättigad
uppmärksamhet. Det borde vara lika angeläget att ge uppfinnaren skydd för
sin idé som det är att beivra t.ex. insiderspekulation och industrispionage.

Av ungefär 5 000 ansökningar till Patent- och registreringsverket svarar
kvinnorna endast för 150. Det innebär att det sannolikt finns 1 000-tals
kvinnor med idéer värda att pröva och utveckla på marknaden.

Därför bör särskilda insatser göras för att underlätta för kvinnor att arbeta
med idéutveckling.

3

Hemställan Mot. 1988/89

N319

Med anledning av det som ovan anförts hemställes

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen tillkänna vad som i
motionen anförts om att minska uppfinnarens kostnader för patentansökningar
och presentationsmaterial,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om åtgärder för att undvika idéstöld och
patentintrång.1]

Stockholm den 25 januari 1989

Christer Eirefelt (fp)

Hadar Cars (fp) Gudrun Norberg (fp)

Isa Halvarsson (fp) Lars De Geer (fp)

1 1988/89 :L804