Motion till riksdagen

1988/89:N316

av
Detaljhandeln

Näringspolitiken koncentreras i stor utsträckning till de tillverkande företagen.
Trots detaljhandelns stora betydelse tilldrar den sig betydligt mindre
intresse. Detaljhandeln är den viktiga länken mellan producent och konsument,
och handeln har stor betydelse för boende, trafik och kommunikationer,
turism m.m. Kort sagt - detaljhandeln är viktig för alla människor i vårt
land.

En fungerande detaljhandel med välfyllda butiker och varuhus är något
som vi tar för givet och självklart. Men många gånger blir vi påminda via
radio och TV, att detta enorma utbud inte tillhör vardagen för folk i andra
länder - exempelvis länder som ligger oss geografiskt nära som de europeiska
öststaterna. Den svenska detaljhandeln fungerar förhållandevis väl, med
mångfald i utbudet och konkurrerande butiker som ger konsumenten både
valfrihet och köptrygghet. Det är emellertid mycket viktigt att denna
självklarhet inte övergår i minskat intresse och engagemang, utan tvärtom.
Det måste finnas en stor medvetenhet om handelns betydelse i ett modernt
samhälle. Inom detaljhandeln pågår alltid en anpassning till samhällets
förändring och utveckling samt till den service som dagens och morgondagens
kunder vill ha.

De långa avstånden i vårt land ställer stora krav på distribution och
effektivitet. Varor producerade långt uppe i norr säljs några timmar senare i
affärerna i södra Sverige, och omvänt. Det är till och med vanligt beträffande
färskvaror och färdiglagad mat. För ett antal år sedan var tillverkning och
försäljning en lokal angelägenhet.

Distributionssystemet bör kännetecknas av allsidighet och alternativ vad
gäller varuutbud, kvalitet, pris, service och komfort. Det är viktigt med
mångfald och variationer i utbudet från exklusiv butik till lågprishallar.

Etableringsrätt och konkurrens

Näringsfrihet och etableringsrätt är nödvändiga förutsättningar för marknadsekonomin.
Folkpartiet anser därför att det måste till mycket starka skäl
om man skall acceptera olika former av tillståndstvång inom näringslivet.
Sådana innebär ingrepp i näringsfriheten, som vi menar bör vara grundlagsskyddad
i likhet med andra grundläggande friheter.

För mångfald i detaljhandeln, inte minst på daglig varuområdet, är det
viktigt med en fungerande konkurrens även i grossistledet. Alltför stora
blockbildningar kan minska detaljhandelns möjlighet att differentiera varuutbudet
och kan leda till dyrare varor för konsumenten.

De styrande i en kommun får på intet sätt favorisera eller utestänga en Mot. 1988/89

handelskedja eller ett företag från etablering i syfte att påverka marknadspo- N316

sitionerna. Företagen skall kunna etablera sig i fri konkurrens. Service så
nära konsumenterna som möjligt bör vara en självklar målsättning. Det finns
många flagranta exempel på politisk etableringsstyrning, som mer tillgodoser
rent politiska intressen än konsumentintressen.

Folkpartiet motsatte sig regleringarna av detaljhandeln i plan- och
bygglagen, därför att den inskränker näringsfriheten. Marknadsekonomins
spelregler sätts ur funktion och detaljhandeln kan komma att styras av
politiker på kommunalkontoret i stället för av konsumenter och nyttjare.

Kommunerna kan därigenom reglera näringsliv och handel, vilket inte alltid
är i konsumenternas intressen.

Fria affärstider

Det är av stor vikt att fria affärstider får råda. Vårt samhälle präglas ofta av
stress och många upplever att inköpen måste göras under tidspress. Det är
viktigt att det finns kvälls- och helgöppna butiker och varuhus så att familjen
kan handla tillsammans i lugn och ro. I ett modernt samhälle som Sverige är
denna möjlighet närmast en självklar rättighet. Att åter reglera affärstiderna
skulle vara föråldrat och olämpligt. Konsumenterna har med all tydlighet
visat att de vill handla under kvällar och söndagar.

Men socialdemokraterna, som gärna vill reglera, har tydligen ännu inte
övergett sin önskan att också reglera affärstiderna. En utredning har tillsatts
för att se över affärstidslagen och i riksdagen har den socialistiska majoriteten
vägrat uttala att de fria affärstiderna skall vara kvar.

Folkpartiet anser att affärstiderna är en fråga för handeln och konsumenterna,
som dessa parter kan göra upp själva. Handeln erbjuder öppethållande
och kunderna har tackat ja.

Politikerna skall inte lägga sig i mer än nödvändigt. Utredningen om
affärstiderna bör läggas ner.

Priser

Med tillfredsställelse konstaterar vi att socialdemokraterna inte längre
använder prisstoppsinstrumentet. Från folkpartiets sida har vi länge påtalat
prisstoppens avigsidor. Prisstopp har inte den inflationshämmande effekt
som regeringen tidigare tycks ha trott.

Varornas prismärkning är en aktuell fråga för handel och konsument.

Prismärkning direkt på varorna eller på hyllkanten är en angelägen
upplysning för kunden. Ett borttagande av prismärkningen vore inte bra för
konsumenten.

Extrapriser

I motsats till livsmedelsutredningens förslag föregående år anser emellertid
folkpartiet inte att ett enprissystem skall införas på den svenska dagligvarumarknaden.
Ett sådant kan inte ligga i vare sig konsumentens eller

näringsidkarens intresse. Enprissystemet skulle inte leda till lägre priser. 12

Livsmedelsutredarens förslag att förbjuda extrapriser var snarare ett Mot. 1988/89
uttryck för en - socialdemokratiskt präglad - vilja att diktera villkoren för N316
både handeln och konsumenterna. Extraprissystemet, eller ”röda lappar”,
bör enligt vår uppfattning finnas kvar.

Samtidigt som den socialdemokratiska regeringen funderar på enprissystem
ger den en utredning tilläggsdirektiv att utreda frågan om differentierad
moms. Socialdemokraterna tycks ägna sig åt ideologisk slalomåkning.

En tidigare utredning, liksom ett antal mer eller mindre vetenskapliga
undersökningar, har var för sig kommit till samma resultat, nämligen att
differentierad moms inte får de önskade effekterna. En krånglig och därmed
fördyrande reform, som inte får de rätta fördelningspolitiska effekterna, är
verkligen inte att rekommendera. Det är effektivare att ge barnfamiljerna ett
direkt stöd via höjda barnbidrag. Därför avvisas differentierad moms av
folkpartiet.

Produktsäkerhet

Det är viktigt att skadliga produkter omgående dras bort från marknaden och
att konsumenterna får varningsinformation. Den nya produktsäkerhetslagen
anger vilka åtgärder som skall vidtas. Enligt lagen är det i första hand handeln
som ansvarar för dessa uppgifter, utom vad gäller direkta märkesvaror då det
ankommer på tillverkaren eller importören att återkalla varan. Detta bygger
mera på effektivitetskriterier än på bedömningen av vem som faktiskt bär
ansvaret.

Skadeståndsansvaret ligger hos tillverkaren eller importören, men i de fall
då en grossist eller detaljist inte kan uppge vem som tillhandahållit honom
varan eller säljer varan under eget namn kan dock grossisten eller detaljisten
bli skadeståndsskyldig.

Folkpartiet anser att lagen i denna mening strider mot svensk rättsuppfattning.

Snatteri och våld

Snatterier och till och med våldshandlingar har blivit ett problem för många
butiker. Snatterier görs för flera hundratals miljoner kronor årligen. År 1986
anmäldes 62.000 sådana brott. Det verkliga antalet brott torde dock vara
mycket högre eftersom upptäcktsfrekvensen anses vara låg.

Snatteri hör under allmänt åtal, d.v.s. polisen är i princip skyldig att
rapportera sådana brott till åklagaren som har att väcka åtal. Reglerna om
rapporteftergift leder emellertid i praktiken till att ett stort antal snatterier
inte rapporteras till åklagare, liksom reglerna om åtalseftergift leder till att
många av de brott som faktiskt rapporteras inte åtalas.

Snatterierna är enligt vår uppfattning ett allvarligt problem. Förutom de
ekonomiska skador som snatterierna orsakar för handeln, och indirekt för
konsumenterna, är dessa brott inte sällan inkörsport för ungdomar i en
grövre kriminalitet. Om inte snatteriet bekämpas med kraft kan en uppfattning
att detta är en näst intill tillåten verksamhet befästas.

Snatterierna måste bekämpas med många medel där handelns egna
åtgärder måste utgöra tyngdpunkten. Det finns emellertid anledning att

också lagstiftaren försöker pröva nya vägar för att minska snatterierna .Detta Mot. 1988/89

har bl.a. föreslagits av stöldskyddsutredningen i dess betänkande Stöld i N316

butik (SOU 1982:39). Utredningen föreslog att det skulle göras möjligt att

använda ordningsbot vid snatteribrott. Detta kan enligt vår mening vara en

framkomlig väg för att försöka begränsa snatteribrotten. Förutsättningarna

för införandet av ett system med ordningsbot vid snatteribrott bör därför bli

föremål för närmare överväganden. Det bör ankomma på regeringen att

närmare göra detta. Vad vi här har anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Sanera för variation

När affärscentra saneras och moderniseras kommer ofta den lilla butiken i
kläm. Nybyggnad, ombyggnad och restaurering av byggnader betyder högre
hyror. Många små butiker och andra småföretag har svårt att bära dessa
kostnader. Kommunerna bör observera att ROT-programmet ibland får
negativa konsekvenser. Ett kommersiellt centrum skall, för att bli framgångsrikt,
innehålla en variation av affärer. De små, mera oansenliga
butikerna är ett viktigt komplement till de stora kedjebutikerna och
varuhusen.

I centrala affärsområden är det inte ovanligt att det kostar flera hundra
tusen kronor att komma över ett hyreskontrakt. Det ankommer på kommunpolitikerna
att vara observanta på detta och sanera för variation, så att även
småbutiker med skilda sortiment kan bli kvar där kunderna finns.

Landsbygdsbutiken

Även en regionalt tillfredsställande detaljhandelsservice måste finnas.

Närbutiken är för många konsumenter den mest besökta butiken och det
största inköpsstället. För landsbygden är butiken ett viktigt servicecentrum
och stommen i den servicekedja som är nödvändig i en levande landsbygd.

Ett glesbygdsstöd är för vissa orter en förutsättning för att få butiken
bärkraftig.

Andra möjligheter, som kan hjälpa till att förbättra lönsamheten hos
landsbygdsbutiken, är att denna kan bli central för fler serviceslag. Post- och
apoteksärenden är exempel på landsbygdsservice som kan inordnas i
butiken. Bankservice i butik är en annan verksamhet som pågått på försök en
tid på ett antal platser. Detta försök har blivit uppskattat av landsbygdsbefolkningen.

Nu skärper bankinspektionen bestämmelserna för försöket med ”Bank i
butik”. Vi saknar förståelse för det ingreppet, som får till följd att
glesbygdsbutiker förmenas en servicegren. För varje del som försvinner från
glesbygdsbutikens närhet, t.ex. post, bank, distriktssköterska, försäkringskassa
o.s.v. sker en utarmning av kundtillströmningen och butiknedläggelsen
kommer närmare.

14

Hemställan

Mot. 1988/89
N316

Med anledning av vad ovan anförts hemställes

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om etableringsrätt,

[att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
plan- och bygglagen att näringsfriheten förstärks,1]

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fria affärstider,

3. att riksdagen begär att regeringen lägger ner utredningen om
affärstiderna,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om extrapriser,2]

[att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
produktsäkerhetslagen i enlighet med vad i motionen anförts,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bekämpning av snatteribrott,3]

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om landsbygdsbutikerna.

Stockholm den 24 januari 1989

Gudrun Norberg (fp)

Hadar Cars (fp) Isa Halvarsson (fp)

Christer Eirefelt (fp)

Lars De Geer (fp)

1 1988/89: Bo538

2 1988/89: L724

3 1988/89:Ju632

15