Motion till riksdagen

1988/89 :N304

av Hans Nyhage (m)
Tekoindustrin

Regeringen föreslår i årets budgetproposition under arbetsmarknadsdepartementet
(Bil. 12), att det särskilda sysselsättningsbidraget för tillverkningsanställda
mellan 50 och 65 år inom tekoindustrin, det s.k. äldrestödet, skall
upphöra i och med utgången av budgetåret 1988/89. Därmed föranstaltar
socialdemokraterna om ännu en för den inhemska tekoindustrin synnerligen
negativ och allvarlig åtgärd, som i mycket hög grad kommer att drabba
Älvsborgs län. Inte ett ord härom nämndes före 1988 års val, vilket är typiskt
nog. Då deklarerades i olika sammanhang från socialdemokratiskt håll om
nödvändigheten av fortsatta stödåtgärder för tekoindustrin, om vikten av
fortsatta importrestriktioner, om värdet av en harmonisering med EG på i
princip alla områden, således även på tekoområdet, samt att målet var att
hjälpa tekoindustrin att inom överskådlig framtid kunna stå på egna ben.

Nu - efter valet - vet vi det rätta värdet av alla de ovan angivna
deklarationerna. Några veckor efter valet kom beskedet om att importrestriktionerna,
som plötsligt blivit till våldsam skada för konsumenterna,
måste avvecklas i samband med att det nuvarande multifiberavtalet, MFA
IV, löper ut den 31 juli 1991. Därmed var också det vackra talet om
harmonisering med EG inte mycket värt längre, i varje fall inte på
tekoområdet. Nu kommer så slopandet av äldrestödet trots uttryckligt löfte
från regeringen hösten 1988 om åtgärder för att öka tekoindustrins konkurrenskraft
inför den hårdare importkonkurrens, som kan förväntas 1991. Och
till detta föreslås under industridepartementet (Bil. 14), att de av riksdagen
fastställda, alltjämt gällande målen för tekoindustrin - riktmärket skall vara
1978 års produktionsvolym och tillförseln på hemmamarknaden skall vara
minst 30 % - nu skall överges. Det är verkligen inte mycket av givna löften
och gjorda utfästelser, som återstår i dag. Sådan är socialismen!

Av redovisningen i budgetpropositionen (Bil. 14) framgår, att produktionen
under 1988 har minskat med ca 4 % för textilindustrin, med ca 5 % för
trikåindustrin och med ca 10 % för konfektionsindustrin. Sysselsättningen
inom tekoindustrin har under 1988 minskat med ca 500 årsanställda och
beräknas under 1989 minska med ytterligare ca 800 årsanställda. Lönsamheten
inom konfektionsindustrin har, enligt en av SIND gjord undersökning,
blivit lägre under 1988 än vad som tidigare förväntades beroende på
minskade försäljningsvolymer. Med dessa uppgifter som bakgrund bedömer
industriministern att tekoindustrins situation är gynnsammare än tidigare!
Dessvärre vittnar verkligheten om att så inte är fallet.

Tekoindustrins organisationer har med anledning av regeringens proposi

tion om total avreglering av tekoimporten i en skrivelse 1988-11-30 till Mot. 1988/89
regeringen redovisat tekoindustrins situation samt lagt förslag om åtgärder. N304

Där konstateras att kostnadsutvecklingen under 1988 varit mycket ogynnsam
för tekoindustrin, vilket i kombination med en påtaglig tillförselmättnad och
efterfrågedämpning i distributionsledet medfört ett brott i lönsamhetsutvecklingen.
Lika ogynnsamt är att tekoindustrin efter en mycket lång tid av
otillfredsställande lönsamhet inte har tillräcklig tillgång till riskvilligt kapital
för offensiva, framtidsinriktade satsningar. Den skärpta konkurrensen med
anledning av såväl slopandet av importrestriktionerna som fullbordandet av
EG:s inre marknad kommer givetvis att ställa särskilda krav på svensk
tekoindustri, om den skall kunna hävda sig. Inför 90-talet står vårt lands
tekoindustri inför sin största utmaning någonsin. Bristen på riskvilligt kapital
gör emellertid att de möjligheter som finns inte kan tillvaratas.

Även om tekoindustrin under senare år uppnått en viss stabilitet, vittnar
den i dag aktuella situationen om att branschen måste ges möjlighet till
ytterligare konsolidering samt att särskilda åtgärder är nödvändiga för att
öka förmågan hos de svenska företagen att kunna möta den ökade
importkonkurrensen. Ett åtgärdsprogram med en sådan inriktning bör bestå
av två delar, nämligen dels ett övergripande profilprogram, dels ett
företagsspecifikt program, för vilka gäller att de utgör en integrerad enhet.

Under mottot ”Teko, en framtidsbransch igen” har tekoindustrin sedan
1985 bedrivit ett profilprogram bestående av tre delar, nämligen intern
marknadsföring, kundsamverkan och extern marknadsföring. De båda
första delarna har helt eller delvis genomförts medan den tredje delen, extern
marknadsföring, alltjämt är på ett planeringsstadium. Erfarenheterna hittills
av denna verksamhet är positiva. Profilprogrammet skall utgöra en bas för en
kraftfull och offensiv satsning inom de enskilda företagen och således följas
upp av det företagsspecifika programmet.

Det företagsspecifika programmet syftar till att stärka såväl företagens
konkurrenskraft genom tekniska investeringar som deras marknadsställning
genom investeringar i marknadsföring och produktutveckling. En viktig del i
detta program skall utgöras av utbildning av de anställda. Det skall
genomföras under den kommande treårsperioden och förutsätter statligt
stöd i enlighet med av regeringen tidigare gjorda uttalanden.

Det angivna företagsspecifika programmet bör utformas på följande sätt.

1. Till tekoindustrin skall under en treårsperiod utgå ett statligt stöd i form
av omstruktureringsstöd beräknat per arbetstimma. Stödet skall omfatta
investeringar i teknisk förnyelse, marknadssatsningar, utbildning av de
anställda samt produktutveckling. Det förutsätter alltså aktiva insatser från
företagens sida och skall vara återbetalningsbart till den del, som det enskilda
företaget inte gjort investeringar motsvarande 50 %.

2. Omstruktureringsstödet bör administreras genom länsarbetsnämnderna
och med kvartalsvis utbetalning i efterskott baserat på det totala antalet
arbetstimmar. Det ankommer på resp. företags revisor att en månad efter
varje budgetårs utgång styrka genomförda åtgärder. Ev. återbetalningsskyldighet
förfaller omedelbart till betalning.

3. Särskilt stöd skall i nuvarande utformning utgå för exportfrämjande

åtgärder och konsultverksamhet. 12

Omstruktureringsstödet bör utgå med 10 kr. per arbetstimme. Totalkost- Mot. 1988/89
naden skulle därmed uppgå till 275 milj. kr. för det kommande budgetåret, N304
därest de ovan angivna aktiva insatserna till fullo genomförs.

I proposition 1988/89:47 angående slopande av importrestriktionerna 1991
uttalade regeringen, att tekobranschen måste ges möjlighet till ytterligare
konsolidering samt att det var nödvändigt med fortsatta åtgärder för
branschen för att öka de svenska tekoföretagens förmåga att 1991 kunna
möta den ökade importkonkurrensen. Riksdagen ställde sig bakom dessa
uttalanden, om vars innebörd ingen tvekan kunde råda, nämligen att
kraftfulla insatser skulle göras för att stärka tekoindustrins ställning.

Resultatet har blivit det motsatta, vilket vittnar om det verkliga värdet av de
gjorda uttalandena från regeringens sida. Genom slopandet av äldrestödet
kommer ju tekoindustrins ställning att allvarligt försvagas!

Statens pris- och konkurrensverk (SPK) har beräknat, att slopandet av
importrestriktionerna kommer att medföra en ”vinst” för det svenska
samhället som helhet i intervallet 0,88—2,6 miljarder kronor per år. Denna
beräkning låg till grund för regeringens uttalanden i proposition 1988/89:47
om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m.: ”Importhinder leder till högre
priser för konsumenterna och kan åsamka samhället förluster. En avreglering
skulle gynna konsumenterna och bidra till en dämpning av prisölcningarna
i samhället.”

SPK beräknar att den angivna ”vinsten” troligen kommer att ligga i det
övre skiktet av intervallet. Slopandet av importrestriktionerna skulle således
medföra en kostnadsbesparing på ca 2 miljarder kronor per år. Uppenbarligen
kommer detta att ske på bekostnad av svensk tekoindustri, som till
betydande delar hotas av ytterligare nedläggningar. Bevarandet av vår
tekoindustri är emellertid helt nödvändigt, bl.a. av beredskapsskäl. Det är
därför inte mer än rimligt att branschen tillförsäkras ett omstruktureringsstöd
av ovan angiven art under övergångstiden fram till 1991, vilket måste
anses utgöra en billig insats för erhållande av den vinst som väntar!
Omstruktureringsstödet kan sammantaget under den treåriga övergångstiden
beräknas utgå över statsbudgeten med ca 500 milj. kr., vilket skall
jämföras med den beräknade kostnadsminskningen för svenska folket på
2 000 milj. kr. varje år!

Totalt för industridepartementets anslagsområde äskas 2 552 820 000 kr.,
varav 85 000 000 kr. gäller Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin.

Genom en omfördelning inom det totala anslagets ram bör detta senare
anslag tillföras ytterligare medel i en sådan omfattning, att tekobranschen ges
reella möjligheter ”till ytterligare konsolidering” och att ”kunna möta den
ökade konkurrens, som ett frisläppande av importen från de s.k. lågprisländerna
kommer att medföra” (prop. 1988/89:47).

Regering och riksdag har det yttersta ansvaret för tekoindustrins fortbestånd.
Det ankommer på regeringen att föra en sådan ekonomisk politik och
näringspolitik, att de bästa förutsättningar skapas för svensk industri att
utvecklas och kunna konkurrera med omvärldens. Tekoindustrins ställning
är mycket viktig i detta sammanhang.

Regeringens åtgärdsprogram för svensk teko i årets budgetproposition är
inte till fyllest och kan således ej accepteras. Regeringen måste leva upp till 13

gjorda utfästelser och givna löften. Det är därför nödvändigt att regeringen Mot. 1988/89

återkommer till riksdagen med förslag om ett åtgärdsprogram, varvid N304

stödåtgärder av den karaktär och i den omfattning, som anförts i denna
motion, bör ligga till grund.

Slutligen bör återigen påtalas den inkonsekvens och det sakligt felaktiga,
som ligger i att Sverige i fråga om tekoimporten fjärmar sig från EG. Det
gång på gång upprepade uttalandet om vikten, värdet och nödvändigheten av
ett så nära samarbete som möjligt med EG, vilket förvisso är riktigt, framstår
ju i en något egendomlig och motsägelsefull dager, när man handlar stick i
stäv med dessa uttalanden, då det verkligen beger sig. Det finns ingen rimlig
anledning att som enda land i världen genomföra en handling, som inte bara
äventyrar vår trovärdighet inför EG utan som också är till allvarligt men för
vår tekoindustri. Beslutet om det totala slopandet av importrestriktionerna
på tekoområdet bör omedelbart hävas och ersättas med ett beslut om en
anpassning till EG:s motsvarande regler.

Hemställan

Med anledning av vad i motionen anförts hemställs

1. att riksdagen, med avslag på vad i budgetpropositionen, bil. 14,

Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin föreslagits, begär att
regeringen förelägger riksdagen förslag om åtgärder i enlighet med
vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen i fråga om importrestriktioner på tekoområdet
beslutar i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 24 januari 1989

Hans Nyhage (m)

14

17000, Stockholm 1989