Motion till riksdagen

1988/89:N298

av Per Westerberg m.fl. (m)
Näringspolitiken

1 Marknadsekonomi och näringsfrihet

En väl fungerande marknadsekonomi måste grunda sig på näringsfrihet och
fri konkurrens inom de ramar statsmakten uppställer.

Moderata samlingspartiet vill bedriva en generell politik som varaktigt ger
god lönsamhet, vitalitet och omställningsförmåga inom hela ekonomin.

I en generell politik utgör den globala frihandeln och Sveriges stegvisa
anslutning till den Europeiska Gemenskapen (EG) en central del. Sveriges
förhållande till EG behandlas i en särskild motion.

God tillgång till energi är en sådan förutsättning för att det svenska
näringslivet skall kunna utvecklas. Energipolitiken behandlas i en särskild
motion.

1.1 Fri konkurrens

De flesta människor vill fritt kunna välja mellan olika alternativ. Konsumenter
vill ha möjlighet att endera acceptera eller förkasta de varor och tjänster
som erbjuds. Alla individer har egna värderingar och preferenser.

Friheten för konsumenter förutsätter också frihet för producenter. Rätten
för medborgarna att välja varor och tjänster måste avspegla sig i en rätt att få
tillverka och sälja dessa varor och tjänster. För detta krävs en marknadsekonomi.
Inget annat ekonomiskt system har förutsättningar att effektivt fördela
resurser efter individernas önskemål.

Löntagarfonderna utgör ett hot mot marknadsekonomi, valfrihet, sysselsättning
och utveckling. De måste därför avskaffas. Om de fackliga ledarna
är skickliga företagare har de i en marknadsekonomi möjlighet att visa detta
på samma vilkor som andra. Saknar de å andra sidan denna förmåga bör de
inte tillåtas att med skattepengar och privilegier ta över näringslivet i större
eller mindre utsträckning. I särskild trepartimotion finns förslag om hur
löntagarfonderna skall avvecklas.

Införandet av den femte AP-fonden utgör ytterligare ett steg mot
fondsocialisering, liksom de mycket långtgående förslag om pensions- och
semesterfonder som nyligen initierats av LO.

1.2 Näringsfrihet

Näringspolitik måste för att vara till gagn inriktas på att främja en miljö där
företagande utvecklas. En politik som i stället bygger på regleringar,

offentlig planering, påbud och pålagor, statligt eller kommunalt företagande, Mot. 1988/89

dvs. en interventionistisk näringspolitik, är till skada. De små företagens N298
utvecklingsmöjligheter spelar en väsentlig roll för hela den svenska ekonomin.
De små företagen är i dag ett omistligt inslag i näringslivet och deras
betydelse kommer att öka.

Många delar av vårt land saknar en småföretagartradition. Det påverkar
dessa regioner negativt. Den allra viktigaste åtgärden för att komma till rätta
med de regionala obalanserna är att stimulera tillväxten i det lokala
näringslivet. Vi redovisar våra synpunkter i dessa frågor dels i en särskild
motion om småföretag, dels i motion om regionalpolitik.

Ett gott näringsklimat förutsätter fasta spelregler. Ständiga ändringar i
skatteregler, olika lagar och andra bestämmelser och villkor leder nödvändigtvis
till en större osäkerhet än den som ändå vidlåder de ekonomiska
processerna. Denna osäkerhet minskar benägenheten att ta risker och göra
investeringar.

De statliga företagen bör privatiseras. En särskild trepartimotion behandlar
försäljningen av statliga företag.

Servicesektorn måste öppnas för privata alternativ och inte till betydelsefulla
delar vara belagd med näringsförbud för enskilt företagande. Skatteoch
bidragsregler och andra bestämmelser hindrar i dag privata företag att
verka. Undersökningar visar att den offentliga verksamheten ofta bedrivs till
höga kostnader och med sjunkande utbyte av insatserna. Genom att tillåta
privata alternativ kan det offentliga få resurser över att sätta in på områden
där den offentliga sektorn måste bära ansvaret.

1.3 Fri forskning

Ett väl fungerande samarbete mellan företag och de statliga forskningsinstitutionerna
är väsentligt för en levande forskningsmiljö. Uppdragsforskning
är således i sig positivt. Uppdragen får däremot aldrig bli så omfattande att
forskningsinstitutionernas självständighet äventyras. Det är statsmaktenas
uppgift att tillse att forskningen tillförsäkras sådana resurser att den
grundläggande forskningens kvalitet och integritet säkerställs.

Det är särskilt viktigt att Sverige får möjlighet att deltaga i det omfattande
tekniskt-vetenskapliga samarbete som pågår inom EG.

1.4 Frihandel

Sverige är i mycket stor utsträckning beroende av internationell handel och
av att svenska företag kan vara aktiva utomlands. Hälften av vår industriproduktion
exporteras.

En global frihandel är den kanske viktigaste faktorn för att utjämna
motsättningar mellan folk med skilda ekonomiska system. Den globala
frihandeln blir på det sättet till ett av de mest kraftfulla medlen för att bygga
en värld i fred. I en ansträngning för att åstadkomma en samlad marknad i
Europa rivs nu gränserna mellan nationer som för blott ett 40-tal år sedan
stod som fiender mot varandra.

Den globala frihandelns utveckling sker främst inom ramen för det s.k.

GATT-avtalet. Även inom ramen för FN-organet UNCTAD och den

internationella samarbetsorganisationen mellan industriländer, OECD, fö- Mot. 1988/89

rekommer viktiga insatser för att understödja utvecklingen av en global N298

frihandelsmarknad.

GATT-avtalet har förändrats, byggts ut och utvecklats under ett antal
förhandlingsrundor, där medlemsnationerna byggt vidare på den ursprungliga
tanken att understödja utvecklingen av en global frihandel. GATTavtalet,
som numera tillträtts av ca 100 nationer, har på det sättet utvecklats
till det främsta organet för att utveckla frihandeln.

Sverige har oreserverat anslutit sig till frihandelstanken inom varuhandeln.
Detta ger oss ett stort ansvar som medlemsnation i GATT. Det ställer
krav på att i varje sammanhang uppträda så att vår trovärdighet som
frihandelsnation inte kan ifrågasättas. Om GATT-förhandlingarna leder till
framgång kan tjänstehandelssektorn komma att öppnas. Likaledes kommer
på sikt svenskt jordbruk att tvingas anpassa sig till en global avreglering av
jordbruket.

I vissa hänseenden står Sveriges åtaganden såsom frihandelsnation och
medlem i GATT mot vårt intresse av att vinna en nära och varaktig
anslutning till EG. EG intar just nu i några frihandelsfrågor en hållning som
kan vara mera negativ till global frihandel än den linje Sverige valt att följa.

Sverige bör stegvis anslutas till den Europeiska Gemenskapen. Målsättningen
måste vara att svenska medborgare och företag skall ha samma rättigheter,
möjligheter och skyldigheter som medborgare i andra västeuropeiska
länder. Därigenom ansluts Sverige till ett europeiskt frihandelsområde som
ger stora fördelar för individer och företag.

I samklang med Sveriges ansträngningar att närma vårt land till EG kan
Sverige vid GATT-förhandlingarna vidmakthålla kravet på global frihandel
inom de områden som GATT-avtalet omfattar och planeras att omfatta.

Sverige kan spela en roll som opinionsbildare vid dessa förhandlingar.
Förhandlingarnas slutliga utfall avgörs dock av de stora handelsnationerna
och handelsblocken.

2 Budgeten 1989/90

Industridepartementets huvudtitel
Bl SIND: Förvaltningskostnader

Vi har tidigare kritiserat inrättandet av statens industriverk, SIND. Vi har
också varit kritiska mot en del av den verksamhet som verket bedriver.

Någon övergripande myndighet för planering av den framtida industristrukturen
krävs inte. De enskilda företagen och deras frivilliga branschorganisationer
har betydligt bättre förutsättningar att själva dra slutsatser om
framtida utvecklingstendenser.

Enligt vår meninng bör SIND:s verksamhet utvärderas. Syftet skall vara
att verksamhet som i dagens läge inte är motiverad avvecklas och att
möjligheter till samordning med andra myndigheter prövas.

En del av den verksamhet som SIND bedriver är kopplad till olika
regionalpolitiska satsningar. Stora statliga insatser för att främja företagseta

biering och expansion i regionalpolitisk svaga delar av landet måste göras Mot. 1988/89

utifrån ett kvalitativt gott beslutsmaterial. Vår strävan har varit att en så stor N298

del som möjligt av dessa beslut om stödinsatser skall fattas på länsnivå.

I vissa avseenden har dock inte länsstyrelserna varit beredda att tillräckligt
beakta de marknadsmässiga realiteterna. En central statlig myndighet bör
därför tillsvidare behålla ett ansvar för stora regionalpolitiska satsningar.

Verket bedriver också en del verksamhet som syftar till att utveckla de
svenska företagens tekniska kompetens. I viss mån liknande ansträngningar
gör STU. Det finns anledning att granska möjligheterna till samordning och
/eller överförinng av uppgifter mellan olika myndigheter.

Regeringen bör tillsätta en utredning i syfte att utvärdera SIND. I
avvaktan på dessa resultat bör verksledningen inleda en viss neddragning av
verksamheten. Vi föreslår att SIND tilldelas ett i förhållande till innevarande
år oförändrat anslag.

Branschfrämjande åtgärder

Industristöd är ingen effektiv metod att stärka det svenska näringslivets
konkurrensförmåga. Vi anser att det bästa stödet till industrin är att ge goda
förutsättningar för företagande. Därtill är det motiverat att staten engagerar
sig för teknisk utveckling och för viss rådgivningsverksamhet.

Vi har under flera års tid, som ett led i ansträngningarna att minska det
statliga stödet till företagen, yrkat att anslaget till branschfrämjande åtgärder
skall avvecklas. Vi upprepar detta yrkande beträffande kommande budgetårsanslag.

B8 Småföretagsutveckling

Från detta anslag bekostas bl.a. verksamheten vid utvecklingsfonderna.
Utvecklingsfonderna har i den statliga strategin för utveckling av småföretag
fått en mycket viktig roll. Erfarenheten visar att fonderna i vissa avseenden
haft svårt att nå upp till de ambitioner som statsmakterna haft.

Utvecklingsfonderna bör omstruktureras. Den egna kreditgivningen bör
avvecklas. I dagens läge är det inte motiverat med en särskild kreditgivningsverksamhet.
Reguljära aktörer på kreditmarknaden kan ta över denna roll.

Därmed kan en del av utvecklingsfondernas kapital återbetalas till staten.

Avvecklingen av denna verksamhet kan också underlätta den vanliga
verksamheten vid fondernas kontor.

Vidare bör fonderna i större utsträckning avgiftsbelägga de tjänster som
den ger till företagare. Möjligheterna att ta ut avgifter för tjänsterna varierar
dock. Inledande rådgivning till potentiella nyföretagare bör t.ex. inte
avgiftsbeläggas.

De åtgärder vi föreslår, i kombination med återhållsamhet inom de delar
av anslaget som nyttjas för andra ändamål, bl.a. den del som står till
regeringens disposition, möjliggör att anslaget kan minska med 35 miljoner
kronor i förhållande till regeringens förslag.

14

BIO Åtgärder för TEKO-industrin Mot. 1988/89

N298

Vi har under ett antal ar understrukit att den svenska tekoindustrin
förhållandevis framgångsrikt klarat omställningsproblemen. Sysselsättningen
inom teko har minskat, men det samma gäller en rad andra branscher.

Skillnaden mellan dessa branscher och teko är att statsmakterna försökt
skydda den svenska teko-industrin på olika sätt. Det är tillfredsställande att
regeringen deklarerat att de nuvarande protektionistiska kvotavtalen inom
MFA inte skall förlängas. Det kommer att innebära att utvecklingsländer får
en friare handel med Sverige på teko-området.

Regeringen har för att delvis kompensera branschen för bortfallet av
importskyddet föreslagit att det industripolitiska stödet till branschen skall
utökas.

Lika litet som importskyddet bidragit till att förstärka de svenska
teko-företagen, kan industripolitiska stöd göra det. Teko-branschen måste,
på samma sätt som andra industribranscher, förlita sig till egna resurser och
kompetens för att genomföra de strukturella förändringar som krävs för att
klara de marknadsmässiga förändringar som alltid förekommer i marknadsekonomier.

Med utgångspunkt från dessa principer föreslår vi att hela anslaget för
industripolitiska åtgärder för tekoindustrin utgår.

C3 Förmånlig kreditgivning till u-länder

Detta anslag avser täcka kostnader för kreditgivning som skett fram till 1984.

Motsvarande stöd till u-länder handhas i dag genom BITS.

Kostnaderna härrör således inte från industripolitiska satsningar, utan från
en ambition att genom förmånliga krediter i samband med försäljning av
svenska produkter gynna utvecklingen i u-länder.

Med hänsyn till denna ursprungliga målsättning är det enligt vår mening
rimligt att kostnaderna för dessa krediter belastar utrikesdepartementets
huvudtitel.

Det finns emellertid svårigheter att beräkna utfallet på detta anslag - det
beror bl.a. på ränte- och valutautvecklingen. Av detta skäl bör regeringen
bemyndigas att vid behov utnyttja existerande reservationer inom anslag för
bistånd och utvecklingssamarbete under utrikesdepartementets huvudtitel.

F4 Europeiskt rymdsamarbete

I moderata samlingspartiets partimotion om Sveriges förhållande till Europeiska
Gemenskapen understryks hur viktigt det är att Sverige deltar i
European Space Agency (ESA). Regeringens politik innebär att Sverige inte
lämnar ett så stort bidrag til verksamheten som motsvarar Sveriges andel av
medlemsländernas BNP.

Detta har bl.a. inneburit att Sverige inte kan medverka i arbetet med den
europeiska delen av rymdstationen Columbus. Svensk industri och forskning
riskerar på detta sätt att förlora en möjlighet att utveckla viktig teknisk
kompetens.

Den teknologi som utvecklas i samband med rymdprojekt har visat sig

15

mycket användbar i många andra sammanhang. Det finns naturliga kopp- Mot. 1988/89
lingar till bl.a. flyg- och telekommunikationsteknologi. Även inom områden N298
som materialteknik har erfarenheterna från rymdindustrin varit betydelsefulla.
Detta är givetvis ett viktigt skäl till att de västeuropeiska länderna vill
utveckla en självständig rymdindustriell kompetens. Sveriges medverkan i
ESA är därför i ett längre perspektiv viktigt för hela den svenska industrin.

Även för svensk forskning är det värdefullt att kunna delta i de olika
experiment som sker inom ramen för ESA.

Regeringens inställning till ESA-samarbetet utgör också ett hot mot den
rymdsatsning som skett i Kiruna och påESRANGE. Det finns stor anledning
att anta att markkommunikationen med den polära plattformen som ingår i
Columbus-programmet inte kommer att ske från Sverige trots att anläggningarna
på ESRANGE och i Kiruna i sig skulle utgöra en lämplig bas för
denna verksamhet.

Möjligheterna till fortsatt rymdverksamhet i Kiruna är intimt förknippade
med vår förmåga att delta i internationella projekt. Den låga bidragsandelen
till ESA minskar förutsättningarna för detta.

Sveriges andel av kostnaderna för ESA bör öka. Vi föreslår för kommande
budgetår en höjning av anslaget med 60 miljoner kronor.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om riktlinjer för näringspolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om frihandelns grundläggande betydelse,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om Sveriges agerande vid GATT-förhandlingar,

4. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om statens
industriverks framtida verksamhet och organisation i enlighet med vad
som i motionen anförs,

5. att riksdagen till B2 Statens industriverk: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag av
57 410 000 kr,

6. att riksdagen avslår regeringens förslag att till B7 Branschfrämjande
åtgärder för budgetåret 1989/90 anvisa ett reservationsanslag av
17 000 000 kr,

7. att riksdagen till BH Småföretagsutveckling för budgetåret 1989/90
anvisar ett reservationsanslag av 147 500 000 kr,

8. att riksdagen avslår regeringens förslag om mål och riktlinjer för
tekopolitiken i enlighet med vad som i motionen anförs,

9. att riksdagen avslår regeringens förslag att medge regeringen att
under budgetåren 1990/91 och 1991/92, utöver under budgetåret
1989/90 ej disponerade medel, sammanlagt 170 000 000 kr får användas
för industripolitiska åtgärder inom tekoindustrin,

16

10. att riksdagen avslår regeringens förslag att till BIO Industripoli- Mot. 1988/89

tiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret 1989/90 anvisa ett N298

reservationsanslag av 85 000 000 kr,

11. att riksdagen avslår regeringens förslag att till C3 Ersättning för
extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder för budgetåret
1989/90 anvisa ett förslagsanslag av 100 000 000 kr,

12. att riksdagen bemyndigar regeringen att använda medel från
reservationsanslag C2 Utvecklingssamarbete genom SIDA under utrikesdepartementets
huvudtitel i enlighet med vad som i motionen
anförs,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om svensk medverkan i ESA.

14. att riksdagen till F4 Europeiskt rymdsamarbete för budgetåret
1989/90 anvisar ett reservationsanslag av 336 323 000 kr.

Stockholm den 23 januari 1989

Per Westerberg (m)

Nic Grönvall (m) Gunnar Hökmark (m)

Karin Falkmer (m) Lars G Ahlström (m)

Stig Bertilsson (m) Bertil Danielsson (m)

17