Motion till riksdagen

1988/89 :N290

av Hugo Hegeland (m)

Förbudet att exportera aluminiumskrot

För aluminiumskrot har export tidigare varit fri ända fram till 1960-talet. I
dag saknar exportförbudet betydelse ur försörjningssynpunkt eftersom de
svenska smältverken föredras av svenska säljare vid lika pris. Farhågorna att
aluminiumskrot skall lämna landet om exportförbudet upphävs är ogrundade
då fraktfördelarna alltid är på de köpande svenska smältverkens sida. Redan
fraktfördelarna talar för att en produkt som aluminiumskrot kommer att
stanna inom landet.

Indirekt verkar exportförbudet i protektionistisk riktning eftersom svenska
smältverk tillverkar tackor som sedan kan försäljas till underpriser till
bl.a. de nordiska grannländerna. Framställningar till resp. lands berörda
departement har gjorts av inhemska smältverk både i Norge och Danmark,
varvid man har påtalat den svenska prisdumpningen och krävt att åtgärder
vidtas i syfte att förhindra att de svenska verken, baserade på billigt
aluminiumskrot, skall utkonkurrera de inhemska smältverken.

Nuvarande ordning är inte bara kommersiellt diskriminerande utan på sikt
också till nackdel för insamlingen av den miljömässigt farliga metallen
aluminium. Den står dessutom i strid med den alltmer frihandelsvänliga
inställning som regering och riksdag i olika sammanhang gjort sig till
talesman för.

Om det anses att aluminiumgjuterierna skall subventioneras genom ett
lägre tackpris än omvärlden bör detta ske först efter en särskild utredning.
Kvar står ändå att en sådan subventionering är i strid med Sveriges
anti-protektionistiska hållning.

Hemställan

Med hänvisning till vad ovan anförts hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag om slopande av förbudet
att exportera aluminiumskrot.

Stockholm den 24 januari 1989

Hugo Hegeland (m)