Motion till riksdagen
1988/89:N289

av Per-Ola Eriksson m.fl. (c)
Handelspolitiken

Frihandel - protektionism

Sverige är ett litet land med högt specialiserad produktion och med ett starkt
import- och exportberoende på flera varuområden. En öppen internationell
handel är ett avgörande ekonomiskt villkor för en nation med dessa
förutsättningar.

För ett land som Sverige med en exportberoende ekonomi skulle en mer
protektionistisk världshandel innebära svåra ekonomiska problem. Den
inhemska marknaden är för liten för att kunna utgöra en sluten enhet.

Ett stort antal människor är sysselsatta i företag med huvudsaklig
avsättning av produkterna utanför landets gränser. Många av de produkter
som importeras är dessutom sådana som är nödvändiga för att t.ex. data- och
elektronikindustrin skall fungera. Importberoendet inom den svenska
exportindustrin är också betydande. Importinnehållet i tillverkningsindustrins
produkter uppskattas ofta till 50 %.

En öppen och fri handel är emellertid bara ett av flera medel för att nå ett
väl fungerande samhälle. Frihandel kan alltså inte vara ett mål i sig. Då den
kommer i konflikt med andra mål blir det nödvändigt med modifieringar. En
verklighetsanknuten debatt om frihandel idag gäller inte heller ytterligheterna,
total protektionism - total frihandel. Den rör snarare om vilka
modifieringar som är nödvändiga eller angelägna, t.ex. i vilken grad Sverige
vid utformningen och tillämpningen av sin handelspolitik bör ta sociala,
miljömässiga, hälsopolitiska, regionalpolitiska eller säkerhetspolitiska
hänsyn.

De olika internationella avtal som Sverige undertecknat medger som regel
vissa möjligheter att göra undantag från frihandel, s.k. undantagsklausuler.
Det har då förutsatts att undantag kan göras från frihandeln i trängda lägen,
t.ex. vid betalningsbalanskriser eller svårigheter för vissa näringsgrenar och
regioner.

Undantag från ingånga förpliktelser tillåts också för att skydda nationella
säkerhetsintressen, människors liv eller hälsa, djurs och växters existens.
Däremot saknas skyddsklausuler, som tar andra miljömässiga eller sociala
hänsyn, exempelvis möjlighet till åtgärder mot import av produkter, som
framställs genom barnarbete eller underbetald arbetskraft.

En central fråga i den debatten har exempelvis varit, huruvida GATTavtalet
borde kompletteras med en socialklausul och en miljöklausul. Det var
också några av de frågor där enighet inte kunde uppnås i samband med
GATT:s möte i Montreal i december 1988. Enligt vår uppfattning bör sådana
klausuler fastställas.

U-länderna Mot. 1988/89

N289

Det finns en välgrundad opinion för att vi skall stödja u-länderna genom att
underlätta deras export. U-länderna måste exportera för att kunna köpa för
deras utveckling nödvändiga varor, men också för att klara de tyngande lån
som har blivit en svår börda för många av dem.

U-länderna har ofta från början blivit ensidigt beroende i sin utrikeshandel
genom att kolonialmakterna en gång ville dominera över dem för att få billiga
råvaror och avsättning för sina industriprodukter. En ekonomi, visserligen
på låg nivå men med ett ofta omfattande lokalt och regionalt handelsutbyte,
slogs sönder. När dessa länder sedan försökte grunda en modern utveckling
på import av billig olja och oljepriset plötsligt steg, hamnade de i dagens till
synes olösliga skuldsituation. Denna kan inget fattigt land klara genom
exportöverskott. Den måste klaras genom internationella insatser.

Även för u-länderna är det nödvändigt att både producera varor för den
egna befolkningens behov och för att ersätta dyr import. I denna produktion
måste man så långt möjligt utgå från egna råvaror och produkter.

En öppen och fri handel fungerar bäst när parterna på världsmarknaden
agerar utifrån likartade förutsättningar. Införande av handelshinder mellan
utvecklade och industrialiserade länder bör således inte accepteras. Inte
heller mellan u-länder och industriländer.

Frihandelssystemet kan emellertid leda till negativa effekter vad avser
fördelningen av ekonomiska resurser mellan industri- och utvecklingsländer.

Det är angeläget att en öppen och fri världsmarknad inte förstärker den
obalans mellan i- och u-länder som för närvarande finns i världshandeln.

U-ländernas sårbarhet och sämre konkurrensförmåga har inneburit svåra
påfrestningar på många u-länders ekonomier. Det finns därför skäl att
aktualisera frågan om konsekvenserna för relationerna mellan i- och
u-länder av en öppen och fri handel. Denna fråga bör dock hanteras främst i
internationella organ. Enligt vår mening har Sverige ett stort ansvar att så
sker. Detta bör ges regeringen till känna.

Norden som hemmamarknad

Mot bakgrund av den ökade integrationen i Västeuropa inom ramen för EG
är det nödvändigt att stärka och utveckla handeln i Norden. Därför måste
olika typer av handelshinder i Norden tas bort för att få en vidgad och bättre
fungerande marknad i vårt närområde.

Det nordiska samarbetet måste i detta sammanhang tillmätas stor betydelse.
De nordiska länderna är inte blott viktiga ekonomiska partners för
varandra med därav följande intressegemenskap utan har också i långa
stycken en likartad principiell syn.

Norden som hemmamarknad har etablerats som mål i det nordiska
samarbetet. Det finns emellertid många hinder för handel och ekonomiskt
utbyte mellan de nordiska länderna. Det arbete som bedrivits de senaste åren
har inneburit kartläggning och antagande av vissa principiella riktlinjer. De
konkreta resultaten av detta arbete har dock inte varit så många. Det måste
nu komma till utförande.

Sverige bör för sin del gå in för ett breddat och intensifierat nordiskt
samarbete på det ekonomiska området. Det kräver att man för svensk del har

en hög ambitionsnivå i det berörda samarbetet och att svenska myndigheter Mot. 1988/89

erhåller klara anvisningar härom vid sitt deltagande i de nordiska samarbets- N289

organen.

Det bör uppmärksammas, att det nordiska samarbetet givetvis har ett stort
värde i sig, men också att det finns möjligheter att på nordisk nivå lämna
väsentliga bidrag till det västeuropeiska samarbetets utveckling. I Nordiska
rådets internationella kommitté har detta på ett utförligt sätt utvecklats.

Kommitténs förslag bör utgöra en god grund för de nordiska ländernas
fortsatta arbete och dess insatser inom ramen för det västeuropeiska
samarbetet.

Nödvändiga begränsningar i frihandeln

Den svenska handelspolitiken måste beakta att det svenska samhället har
andra värden att vårda, vilket kräver ett skydd mot extrem frihandel inom
vissa områden. Det finns därför vissa skyddselement i den svenska handelspolitiken
utöver de möjligheter som skyddsklausulerna i de internationella
avtalen medger.

Av beredskapsskäl är det bl.a. nödvändigt att slå vakt om de inhemska
produktionsmöjligheterna av livsmedel, kläder, skor etc. som måste finnas
tillgängliga inom landet i en avspärrningssituation. Inom jordbruket och
trädgårdsskötseln finns det restriktioner. Utan dessa restriktioner skulle
dessa näringar råka i svårigheter med svåröverskådliga konsekvenser för
sårbarhet och regional balans i hela det svenska samhället som följd.

Begränsningar får aldrig bli ett självändamål och bör därför kontinuerligt
utvärderas. Det är dock viktigt att en översyn görs allsidigt och att man tar
hänsyn till den lokala och regionala sakkunskapen hos kommuner, länsstyrelser,
utvecklingsfonder samt näringslivets och de fackliga organisationernas
företrädare.

Sociala, hälsopolitiska och miljömässiga aspekter måste ligga till grund för
Sveriges handelspolitiska ställningstaganden. I vårt land har vi uppställt
särskilda krav på produktion och produkter inom industri och jordbruk. Det
har ofta skett i mycket brett politiskt samförstånd. Därför måste vi uppställa
samma krav på importerade produkter som de inhemskt producerade.

Härigenom kan en svensk produktion, på vilken det ställs motiverade
sociala och andra krav av hälso- och miljökaraktär, komma att ställas mot
produkter som framställs utan miljökrav, av barnarbetare i dålig miljö eller
av annan underbetald arbetskraft. En kartläggning bör ske över vilka
importprodukter som bedöms ha producerats under oacceptabla förhållanden
från hälso- och miljösynpunkt, med slavarbete eller utnyttjande av
barn.

Integration i Västeuropa

Den västeuropeiska integrationen är ur svensk synpunkt inte bara fråga om
relationerna till EG utan till Västeuropa i dess helhet. Det är också av stor
principiell vikt att ett svenskt deltagande i integrationen i Västeuropa inte
försvårar våra möjligheter att utveckla förbindelserna med övriga OECDstater,
Östeuropa och u-länderna.

EG som tullunion prioriterar givetvis relationerna inom organisationen, Mot. 1988/89
medan omvärlden i motsvarande mån diskrimineras. För att undvika EG:s N289
yttre murar krävs särskilt avtal. Sverige kan däremot som EFTA-medlem
tillämpa stor öppenhet mot omvärlden utan hinder i avtal. Detta bör
framgent också vara målsättningen i det svenska samarbetet med den
västeuropeiska marknaden.

Inom ramen för EFTA måste Sverige verka för ökat handelsutbyte med
länder och områden utanför EG-området t.ex. Sovjet och övriga Östeuropa,

Nordamerika, u-länderna och länderna i Stilla havs-området. I relationerna
med EG är det viktigt att skapa ett förhandlingsmässigt starkt EFTA och det
ligger i svenskt intresse att så sker. Därför bör regeringen verka för att
tillsammans med de andra länderna ekonomiskt och kanslimässigt stärka
EFTA. Detta bör ges regeringen till känna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om handelspolitikens inriktning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om u-ländernas utsatta ställning i världshandeln,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts avseende vikten av ett intensivt arbete för en nordisk
hemmamarknad,

4. att riksdagen hos regeringen begär en kartläggning av i vilken
omfattning import förekommer av varor producerade under oacceptabla
förhållanden från hälso- och miljösynpunkt eller med utnyttjande
av slavarbete, barn eller annan efter lokala förhållanden underbetald
arbetskraft som förslag till åtgärder som kartläggningen kan
motivera,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avtalsslutande parters rätt att inom GATTavtalet
förhindra import av varor som producerats under oacceptabla
förhållanden,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att stärka EFTA:s roll.

Stockholm den 23 januari 1989

Per-Ola Eriksson (c)

Börje Hörnlund (c) Roland Larsson (c)

Kersti Johansson (c) Kjell Ericson (c)

Håkan Hansson (c) Ivar Franzén (c)

Marianne Andersson (c) Jan Hyttring (c)

Göran Engström (c)