Motion till riksdagen
1988/89:N28
av Lars De Geer m.fl. (fp)
med anledning av prop. 1988/89:92 om ny
minerallagstiftning m.m.
I propositionen föreslås att den nuvarande gruvlagen och lagen om vissa
mineralfyndigheter från mitten av 1970-talet ersätts av en ny minerallag.
Den nya lagen föreslås — till skillnad från gruvlagen — bygga på koncessionssystemet,
om än med inmutningsrättsliga inslag.
Allmänt
Propositionen lider enligt folkpartiets mening av två avgörande svagheter.
För det första bygger den på en betydande — men illa underbyggd — tilltro
till statlig styrning av gruvnäringen. För det andra har miljöintressena inte
beaktats i tillräcklig utsträckning. Vi föreslår därför att propositionen avslås.
I stället bör mindre ingripande förändringar göras i gällande lagstiftning.
Minerallagskommitténs betänkande som ligger till grund för propositionen
fick ett mycket blandat mottagande under remissbehandlingen. En rad
viktiga remissinstanser, bl.a. SGU och naturvårdsverket, avstyrkte att förslaget
lades till grund för lagstiftning. Mot den bakgrunden är det förvånande
att regeringen ändå valt att lägga fram en proposition i huvudsaklig
överensstämmelse med kommitténs förslag.
Befintliga gruv- och prospekteringsföretag arbetar ej sällan inom de tre
nordliga länderna i Norden. I dag har Finland och Norge gruv- och minerallagar
som påminner om dagens svenska lagstiftning. Detta är en fördel
som skulle gå förlorad om den nu föreslagna minerallagstiftningen genomförs
i Sverige.
Ökad styrning
Regeringens främsta motiv är uppenbarligen att man anser det ”påkallat
med ett ökat samhällsinflytande över gruvverksamheten”. Därtill framhåller
industriministern dels behovet av en för olika mineraler enhetlig lagstiftning,
dels behovet av en samordning med naturresurslagen (NRL).
Ett viktigt inslag i den styrning propositionen syftar till är de starka inslag
av lämplighetsprövning som föreslås — framför allt vid beviljande av bearbetningskoncession
men också vid meddelande av undersökningstillstånd.
Folkpartiet motsätter sig i princip en utvidgad användning av olika sorters
näringstillstånd och vandelsprövning. Att döma av SGU:s remissvar saknas
det skäl att i detta fall göra någon annan bedömning. SGU framhåller
tvärtom att kraven är ”mycket otillfredsställande och bör inte genomföras Mot. 1988/89
då de avskräcker såväl små som stora företag från att prospektera”. N28
I frågan om övergång från inmutning till koncession framhåller SGU att
det inte finns ”några exempel på att det allmänna eller enskild lidit skada på
grund av principen om inmutning, dvs. att undersökningsrätt lämnas utan
särskild kompetensprövning till den som först ansöker härom”. Fördelarna
med ett enhetligt lagsystem förefaller mycket begränsade vilket bl.a. illustreras
av att regeringen ändå tvingas föreslå vissa särregler för olja, gas och
diamant. 1 praktiken är det dessutom få, juridiska personer som normalt
påverkas av denna lagstiftning. För dem torde svårigheterna att hantera
nuvarande system vara små.
En effekt av regeringens förslag på dessa punkter, t.ex. att bearbetningskoncession
bara skulle beviljas för tio år, riskerar bli ett sjunkande intresse
för prospektering i ett läge där denna verksamhet redan minskat i omfattning.
Det finns givetvis ett behov för staten att sätta miljömässiga ramar för
mineralhanteringen. Men propositionen ger i dessa delar inte starkare
skydd för miljön. Det viktiga för regeringen tycks i stället vara en ideologiskt
betingad strävan efter en ökad statlig styrning som i andra näringspolitiska
sammanhang visat sig föga lyckosam.
Miljö
Naturvårdsverket framhåller i sitt remissvar att mineraliagskommitténs
förslag innebär ”i så väsentliga delar en försämrad ställning för miljövården
jämfört med gällande rätt att det inte bör läggas till grund för ny lagstiftning”.
Även om regeringen till någon del korrigerat kommittén är denna
bedömning ett starkt skäl att inte tillstyrka propositionen.
Enligt folkpartiets mening bör de ramar som sätts upp för att styra mineralhanteringen
inte utgå från allmän regleringsiver utan främst från hänsyn
till miljön. Till svagheterna i propositionen hör bl.a. att undersökningstillstånd
skall kunna lämnas utan någon översiktlig prövning av markanvändningsfrågan.
När naturresurslagen infördes skrevs en undantagsregel in som i vissa
fall kan göra mineralbrytning inom de obrutna fjällområdena möjlig. Folkpartiet
motsatte sig den regeln och yrkar i en partimotion till årets riksmöte
att den avskaffas. Skyddet för denna typ av områden med stort naturvårdsvärde
får inte urholkas.
En övergång från inmutnings- till koncessionssystem har den svagheten
att den minskar prospektörens möjlighet att känna sig säker på att han
också får bearbeta en upptäckt fyndighet. Bara om sambandet mellan prospektering
och möjlighet att få bearbeta en fyndighet är starkt kan intresset
för prospektering hållas uppe.
Av miljöskäl kan sambandet inte vara absolut. Vid något tillfälle efter att
en prospektering givit resultat måste en slutgiltig prövning av markanvändningsfrågan
gentemot motstående intressen enligt naturresurslagen ske.
Regeringen föreslår att denna prövning skall ske i samband med att bear
betningskoncession beviljas och att någon ny fullständig prövning därefter 12
inte skall göras. Det har dock ifrågasatts hur pass meningsfull en sådan Mot. 1988/89
prövning kan bli. För vår del vill vi som framgått ovan reformera gällande N28
lagar i stället för att gå över till en helt ny lagstiftning. Vid en sådan reform
bör frågan om vid vilket tillfälle en slutgiltig NRL-prövning lämpligen bör
göras prövas ytterligare.
Enligt vår uppfattning bör vissa områden undantas redan från prospektering.
Till dessa hör nationalparker, naturreservat, obrutna fjällområden
och vissa andra naturområden av riksintresse. Det är t.ex. orimligt att Volvo
beviljats tillstånd för prospektering i Sjaunja som på grund av sitt unika
fågelliv blivit naturreservat och bl.a. av folkpartiet föreslagits som nationalpark.
Områden som ansetts så värdefulla bör inte komma i fråga för mineralbrytning.
Därför bör heller inte prospektering förekomma. En sådan
översiktlig prövning bör också minska risken för prospektören att i ett senare
skede hindras att bearbeta en fyndighet.
Lagreglerade mineraler
I propositionen föreslås att följande mineraler skall ingå under den nya
minerallagstiftningen: beryllium, cesium, iridium, lantan, lantanider, litium,
niob, osmium, palladicum, rodium, rubidium, rutenium, silver, skandium,
strontium, tantal, torium, uran, vismut, yttrium, zirkomiun, alunskiffer,
andalusit, brucit, flusspat, kyanit, leror som är eldfasta eller klinkrande,
nefelinsyenit, olivin, sillimant, stenhol, stensalt eller annat salt som förekommer
på liknande sätt, talk, tungspat, wollastonit, diatomit, olja, gasformiga
kolväten samt diamant, som förut ej omfattats av den nuvarande
gruvlagen och den nuvarande minerallagen.
Folkpartiet har ingen invändning mot att dessa mineraler införas under
den nu gällande gruvlagen och nu gällande minerallag. Tillägget i fråga
kräver dock ingen helt ny lagstiftning, utan kan enligt vår uppfattning tillgodoses
genom ändringar i de två redan befintliga lagarna.
Slutsatser
Folkpartiet föreslår att propositionen avslås. I stället bör nuvarande lagstiftning
reformeras enligt de riktlinjer som anges i motionen. Regeringen
bör sålunda snarast återkomma med förslag till ändringar i gruvlagen och
minerallagen bl.a. i syfte att vidga kretsen lagreglerade mineraler och stärka
skyddet för värdefull natur.
13
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1988/89:92,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till reformer inom
ramen för nuvarande lagstiftning enligt de riktlinjer som anges i motionen.
Stockholm den 18 april 1989
Mot. 1988/89
N28
Lars De Geer fp)
Hadar Cars fp)
Gudrun Norberg (fp)
Isa Halvarsson (fp)
Christer Eirefelt fp)
14