Motion till riksdagen
1988/89 :N277

av Gudrun Norberg m.fl (fp)
Åtgärder för att stödja hantverket

Mot.

1988/89

N277-285

Människans förmåga att använda händerna har sedan ursprunget varit
förutsättningen för vår existens. Hantverket, som i gången tid praktiserades
fram, lever alltjämt kvar i förfinad form och utfört med förbättrade redskap.
Hela vårt samhälle har sitt ursprung i hantverket, även sådant arbete som i
dag utförs med automatik och robotar.

Vi har genom åren i allt högre grad lärt oss tillverka maskiner som kan
utföra tidigare hantverksarbete. Maskiner som kan tillverka i rasande fart, ge
exakthet och producera varor i stor mängd av moderna råvaror som ger
prisbilliga produkter. Människan har blivit teknikberoende.

Ett levande hantverk skall dock inte ställas i motsatsställning till expansiv
och framtidsinriktad industriell produktion. Men hantverket måste också få
existera - inte endast av tradition och kulturvärde - utan också för att det är
en förutsättning för såväl civilisation som industri och teknik. Det finns ett
ömsesidigt beroende, som gör att både dagens och framtidens samhälle
behöver såväl hantverk som industri.

Beredskap

Det har i många olika sammanhang uttalats oro över att en alltmer förfinad
och utbredd teknik skapar ett mycket sårbart samhälle. Så gott som varje
vinter råkar någon del av landet ut för strömavbrott som varar från några
timmar till några dagar i längd. Konsekvenserna av dessa strömavbrott leder
ofta till stora besvär för enskilda människor, industrier, sjukhus, institutioner,
myndigheter och kommunikationer. Ja, konsekvenserna är ofta av den
storleksordningen att de framstår som största nyhetsvärde i massmedia.
Ändå - om man ser sig om i en orolig världssituation - är några timmars eller
dagars energistörningar förhållandevis små bekymmer.

Exemplet visar dock hur hjälplöst samhället är när tekniken går i baklås.
Och varje gång detta händer blir det en liten påminnelse om den tid, då
hantverket var en förutsättning för att tillvaron skulle fungera.Det behövs
inte stort avbrott för att inse hur illa förberedd befolkningen i ett industriland
är för att möta en sådan situation.

I händelse av kris och avspärrning skulle vi få svårt att hinna anpassa oss till
hantverksnivån, även om kunnandet fanns kvar. Men kunnandet måste alltid
omsättas i praktisk verksamhet för att bestå. Det går inte att förvara och
magasinera hantverksyrkena i malpåse, och tro att kompetensen finns
tillgänglig den dag det passar oss att ta fram den.

1

1 Riksdagen 1988189. 3 sami. Nr N277-285

Beredskapsskäl är alltså en av anledningarna till att hålla hantverksyrkena Mot. 1988/89
vid liv. Det finns många flera skäl. N277

Kulturen vi ärvt

För de flesta människor är det viktigt att känna till något om sitt ursprung och
sin historia. Kulturen vi ärvt utgör den mull där vi människor har våra rötter.

Och för ett samhälle är kulturarvet något av det viktigaste att bevara. En
väsentlig del av detta arv omfattar kunskaper i hantverksyrkena.

En stor mängd föremål samlas på museer och i hembygdsgårdar. En
uppskattning har gjorts av antalet föremål till tre miljoner, men detta är ändå
bara en liten del av allt som finns samlat hos privatpersoner- i deras hem eller
privata samlingar. Trots denna ansenliga mängd finns luckor, som gör det
svårt att få en god kännedom om våra förfäders liv och miljö.

De samlingar av gamla ting som finns kräver kunskap om hur de
tillverkats, vilka råvaror som använts, hur föremålen brukats och hur dessa
skall repareras och vårdas. Museernas och hembygdsgårdarnas innehåll skall
underhållas och berikas för att bli värdefulla samlingar för framtiden.

Hantverkarna behövs därför i museernas dagliga arbete. Föremålsvård
och reparationer både upprätthåller kunnandet och ger mera liv och intresse i
museerna. Utbildning av lärlingar kan också förekomma och ”hjälpfinansieras”
genom viss försäljning av produkter.

Att det levande hantverket är av stort allmänintresse framgår av den stora
tillslutningen vid visningar och demonstrationer av hantverk, typ Skansen
och Gammelvala-veckan i Värmland. Ingen dokumentation eller beskrivning
av tillverkning och bruk kan ha sådant värde och vara av så stort intresse
som praktisering och yrkesutövande.

Byggnadstekniker

Under senare år har byggnadstekniken på relativt kort tid genomgått stora
förändringar. Den byggnadstekniska utbildningen inriktas i dag på hopmontering
av sektioner och moduler enligt det byggnadssätt som råder numera.

Men hus byggda så sent som under 1950-talet har en annan byggnadsteknik,
och det är viktigt att detta kunnande också finns med hos dagens byggnadsarbetare.
Reparationer och ombyggnader av äldre hus är en självklar och stor
arbetsdel i en blandad bebyggelse, och den kräver kunnande om den tidens
byggnadsteknik.

Äldre kulturhistorisk bebyggelse kräver ett specifikt kunnande om bl.a.
material och färger. Dagens byggnadsarbetare har ingen utbildning om t.ex.
tjocka stenväggar, valvslagningsteknik, stuckatur och målning med färger
som måste blandas på gammalt vis. Man kan faktiskt tala om kris inom
byggnadssektorn när det gäller hantverkskunnande för gammal bebyggelse.

Många stora t.ex. bruksbyggnader har fått förfalla på grund av brist på medel
och kompetens.

Det skulle behövas utbildning i stor skala för att säkra tillgången på
kompetenta hantverkare i byggnadssektorn. Dels behövs gymnasieutbildning,
dels särskilda byggnadshyttor för att utbilda byggnadshantverkare. Det
borde vara en angelägenhet för i första hand Kommunförbundet att tillskapa 2

en byggnadshytta på lämplig plats i landet, exempelvis Bergslagen, för att Mot. 1988/89
trygga tillgången till kompetenta hantverkare för kommunernas äldre N277
byggnader.

I samband med ombyggnationer och rivningar förfars många gånger gamla
material, som skulle kunna användas igen eller är i för dåligt skick för att
återanvända, men som kan tjäna som idé- och formgivning för nya hantverk.

I dag saknas oftast både förståelse, intresse och någon som har ansvar för att
ta tillvara dessa material.

Till byggnadsbranschen behövs det trä, tegel, sten, taktegel, plåt, skiffer,
glas m.m. av kvaliteter som inte längre tillverkas annat än möjligen på
beställning. Bristen på gamla material kan tvinga hantverkarna till inblandning
av olämpliga kvaliteter.

Därför behövs råvarucentraler eller depåer, helst i varje region, dit man
kan rädda undan gamla material vid rivningar, och där man också kan samla
nya material som är nödvändigt för hantverkare, exempelvis kvistfritt virke
då detta är överkomligt.

Service

Tillgången till service är alltid en viktig fråga i all samhällsplanering. När det
gäller tillgången till hantverksservice är det emellertid sämre ställt. På många
platser är det nästan omöjligt att finna den hantverkare man behöver inom en
hel kommun eller ännu större område. ”När-service” kan man inte vänta sig
om inte turen medverkar till att exempelvis skomakaren finns i grannskapet.

Villkoren för hantverket har försämrats. I takt med industrins framväxt
har många hantverk drivits tillbaka. Hantverkaren kommer också i kläm då
handels- och bostadscentra saneras. Då nya områden växer upp har i regel
hantverkaren inga möjligheter att hitta så prisbilliga lokaler att han kan
existera.

Då tvingas hantverkaren att antingen lägga ner sin verksamhet eller att
flytta ut från service-centrat till ortens utkant. Väljer han att flytta innebär
detta i många fall ändå nedläggning till slut eftersom kunderna är fjärmade
från sin hantverksservice. Utan kunder - inga inkomster.

Det är angeläget att våra stadsplanerare är medvetna om detta problem
och intresserar sig för det. Centrala ”halvgamla” lokaler kan ofta sättas i
stånd för en ringa kostnad om byggnormer och myndigheters krav kan vara så
pass flexibla att ett visst avkall på standard kan accepteras. Om kommunerna
är beredda att visa litet mer positiv vilja kan säkert många hantverkare stanna
kvar där kunderna finns.

Sysselsättning

Tyvärr saknas statistik över förekomsten av hantverkare överhuvudtaget i
vårt land. Klart är dock att hantverket har en betydelse för sysselsättningen.

Åtskilliga tusen personer är sysselsatta med hantverk och troligen kunde
flera tusen ytterligare helt eller delvis få sin utkomst genom hantverk.

Om vi lärde oss att bättre uppskatta hantverkets betydelse och från olika
myndigheters sida vara beredda att våga satsa mera på hantverk är det troligt
att satsningarna skulle ge god återbäring. 3

Under senare år har flera stora regionalpolitiska satsningar gjorts, bl.a. i Mot. 1988/89

form av s.k. ”paket”, för att främst trygga sysselsättningen. Summorna N277

varierar från mångmiljonklassen upp till miljardbelopp. Det är troligt att
t.o.m. avsevärt lägre investeringar och bidrag till hantverket skulle vara av
stor regionalpolitisk betydelse.

Den landsomfattande kampanjen ”Hela Sverige skall leva” är också ett
uttryck för regionalpolitiska strävanden där hantverket passar in. Många
landsbygdsbor, särskilt i glesbygden, är förtrogna med hantverkstekniker
som är av stort värde som service för bofasta och fritidsboende. I själva
verket är hantverkskunnande ofta en förutsättning för att man skall kunna
försörja sig i glesbygden.

En expansion av hantverket skulle alltså kunna ge ett värdefullt tillskott till
sysselsättningen. De flesta hantverk återfinns inom servicesektorn, men även
inom industrin finns behov av hantverkskunnande. Det finns industrier som
tillämpar tillverkningsmetoder som pendlar mellan hantverk och datastyrning.

Även dagens högrationaliserade industri behöver hantverkare. Volvo har
t.ex. en verkstad där man tack vare skickliga och idérika hantverkare kan
förbättra tillverkningsprocesser och bl.a. göra arbetet bekvämare och
människovänligare. En bilmodell måste, när den formges i full skala, byggas
upp av modellsnickare, sadelmakare, tunnplåtslagare m.fl. På motsvarande
sätt förhåller det sig vid flygplanstillverkningen hos Saab-Scania och i
verkstadsföretaget ASEA.

Hantverkskunnande kan stödja dagens teknik

Dagens tekniker behöver känna till den äldre tekniken för att förstå och
analysera de tidiga samhällena. Studium av äldre teknik lär oss hur beroende
vi är av naturen. Den vidgar med sin mångfald av lösningar teknikbegreppet
och stryker under sambanden mellan olika delar av mänskligt liv och
kunnande. I dag används detta erfarenhetsarkiv alltför litet. Hantverkskunnande
- förvärvat genom generationers praktik - kan stödja dagens teknik
och initiera morgondagens.

Men många hantverksyrken är i dag utrotningshotade. Mer än hundratalet
yrken brottas med stora problem och har svårigheter att överleva. Yrken som
inte längre har någon efterfrågan har heller inget berättigande, men man
måste komma ihåg att för varje hantverksyrke som försvinner, så försvinner
också ett kunnande.

Samtidigt som ett yrke och dess kompetens faller bort skingras också
verktygen. Många av hantverkarens redskap är specialgjorda och finns inte
att köpa på marknaden. Därför har verktygen ett särskilt värde och bör
insamlas i någon form av verktygsbank. Denna bank skall kunna köpa in
verktygssamlingen då en hantverkare avvecklar sitt företag. En sådan
verktygsbank borde kunna ingå i de råvarudepåer som föreslagits ovan.

Hantverkets utveckling och framtid

Hantverk kan aldrig överleva utan kvalitet. Och ordet hantverk för gärna
tankarna till naturmaterial och gediget handarbete. Under den slit-och

4

släng-epok sorn varat har kvalitetsbegreppet för många skjutits i bakgrunden Mot. 1988/89
och upplevts som mindre väsentligt. Men på senare tid har värdet av kvalitet N277
och personlighet blivit alltmer uppskattat, vilket åter ökar intresset för
hantverk.

Emellertid har ett stort antal hantverkare passerat pensionsåldern. Särskilt
inom udda eller ovanliga hantverksyrken är det stor risk att kunnandet går ur
tiden därför att ingen efterföljare har lärts upp.

Den utbildningsmetod som använts under sekler och som resulterat i
gedigna kunskaper är lärlingssystemet.

Folkpartiet anser att ungdomen måste ges ökade möjligheter att bli
lärlingar hos enskilda hantverkare eller hantverksföretag. I detta syfte bör
regelsystemet ses över och det arbetet bör bedrivas i nära samverkan med
hantverkets organisationer.

Det är dags att det gamla mästarbrevet kommer till heders igen, som ett
synligt bevis på yrkeskunnande.

Lärlingsutbildningen berörs utförligare i folkpartiets motioner om arbetsmarknadspolitik
och småföretag.

Det finns också anledning påpeka att för enskilda, ofta äldre, hantverkare
kan krav på personalutrymmen m.m. utgöra avgörande hinder för att
lärlingsutbildning skall kunna ske. Det finns exempel på att fackets och
yrkesinspektionens krav på dusch och lunchrum sätter stopp för att en lärling
utbildas. Det är inte ovanligt att gamla hantverkslokaler har små och trånga
utrymmen. Därför bör en viss flexibilitet i tillämpningen finnas så att
värdefullt yrkeskunnande förs över till nästa generation.

Inom skolans ram finns för litet intresse för hantverket. SYO-konsulenter
och andra yrkesrådgivare bör arbeta mer med hantverk som alternativ i
utbildningen. Större ansträngningar borde göras för att ordna lärlingsplatser
som kan erbjudas de ungdomar som har hantverksintresse.

Utbildningstiderna för olika hantverk tenderar att kortas av. Det är inte en
bra utveckling. Exempelvis tvåårig utbildning är inte tillfredsställande. Den
bör vara minst tre år för att ge den färdighet och snabbhet som krävs för att
arbetet skall gå att försörja sig på.

Arbetsförmedlingarna och länsarbetsnämnderna bör aktualisera hantverket
mer. Där är hantverket relativt okänt. Det finns anledning för regeringen
att se över frågan om hur rekryteringen till hantverksyrkena skall kunna
förstärkas och då bör yrkesrådgivning och arbetsförmedling vara viktiga
målgrupper.

Folkpartiet har länge krävt att utvecklingsfonderna skall vidga sin
målgrupp till att omfatta även service- och hantverkssektorn. Det kravet har
samma aktualitet i år och framförs också i partimotionen om Småföretag, i
vilken de regionala utvecklingsfonderna behandlas utförligare.

Centrala hantverksrådet

Nuvarande ordning för statens stöd till hantverket innebär uppenbara
nackdelar. Statens industriverk, SIND, är den myndighet som kanaliserar
det statliga stödet. Det finns risk för att frågor rörande hantverket ges låg
prioritet av SIND, vars verksamhet i första hand är inriktad på främjande av

industriell utveckling. I fortsättningen bör därför ett visst grundstöd lämnas Mot. 1988/89
direkt till hantverket i form av ett årligt anslag till Centrala hantverksrådet. N277

Självfallet bör olika intressenter inom hantverket också kunna söka särskilda
statliga bidrag till olika projekt, t.ex. på utbildningsområdet.

Hantverkskonsulent i varje län

Det finns alltså många goda skäl för att från det offentligas sida ta ett större
ansvar för hantverkets överlevnad och expansion. Om en hantverkskonsulent
tillsattes i varje län skulle lokala hantverksfrågor kunna få en väsentligt
bättre uppbackning.

Hantverkskonsulenten skulle kunna bevaka hantverksfrågorna i högstadie-
och gymnasieutbildningen och sprida information inom skolan. Konsulenten
skulle också samarbeta med Länsstyrelsen, Utvecklingsfonden,
Arbetsförmedlingen, Hembygdsföreningarna, Länsmuseet och Hemslöjden.

En viktig uppgift för hantverkskonsulenten skulle också vara att ansvara
för den råvarudepå och verktygsbank som föreslagits ovan.

Likaså behöver ullhanteringen organiseras bättre och odlingen av spånadslin
stimuleras - inte minst med tanke på behovet av alternativ produktion.

I regeringens budgetproposition förra året föreslogs att ytterligare en
hemslöjdskonsulent skulle inrättas i varje län. Folkpartiet framförde då
förslaget att denne hemslöjdskonsulent skulle ändras till hantverkskonsulent.
Alltså att arbetsuppgifterna skulle vidgas väsentligt och omfatta hela
hantverkssektorn. Vi beklagar att regeringen inte tog detta tillfälle att ge det
svenska hantverket ett betydande stöd.

Behovet av en resurs på länsnivå, som uteslutande stimulerar hantverket
och tar till vara material och kunnande medan det ännu finns kvar, är så
angeläget att vårt förslag om en hantverkskonsulent i varje län kvarstår. Vi
vill inte på något sätt undervärdera hemslöjdens betydelse, men kan inte
förstå varför endast en del av hantverket skall ges denna höga prioritet,
medan det övriga hantverket inte får något alls.

Hantverkskonsulentens arbetsfält skall naturligtvis också omfatta hemslöjden
och bli en tillgång för denna. Men hela hantverkssektorn skulle vara
mera betjänt av en konsulent, vars arbetsuppgifter breddas så att denna kan
bistå alla hantverksyrken.

I nuvarande läge bör regeringen för landstingen påtala behovet av
hantverkskonsulenter och ge landstingen frihet att förändra så att både en
hemslöjds- och en hantverkskonsulent skall finnas i varje län.

Hemställan

Med anledning av vad i motionen anförts hemställes

1. att regeringen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om byggnadshytta för utbildning av byggnadshantverkare,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om råvarudepåer,

6

3. att riksdagen sorn sin mening ger regeringen till känna vad i Mot. 1988/89
motionen anförts om prisbilliga och centralt belägna hantverkslo- N277

kaler,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om verktygsbank,

5. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna för
lärlingar hos enskilda hantverkare,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om flexiblare krav på personalutrymmen i samband
med utbildning av hantverkslärlingar,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om SYO-konsulenter och andra yrkesrådgivare
inom skolans område,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om arbetsförmedlingarna,2]

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utvecklingsfonderna,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur rekryteringen
till hantverksyrkena skall förstärkas och utbildningsmöjligheterna
ökas,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om anslag direkt till centrala hant verksrådet,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en hantverkskonsulent i varje län.

Stockholm den 23 januari 1989

Gudrun Norberg (fp)

Hadar Cars (fp) Isa Halvarsson (fp)

Christer Eirefelt (fp) Lars De Geer (fp)

1 1988/89 :Ub258

2 1988/89:A243

7