Motion till riksdagen
1988/89:N27

av Inger Schörling m.fl. (mp)

med anledning av prop. 1988/89:92 om ny
minerallagstiftning m.m.

Grundläggande värderingar

Miljöpartiet de gröna söker i sina politiska ställningstaganden utgå från de
fyra solidaritetskrav som formuleras i partiets ekonomiska program: Solidaritet
med djur, natur och det ekologiska systemet, solidaritet med världens
folk, solidaritet mellan människor i vårt eget land, solidaritet med
kommande generationer.

Minerallagstiftningen aktualiserar de flesta av dessa solidaritetskrav. Sålunda
påverkas naturen kraftigt av mineralutvinning och förädling, utvinningen
av icke förnybara råvaror aktualiserar både solidariteten inom landet
— bl.a. sysselsättningsaspekten —, solidariteten globalt och frågan om
den hänsyn som bör tas till kommande generationer.

Miljöpartiet de gröna vill inte bara starkt betona naturskydds- och miljöintressen
i samband med undersökning och utvinning av mineralfyndigheter,
partiet lägger också stor vikt vid att man beaktar att mineralerna är
begränsade, icke förnybara tillgångar för hela mänskligheten — både dagens
generation och de kommande. Beträffande många av de material som
omfattas av propositionen hotas mänskligheten av stor knapphet inom någon
eller några generationer. Detta borde avspeglas i dagens politik och
lagstiftning. Tyvärr är detta knappast fallet, och föreliggande proposition
är en påtaglig demonstration av detta.

Propositionen

Det framlagda lagförslaget, föredragandens synpunkter liksom tidigare
lagstiftning inom området präglas av föreställningen att mineraltillgångarna
i princip är obegränsade och att snabb exploatering är önskvärd, legitim
och bör underlättas. Visserligen talas om en samordning med miljöintressen,
men vi har starka farhågor att detta inte kommer att vara tillräckligt.
Det är dock positivt att propositionen söker ta ett helhetsgrepp på alla typer
av mineraler. Vi saknar dock därvid de allt knappare grus- och sandtillgångarna,
vilka enligt vår mening borde inkluderas i minerallagstiftningen
liksom alla bergarter som används för byggnadsändamål eller som krossas
till makadam.

Miljöpartiets förslag Mot. 1988/89

N27

Eftersom propositionen helt saknar de enligt vår uppfattning väsentligaste
principerna som vi anser bör inkluderas i en minerallagstiftning anser vi att
propositionen bör avslås och att ett nytt utredningsarbete omgående bör
påbörjas med nya utgångspunkter. De väsentligaste utgångspunkterna för
detta arbete bör enligt vår uppfattning vara följande.

1. Hushållningssynpunkterna ur såväl nationell som global synpunkt skall
vara vägledande för arbetet.

2. Utredningen bör inkludera anvisningar om de medel som kan anvisas
för att hushållning skall komma till stånd. En viktig möjlighet som miljöpartiet
därvid vill framhålla är beskattning av råvaruutvinning samtidigt
som skatten minskas på arbete. En sådan förskjutning av kostnadsbilden
kommer definitivt att bromsa utvinningen av ny råvara och samtidigt
gynna hushållning, reparation och återanvändning.

3. Behovet av att återanvändningsaspekten — recycling — beaktas i hela
utvinnings-, tillverknings- och skrotningsförloppet av mineralkrävande
produkter bör ingå i utredningsuppdraget, vidare förslag om effektivare
återvinning.

4. En redovisning av de nationella och globala mineraltillgångarna bör
presenteras liksom de olika råvarornas sannolika livslängd vid olika
förbrukningsnivåer.

5. Därvid bör också kommande generationers behov diskuteras liksom vilka
hänsynstaganden till dessa som bör tas.

6. Eftersom bevarandesynpunkterna alltid bör ha företräde framför exploateringsintressena
bör följande instanser ha fullständig vetorätt när
det gäller undersökning och exploatering av mineraltillgångar:

a) Markägaren

b) Kommunen (genom bl.a. miljö- och hälsoskyddsnämnden och fullmäktige)

c) Staten (genom bl.a. naturvårdsverk och koncessionsnämnd).

7. När markägaren tilldelas vetorätt kommer det följdriktigt att krävas ett
civilrättsligt avtal mellan denne och en eventuell exploatör för att undersökning
och eventuell exploatering skall komma till stånd. (Såvida ej
markägaren själv vill vara exploatör.) Att miljöintressen alltid skall tillgodoses
bör garanteras av kommunens och statens vetorätt. Naturligtvis
skall grannar och andra intressenter ha rätt till talan mot en exploatering
som hotar miljö eller andra legitima intressen.

8. I utvinnings- och exploateringsavtal är markägaren och exploatören fria
att mellan sig fördela vinsten av utvinningen. Dock skall det allmänna ha
del i resultatet, dels i form av råvaruskatt, dels i form av normal bolagsskatt.

9. Inför hushållnings- och miljöaspekterna måste sysselsättningsaspekterna
vika.

10. Vare sig markägaren eller exploatören kan anses ha rätt till hela vinsten
av utvinningen, inte heller svenska staten, eftersom mineraltillgångarna
i grunden måste betraktas som en hela mänsklighetens gemensamma

9

egendom. I avsaknad av en internationell beskattning bör de råvaru- Mot. 1988/89

skatter som staten ålägger exploatören att betala tillfalla det internatio- N27

nella samfundet i form av u-hjälp eller annat internationellt solidaritetsarbete.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till ny minerallagstiftning
m.m.,

2. att riksdagen hos regeringen begär en ny utredning om minerallagstiftning
där synpunkterna om solidarisk hushållning på lång sikt
särskilt beaktas i enlighet med vad som anförs i motionen.

Stockholm den 18 april 1989

Inger Schörling (mp)

Lars Norberg (mp) Carl Frick (mp)

Åsa Domeij (mp)

10