Motion till riksdagen

1988/89:N266

av Ragnhild Pohanka (mp)

Invandrares och pensionärers hantverkserfarenhet

Vi lever i ett sårbart samhälle. Sårbarheten har ökat med alla de maskiner
och verktyg som gjort livet bekvämare - men också hetsigare. Stordrift och
centralisering har gått hand i hand med den industriella utvecklingen.
Tidigare var förhållandena mellan stad och landsbygd mer välbalanserade.
Staden med sina rika möjligheter till högre utbildning och kommersiellt
kultur- och varuutbud m.m. låg i nära kontakt med och försörjdes till stor del
av sitt omland.

I dag börjar de största svenska städerna bli otympliga och svåra att
kontrollera vad gäller lagöverträdelser, trafik- och bostadsproblem och
avfallshantering. Samtidigt växer glesbygdsproblemen; närservicen blir allt
sämre när befolkningsunderlaget sviktar, och ungdomen lockas till städerna
av det större nöjes- och arbetsutbudet. De kvarvarande får till råga på allt via
skattsedeln subventionera bostadsbyggandet och transportsystemen i städerna.

Vi vet att vi behöver vår levande landsbygd - för försvar och livsmedelsförsörjning.,
för att hålla kultur- och naturvärden levande och för att bibehålla
de grundläggande överlevnadskunskaperna, som i dag är på väg att falla i
glömska. Vi behöver ett jordbruk där man inte är helt beroende av
importerade insatsvaror och där man tillämpar odlingsmetoder som ger
långsiktigt bärande jordar och fullvärdiga livsmedel.

För att bygga upp glesbygdens infrastruktur och återinföra kunskaper både
i hantverk och ekologiskt liv i samklang med naturen behöver vi utnyttja
pensionärernas gedigna kunnande.

De äldres kunskaper är också ovärderliga ur sårbarhets- och beredskapsaspekt.
Med dem försvinner många gamla hantverk och andra viktiga insikter
och erfarenheter av socialt nätverk. Vid utvecklandet av beredskapsåtgärder
kan vi hämta erfarenhet från de äldre och aktivt utnyttja dem som
initiativtagare genom deltidsanställning för att organisera denna beredskap.
Genom deras kännedom om bygd och människor kan vi också ta vara på
gammal värdefull kultur. Den kontakt mellan generationerna som naturligt
följer av gemensamma satsningar i bygden skulle ytterligare öka värdet av
insatserna.

Då det gäller invandrare från landsbygd i andra kulturer skulle även deras
erfarenheter och hantverksskicklighet i yrken som hos oss är på stark
tillbakagång kunna tillvaratas. Många gamla hantverk är nödvändiga i ett
resurssnålt samhälle.

Tillsammans skulle dessa åtgärder öka möjligheten för att "Hela Sverige

skall leva”; ge en större befolkningstäthet och därmed bättre underlag för Mot. 1988/89
samhällsservicen. N266

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ta vara på äldres och invandrares kunskaper
och erfarenhet av hantverk.

Stockholm den 23 januari 1989

Ragnhild Pohanka (mp)

10