Motion till riksdagen
1988/89:N26

av Per-Ola Eriksson m.fl. (c)

med anledning av prop. 1988/89:92 om ny
minerallagstiftning m.m.

Propositionen

Förslaget till ny minerallagstiftning innebär att såväl gruvlagen som lagen
om vissa mineralfyndigheter ersätts med en ny enhetlig lag för de mineral
som omfattas av lagen. Kretsen av lagreglerade mineral föreslås samtidigt
utvidgas och lagstiftningen samordnas med naturresurslagen. Den nya lagen
bygger på koncessionssystemet men har starka inmutningsrättsliga inslag.
För undersökningsarbete krävs undersökningstillstånd och för bearbetning
bearbetningskoncession.

Reglerna för undersökningstillstånd motsvarar i princip reglerna om inmutningsförfarande
i nuvarande gruvlag, dvs att tillstånd ges till den som
först ansöker om detta. Tillståndet kan under vissa förutsättningar gälla
upp till tio år och medges om det finns anledning att anta att en undersökning
kan leda till upptäckt av ett lagreglerat mineral och sökanden inte
befinns uppenbart olämplig.

Undersökningstillstånd ger ingen obligatorisk rätt till bearbetning om en
exploateringsbar fyndighet påträffas. Den som erhållit undersökningstillstånd
skall dock erhålla bearbetningskoncession under förutsättning att
han avser att själv eller i samverkan med andra exploatera fyndigheten, och
fyndighetens art och belägenhet inte gör honom olämplig. Vid prövningen
av bearbetningskoncession skall också enligt förslaget prövas om hinder
föreligger enligt naturresurslagen vad avser markens användning till mineralutvinning.
Enligt propositionens förslag skall också utfallet av prövningen
enligt naturresurslagen vara bindande för prövning som kan krävas enligt
annan lagstiftning. Om bearbetningskoncession medges skall staten enligt
förslaget ha en kronoandel enligt de regler som finns i den nuvarande
gruvlagen.

Allmänt

Minerallagstiftningens principiella innebörd är att rätten till att utvinna
lagreglerade mineral genom beslut av statlig myndighet kan tillerkännas
andra än den som äger marken. Detta innebär att äganderätten och markägarens
rätt får vika för det allmänna intresset.

Vidare kan utvinning av mineral innebära stora ingrepp i miljön och att
annan markanvändning omöjliggörs. Det är således av oerhörd vikt att
inför en eventuell exploatering en noggrann prövning har skett i syfte att

1* Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr N25—29

undvika såväl att oersättliga miljövärden förstörs som att annan angelägen Mot. 1988/89
verksamhet inte försvåras. N26

Minerallagskommitténs förslag till ny lagstiftning har också kritiserats
från bl.a. dessa utgångspunkter. Gruvnäringen har kritiserat förslaget med
hänvisning till att miljöprövningen blir alltför långtgående och alltför mycket
försvårar en eventuell exploatering. Företrädare för miljöintressena,
såsom t.ex. naturvårdsverket, har däremot menat att förslaget inte är tillräckligt
långtgående för att miljön skall kunna skyddas på ett bra sätt. Den
gemensamma slutsatsen från dessa kritiker är att förslaget till ny minerallag
inte bör läggas till grund för lagstiftning.

Kritik har också riktats mot att vidga antalet lagreglerade mineral med
hänsyn till att detta innebär en ytterligare inskränkning i markägarens rätt
att själv bestämma om utvinning och få del av eventuella ekonomiska intäkter.

Grunderna för ny minerallagstiftning

Mot bakgrund av den karaktär som minerallagstiftningen har är det enligt
vår mening väsentligt att såväl prövning mot annan lagstiftning blir noggrann
som att det lagreglerade området vad avser koncessionspliktiga mineral
begränsas. Det är viktigt att de inskränkningar i äganderätten som
lagstiftningen innebär så långt möjligt begränsas utan att samhällets intressen
för den skull åsidosätts. Självfallet måste också rimlig ersättning ges till
markägaren för intrånget i hans mark vid verksamheter som reglerats enligt
minerallagen.

Från centerpartiets sida kan vi dock acceptera att minerallagskommitténs
förslag läggs till grund för lagstiftning, men med vissa förändringar
i anslutning till vad som ovan anförts.

Omfattningen av reglerade mineral

Minerallagen skall omfatta mineral som är industriellt användbara, som
med viss sannolikhet förekommer i Sverige i sådan omfattning och på ett
sådant sätt att de ter sig meningfulla att bryta och som kräver systematisk
letning och undersökning för att kunna påvisas.

Enligt vår mening har de mineral som föreslås bli lagreglerade blivit
alltför omfattande. Vissa av de mineral som föreslås bli koncessionspliktiga
kräver inte någon systematisk letning och undersökning, t.ex. olivin och
talk. Olivin är också ett mineral som kan bli aktuellt att använda för att
motverka försurning och således ur jordägarsynpunkt mycket intressant.

Vi anser vidare att något behov inte finns att föra in mineral som diatomit,
fältspat, glimmer, kvarts, kvartsit, dolomit, kalksten och krita i minerallagen.
Det finns inget motiv för ingrepp i äganderätten som koncessionsplikten
medför.

En väg att begränsa de rättsförluster för markägaren som ett tillstånd för
undersökning och eventuellt senare bearbetningskoncession kan sägas
medföra är att medge att den ursprunglige markägaren kan få en viss mindre
andel i avkastningen av de mineral som utvinns. Detta blir än mer aktu

ellt om den utvidgning av minerallagens tillämpningsområde som föreslås Mot. 1988/89
blir riksdagens beslut. N26

Undersökningstillstånd

De grunder som redovisas för undersökningstillstånd motsvarar i princip
de inmutningsrättsliga regler som för närvarande gäller. För de begränsade
antal mineralier som vi förordade skall vara koncessionspliktiga Finnér vi
det rimligt att dessa regler skall gälla även fortsättningsvis. Vi anser dock att
den tid ett undersökningstillstånd längst skall vara giltigt bör begränsas i
förhållande till propositionens förslag. Vi anser att ett tillstånd skall gälla i
tre år och endast kunna förlängas i ytterligare tre år.

Vi anser även mot denna bakgrund att giltighetstiden för äldre rättigheter
vad avser inmutningar bör vara längst sex år efter det att den nya lagstiftningen
trätt i kraft.

Förhållandet till motstående intressen

Propositionens förslag innebär således att i ärenden om bearbetningskoncession
skall en intresseavvägning ske gentemot naturresurslagen i fråga
om markens användning för mineralutvinning. Någon ytterligare NRLprövning
vad gäller markanvändningen skall inte ske, utan denna prövning
skall även vara bindande för den efterföljande prövningen enligt annan
lagstiftning. Det är enligt vår mening rimligt att prövningen mot naturresurslagen
normalt sker när ärenden som rör ansökan om bearbetningskoncession
behandlas eftersom det är ett begränsat antal undersökningstillstånd
som leder till exploatering och utvinning av ett mineral.

Undersökningstillstånd kan dock i vissa lägen innebära betydande påverkan
på markanvändningen och annan verksamhet som bedrivs i området.

Nationalpark och mark som reserverats som naturreservat

Enligt vår mening bör vid behandlingen av en ansökan om undersökningstillstånd
i markområden som ansetts vara särskilt värdefulla att skydda en
avvägning ske mot motstående intressen. Beslut om dispens om bestämmelserna
beträffande hinder mot undersökning och bearbetning bör i sådana
fall tas av regeringen och en prövning gentemot naturresurslagen ske när
ansökan om undersökningstillstånd behandlas. Vi vill i detta sammanhang
understryka att om kretsen av koncessionspliktiga mineral vidgas enligt
propositionens förslag kan det också innebära att ansökningarna om undersökningstillstånd
i mer tättbefolkade områden ökar, vilket kan leda till
ett ökat antal konflikter kring markens utnyttjande och andra verksamheter.
Effekterna av den nya lagstiftningen i dessa hänseenden bör noggrant
följas. 5

Mot. 1988/89

N26

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om grunderna för minerallagstiftningen,

2. att riksdagen med avslag på proposition 1988/89:92 i denna del
beslutar att 1 § i förslaget till ny minerallag beträffande lagens tilllämpningsområde
ändras i enlighet med vad som anförs i motionen,

3. att riksdagen med avslag på proposition 1988/89:92 i denna del
föreskriver att giltighetstiden för undersökningstil Istånd och inmutningar
begränsas i enlighet med vad som anförs i motionen,

4. att riksdagen med avslag på proposition 1988/89:92 i denna del
beslutar att 2 kap. med reglerna för beviljande av undersökningstillstånd
utformas i enlighet med vad som anförs i motionen vad avser
skyddet för nationalparker och mark som reserverats för naturreservat
respektive rennäringen och jord- och skogsbruk,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om uppföljning av effekterna av den nya minerallagstiftningen
beträffande motstående intressen vid markanvändning.

Rennäringen och jord- och skogsbruk

Lantbruksstyrelsen har i sitt yttrande över minerallagskommitténs betänkande
framhållit att gruvverksamhet är att jämföra med större vattenföretag.
Om ett vattenföretag kan medföra väsentlig skada på rennäringen eller
jordbruket får lantbruksstyrelsen med stöd av 11 kap 10 § vattenlagen förordna
om nödvändiga utredningar. Lantbruksstyrelsen anser att en motsvarighet
till denna möjlighet bör införas i den nya minerallagstiftningen både
vad avser rennäringen och jordbruket.

Föredraganden biträder inte detta förslag utan konstaterar att länsstyrelsen
skall göra den övergripande bedömningen enligt naturresurslagen. Det
är enligt föredraganden en självklarhet att länsstyrelsen skall inhämta de
uppgifter som behövs för att bedöma den inverkan mineralföretaget kan ha
på andra intressen som skall beaktas enligt naturresurslagen, däribland
rennäringen och jordbruket.

Med hänsyn till den betydelse den exploatering av ett markområde kan få
för möjligheterna att bedriva jord- och skogsbruket resp. renskötseln bör
lantbruksstyrelsen medges möjlighet att föranstalta om utredning om skadeverkningarna
av ett större mineralföretag för jord- och skogsbruket och
rennäringen.

6

Stockholm den 18 april 1989
Per-O la Eriksson (c)

Börje Hörnlund (c)

Kersti Johansson (c)
Göran Engström (c)
Marianne Andersson (c)
Håkan Hansson (c)

Roland Larsson (c)
Ivar Franzén (c)

Kjell Eriksson (c)

Jan Hyttring (c)
Gunhild Bolander (c)

Mot. 1988/89

N26