Motion till riksdagen

1988/89:N256

av Bengt Westerberg m.fl. (fp)
Livskraftiga småföretag

Små företag har stor betydelse

Av landets 352 000 företag är 351 000 småföretag. Totalt sysselsätter
småföretagen med färre än 200 anställda 1,2 miljoner människor. I de små
företagen arbetar 60 procent av alla sysselsatta i det privata näringslivet. Av
343 000 företag har 96 procent under 20 anställda. Dessa siffror visar
småföretagens stora betydelse för svenskt näringsliv.

För att marknadsekonomin skall fungera krävs livskraftiga små och
medelstora företag. Utvecklingskraften och mångfalden hos småföretagen är
oändligt viktig för vårt land. En sund konkurrens skall råda på marknaden.
För detta krävs den mångfald som bara ett stort antal fristående företag kan
ge. Konsumenten kan därvid genom fritt köpval och prisjämförelser påverka
och styra vad som skall produceras. Dessutom sprider mångfalden och
konkurrensen det ekonomiska inflytandet och motverkar kartellbildningar.
Detta har både prisdämpande effekter och bidrar till att uppfylla höga
kvalitetskrav. Småföretagens närhet till kunderna gör marknadsekonomins
signalsystem effektivt. Genom sin smidighet kan de med kort varsel anpassa
sig till förändrade krav.

Idéer och skaparkraft

Men därutöver är det i dessa företag som en stor del av det nytänkande sker
som leder till utveckling av produkter och tjänster, vilket i sin tur är en
förutsättning för hela näringslivets framgång. De mindre företagen är en bra
miljö för nya idéer.

Av de mindre och medelstora företagen är den övervägande delen
familjeföretag, där familjemedlemmarna är direkt engagerade i verksamheten.
Ansvaret och intresset för företagets framtid och det personliga
risktagandet innebär ett engagemang som har stor betydelse för näringslivets
utveckling.

Många människor drivs av ambitionen att skapa något eget. Att utveckla
en idé och få tillfälle att pröva om den håller. Många storföretag och
koncerner har börjat just på det sättet; som ett en- eller fåmansföretag. Det
egna företagandet är alltså viktigt för landet men har också betydelse för den
personliga tillfredsställelsen. Är det roligt och stimulerande att driva företag
så är det naturligt att man också satsar på fortsatt utveckling trots att det
innebär stora arbetsinsatser och risktagande för ägaren/företagsledaren. Att

människor ges denna möjlighet att utveckla sina ambitioner och idéer i ett
eget företag är också av betydelse i ett vidare perspektiv, en förutsättning för
ett gott samhällsklimat.

Men för att nå framgång krävs inte bara läggning, utan också kunskap,
ekonomiskt risktagande och mycket arbete. Företagaren i ett litet företag får
ofta göra långa arbetsdagar och använda många kvällar och helger för den
administrativa delen.

Småföretag exporterar

De mindre och medelstora företagen är betydelsefulla för exporten. Allt
flera av de mindre företagen hittar nu ut på den europeiska marknaden
och/eller US A-marknaden. De allra minsta företagen som inte har egen
export är ofta legotillverkare och underleverantörer till större företag och
medverkar därigenom till att införa valuta till Sverige.

Arbetet inom EG med att bilda en gemensam inre marknad berör i högsta
grad de svenska företagen. Det skulle slå hårt mot svenskt näringsliv om det
på den västeuropeiska marknaden skulle behöva kämpa på sämre villkor än
sina EG-konkurrenter. Inom storföretagen pågår en strukturering för att på
olika sätt skaffa sig tillgång till EG-marknaden i ett läge där Sveriges framtida
förhållande till EG ter sig osäkert. För småföretagen är detta svårare och
därför är Sveriges relationer till EG av särskild betydelse för småföretagarna.
Framför allt för de små företagen är ett nära EG-samarbete viktigt.

Regionalpolitisk betydelse

Småföretagen är även viktiga från sysselsättningssynpunkt. 1,2 miljoner
människor är direkt verksamma i små och medelstora företag. Det är
framförallt utvecklingen i dessa företag, liksom etableringar av nya företag,
som skapar nya arbetstillfällen.

Småföretagens spridning underlättar regional balans genom att ge service
och arbetstillfällen åt bygder som annars skulle ha stora svårigheter eller rent
av läggas öde. Det finns ofta en personlig känsla för hembygden i
kombination med företagarandan. Småföretagen är mera anpassningsbara
än stora företag och har en beundransvärd förmåga att ”bita sig fast” i bygder
med små förutsättningar.

Stora företag har många gånger en synnerligen stor betydelse för den ort på
vilken de bedriver verksamhet. Men det är av största vikt att det omkring det
stora företaget finns ett differentierat småföretagande. Småföretag som inte
allena är legotillverkare åt det stora företaget, utan som är fristående och har
en produktion av varor och tjänster oberoende av det stora företaget. Vi har
sett alltför många exempel i vårt land på hur hela regioner drabbats av svåra
bakslag och utflyttningar, på grund av att ett dominerande storföretag
tvingats slå igen, ofta som en följd av strukturförändringar.

Det är av stort värde för kommunerna att ha en rik flora av livskraftiga
småföretag. Dess invånare får många arbetsplatser att välja mellan och kan
bättre tillvarata olika utbildningar och intressen. Med ett stort antal
småföretag i olika branscher ökar möjligheten att erbjuda såväl kvinnor som
män arbete.

Mot.

N256

Arbetsmiljön är ofta god i småföretag, med ett nära samarbete mellan Mot. 1988/89
ägare och anställda. Detta visar sig bl.a. i en lägre sjukfrånvaro i de små och N256
medelstora företagen.

Marknadsekonomi

Det finns fyra viktiga hörnstenar för ett väl fungerande näringsliv; ett
marknadsekonomiskt system med privat äganderätt, näringsfrihet, en fri och
sund konkurrens och en skattepolitik som stimulerar i stället för hämmar.

För oss liberaler är marknadsekonomin den självklara basen i ett
välfärdssamhälle. Vi behöver bara se oss om i Europa för att kunna
konstatera att marknadsekonomin till och med är en förutsättning för
välfärden. Stater, som tillämpat och lovprisat planekonomi, visar alltmer
öppet att de nu försöker förändra sitt ekonomiska system i marknadsekonomisk
riktning.

Utan ett fritt näringsliv och enskilt ägande finns ingen demokrati.

Ingenstans i världen har ekonomisk planhushållning och centralstyrning
kunnat förenas med politisk demokrati.

Utrymmet för enskilda initiativ finns i marknadsekonomin. Där verkar
konsumenter, företag och organisationer inom de ramar statsmakterna
dragit upp, och befriade från socialistisk detaljstyrning. I stället ges
uppfinnings- och idérikedom möjlighet att blomstra. Det ger den mångfald
och valfrihet som är omistlig för fria människor.

Skydda näringsfriheten

Fri etableringsrätt är en nödvändig förutsättning för marknadsekonomin.

Folkpartiet kräver därför att näringsfriheten grundlagsskyddas.

Idag råder i praktiken ett näringsförbud inom exempelvis den offentliga
sektorns sociala verksamheter. Oftast är det de vanligtvis kvinnodominerade
yrkena där som drabbas. Socialdemokraternas politik har under många år
gått ut på, att förbjuda eller försvåra för dem som arbetar inom vård, omsorg
och utbildning, att öppna liknande verksamheter i egen regi. Socialdemokraterna
fortsätter med detta hårdnackade motstånd mot enskild verksamhet,
vilket utgör ett gravt intrång i näringsfriheten.

Vandelsprövning, tillståndskrav och andra former av etableringskontroil
som innebär generella regleringar av hela branscher skall avskaffas. Det är
inte motiverat med inskränkningar och restriktioner annat än om människors
hälsa och säkerhet står på spel.

Företag får inte diskrimineras på grund av att de är enmansföretag
och/eller saknar kollektivavtal. När en fackförening av det skälet motsätter
sig att ett företag anlitas är det ett allvarligt ingrepp i etableringsfriheten.

Enskilda initiativ bör i stället uppmuntras. Företagaren, som person,
måste mötas med uppskattning - inte med misstänksamhet. Vi måste få ett
samhälle där initiativ och skapande välkomnas och där toleransen mot
enstaka misslyckanden blir större. Ett samhälle där socialistisk misstro
ersätts med liberal tilltro.

6

Fri och sund konkurrens

En mångfald av företag, som bjuder ut sina varor och tjänster i konkurrens
med varandra, gynnar konsumenten. Det blir konsumenternas köpval som
bestämmer produktionen.

Men förutsättningen är då att inte myndigheterna ingriper på olika sätt,
genom skatter som slår orättvist, genom etableringsförbud eller genom
ekonomiska subventioner, orättvisa avtal eller facklig diskriminering. En
fungerande konkurrens kräver att förutsättningarna är desamma för olika
företag och ägarformer.

Det gäller också att alltid vara på sin vakt mot prisöverenskommelser och
leveransvägran. Det ankommer på näringsfrihetsombudsmannen att noga
övervaka sådana tendenser. Det är viktigt att NO agerar kraftfullt och
snabbt. Särskilt småföretag är känsliga för långa handläggningstider. Uteblivna
leveranser betyder utebliven produktion eller försäljning. Förluster
som i värsta fall kan leda till konkurs för det lilla företaget. Det händer att
mindre företag som kraftigt sänker priserna blir utsatta för leveransvägran
från sina leverantörers sida. Sådana påtryckningar från leverantörer och
konkurrenter är ett brott mot marknadsekonomin och till nackdel för
konsumenterna.

Skattereform behövs

Den fjärde viktiga hörnstenen i näringspolitiken är skatterna. Skattepolitiken
behandlas utförligare i folkpartiets skattemotion, men de viktigaste
förslagen när det gäller småföretagsamheten är följande:

- Marginalskatterna måste sänkas. De verkar starkt hämmande på expansionslust
och utveckling hos många småföretagare. ”Det måste löna sig
att arbeta” är en gammal folkparti-devis som är minst lika aktuell idag.

- Företagsbeskattningen måste reformeras. Skattesatsen för aktiebolag bör
sänkas kraftigt, medan resultatregleringar begränsas.

- Förmögenhetsskatten på arbetande kapital i små och medelstora företag
måste avskaffas.

- Arvsskatten på arbetande kapital måste sänkas för att underlätta
generationsskiften.

- Vinstdelningsskatten och den särskilda arbetsgivaravgiften måste försvinna
genom att löntagarfonderna avskaffas.

- På sikt måste dubbelbeskattningen på aktieutdelningar avskaffas.

- Ytterligare höjningar av arbetsgivaravgifterna bör undvikas.

- Investeringsfonderna måste släppas fria.

- Det krävs lyhördhet för egenföretagarnas speciella situation. Det kan
ibland finnas skäl till särskilda regler för dessa, då de inte alltid kan
utnyttja skatteregler som ligger bättre till för andra företag.

Sprid ägandet - bort med löntagarfonderna

Folkpartiet har alltid varit emot maktkoncentration. Detta inbegriper stor
koncentration av ägande. Vi vill att svenskt näringsliv skall ha ett så spritt
ägande som möjligt. Det är en av anledningarna till att de kollektiva
löntagarfonderna måste bort, och inte ersättas av nya fonder som LO
föreslår.

Mot. 1988/89

N256

Löntagarfondernas avveckling behandlas i en trepartimotion från folkpar- Mot. 1988/89
tiet, moderata samlingspartiet och centerpartiet. N256

I stället vill vi se mer av individuella andel-i-vinst-system. Genom system
med andelar i det egna företagets resultat kan inflytande förenas med ökat
ansvar för dess verksamhet och lönsamhet. De kollektiva löntagarfonderna
däremot är ett starkt centraliserat system, som varken skapar det individuella
ägande i företagen, som folkpartiet eftersträvar, eller ökar de anställdas
inflytande.

Politiker och myndigheter bör vara positiva till att anställda blir delaktiga i
vinsten och får ett starkare personligt intresse av lönsamhet i företaget.
Andel-i-vinst-systemet ger inflytandet till dem som arbetar i företaget och
inte till centrala fackliga organisationer. Därför skall inte individuell
vinstdelning försvåras eller förhindras - utan stimuleras. Det gör fler till
ägare av svenskt näringsliv.

Folkpartiets förslag om andel-i-vinst-system behandlas utförligare i vår
partimotion om ägandespridning.

Riskkapital, utvecklingsfonder och exportkontakter

Folkpartiet har i många år föreslagit att valutaregleringen skall slopas.

Regeringen föreslår nu sent omsider liberaliseringar av valutalagstiftningen,
vilket skapar förutsättningar för en lägre ränta. För småföretagen är detta en
viktig åtgärd då deras investeringar i stor omfattning lånefinansieras.

Samtidigt måste företagen ges ökade möjligheter till självfinansiering.

Detta är bl.a. en skattepolitisk fråga och folkpartiets förslag på det området bl.a.
att avskaffa förmögenhetsskatten på arbetande kapital - bidrar till ökat
eget riskkapital.

Utvecklingsfonderna skall enligt folkpartiets uppfattning koncentrera sina
insatser till serviceverksamhet, medan kreditgivningen på grund av utvecklingen
på kreditmarknaden i övrigt har spelat ut sin roll. Utvecklingsfonderna
bör prioritera de minsta småföretagen och bedriva en konsultverksamhet
med rådgivning och kontaktförmedling.

Som tidigare nämnts har även små och medelstora företag en betydande
exportandel och det kan förmodas att en stor potential alltjämt finns. Men
många småföretagare har en besvärlig tröskel att ta sig över innan de kan
komma ut på internationell marknad. Kontaktsvårigheter, språksvårigheter,
okunskap om lagar och regler osv. utgör ibland ett för stort hinder för att
export skall komma till stånd.

De regionala utvecklingsfonderna bör öka sina ansträngningar att underlätta
småföretagens export. Företagens egna organisationer är en viktig
resurs och kontakter mellan dessa organisationer och exportrådet bör också
kunna leda till nya marknader för svenska småföretag.

Ett stort problem för svenskt näringsliv är emellertid att regeringen
misslyckats med att få ner inflationen. Kampen mot inflationen måste drivas
effektivare om Sveriges företag skall vara konkurrenskraftiga på utlandsmarknaden.

Ett krav, som folkpartiet framfört under många år, är att utvecklingsfonderna
måste vidga sin målgrupp till att omfatta även hantverk och servicefö

retag. Nuvarande förhållanden blir alltmer ohållbara, vilket de regionala
utvecklingsfonderna i praktiken måste konstatera. Onödiga gränsdragningar,
som är svåra att motivera, måste undvikas.

Stor kunskap om företagsamhet och marknadsmöjligheter bör finnas i
utvecklingsfondernas styrelser för att göra stödinsatserna på rätt sätt och i
rätt företag. För närvarande går cirka 40% av företagen, som fått olika
lokaliseringsstöd, i konkurs. Till utvecklingsfondernas styrelser bör därför
väljas personer med företagserfarenhet.

Fasta spelregler och ökad rättssäkerhet

Företagen måste kunna räkna med stabilitet och långsiktighet i lagar och
regler. Om de förutsättningar statsmakterna ger för verksamheten ändras
med kort varsel skapas en osäkerhet som påverkar företagen negativt.
Beslutsunderlaget förändras och investeringskalkyler kullkastas.

Missgrepp på det här området drabbar framför allt mindre företag. De kan
inte arbeta med samma riskspridning som de större företagen och inte heller
har de storföretagens resurser att hålla sig underrättade om vilka förändringar
som planeras och genomförs.

Därför skall regelsystemet präglas av långsiktighet och de omprövningar
som blir nödvändiga måste åtföljas av generösa övergångsbestämmelser.
Regeländringar får aldrig ges retroaktiv effekt.

Folkpartiet ställer i flera sammanhang krav på ökad rättssäkerhet. Det
kravet har aktualitet också när det gäller företagande. Flera uppmärksammade
fall har visat på konflikter t.ex. mellan skattemyndigheterna och
småföretagen, konflikter som rimmar illa med rättssäkerhetskravet. Kravet
på förstärkt grundlagsskydd för äganderätten har aktualiserats bl.a. i
samband med uttaget av den s.k. engångsskatten.

Lagstiftning och tillämpning skall ske på ett sådant sätt att godtycke och
maktmissbruk förhindras. När myndigheterna gör fel skall företag och dess
ägare hållas skadeslösa. I grundlagen måste äganderättens ställning förstärkas.
Förslag i detta syfte läggs också fram i andra motioner från folkpartiet.

Byråkrati och krångel

En av fördelarna med det mindre företaget är frånvaron av intern byråkrati
och bundenhet. Småföretagaren kan snabbt anpassa sin produktion till
kundens krav.

Men myndigheternas regelverk och byråkratiska krångel är besvärliga för
de små företagen, som inte är stora nog att hålla sig med särskilda kamerala
avdelningar. Detta bör myndigheterna ta hänsyn till och förenkla så mycket
som möjligt.

Det går säkert också att ytterligare begränsa det uppgiftslämnande som nu
innebär trist arbete på helger och kvällar.

Arbetsrätten

Mot.

N256

Den arbetsrättsliga lagstiftningen är inte anpassad till småföretagen. En
översyn behöver därför göras. Den bör bl.a. gälla arbetstagarbegreppet. Det

är viktigt att det finns klara regler för huruvida en person är att betrakta som
anställd eller företagare.

Reglerna om saklig grund för uppsägning och turordning vid driftsinskränkningar
är andra exempel på bestämmelser där småföretagens speciella
situation måste beaktas vid en sådan översyn. Likaså bör de arbetsrättsliga
skadestånden ingå. De står ofta inte i rimlig proportion till den uppkomna
skadan.

Genom att gällande kollektivavtal innehåller begränsningar i den lagstadgade
rätten till sex månaders provanställning är det i praktiken ett stort antal,
framför allt mindre, företag som inte har denna möjlighet. Inte minst för att
stimulera provanställningar i småföretagen är det viktigt att dessa hinder
undanröjs. Även dessa frågor bör prövas.

Lärlingsutbildning är gedigen utbildning

Näringslivet har idag brist på yrkesutbildad arbetskraft. För småföretagen är
detta särskilt bekymmersamt, eftersom de har mindre resurser till att aktivt
rekrytera personal eller till att erbjuda utbildning inom företaget.

Det är av omistligt värde att grundskolan ger bra baskunskaper och är
öppen för kontakter med arbetslivet, liksom att lärare och SYO-konsulenter
har goda kunskaper om småföretagens roll i svenskt näringsliv.

Av olika utbildningsformer efter grundskolan och ev. gymnasieskolan är
lärlingsutbildning ett bra alternativ. Trots att lärlingsutbildningen visat sig
vara den av gymnasieskolans utbildningar som i störst utsträckning leder till
fast anställning ges den enligt vår uppfattning inte tillräckliga resurser. Det
gäller antalet platser såväl som statsbidragen för dess anordnande.

Lärlingsutbildningen skall inte omgärdas av bestämmelser och förbehåll,
utan vara ett alternativ till linjer i gymnasieskolan. Statsbidrag bör utgå med
75% första året, 50% andra och 25% tredje året och gränsen för antalet
lärlingsplatser bör undanröjas.

Folkpartiets krav på förbättrad lärlingsutbildning utvecklas ytterligare i
vår motion om arbetsmarknadspolitik.

Kvinnor som företagare

Det finns en historisk tradition av företagsamhet bland kvinnor. Kvinnligt
företagande minskade avsevärt under strukturförändringarna på 50- och
60-talen, men har därefter återigen expanderat. Det finns ett ökande intresse
bland kvinnor att bli egna företagare - ett företagarintresse som är till stort
gagn för svenskt näringsliv.

I och med åtstramningarna inom den offentliga sektorn har kvinnors behov
av att bilda egna företag ökat. Folkpartiet anser det vara upprörande att
socialdemokraterna alltjämt försöker förhindra att enskilda ges möjligheter
till egenföretagande inom sociala verksamheter. Hela samhället har ett
intresse av att kvinnors kreativitet tas till vara. Inte minst därför skall
enskilda alternativ inom vård och omsorg, där många kvinnor arbetar,
uppmuntras.

Kvinnlig företagsamhet finns i stor utsträckning i servicebranscher och i
mindre utsträckning inom tillverkningsindustrin. Kvinnor som företagare är 10

Mot. 1988/89

N256

därigenom uteslutna från möjligheter till stöd från de regionala utvecklings- Mot. 1988/89

fonderna. Detta är ett av skälen till att vi föreslår att utvecklingsfondernas N256

målgrupper utvidgas.

Kvinnlig företagsamhet finns utförligare behandlad i folkpartiets motion
om jämställdhet.

Hantverket åter på frammarsch

I takt med industrins framväxt har många hantverk drivits tillbaka under
åren. Det är från många utgångspunkter en beklaglig utveckling. Ett levande
hantverk står inte i motsatsställning till expansiv och framtidsinriktad
industriell produktion. Tvärtom utgör det ett viktigt komplement. Hantverkskunnande
- förvärvat genom generationers praktik - kan stödja dagens
teknik och initiera morgondagens.

Under de senaste åren har intresset åter ökat för hantverk, liksom
medvetenheten om att hantverksyrket kan vara en framtidsbransch. Många
ungdomar intresserar sig nu för gamla hantverk och skaffar sig utbildning för
dessa.

Folkpartiet tar upp hantverksfrågorna utförligare i en särskild motion.

Detaljhandeln berör oss dagligen

Näringspolitiken koncentreras i stor utsträckning på de tillverkande företagen.
Trots detaljhandelns stora betydelse som länk mellan producent och
konsument tilldrar den sig betydligt mindre intresse. Enligt folkpartiets
uppfattning måste denna viktiga del av näringslivet ägnas större uppmärksamhet.

Utgångspunkten skall vara att skapa förutsättningar för ett distributionssystem
som kännetecknas av mångfald, effektiv konkurrens och fri prisbildning.
Koncentration och blockbildningar i grossistledet minskar detaljhandelns
möjlighet att differentiera varuutbudet och leder till dyrare varor.

De fria affärstiderna måste behållas och förslaget om enprissystem skall
inte genomföras. Leveransvägran, karteller och monopol i alla dess former
måste aktivt motverkas.

Detaljhandelns villkor behandlas utförligare i en särskild folkpartimotion.

Hemställan

Med anledning av ovanstående hemställs

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att näringsfriheten bör grundlagsskyddas,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att företag som är enmansföretag och/eller
saknar kollektivavtal inte får diskrimineras,2]

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om prisöverenskommelser och leveransvägran,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att skapa gynnsamma förutsättningar för lokala
andel-i-vinst-system ,3]

2. att riksdagen beslutar att de regionala utvecklingsfondernas Mot. 1988/89
låneverksamhet avvecklas, N256

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om de regionala utvecklingsfondernas serviceverksamhet
med exportkontakter för småföretag,

4. att riksdagen beslutar att de regionala utvecklingsfondernas
målgrupp utvidgas till att också gälla hantverks- och serviceföretag,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om valet av ledamöter i utvecklingsfondernas
styrelser,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stabilitet och långsiktighet i lagar och regler,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ökad rättssäkerhet,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att undvika onödigt krångel och begränsa
uppgiftslämnandet,3]

[att riksdagen hos regeringen begär en översyn av de arbetsrättsliga
lagarna med syfte att få en bättre anpassning till de mindre
företagen,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lärlingsutbildningen.4]

Stockholm den 20 januari 1989
Bengt Westerberg (fp)
Ingemar Eliasson (fp)

Karin Ahrland (fp)

Charlotte Branting (fp)

Sigge Godin (fp)

Ingela Mårtensson (fp)

Jan-Erik Wikström (fp)

Kerstin Ekman (fp)
Karl-Göran Biörsmark (fp)
Birgit Friggebo (fp)

Elver Jonsson (fp)

Anne Wibble (fp)

Gudrun Norberg (fp)

1 1988/89:K223

2 1988/89:A727

3 1988/89:Fi410

4 1988/89:Ub234 12