Motion till riksdagen
1988/89:N254

avBengtWesterbergm.fi.
En liberal näringspolitik

Näringsfrihetens genombrott skapade förutsättningarna för industrialismens
samhällsomdaning och vår nuvarande välfärd. Det var först sedan ståndsriksdag,
skråväsen och tullmurar avskaffats som utvecklingen mot välfärdssamhället
kunde ta fart. Liberaler kämpade redan då mot förtryck, fåtalsvälde
och fattigdom. De liksom vi ville ha religionsfrihet, tryckfrihet, förbättrad
folkbildning och sociala reformer.

Den frihet och mångfald som idag finns i den västliga världen har ett nära
samband med vårt ekonomiska system, med marknadsekonomin. Ingenstans
i världen har planekonomi och centralstyrning kunnat kombineras med
politisk demokrati. Marknadsekonomi är en nödvändig, men inte tillräcklig,
förutsättning för demokrati.

För liberaler är det den självklara basen för samhället. Marknadsekonomin
ger utrymme för enskilda människors initiativ och skapar valfrihet och
mångfald. Marknadsekonomin ger konsumenterna en stark ställning. Det är
ytterst de som genom sina köpbeslut styr produktionen.

Decentralisering i beslutsfattandet och mångfalden i en marknadsekonomi
ger ett skydd mot felsatsningar - ett skydd som centralstyrda och monopolistiska
system saknar. Vi tror på individens förmåga att själv bestämma. Vi vill
släppa loss den skapande människan.

Den fria konkurrensen gagnar effektivitet och därmed konsumenternas
intressen. Utan konkurrens stiger priserna och resurser utnyttjas mindre
effektivt. Därför måste alla slag av monopol bekämpas. Marknadsekonomin
förutsätter att producenter och konsumenter fattar sina beslut på grundval av
kvalitet och de prissignaler som ges. Därför måste prissignalerna spegla
kostnaderna för resursåtgången på ett riktigt sätt. Den gemensamma resurs
som vår miljö utgör har hittills inte varit prissatt. En annan sak är att
företagen självfallet haft kostnader för att uppfylla koncessionskrav. Som ett
effektivt komplement till administrativa åtgärder bör marknaden utnyttjas
även för att lösa miljöproblem: företagen skall ges ekonomiska incitament att
t. ex. investera i miljövänlig teknik och minska sina utsläpp genom att
miljöavgifter införs för dem som förorenar.

Genom alternativ och konkurrens ökar effektiviteten i den offentliga
sektorn. Enskilda alternativ ökar också individens valfrihet. Fri etableringsrätt,
även inom vård, omsorg och utbildning, är av avgörande betydelse för
en dynamisk marknadsekonomi. Små och nya organisationer och företag är i
allmänhet en bättre grogrund för nya idéer och lösningar. Ett gott klimat för
innovationer och nyföretagande är därför av största vikt.

Sverige behöver liberala lösningar. Vi måste förnya och fördjupa mark- Mot. 1988/89

nadsekonomin. Istället för likriktning och rädsla för nya idéer och nya N254

lösningar vill vi satsa på en socialliberal politik som förenar social trygghet
med individuell frihet, som bidrar till att nödvändiga resurser för det fortsatta
välfärdsbygget kan skapas. Både trygghet och incitament är nödvändiga för
framåtskridande. Utan trygghet är risken att människor inte vågar satsa på
framtiden, utan incitament är risken att många inte vill eftersom det inte
lönar sig.

En fortsatt utveckling av vårt välstånd kräver ekonomisk tillväxt. Ett av de
viktigaste sätten att undanröja hinder för fortsatt tillväxt är att reformera
skattesystemet. Dagens skattesystem gynnar skatteplanering mer än studier
och hårt arbete, gynnar vinnare i spel och dobbel mer än framgångsrika
företagare, gynnar den som lånar mer än den som sparar, gynnar den som
spekulerar i konst mer än den som målar tavlorna. Därför behövs en rejäl
skattereform. Det viktigaste kravet är kraftigt sänkta marginalskatter.

Vidare måste skatteskalorna inflationsskyddas och förmögenhetsskatten på
arbetande kapital i mindre och medelstora företag avskaffas. Det totala
skattetrycket är för högt och bör sänkas.

För att skapa ett bra samhälle för alla med ökad tillväxt, utrymme för
enskilda initiativ och en framtid i trygghet krävs en politik som bygger på
förtroende för människornas förmåga att själva forma sin framtid i frihet
under ansvar.

Sammanfattningsvis anser vi att riktlinjerna för näringspolitiken bör vara

Marknadsekonomi

- fri konkurrens

- etableringsfrihet

- grundlagsskyddad näringsfrihet

Generell ekonomisk politik som främjar tillväxt

- fasta spelregler

- frihandel

- närmande till EG

Avregleringar

- avreglera byggsektorn

- minskat uppgiftslämnande för företagen

- enklare regler för de minsta företagen

Lägre skattetryck

- kraftigt sänkta marginalskatter

- ingen förmögenhetsskatt på arbetande kapital

- reformerad bolagsbeskattning

Enskilt ägande

- ägandespridning

- avveckling av löntagarfonderna

- frivilliga andel-i-vinst-system

16

Mot. 1988/89
N254
En ekonomisk politik som främjar tillväxt

Den ekonomiska politiken skall vara generell och tillväxtbefrämjande.

Spelreglerna skall vara fasta och tydliga ramar ges företagandet.

Tillväxten förutsätter en fruktbar samverkan mellan den offentliga sektorn
och näringslivet, där den offentliga sektorn har ansvaret för infrastrukturen,
utbildningssystemen och den generella välfärdspolitiken. För företagen är
tillgången på utbildad arbetskraft en nyckelfaktor. Inom de branscher och
geografiska områden där brister uppkommer, bör företagen kunna anlita
kompetent personal också från andra länder utan att riskera att stoppas av
länsarbetsnämnden.

Tjänstesektorns speciella förutsättningar och tillväxtpotential skall uppmärksammas
och utnyttjas.

Hushållssparande! skall uppmuntras genom stabil ekonomisk politik,
lägre marginalskatter och till samhällsmedborgarna särskilda sparstimulanser.
Sparandet måste öka för att trygga kapitalbildningen och minska
underskottet i bytesbalansen.

Pris- och valutareglering är under avveckling. Det är viktigt att den fullföljs
och regleringarna ej återinförs. De är oacceptabla ingrepp i marknaden.

Investeringsfonderna skall släppas fria i avvaktan på ett nytt skattesystem.

Det underlättar företagens planering så att investeringarna får effekt i en
kommande lågkonjunktur.

Europapolitiken

Den ekonomiska politiken skall också omfatta fortsatt arbete för frihandel,
europeisk integration och närmande till EG. Frihandeln måste utvecklas till
att omfatta även tjänstesektorn och arbetet inriktas på att avskaffa också
icke-tariffära handelshinder.

Ett nära europeiskt samarbete är en förutsättning för de svenska företagens
utveckling, framförallt för de små och mellanstora som inte har samma
möjligheter som de större att etablera dotterbolag i andra länder.

I en partimotion från folkpartiet behandlar vi EG-frågan närmare.

Energiförsörjning

För att ekonomin fortsatt skall kunna växa krävs en stabil och säker
energiproduktion. Inom ramen för riksdagens beslut om avveckling av
kärnkraften till år 2010 skall kraftbolagen ges utrymme att själva besluta när
och i vilken ordning kärnkraftsreaktorer skall stängas av. Ersättningsinvesteringar
och fortsatt forskning i energiteknik skall stimuleras genom prismekanismen,
inte administreras fram genom politisk reglering.

Folkpartiets energipolitik behandlas närmare i en separat partimotion.

Förnyelse av den offentliga sektorn

- avskaffade offentliga monopol

- fler entreprenader och enskilda alternativ

- konkurrensneutrala skatteregler

17

Ett nytt skattesystem

Det måste löna sig att arbeta, spara, studera, ta risker och satsa på
företagande.

- Därför måste alla få behålla minst hälften av en inkomstökning eller
extrainkomst och de allra flesta skall få behålla avsevärt mer än så.

- Därför måste skatteskalorna inflationsskyddas. Det är riksdagen, inte
inflationstakten som skall avgöra hur mycket skatt svenska folket skall
betala.

- Därför bör de nuvarande inkomstslagen kapital, annan schablontaxerad
fastighet (egnahem) och tillfällig förvärvsverksamhet slås samman till ett
inkomstslag med samma skattesats som den marginalskattesats som skall
gälla för de flesta inkomsttagare.

- Därför måste företagsbeskattningen reformeras. Folkpartiet anser att
den nominella skattesatsen för aktiebolag skall sänkas från nuvarande ca
55 procent, samtidigt som möjligheten till resultatreglering i form av
nedskrivningar och avsättningar begränsas. Detta motverkar den inlåsning
av kapital i historiskt vinstgivande företag som nuvarande regler
leder till. Tillgången på riskvilligt kapital på kreditmarknaden förbättras
till förmån för expanderande företag.

- Därför bör ytterligare höjningar av arbetsgivaravgifterna undvikas och
bättre överensstämmelse mellan avgifter och förmåner eftersträvas.

- Därför skall ingen förmögenhetsskatt utgå på arbetande kapital i mindre
och medelstora företag. Arvskatten på arbetande kapital bör sänkas till
max 50 procent för att underlätta generationsskiften.

- Därför måste vinstdelningsskatten till löntagarfonderna och den särskilda
ATP-avgiften avskaffas samt löntagarfonderna avvecklas.

- Därför skall dubbelbeskattningen på aktieutdelningar på sikt avskaffas.

- Därför bör möjligheten att införa personliga investerings-/riskkapitalkonton
utredas. Syftet är att göra det möjligt för löntagare som önskar
starta eget företag att inom vissa begränsade ramar i förväg spara ihop ett
startkapital genom skattefria avsättningar till sådant konto.

- Därför bör särskilda regler som tar hänsyn till egenföretagares speciella
situation övervägas.

Rättssäkerhet och näringsfrihet

Företagsamheten behöver stabila spelregler och färre lagar. Regelsystemet
måste präglas av långsiktighet och generösa övergångsbestämmelser tillämpas
då omprövningar blir nödvändiga.

Myndigheternas krav på uppgifter måste begränsas. En delegation som
granskar de krav på uppgiftslämnande som myndigheterna ställer på
företagen bör återinföras.

Friheten att starta ett företag är en omistlig del i ett marknadsekonomiskt
system. Den är också en förutsättning för mångfald i näringslivet och för
utvecklingen av nya företag och nya företagsformer. Närings- och yrkesfriheterna
är idag delvis kringskurna av monopol, bidragsbestämmelser,

långtgående reglerings- och styrningsåtgärder, auktorisationskrav, etableringskontroll
och liknande företeelser. Vi anser att rätten att driva näringsverksamhet
och utöva ett yrke är så grundläggande att den förtjänar ett starkt
skydd i vår konstitution. Näringsfriheten måste grundlagsskyddas.

Äganderätten bör också ges ett starkare stöd i grundlagen. I den svenska
regeringsformen behandlas egendomsskyddet i 2 kap. 18 §, där det stadgas
att ”varje medborgare vilkens egendom tagits i anspråk genom expropriation
eller annat sådant förfarande skall vara tillförsäkrad ersättning för förlusten
enligt grunder som bestämmes i lag”. Trots denna formulering har erfarenheten
visat att äganderätt har ett otillräckligt konstitutionellt skydd. Exempel
på skyddets brister är t. ex. införandet av löntagarfonderna och indragandet
av den s. k. engångsskatten på pensionssparande.

Företagaren som person måste mötas med respekt, inte misstänksamhet.
Myndigheternas agerande gentemot småföretagen måste präglas av serviceanda
och en positiv attityd. De för fåmansföretagens ägare och ledare
diskriminerande reglerna i skattelagstiftningen bör slopas.

Bevissäkringslagen bör avskaffas och betalningssäkringslagen omarbetas.
Den nuvarande generalklausulen bör avskaffas och ersättas med en omvänd
generalklausul till skydd för den enskilde mot myndighetsövergrepp.

Vandelsprövning, tillståndskrav och andra former av etableringskontroll
som innebär generella regleringar av hela branscher måste avskaffas. Endast
de etableringskontroller som kan motiveras med kompetens av betydelse för
enskilda människors hälsa och säkerhet kan accepteras. Trots att viss
avreglering skett finns fortfarande regleringar som vi vill avskaffa inom t. ex.
taxi- och kollektivtrafikens område. Ett annat exempel är att ytterligare
regleringar skapades så sent som i fjol genom att krav på auktorisation
infördes avseende finansbolag. Det gick folkpartiet emot.

Förnyelse av den offentliga sektorn

De offentliga monopolen måste brytas och ersättas med fri konkurrens.
Enskilda alternativ skall uppmuntras, inte motverkas. Den offentliga sektorn
måste vitaliseras och effektiviseras. Avregleringar och privatiseringar bör
övervägas i varje enskilt fall. De offentliga monopolen fungerar som en sorts
näringsförbud för kvinnor: fyra femtedelar av dem som arbetar med vård,
omsorg och utbildning är kvinnor som i praktiken hindras från att starta egna
verksamheter, liksom från att välja mellan privata och offentliga arbetsgivare.

Offentlig upphandling skall ske på konkurrensmässigt lika villkor och
entreprenadförfaranden uppmuntras och utvidgas. Den som gör jobbet bäst
skall få uppdraget, oavsett ägarform. All kommunal och statlig verksamhet
som kan bedrivas i entreprenadform skall regelmässigt bli föremål för
anbudsförfarande. Med ökad konkurrens, flexibilitet och möjligheter att
utnyttja privata företags kompetens kan den offentliga sektorn erbjuda
samhällsmedborgarna en lika god eller bättre servicenivå till en lägre
kostnad.

Enskilda alternativ till de offentligt drivna verksamheterna skall stimuleras.
Konkurrensen måste ske på lika villkor. Bidrag (t. ex. från staten till

Mot.

N254

kommunerna) och skatteregler (t. ex. reducerad eller slopad moms) skall Mot. 1988/89

vara konkurrensneutrala. Detta kräver t. ex. förändringar i momssystemet, N254

som idag inte är neutralt mellan egenregiverksamhet och entreprenader. För

att konkurrensen skall bli reell måste offentliga producenter göra rättvisande

kalkyler på sina egna kostnader och inte t. ex. dölja vissa kostnader eller

använda monopolvinster inom ett område för att dumpa priset på ett annat.

Kontrollen av den offentliga affärsverksamheten, t. ex. kommunägda
företag som utför uppgifter i konkurrens med privata företag, bör stärkas.

Annars finns det risk att skattesubventioner som i och för sig kan motiveras
t.ex. av regionala skäl, inte redovisas klart. Det snedvrider konkurrensen och
möjligheterna att bedöma effektiviteten. Av samma skäl måste en bedömning
finnas med av vilka effekter sådana subventioner har på konkurrerande
företag, om de kan utgöra en form av handelshinder eller på annat sätt
snedvrida konkurrensen i den berörda branschen. Här har NO och SPK en
viktig roll att spela.

Ett spritt ägande

Marknadsekonomin bygger på enskilt ägande. Löntagarfonderna skall
avskaffas och ägandet i näringslivet spridas, inte koncentreras. Folkpartiet
har tillsammans med moderata samlingspartiet och centerpartiet presenterat
ett awecklingsförslag där fondmedlen bl. a. används till ägandespridning och
stimulans av individuellt sparande i aktier.

För att motverka ytterligare koncentration av inflytandet i näringslivet bör
differentierad rösträtt för aktier inte tillåtas vid nyemissioner i bolag
noterade på börsens Al- och A2-listor.

Frivilliga företagsanknutna andel-i-vinstsystem där de anställdas andelar
av vinsten binds i ett långsiktigt sparande skall uppmuntras, inte motverkas
såsom hittills skett genom att de belagts med sociala avgifter. Andel-i-vinstsystem
skapar vi-känsla på arbetsplatserna och bidrar till ett breddat
individuellt ägande av näringslivet. Riksdagen bör inte söka detaljreglera
sådana system.

Även personalkonvertibler som under senare år fått spridning och som
också kan bidra till delägande om de anställda väljer att konvertera dem till
aktier, är ett bra sätt att sprida ägandet i företagen.

De begränsningar som finns för anställdas förvärv av aktier i det egna
företaget bör slopas. Det enda villkor som skall ställas upp är att de anställda
och allmänheten förvärvar aktier på samma villkor. Alla dessa ägandespridningsfrågor
behandlas närmare i en partimotion från folkpartiet om ägandespridning.

Regional utveckling genom mobilisering

Regionalpolitiken måste få karaktären av mobiliseringspolitik, istället för att
präglas av omlokaliseringar och selektiva bidrag. Långsiktig regional utveckling
kommer främst till stånd genom lokal mobilisering och enskildas
initiativ, snarare än omlokalisering av existerande verksamheter. Klimatet
för mindre och medelstora företag och etableringsmöjligheterna för dessa
måste stärkas. Detta skall ske genom att de regionalpolitiska styrmedlen görs

mer generella och att besluten över dem decentraliseras. Företagen bör
erbjudas god närhet till kunskaps- och utvecklingscentra. En kreativ miljö
bygger också på goda och effektiva kommunikationer, både vad gäller
datakommunikationer, persontransporter och varutransporter.

Kunskapstillväxt för konkurrenskraft

Forsknings- och utbildningspolitiken skall bidraga till ständig kunskapstillväxt
och kompetenshöjning. De kunskapsintensiva sektorerna inom näringslivet
blir allt viktigare. Forskning är en väsentlig strategisk faktor för den
internationella konkurrenskraften. Det är inte enbart på de tekniska och
naturvetenskapliga områdena som företagen hela tiden måste flytta fram sina
positioner. Minst lika viktiga för utvecklingen av deras konkurrenskraft är
forskning och tillämpning av nya idéer inom området företagsledning i
allmänhet och marknadsföring i synnerhet.

Folkpartiet vill främja forskningen, t. ex. genom att överföra en del av
löntagarfondspengarna till universitetsanknutna forskningsstiftelser.

Den kunskapsintensiva industrin och tjänstesektorn måste expandera.
Utbildning och forskning, liksom lärlingssystem måste utformas så att
företagens behov av kvalificerad arbetskraft tillgodoses. De bestämmelser
och förbehåll som kringgärdar inrättandet av lärlingsplatser måste undanröjas.

Hemställan

Med anledning av det anförda hemställs

1. att riksdagen godkänner de i motionen anförda riktlinjerna för
näringspolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
bör verka för en fri internationell handel och slopande av icke tariffära
handelshinder, även vad beträffar tjänstehandel,

[att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
lagen om mervärdeskatt så att konkurrensneutralitet skapas mellan
offentlig egenregiverksamhet och extern upphandling,1]

3. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna om
etableringskontroll med syfte att begränsa användningen,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om frisläppande av investeringsfonderna.2]

Mot.

N254

Stockholm den 20 januari 1989
Bengt Westerberg (fp)
Ingemar Eliasson (fp)

Karin Ahrland (fp)

Charlotte Branting (fp)

Sigge Godin (fp)

Ingela Mårtensson (fp)
Jan-Erik Wikström (fp)

Mot. 1988/89

N254

Kerstin Ekman (fp)

Karl-Göran Biörsmark (fp)

Birgit Friggebo (fp)

Elver Jonsson (fp)

Anne Wibble (fp)

Hadar Cars (fp)

11988/89:Sk632
11988/89:Fi204