Motion till riksdagen
1988/89:N250

av Karl-Erik Persson (vpk)
Industrimineraler

Sverige har fördelar när det gäller att ta tillvara industrimineraler. Vi har
krossanläggningar och anrikningsverk, som kan utnyttjas för detta ändamål.
Vid en satsning på detta område skulle man i stort sett kunna slippa import av
industrimineraler. Det skulle kunna skapa nya arbetstillfällen till bl a Örebro
län, som har drabbats hårt av företagsnedläggning. Länets totala industrisysselsättning
har minskat med ca 10 000 personer sedan 1970. Vi är nu inne i en
högkonjunktur men ändå arbetar allt färre människor i industrin. I Örebro
län har man haft en minskning av industriarbeten med 20% under åren 1975
till 1985.

En satsning på mineralbrytning skulle också innebära en möjlighet för
olika kommuner i Örebro län till nya jobb och möjligheter att utveckla och
komplettera ensidig företagsbildning.

Efterfrågan på marmor har ökat och marmorbrotten tycks gå mot en ny
glanstid. Larsbo kalkbruk och marmorbrottet i Glanshammar är exempel på
orter som kan utvecklas. Behovet av industrimineral, som t ex kalksten,
apatit, dolomit, fältspat, krita, kvartssand, svavelkis, fosfat och bentonit är
stort i Sverige. 1985 importerades industrimineral för 1,5 miljarder kronor.

Förbrukningen av industrimineraler ökar allt mer. Mineralerna används
framför allt i branscher som papper, plast, gummi, keramik, glas, stål,
gjuteri, byggnads- och anläggningsmaterial samt färg. Mot den bakgrunden
är de fyndigheter av kvarts och fältspat som gjorts i Askersunds-trakten
högintressanta. Ytterligare mineralletning och noggranna undersökningar
bör göras i området. Och intresset för apatit som konstgödsel växer.

De planerade aktiviteterna hos bia NSG, SGU, STU har avstannat eller
har inte visat något resultat.

I näringsutskottets betänkande 1986/87:32 skrivs ”att den potential som
fanns för ökad inhemsk utvinning och vidareförädling av industrimineral
kunde tas till vara. Vidare fann utskottet det motiverat att det för
industrimineral när det gäller både prospektering och forskning avsattes
resurser som bättre än dittills hade varit fallet svarande mot industrimineralernas
andel av den svenska metall- och mineralförbrukningen och deras
betydande utvecklingspotential”... och vidare skriver utskottet, ”1 detta
avseende var, enligt vad utskottet hade inhämtat, en positiv utveckling på
väg”.

Så kan väl inte vara fallet? Importen av industrimineral fortsätter och den
positiva utvecklingen som utskottet pekar på har inte i verkligheten lett till
någon verksamhet.

Hemställan Mot. 1988/89

Mot bakgrund av det anförda hemställs N250

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för undersökning och utvinning av
industrimineraler i Örebro län.

Stockholm den 23 januari 1989

Karl-Erik Persson (vpk)

9