Motion till riksdagen

1988/89:N248

av Lars Norberg (mp)

En ”Livscykelspecifikation” av produkter

Beskattningen är ett utomordentligt viktigt medel att styra förbrukningen av
knappa naturresurser, först mot en konstant förbrukning och sedan mot en
minskad förbrukning, och jag har ingen som helst förståelse för argumentet:
det kan ju inte lilla Sverige börja med på egen hand; det kan endast komma
till stånd genom internationella överenskommelser. Svenskarna är ett folk
som består av intelligenta människor, som dessutom har en stor administrativ
talang. Vi kan säkert vara pionjärer på materialbesparingens område - om
bara viljan finns.

Men det räcker inte med enbart beskattning av råvarorna. Eller för att
anknyta till moraliska principer: för att behandla naturens resurser som
kapital behöver vi dessutom tänka igenom hela den process vi startar då vi
använder mineralresurserna för ett visst ändamål. Vi borde för varje produkt
vi tillverkar skriva en ''livscykelspecifikation’'. Den skall tala om för alla
intresserade att konstruktören och tillverkaren verkligen vet vad han gör, att
han har tänkt igenom den process han startat genom att tillverka produkten.
En livscykelspecifikation skall, som namnet antyder, tala om hur man väntar
sig att den process man startat genom att tillverka varan skall utveckla sig
ända tills varan är uttjänt.

En livscykelspecifikation skall därför ge följande information:

a) Vad tjänar produkten för syfte? Vad är försvaret för att man beslutat att
ta mänsklighetens oskattbara kapital av råvaror i anspråk för dess
tillverkning? (För det är ju ett mycket allvarligt beslut.)

b) Vilka naturtillgångar tas i anspråk för tillverkning av ett exemplar av
produkten: mineral, energi etc., och vilka biprodukter alstrar tillverkningen,
dvs. hur mycket material recirkuleras och hur mycket föroreningar
går ut till luft, vatten och soptipp? Vilka vådor föreligger för dem
som arbetar med tillverkningen?

c) Om produkten omsätter energi, vilken är verkningsgraden, och ger den
någon miljöpåverkan vid sin användning?

d) Varudeklaration på traditionellt vis, teknisk beskrivning, bruksanvisning.

e) Tekniska garantier och garantitid uppges.

f) Förväntad teknisk livslängd uppges och motiveras.

g) Serviceanvisningar anges. Behöver vissa slitagedelar utbytas med vissa
regelbundna intervaller anges det också, liksom skrotningsspecifikationer
för dessa slitagedelar.

h) Tillverkaren anger sina avsikter beträffande service: Hur länge avser Mot. 1988/89

han att hålla reservdelar? Han bör samtidigt avge en förklaring, att han N248

vid en eventuell överlåtelse av sin rörelse skall kräva att efterföljaren
skall överta dessa serviceförpliktelser.

i) Slutligen avslutas livscykelspecifikationen med en skrotningsspecifikation,
vilken i detalj anger hur konstruktören utfört produkten för att den
skall kunna skrotas på ett enkelt sätt och så att allt väsentligt material
enkelt skall kunna återanvändas utan att blandas ihop. I skrotningsspecifikationen
anges vidare hur man skall förhålla sig med eventuella
giftiga eller på annat sätt vådliga ämnen som ingår i produkten (t.ex.
kvicksilver, freon och syror).

En lagstiftning om livscykelspecifikation bör snarast införas för kapitalvaror
- även s.k. hushållskapitalvaror. Jag är övertygad om att en lagstiftning
som föreskriver att en livscykelspecifikation skall levereras med varje
kapitalvara som säljs i landet kommer att få en oerhörd pedagogisk
betydelse. Den kommer att tvinga både tillverkare och brukare att tänka på
att de handskas med varor av kapitalkaraktär - oersättliga råvaror - och att
dessa varor inte bara kan åsättas ett ekonomiskt värde utan är unika och
oersättliga och därför måste handhas i medvetande om detta.

I dag tappar leverantören alltför ofta intresset för sin produkt i och med att
garantitiden gått ut. Och användaren tappar likaledes intresset när produkten
tjänat ut.

Det är märkligt att kraftföretagen inte begär någon livscykelspecifikation
för ett kärnkraftverk, som trots allt är en av de mest materialkrävande
verksamheter som finns och som dessutom säkerligen kommer att bjuda på
ganska intrikata problem vid skrotningen. Livscykeln är ju inte avslutad
förrän materialet är återanvänt - eller är det köp-slit-släng-reaktorer man
sysslar med?

Fast vi vet ju redan hur man gör. När man inte använder kärnkraftverket
mera låser man det och går därifrån. Så har man gjort med Ågesta-reaktorn.

Så har man gjort med Marviken-reaktorn.

Ovanstående text publicerades ursprungligen 1975. Fortfarande finns inga
skrotningsspecifikationer vare sig på kärnkraftverk eller på kylskåp och
bilar. Kylskåpen kastas fortfarande på soptippen, och freonet läcker ut. Det
är hög tid att tillverkare och brukare av kapitalvaror tvingas ta sitt ansvar. En
lagstiftning om livscykelspecifikation borde ha funnits för länge sedan.

Hemställan

Med stöd av vad som anförts ovan hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att ett förslag till lag om
livscykelspecifikation framläggs enligt de principer som anförts i
motionen.

Stockholm den 23 januari 1989

Lars Norberg (mp)

3