Motion till riksdagen
1988/89:N239

&

avLarsWernerm.fi.

Utveckling av Sveriges handelsförbindelser

Mot.

1988/89

N239-246

Snäv inriktning av politiken

Den tredje vägens ekonomisk-politiska inriktning mot exportledd tillväxt har
fört vårt land in i ett mycket starkt beroende av ett litet antal länder i de
utrikes handelsförbindelserna. Denna exportinriktning som premierats av
staten via försök till inkomstpolitik och begränsning av den inhemska
efterfrågan har gjort exporten relativt viktigare. Detta har i tiden skett
samtidigt som den internationella kapitalistiska arbetsdelningen fortgår i
ökat tempo. Utlandsinvesteringarna ökar starkt och de sker i huvudsak inom
OECD-ländernas krets.

I takt med att mäktiga ekonomiska intressen nu gör allt för att föra in vårt
land i EG, har regeringen och socialdemokratin fallit undan och kapitulerat
inför en inskränkt och förenklad syn på Sveriges internationella förbindelser.
Den för landet så avgörande framtida strategin för handel och ekonomi har i
stället för världsomfattande blivit inomkapitalistisk, och i stället för alleuropeisk
har den blivit EG-anknuten. EFTA-samarbetet är inget som utvecklas
annat än för att så fort som möjligt skaffa sig förmåner inför en nära
EG-anknytning till vilket pris som helst. Riksdagens beslut om importregler
för äpplen och päron och avskaffandet av s-märkningen på elartiklar är små,
enkla, vardagliga men fullt tillräckliga exempel på i vilken inriktning arbetet
drivs. Med tanke på den ideologi som regeringsarbetet f.n. styrs av finns det
anledning att fråga sig om inte (s)-märkningen på regeringen också avskaffats.

Teknikbojkott

Sverige deltar dessutom i en av USA dikterad embargopolitik gentemot
socialistiska länder och länder i tredje världen. Detta är i och för sig inget
nytt. Det har förekommit i olika former under hela tiden efter den ryska
revolutionen och då särskilt efter andra världskriget och ”det kalla krigets
år”. Detta inordnande av svensk lag under USA-lagstiftning är naturligtvis
helt oacceptabelt, men å andra sidan fullt logiskt utifrån de handelspolitiska
signaler som kan märkas i den aktuella politiken.

"Sverige tillhör oss nu.” Så skrev man i Wall Street Journal om det avtal
som den svenska regeringen träffade med USA angående förbud för svenska
företag att vidareexportera varor av s.k. ”strategiskt” värde. Strategiska
utifrån den amerikanska målsättningen att behärska världen via en överlägsen
militär teknologi.

1 Riksdagen 1988189. 3sami. Nr N239—246

Sveriges inträde bakom den s.k. ”teknikmuren” är trots detta ännu ettsteg Mot. 1988/89

som binder landet hårdare till USA, och till dess utrikespolitik. Enligt ovan N239

citerade tidning skall USA:s biträdande handelsminister ha sagt om det
svensk- amerikanska avtalet att ”Detta är en av de stora okända händelserna
i vår tid, alltså hur behovet av amerikansk högteknologi driver de neutrala
länderna till samarbete med oss.” Ett år senare kan man instämma i att
händelsen är ”okänd” bland den breda allmänheten.

Nu är det uppenbarligen så att denna vidareexport, som nu Sverige gjort
avtal om, inte bara rör militär teknologi, utan kan gälla annan högteknologi
med mera vardaglig användning. Gränsen mellan vad som är militär eller
civil teknologi är svår att dra.

De länder som är uppförda på den amerikanska listan över ”förbjudna
länder” är Afghanistan, Albanien, Bulgarien, Kina, Mongoliet, Nordkorea,

Polen, Rumänien, Sovjetunionen, Tjeckoslovakien, Ungern, Vietnam, och
DDR.

Neutraliteten urholkas

Självfallet är en sådan här underkastelse gentemot amerikansk lagstiftning
ett problem för vårt land ur flera aspekter. Ett så starkt inordnande under
USA:s militärstrategiska intressen gör det svårt att med full kraft hävda att
Sverige är alliansfritt, trots att vi står utanför NATO. På samma sätt som
vapenexport och allmänt tal om fredsbevarande politik inte är trovärdigt,
lika litet är deltagande i en teknikbojkott och verklig neutralitet möjlig.

Handelspolitiken begränsas

Redan i dag är den sneda fördelningen av Sveriges utrikeshandel ett
problem. Sveriges handel sker i huvudsak med OECD-länderna och Norden.

De socialistiska länderna och utvecklingsländerna lämnas åt sidan trots att de
representerar stora marknader med stora tillväxtmöjligheter. En medveten
avskärmning från dessa länder kan få svåra följder då t.ex. Kina och
Sovjetunionen söker nya vägar i sin ekonomiska politik. Naturligtvis söker
sig dessa länder först och främst till dem som man har upparbetade kontakter
med när man - som nu t.ex. Sovjetunionen - signalerar en ny inriktning av
utrikeshandeln där företagen själva skall få större beslutanderätt. Sveriges
deltagande i det amerikanska handelsembargot kan knappast inverka
positivt på denna framtida utveckling.

Vad det gäller ett land som Sovjetunionen så har man under den s.k.
perestrojkans första år strävat mot att skapa s.k. ”joint ventures” med
kapitalistiska företag för produktion i Sovjetunionen. En klar strävan mot att
effektivisera ekonomin, inrikta produktionen mera mot konsumtionsvaror
samt att i större omfattning tillgodose den inhemska marknadens behov av
olika varor ser ut att bli den framtida politiken i Sovjetunionen. Dessutom
kan märkas klara tendenser till att vilja öppna vissa republiker t.ex. de
baltiska för att bli ett ekonomiskt andningshål mot väst. - En möjlighet som
den svenska handelspolitiken och företagen inte bör missa. Mot bakgrund av
den stora betydelse som exporten tillmäts i regeringens ekonomisk-politiska
strategi är det naturligtvis helt orimligt att delta i ett tekniskt och därmed i

vissa delar ekonomiskt embargo gentemot länder som kan utgöra stora Mot. 1988/89
framtida marknader för också svensk industri. Det finns anledning att tro att N239
även andra Comecon-länder i varierande grad kommer att följa det
sovjetiska receptet för ekonomisk utveckling.

Vilka alternativ finns?

Självfallet kan inte en långvarig anpassning till USA:s strategiska intressen
med påföljande tekniska och ekonomiska bindningar brytas direkt utan att
det får konsekvenser för den produktion och export som är anpassad till
dessa förhållanden. Under lång tid före det svensk-amerikanska avtalet om
vidareexport har som bekant personal från USA:s ambassad rest runt på
svenska företag och kontrollerat att dessa inte brutit mot licensbestämmelserna
som ingår i de kontrakt som de enskilda företagen tecknat med
amerikanska leverantörer.

Det största problemet på längre sikt - som vpk ser det - är att regeringen
binder sig djupare i teknikberoendet utan att försöka formulera alternativ för
framtiden. Vad väntar sig regeringen? Skall teknikberoendet fördjupas
ytterligare? Den rätta vägen ut ur problemen måste naturligtvis vara att
formulera en politik för att bryta det amerikanska beroendet genom att söka
alternativ.

Det går att utveckla högteknologi inom landet eller tillsammans med andra
länder. Det går att utveckla handeln med andra länder än de som faller inom
ramen för USA:s godkännande. Sverige står som bekant inte utan högteknologi,
utan har möjligheter att vid sidan av ”stjärnkrigsteknologin” utveckla
många produkter som kanske kan passa utvecklingsländer bättre.

Utveckla svensk teknik

I finansplanen kan man se att insikterna om den svenska exportfixeringen
börjar tränga igenom. Man inser att lönenedpressningspolitiken inte kan
bära frukt i längden, utan att man måste gå en annan väg. Man talar i
finansplanen om effektiviseringar och produktivitetsökningar.

Självfallet måste dessa åtgärder till för att förbättra möjligheterna till att
stå emot exportoffensiver från andra starka kapitalistiska ekonomier, men på
längre sikt är också detta otillräckligt. Utbildningsnivå, produktivkrafternas
utveckling och en ökad länderspridning är av oerhörd vikt. Efter som all
politik vilar på en materiell ekonomisk grund, så går en politik för vidgad
handel, ökad självständighet och minskat beroende av de starka kapitalistiska
ekonomierna hand i hand med en inhemsk teknikutveckling. Därigenom
kan Sverige också spela en mer trovärdig roll i världspolitiken samtidigt som
man främjar internationell utjämning och en ny ekonomisk världsordning.

Den högteknologiska utvecklingen som nu har sin främsta drivkraft i den
amerikanska rustningspolitiken måste brytas. Kring projekt typ SDI utvecklas
en mycket raffinerad teknologi till oerhörda kostnader vars pris sedan slår
igenom i den civila användningen, och därigenom kommer att betalas av alla
som så småningom nyttjar tekniken i sin vardag eller i industriproduktionen.

Inriktningen av den tekniska utvecklingen underordnas självfallet därmed
de primära militära intressena och de stora transnationella koncernernas

1* Riksdagen 1988189.3 sami. NrN239-246

intressen och utgångspunkter. En mer allsidig internationell ekonomisk och Mot. 1988/89

industriell utveckling med hjälp av högteknologi kan främjas via svenskt N239
agerande.

Ett svenskt teknikutvecklingsprogram bör ha sin grund i strävan att öka
kontrollerbarheten för dem som arbetar med tekniken, åtkomlighet och
tillgänglighet för den vanliga människan, samt en användning som berikar
och utvecklar arbetslivet i stället för att utarma och sönderdela. Det finns
alternativa utvecklingsmöjligheter som kan tjäna det dubbla syftet att dels
förändra inriktningen av den tekniska utvecklingen bort från det militära
inflytandet samtidigt som Sveriges möjligheter att bryta sig ur det ensidiga
beroendet av USA:s lagstiftning ökar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om spridning av svensk utrikeshandel till fler länder,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om främjande av en ny ekonomisk världsordning och
internationell utveckling,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om ett avbrytande av Sveriges deltagande i högteknologisk
bojkott gentemot vissa länder,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utarbetande av ett
svenskt program för utveckling av alternativ högteknologi.

Stockholm den 20 januari 1989

Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk) Berith Eriksson (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk) Bo Hammar (vpk)

Margo Ingvardsson (vpk) Hans Petersson (vpk)

4