Motion till riksdagen
1988/89:N230

&

av Karl-Erik Persson (vpk)
Vätgasteknik

Mot.

1988/89

N230-238

Mycket talar för att vätgasen kommer att få ett genombrott av stor betydelse
för världens energiförsörjning. Dessa uppfattningar delas av många tekniker
och forskare. Det definitiva genombrottet för vätgasen rycker allt närmare.

Ny teknik gör vätgasen mindre explosiv än bensin.

Vanligt vatten, H20, består av väte och syre. När det spjälkas med
elektrolys får man vätgas, som kan användas som bränsle utan att ge
slaggprodukter. Om man driver en bil med det får man efter katalys ren
vattenånga ur avgasröret.

Vätgas finns i vatten som biprodukt i vår industri. Enligt en utredning som
STU gjort ventileras 170 000 ton bort varje år som avfall, vilket är detsamma
som årsbehovet av bränsle för en halv till en miljon bilar. I elenergi motsvarar
det 7,6 terawattimmar, ungefär vad som produceras vid två kärnkraftverk.

Vätgasen är till hundra procent ren. För att framställa den behövs elenergi.

Får man den från sol-, vind- eller vattenkraft behålls renheten i alla led.

En satsning på vätgas gör det möjligt att lagra vindenergi. En vindmotor
producerar elenergi, som sedan används för att dela upp dess komponenter
väte och syre. Dessa lagras och kan användas för att producera el i en
bränslecell.

När vindkraften kan lagras för att användas när det behövs och inte bara
när det blåser, då kan vindkraften byggas i betydligt större omfattning än vad
man tidigare föreställt sig.

Vätgastekniken handlar om att värna både miljö och arbete. Att omforma
Sverige till ett vätesamhälle under en 20-årsperiod skulle kunna ge omkring
80 000 nya jobb med det industriella uppsving, som följer i förändringens
spår. Detta enligt en bearbetning av en västtysk utredning som förre
landshövdingen Rolf Edberg gjort. På det här sättet går det att räkna upp
vätgasens fördelar i långa rader. För att lyckas med den omvälvningen måste
samhället satsa mer energiskt. För vi har inte råd att vänta så länge till. Sedan
sekelskiftet har koldioxiden i luften ökat med 18% och biologer ängslas för
följderna av de kväveoxider som från bilarnas avgasrör sprids i naturen.

Katalytisk avgasrening av bensindrivna fordon löser inte alla problemen.

Tvärtom finns flera frågetecken (alla uppgifter här är mycket osäkra och
måste användas med stor försiktighet) såsom bensinkatalysatorernas korta
livslängd, bildandet av farliga syror, ojämn eller dålig funktion vid stadskörning
och vinterkyla. Katalysatorerna tycks inte rena den lustgas som bildas
vid förbränning av olja och kol och som beräknas stå för en fjärdedel av
skadorna på ozonskiktet. När man i USA har mätt innehållet av lustgas i 1

1 Riksdagen 1988/89.3sami. NrN230-238

bilavgaser verkar det rent av som om det bildas mer lustgas från bilar med Mot. 1988/89
katalytisk rening än från bilar utan katalysatorer. N230

Den slutsats som vi måste dra är att det blir alltmer angeläget att finna nya
och renare energikällor och energiformer. Vätgastekniken är en av dessa
framtidsbränslen.

I en analys av den svenska vätgasbilen som gjorts på avgaslaboratoriet i
Trollhättan kan man konstatera frånvaron av såväl kol- som svavelatomer.

Kväveoxiderna i vätgasmotorer hålls nere genom vatteninsprutning i
cylindrarna. Japans ”Watanabe”-insprutning genom förångare drar ned
kväveoxiderna till endast 7% av bensinbilens nivå. Man räknar också med att
lagen om obligatorisk katalytisk rening på nya bilar helt eliminerar problemet
med kväveoxidutsläpp på vätgasbilar.

Både bensin- och dieselmotorer kan byggas om till vätgasdrift. Detta är en
intressant möjlighet för bland annat kommuner och landsting. Åtminstone
två kommuner, Karlstad och Uppsala, planerar att ta hand om vätespill från
en del av sina industrier för att i första hand göra stadsbussarna miljövänliga.

Solen kostar inget, inte vinden heller, vatten täcker större delen av
jordklotet. Från den utgångspunkten måste ett nytt energisamhälle byggas
upp. Sverige måste bli ett miljövänligare land, men det måste också bli
konsumentvänligt genom att inte tillåta otyglade marknadskrafter att
profitera på de nya energikällorna.

Vätgas kan med fördel användas i bilmotorer. Då slipper man det mesta av
skadliga gaser. Alternativt kan man på sikt avstå från de vanliga motorerna
och även i bilar gå in för bränsleceller. Även bekymren med dieselmotorer
kan lättas på detta sätt.

Och varför är det nu så bra med vätgas? Vätgasens energiinnehåll per kg är
högre än i något annat bränsle och den stora fördelen för övrigt är att vid
förbränningen erhålls som rest enbart vatten, således ingen koldioxid, som
ger växthuseffekt och inga sura utsläpp. Idag används vätgas i ganska ringa
grad för energiändamål. Nästan all vätgas, som f n produceras på jorden
utnyttjas i kemisk industri, och kvantiteten utgör 40 miljoner ton per år. Det
betyder att man vet hur det går till att handskas med vätgas. Man vet vilka
risker som kan finnas och hur man kommer tillrätta med dessa.

För lagring och transport finns flera möjligheter. Förutom att framställa
flytande vätgas och att komprimera gasen i stålkärl finns en möjlighet att
magasinera vätgasen i metallhydrider vid atmosfärstryck, detta senare en
sannolik utvecklingslinje för bilar och andra fordon.

Vpk anser att flera alternativa energikällor och tekniker måste komma till
användning. Allt talar för att vätgasen kommer att spela en framträdande roll
i världens framtida energiförsörjning. Tyvärr satsar inte Sverige på vätgasen i
någon större utsträckning. Intresset är mycket större internationellt. Ett
samhälle som inte satsar friskt på forskning och innovationer riskerar att
komma på efterkälken. Låt det inte bli vårt öde!

2

Hemställan Mot. 1988/89

Mot bakgrund av det anförda hemställs N230

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om ett långsiktigt
forsknings- och åtgärdsprogram i syfte att introducera vätgastekniken
i Sverige,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen tillkänna att vätgas
som biprodukt inte får ventileras bort, utan skall ställas till förfogande
för Sveriges kollektivtrafik,

[att riksdagen hos regeringen begär förslag i syfte att möjliggöra
för kommuner eller länstrafikbolag som vill introducera vätgasdrivna
fordon att få statliga lån för detta.1]

Stockholm den 19 januari 1989

Karl-Erik Persson (vpk)

' 1988/89:T908