Motion till riksdagen

1988/89:N23

av Per-Ola Eriksson m.fl. (c)

med anledning av prop.1988/89:125 med förslag
om tilläggsbudget il till statsbudgeten för
budgetåret 1988/89

Mot.

1988/89

N23-24

I proposition 1988/89:125med förslag till tilläggsbudget 11 för innevarande
budgetår föreslås bl a att riksdagen skall bemyndiga regeringen godkänna
att Vattenfall får förvärva aktier och teckna borgen för lån i ett nybildat
bolag för utvecklingssamarbete med Asea Brown Boveri (ABB) samt att
riksdagen godkänner att investerings- och finansieringsramen för Vattenfall
avseende 1989 får utökas med 50 milj kr.

Från centerpartiets sida har vi vid upprepade tillfällen lagt förslag om hur
förnyelsen av energisystemet skall ske, senast i en partimotion till innevarande
riksmöte. I denna motion tog vi upp frågan om hur energimarknadens
struktur påverkar omställningen av energisystemet och vilka ramar
Vattenfall bör ha för sina investeringar under de kommande åren.

Energimarknadens struktur

Regeringens och industrins modell

Det föreliggande förslaget i propositionen är i linje med den nuvarande
strukturen på energimarknaden. Ett fåtal stora bolag tillsammans med de
dominerande kraftproducenterna, oftast Vattenfall, får ett allt fastare grepp
inom olika delar av energimarknaden. Industrin och kraftbolagen förordar,
uppenbarligen med regeringens goda minne, att omställningen av
energisystemet vid kärnkraftens avveckling skall ske med utgångspunkt
från storskaliga lösningar i syfte att de stora intressenterna därigenom även
i fortsättningen skall ha full kontroll över energimarknaden. Denna lösning
är så mycket lättare att välja eftersom organisationen finns inom kraftföretagen
och industrin. Avskrivna investeringar får subventionera nya energianläggningar
uppbyggda enligt befintlig struktur.

En uppbyggnad av energisystemet enligt industrins — och sannolikt även
regeringens — modell kommer dock till synes att kunna ske utan subventioner,
eftersom kostnaderna täcks av vinster i befintliga produktionsanläggningar
och ökande energipriser.

Centerns modell

En omställning och förnyelse av energisystemet i enlighet med vår syn förutsätter
tillgång på betydande ekonomiska resurser. Enligt vår mening bör 1

1 Riksdagen 1988/89. 3 sami Nr N23—24

därför en energins utvecklingsfond byggas upp, finansierad med en avgift Mot. 1988/89

på 2 öre/kWh på all el. Intäkterna, som långsiktigt bedöms kunna uppgå till N23

2 miljarder kronor årligen och i dagsläget till ca 2,5 miljarder, bör inte
inordnas i statsbudgeten utan fondens verksamhet och finansiering administreras
vid sidan av denna.

Det bör i detta sammanhang sägas att det krävs minst motsvarande resurser
i regeringens och industrins modell för att finansiera antingen fortsatt
utbyggnad eller förnyelse av storskaliga anläggningar om inte den förnyelse
av energisystemet som främjas av energins utvecklingsfond kommer till
stånd.

Med energins utvecklingsfond skapas möjligheter för många, små aktörer
på energimarknaden att på lika villkor som de större aktörerna medverka
till förnyelsen av vårt energisystem.

Decentralisera energimarknaden

Det ställs således helt skilda krav på samhällets insatser, beroende på vilken
strategi man väljer för att avveckla kärnkraften. Den koncentrationsinriktade
energipolitik som förts från den socialdemokratiska regeringens sida
har samtidigt medverkat till att storskaliga lösningar befrämjats och redan
dominerande aktörer fått en allt starkare ställning. Ett sådant exempel är
naturgasmarknaden som nu håller på att byggas upp. Denna politik har
förhindrat att en mer differentierad energimarknad med många aktörer
kunnat växa fram. Detta har medfört att det på energimarknaden saknas
oberoende aktörer som skulle kunna svara för de funktioner som det nybildade
bolaget mellan Vattenfall och ABB avses svara för. Det är mot denna
bakgrund vi kan tolerera att det föreslagna bolaget får bildas även om detta
innebär att det redan alltför starka grepp över energimarknaden som dessa
företag har ytterligare förstärks.

Från centerpartiets sida har vi i en följd av motioner kritiserat denna
utveckling som innebär att några få dominerande aktörer ges en allt starkare
ställning. Enligt vår mening måste energipolitiken ges en inriktning som
ger förutsättningar för att så många aktörer som möjligt får möjlighet att
delta i förnyelseprocessen av energisystemet på något så när lika villkor.

Detta kan bäst ske i ett energisystem byggt på en kombination av effektivare
energianvändning och till väsentlig del småskalig energiproduktion baserad
på inhemsk förnybar energi.

Centerns modell innebär möjligheter för en mångfald intressenter på
energimarknaden. Samtidigt saknas då det direkta sambandet mellan aktörerna
och de resurser som tillgång på billig vattenkraft ger. Ett sådant energisystem
innebär att den nu monopolliknande energimarknaden luckras
upp. Möjligheterna att behärska energimarknaden och ta ut allt högre energipriser
begränsas. Vårt förslag om uppdelning av Vattenfall skall bl a ses
mot denna bakgrund. Regeringen har hittills låtit kraftbolagen medvetet
cementera den nuvarande maktstrukturen på energimarknaden, vilket har
medfört att andra, från kraftbolagen oberoende aktörer, inte kunnat hävda
sig. Centerns förnyelseplan innebär att en differentierad energimarknad
med många aktörer kan utvecklas, och detta kan mot bakgrund av den 2

energipolitjska utvecklingen under det gångna decenniet också ses som en Mot. 1988/89

demokratisk nödvändighet. Detta bör ges regeringen till känna. N23

Vattenfalls investerings- och finansieringsplan

Centerpartiet anser med hänvisning till vad som ovan anförts att Vattenfall
bör medges en utökning av investeringsramen med 50 milj kr för 1989 för att
kunna genomföra den föreslagna bolagsbildningen.

Vi vill dock i detta sammanhang erinra om vår partimotion till innevarande
riksmöte, där vi kritiserat den föreslagna inriktningen av Vattenfalls
investerings- och finansieringsplan på vissa punkter. Vi anförde bl a att ett
klart riksdagsuttalande om effektiviseringen av befintliga kraftledningar
skall ha högsta prioritet. Med en begränsning på 300 milj kr under treårsperioden
tillstyrkte vi att Vattenfall fick den begärda investeringsramen för
kraftöverföring och den regionala energimarknaden. Vi konstaterade vidare
att genom insatser på värmemarknaden som minskar effekttopparna kan
också behovet att bygga gasturbiner begränsas väsentligt och en betydande
reducering ske på investeringsramarna för detta ändamål.

Vi underströk vidare att enligt vår uppfattning borde de investeringar på
kärnkraftsområdet som inte primärt syftade till att höja säkerheten stoppas.

Detta innebär enligt vår bedömning att investeringsramen för kärnkraften
under treårsperioden kan minskas med 1 500 milj kr och ett utrymme för en
extra inbetalning från Vattenfall till statskassan om 500 milj kr för budgetåret
1988/89 skapas. Vi kvarstår vid denna uppfattning. Detta bör ges regeringen
till känna.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om utformningen av energimarknadens struktur
och dess betydelse för förnyelsen av energisystemet,

2. att riksdagen med avslag på proposition 1988/89:125 såvitt avser
begäran om godkännande av investerings- och finansieringsplaner
för Vattenfallskoncernen för år 1989 som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförs i denna del.

3

Stockholm den 7 april 1989
Per-Ola Eriksson (c)
Börje Hörnlund (c)

Kersti Johansson (c)
Göran Engström (c)
Marianne Andersson (c)
Håkan Hansson (c)

Roland Larsson (c)
Ivar Franzén (c)
Kjell Eriksson (c)

Jan Hyttring (c)
Gunhild Bolander (c)

Mot. 1988/89
N23

4